Jag var helt säker på att jag bloggat om mitt favoritrecept Hannas antika ärtor. Döm om min förvåning när jag istället var tvungen att plocka fram boken ”Ditt nya skafferi” för att hitta det.

Receptet är signerat av min goda vän Hanna som är matarkeolog (bland annat) och är en variant av den romerska rätten Vitellus ärtgryta ur Apicius kokbok. Lättlagat, gott, och nyttigt. Servera till stekt fläsk eller falukorv.

Skölj och sjud 4 dl split peas (gröna, kluvna ärtor) i ungefär en timme i saltat vatten. Använder du vanliga torkade, gröna ärtor ska de blötläggas cirka 4 timmar först. Slå av vattnet när ärtorna är mjuka men har lite tuggmotstånd. Vänd ner en liten, finstrimlad purjolök, 2 msk fisk- eller ostronsås, en rejäl slatt olivolja, 1 tsk mald koriander, 2 tsk koriandeblad, 1 tsk kyndel (brukar jag utesluta) och rejält med nymald svartpeppar. Värm på under omrörning. Precis innan servering kan du vända ner grovhackad bladpersilja.

Helt off-topic kommer här en tio-i-topp-lista över saker jag för tillfället känner stor aversion/missnöje/hat/irritation över:

1. Idioter som hackar harmlösa hemsidor och internetforum.
2. Influensa/förkylning (alla sjukdomar förresten).
3. Att påsken känns så himla onödig och att den inte kan bestämma sig när den vill bli firad (eller sörjd eller vad det nu är).
4. Att jag är i den åldern att jag upplever sviterna av milkshake även dagen efter.
5. Artister och band som överskattar sin betydelse så till den milda grad att de känner sig tvingade att ”berika” världen med ett ”eget” vin.
6. Inställda helgplaner.
7. Människor som har publicering av text som yrke men som saknar känsla för språk.
8. Den ”nya” vin- och matsnobbismen (jo, jag återkommer till den).
9. Att vädret är så där retligt härligt när man inte riktigt kan njuta av det.
10. Hat-listor.
11. Edit: Att Kära Hustrun är så sjuk att hon inte ens vill dricka champagne under hot. Då är det illa.

Han en underbar helg alla sköna människor! 🙂

Sedan jag smakade Flippin’ Burgers milkshake i helgen så har jag gått och tänkt på den. Så galet god var den. Som tur var stod i princip receptet på menyn så det var inget problem att återskapa den hemma.

Riktigt likadan blev det inte vilket får mig att tro där fanns en hemlig ingrediens. Kanske passion? Med tanke på vad Ben & Jerrys glass kostar i butiken så är priset på Flippin’ Burgers mycket överkomligt. Det här ”receptet” är lagom till två. Om man äter allt själv så riskerar man mättnadskoma samt socker- och fettrelaterad yrsel. Tro mig. Jag vet.

Passera några skedar fin jordgubbssylt genom en trådsil så den blir slät och fin. Mixa 5 dl Ben & Jerrys Strawberry Cheesecake slätt med 2,5 dl kall mjölk. Fördela i stora glas, spritsa vispad grädde på toppen och ringla över jordgubbssylten.

…på den nya vin- och matsnobbismen.

Men jag är inte bara trött utan också dunderförkyld (här är det passande med lite medlidsamma ljud från läsaren) så jag får utveckla mina tankar när jag har lite mer kraft.

I’ll be back!

Det är kul när man hittar viner under 100-lappen som på samma gång är charmigt lättdruckna samtidigt som de erbjuder karaktär och lite komplexitet. 2010 Château Pech-Latt från Corbiéres i södra Frankrike är just ett sådant vin. En typisk mix av druvorna carignan, grenache, syrah och mourvèdre som dessutom odlats ekologiskt. Det kommer mycket ekologiska viner från denna del av Frankrike och har gjort så i många år. Dessutom är min erfarenhet att kvaliteten på vinerna genomgående är mycket bra.

Ganska mörk blåröd färg. Medelstor, fruktig, nästan syltig doft av mörka bär med rökigt, sotiga inslag och toner av lakrits av lakrits och viol. Det finns också ett inslag som är lite ”funky” och som ger doften en viss komplexitet. Medelfyllig, mycket fruktig smak med mycket frisk, fin syra, bra stadga i de mjukt mogna tanninerna, massor med mörk, tuggig frukt, lakrits och salmiak, liten fatstruktur. Bra längd och balans trots sin ungdom. Bra potential för de kommande åren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag nämnde i gårdagens bloggpost om Flippin’ Burgers så öppnade i fredags två nya ”snabbmatsställen” i Stockholm med fokus på kvalitetsburgare. Efter besöket på Flippin’ Burger var vi ju helt enkelt tvungna att också testa F12-gruppens och Melker Anderssons Vigårda Barbeque på Norrlandsgatan.

