I lördags var det sista gången för  Bondens Marknad i Malmö för det här är året, med undantag för julmarknaden den 10/12. Julen var också närvarande i form av julöl från Skånehill Gård.

Lättölen från mikrobryggeriet i Kvidinge har jag lovsjungit tidigare så jag var verkligen nyfiken på denna säsongsöl. Hade jag läst det finstilta på etiketten så hade jag inte blivit så förvånad över den nästan becksvarta brygden som rann ned i glaset. Det här är nämligen ingen julöl i mer traditionell mening utan en klassisk, kraftig porter.

Färgen är på gränsen till svart och helt tät och skummet har en nyans av smörkola. Doften är stor, kraftfull med rostade och brända toner, kaffe, lakrits och soja. Smaken är fyllig men ganska frisk och med en viss sötma. De kraftigt rostade tonerna dominerande med skånerost, mörk choklad, tjära och mörk sirap. Smaken är balanserad och lång med en liten beska och något syrligt avslut.

Fantastiskt mycket smak med tanke på att det är en lättöl. Kommer att försöka få tag på fler flaskor till jul att ha till mumman. Men lite falsk flagg är det att kalla detta en julöl. Jag har svårt att tänka mig något på julbordet som denna kraftfulla brygd skulle passa till. ”Julporter” vore ett mycket bättre namn.

Rösta gärna på min blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den.

…på din favoritmatblogg.

Rösta gärna på denna blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den. Notera att du bara kan rösta på en blogg i varje kategori.

Har du funderat på en vinkurs? Vill du prova på att lära dig vinprovningsmetodik?

I så fall ska du passa på nu på onsdag den 19/10 klockan 18.00 hos Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö. Då informerar vi om våra kurser, provningar och utbildningar. Vi bjuder också på en vinprovning där du får känna på vår provningsmetodik.

Det hela är förstås gratis men vi behöver en anmälan som du gör här.

Efter att ha lagt in gröna tomater hade jag fortfarande 1,5 kilo kvar. Det fick bli marmelad av dem. Googlade mig igenom en massa olika recept och kom fram till nedanstående. Eftersom jag inte hade pektin hemma så fick det bli gelatinpulver och resultatet blev strålande. Smaken blev fruktig, frisk, lagom söt och fint aromatisk av citrusskalen och ingefäran.

Riv skalen fint av 2 citroner och 1 lime. Skölj 1,5 kg gröna tomater väl och skär ner dem i grova bitar. Koka upp tomaterna i en vidbottnad gryta tillsammans med saften från citrusfrukterna och 7,5 dl socker och en bit färsk ingefära dubbelt så stor som en tumme. Sjud i 15 minuter. Ta upp ingefäran. Mixa marmeladen med en stavmixer men inte helt slät, det får gärna vara lite bitar kvar. Lägg tillbaka ingefäran och sjud 5 minuter till. Stäng av värmen. Ta upp några deciliter av marmeladen och rör ut 3/4 tsk natriumbensoat (typ Atamon) och 1,5 msk gelatinpulver (eller använd pektin) och blanda sedan ner i grytan. Blanda nu ner citrusskalen och låt svalan något. Sleva upp i väl rengjorda glasburkar som du har desinficerat med en skvätt  sprit (vodka, grappa, brandy eller vad du har hemma). Skruva på locket medan marmeladen är varm och låt svalna.

Fler sätt att ta var på tomater: Testa stekta gröna tomater, det är riktigt smarrigt. Fler sätt att konservera tomater är Camilla Plums recept på inkokta tomater och inlagda torkade tomater. Prova också att göra passata.

Rösta gärna på min blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den.

Lakrits är tydligen det nya heta. Allt ska smaksättas med lakrits och man snackar om olika ursprung och typer ungefär som med kakao. Har inte intresserat mig så mycket (inte alls faktiskt) för detta fenomen. Dock köpte jag en burk ekolosikt lakritspulver från Kalabrien nyligen i akt och mening att testa denna smaksättare.

Lite förkylningsmatt slängde jag ihop en enkel chili på vad jag hade hemma och fläskkarré som fick sköta sig själv i ugnen. Jag använde min vana trogen kakaopulver men adderade lika mycket av lakritspulvret. Resultatet blev mycket intressant. Mustigt och med en tydlig lakritskaraktär. Annorlunda och väldigt gott med en nästan…vibrerande smak. Till nästa gång ska jag dock öka på hettan som denna gång bara låg lite diskret i bakgrunden.

Sätt ugnen på 150°. Skär 1,5 kg fläskkarré i stora bitar och släng ner i en ugnsfast gryta med lock. Tillsätt 2 burkar krossade tomater, 2 grovt skurna gula lökar, 4 vitlöksklyftor, 3 milda chilifukter utan kärnorna, 1 msk spiskummin, 1 msk chilipulver anchostyle, 1 buljongtärning/pod (jag hade bara hönsbuljong hemma), 1 msk mörkt kakaopulver, 1 msk lakritspulver, 1 msk salt, 1 halverad lime och 1 msk vinäger. Koka upp på spisen, ställ in i ugnen med lock och glöm bort i 4 timmar. Ta ut grytan, rör runt lite så köttet faller isär och smaka av med salt och tabasco. Tillsätt konserverade bönor efter smak och tycke.