I vad som tidagare varit en McDonalds hittar vi nu en snabbmatsrestaurang med grön profil, svarttonad och behängd med bondgårdsrekvisita och shabbychickkitsch. Resultatet är en lite rörig men ändå skön miljö som skärmar av lite av storstadsbetongen. Det hela fungerar som en lite opraktisk brickservering där man plockar på sig engångsbestick i trä, hemgjorda dipsåser, ekologiska drycker och väljer mat baserat på råvara (oxe, fläsk, lamm, majskyckling eller grönsaker) och väljer tillbehör. I kassan kan man också beställa vin (i plastglas!) och sedan plockar man upp sin beställning. Rekordsnabb leverans! Vi fick maten på typ 60 sekunder snarare än de 60 minuter som det tog på Flippin’Burger.

Vi gick direkt på burgarna förstås! En i sällskapet valde ”original” som utlovade ”hemlagad hamburgare med kryddbrässerad oxchili”.  Övriga gick på ”24 H Piggham”. Båda burgarna skulle serveras med ”cheddargratinerat Vigårdabröd, grönsakscrudité och valfritt tillbehör”, det sistnämnda blev förstås pommes frites. Att ”24 H Piggham” inte var någon hamburgare framgår ju av namnet. Här handlade det mer om en mumsig köttmacka med kryddmustig och långlagad grishals av pigghamkött, pulled pork helt enkelt. Oavsett vilken den korrekta etiketten ska vara så var det riktigt bra, saftigt, fint chilikryddig och med ett fantastiskt bra bröd. Pommes fritsen var grovskurna och perfekt friterade och var ljuvliga ihop med dippen av rostad paprika och vitlök. Sedan kan man förstås kalla grov isbergssallad med strimlor av morot och lite dressing för ”grönsakscrudité” men det är ändå bara en tråkig sallad. Sammantaget en riktigt smaskig och mättande snabbmatsmåltid som man kände sig glad av.

När vi så kommer till ”originalburgaren” är det en annan historia. Det är samma sallad och bröd och en mycket smakintensiv och spännande oxchili. Allt bra så långt. MEN! Burgaren är en osannolikt trist historia. Det här är inte ”hemlagat”, alternativt har man verkligen ansträngt sig för att få fram samma smak och konsistens som hamburgarna har i ett ordinärt sibyllagatukök. Tunn, kompakt, lätt seg biff med en gråaktig köttmassa som skämmer hela anrättningen. Mycket märkligt. Antingen har färsen och burgaren misshandlats till oigenkännlighet eller så har köttråvaran tagit slut på söndagen efter stor kundtillströmning och att någon i panik köpt färdiga hamburgare hos någon helgöppen grossist. Men i så fall är det oförlåtligt. Rätten skulle i så fall bara strukits eller gästerna informerats om ändringen. Tror inte Melker Andersson skulle vilja ha den köttsulan på sitt samvete.

Med denna anmärkning så hoppas jag ändå att det blir en lyckad satsning och att Vigårda blir en kedja som vi så småningom får se även i Malmö.

Läs också vad Maja Berthas skriver om besöket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I fredags öppnade samtidigt två nya ”snabbmatsställen” i Stockholm med fokus på kvalitetsburgare. Dels Flippin’ Burgers på avsides Kungsholmsstrand och F12-gruppens och Melker Anderssons Vigårda Barbeque på betydligt mer centrala Norrlandsgatan. Hamburgare och snabbmat verkar vara ”det nya svarta”.

Flippin’ Burgers har det talats om en hel del då det handlar om en burgarentusiasts långt- och ingående projekt vars utveckling kunnat följas på en blogg. Vi besökte stället dagen efter öppnandet och var på plats en halvtimme innan öppning då vi hört att det varit hysteriskt mycket folk på premiärkvällen. Trots det hade vi folk framför oss och kön växte lång innan dörrarna öppnades till den enkla men charmigt inredda lokalen i diner-stil. Med höga förväntningar och tilltagande hunger satte vi oss till bords och fick ganska omgående beställa. Det blev två dubbla cheeseburgare, pommes frites (med det helamerikanska temat undrar man varför de inte kallas french fries) och två milkshakes.

Jag beställde dessutom en Fentimans Cherry Tree Cola som är en variant av Dr Pepper fast mindre söt och med endast naturliga ingredienser. Mycket god med massor av ingefärakaraktär, spännande örtighet och eftersmak som någonstans påminde om halstabletter och Gammeldansk. Perfekt att sitta och smutta på under den hela timme det tog att få in maten. Visserligen var det fullt och stället nyöppnat men om det bara serveras burgare så är sextio minuter i överkant. Ska dock inte klaga för vi var på gott humör, stämningen i lokalen god och förväntansfull, personalen trevlig och man kunde alltid glo på det stackare som fortfarande stod och väntade utanför.

Milkshaken kom in först. Smakerna chocolate fudge brownie och strawberry cheescake kommer från Ben & Jerry-glass som mixats med ekologisk mjölk och toppats med vispad grädde och lite sås. Chokladshaken var mäktigt , härligt chokladig och cheesecakevarianten var…ren mjukporr i milkshakeskepnad! Så enkelt och så galet gott!

Sedan kom då ÄNTLIGEN burgarna! Presenterade i de obligatoriska ovala plastkorgarna låg de små knubbiga burgarna och pöste bland fritsen. Ångande varma doftade de framför allt av det luftigt, fluffiga brödet. En underbar bröddoft som påminde om de första burgarna jag åt som liten. Biffarna var tjocka, saftiga och samtidigt nästan fluffiga med tydlig, ren köttsmak från de gräsbetande djuren. Mycket, mycket mumsigt! Ännu bättre blev det med den härliga örtsåsen som fanns på bordet. Den piffade också upp pommes fritsen som verkligen kändes mediokra i jämförelse med burgaren. Tunna, lite bleka och varken bättre eller sämre än vad man får hos någon av de större hamburgerkedjorna.

Sammantaget ett skönt ställe med perfekta, klassiska burgare, kul drycker och milkshakes att drömma om. Får man bara normal gästtillströmning, mer rutin och ordning på den friterade potatisen så pratar vi snudd på perfektion. Men en nota på 450 kronor för två känns lite i överkant.

Lååååång väntan på fantastiska burgare på Flippin’ Burgers.
Utförlig rapport imorgon.

Halvledig fredag betyder tid att handla och laga god mat. Men idag var jag så renons på inspiration och idéer att jag via twitter och facebook bad om hjälp men utan större resultat. Jag begav mig till [delikatessen] som är en alldeles utmärkt lunchrestaurang, delikatessbutik och take-away-ställe som jag besöker alldeles för sällan.

Anledningen att jag sökte mig dit var att det där skulle finnas Bäckeknäcke. Det är ett handkavlat krispigt, smakrikt och knäckigt knäckebröd som bakas utav en kollega i sommelier- och vinbranschen. Från att ha serverats som tilltugg på hennes vinprovningar är det nu en riktig affärsrörelse och brödet finns på hotell, restauranger och utvalda butiker. Inte billigt men härligt att njuta med gott smör eller en fin bit ost och ett glas vin eller öl. Väl värt att leta upp!

Glädjen över att få tag på knäckebrödet övertrumfades av att hitta friterade fläsksvålar av jamon iberico. Dessutom av samma märke och ocharmiga plasthink som jag hittade i ett snabbköp under min cava-resa häromåret. Helt galet goda, smakrika, perfekt friterade och fint saltade distanserar de sina bleksiktiga danska kusiner med sugglängder. Visserligen är 75 kronor en bra bit mer än jag betalade i Spanien men fortfarande väl värt pengarna.

Middagsplanerna löste sig också då det fanns fantastisk grishals (fläskkarré) som även den var av den spanska grisen. Ska stekas i tunna skivor i sitt eget smältande fett tills de får en krispig yta. På något sätt ska även en fin sherry in i tillagningen.

Frasig fredag på er alla läsare!

Det mest intressanta fyndet när jag nyligen bunkrade nya kryddor var limu omani eller torkad lime. På påsen stod det ”torkad citron” men det visade sig inte stämma.

Limu omani är torkad lime som visade sig vara närmast en stapelvara i mellanösterns kök. Särskilt vanlig är den i Iran och Irak och förstås i Oman varifrån denna smaksättare ursprunligen härstammar, namnet betyder helt enkelt ”lime från Oman”.

Tillverkningen är väldigt enkel; små limefrukter kokas i salt vatten och får sedan torka i solen. Doften blir rikt aromatisk med parfymerade toner av pomerans och apelsinskal, ceder och nysågat trä. Den torkade frukten används hel, väl skjöljd och med några stickhål i soppor, grytor och i riskok där den förutom aromer bidrar med en fin syra. Limen tas upp innan servering och kan med fördel pressas ur. Limu omani kan också malas i kryddkvarn till ett fint pulver för smaksättning.

Ny kryddfavorit som jag hittills bara provat i en kycklingrätt som blev riktigt lyckad.