Pröva också min perfekta chili. 

Det verkar finnas hur mycket gröna tomater som helst i år. Åtminstone på Möllevångstorget. Kunde inte motstå att köpa på mig en massa kilo för att experimentera med. Först en variant på Ernst Kirchsteigers enkla och goda recept. Hoppas att limen och chilin ska bli en lyckad kombination med de gröna tomaterna. Vi får se.

Skölj 1 kilo gröna tomater väl och stick hål på dem med en tjock nål eller en liten gaffel. Stora tomater kan du dela. Packa dem tätt i väl rengjorda burkar tillsammans med en halverad färsk vitlök eller vitlöksklyftor, 1 halverad limefrukt, 2 st lagerblad. 0ch 2 stycken milda chilifrukter (röda, gula eller gröna). Häll över 2 matskedar honung och 1 msk salt och fyll på med vit vinäger*.

Testa stekta gröna tomater, det är riktigt smarrigt. Fler sätt att konservera tomater är Camilla Plums recept på inkokta tomater och inlagda torkade tomater. Prova också att göra passata.

*Det går åt ganska mycket vinäger. På City Gross säljer de vinäger i 5-liters bag-in-box för runt 60 kronor. Spring och köp.

Det har varit mycket vin den senaste tiden. Det beror på att jag varit mycket upptagen med jobbet och det innebär…vin. Matlagandet har tyvärr fått stå åt sidan och nu när jag äntligen får lite tid över så blir jag tokförkyld. Istället får det bli lite återblickar på recept från de seanste månaderna som jag tycker behöver lite uppmärksamhet och som passar nu på hösten.

• Om du inte testat mina fyllda paprikor så har du missat något. De är KNULLGODA!
• Broccoli och järpar låter kanske inte så lockande. Men i den här smakrika och kryddiga varianten blev det fantastiskt.
• Hösten är som gjord för en härlig gulasch. Ilonas variant slår det allra mesta!
• Nu finns det hur mycket svenska äpplen som helst. Använd dem i Myllymäkis smulpaj med sälta.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.

Londonvistelsen avslutades med lunch på klassiskt engelskt vis.

Bumpkin är en kedja på tre restauranger i London som satsar på det engelska köket och lokala råvaror. Trevlig och avspänd miljö, lite som en fransk bistro som gjort ett shabby-chic-haveri. De är absolut värda ett besök, snudd på en egen resa, enbart för sin fantastisk fish n’ chips. En perfekt tillagad saftig fisk (lite osäker på sorten) i ett frasigt frityrskal, skarp men drömlik tartarsås, mushy peas med den rätta mintigheten och ljuvliga handskurna pommes frites med skalen kvar. Enbart presentationen renderade rätten full poäng.

Innan maten var vi helt enkelt tvungna att testa några av de engelska vinerna. Det blev två mousserande; Three Coirs Classic Cuvée Brut från Gloucester och 2008 Ridgeway Estate ”Cavendish” från Sussex. Fantsatisk välgjorda, fruktiga och fräscha med mycket fin mousse. Ryktet om de engelska mousserande vinerna är inte överdrivet att döma av dessa två exempel.

Jag brukar få frågan om det finns bra alternativ till champagne från andra delar av världen. Jag brukar då nämna cap classique från Sydafrika. Mousserande viner med denna benämning är gjorda med samma metod som champagne (andra jäsning på flaskan) och oftast på samma druvor. Pinot noir och chardonnay är de vanligaste följt av Sydafrikas älskling chenin blanc och förvånande nog pinot meunier som annars i princip bara återfinns i Champagne. Ytterligare krav är att vinet ska vila minst 12 månader på sin jästfällning i flaskan, det är längre än för både cava och crémant.

Efter att ha testat runt 15 olika cap classique kunde jag urskilja några gemensamma drag. Jämfört med champagne har de en något lägre syra, fetare frukt samt mycket fina bubblor som ger en nästan krämig mousse. Kvaliteten är också mycket jämn och stilen kan väl sägas vara mer publik och insmickrande än den klassiska förebilden.

Här är två viner som av Platter’s Wine Guide utsetts till de bästa.

2009 Topiary Blanc de Blancs Méthode Cap Classique är enbart framställd av chardonnay och har haft 15 månader på jästfällningen. Ljus färg och mycket tät, fin, krämig mousse. Frisk, fruktig, citrusdominerad doft med inslag av bröd och jäst. Fyllig, mycket fruktig, torr med tydliga inslag av citrus, äpple, toast och en lång, rik eftersmak med umamikänsla.

NV Colmant Brut Chardonnay Méthode Cap Classique är framställt av grundvin som delvis jäst på ny ek samt av reservviner från tidigre år och har haft 45 månader (!) på jästfällningen. Ljus färg och tät mousse. Stor doft av grädde, broche, citrus och vita vinbär. Fyllig men mycket krämig mousse, stram och frisk med antydan till ekstruktur, fyllig och bra fruktighet och en lång, ren nästan stålartad eftersmak. Snyggt!

Här är vad som finns tillgängligt på Systembolaget av bubblande sydafrikaner.