Det blir mycket sallader när termometern pendlar runt trettio grader och bladsalladen är billig, kommer i många varianter är smakrik och nästan köttig. Att sedan alla andra grönsaker och råvaror kommer i överflöd gör middagsvalet lätt.

Alla sallader blir dock inte lyckade. Jag fick in en riktigt misslyckad och sorglig variant på en restaurang i Uzès. Idén och ansatsen var dock så bra att jag redan nästa dag gjorde en egen variant på den som blev synnerligen bra.

Dubbelpanera (vispat ägg/vetemjöl/vispat ägg/ströbröd) en getost per person och ställ kallt. Det ska vara de små puckformade ostarna. Plocka ihop några olika sorters bladsallad som du sköljer och torkar väl och lägg upp på tallrikar. Skär tjocka skivor av stora, mogna och biffiga tomater och lägg ut på salladen tillsammans med urkärnade svarta oliver av god kvalitet. Skär tjocka strimlor (lardons) av rökt sidfläsk och stek gyllenbruna på medelhög värme. ta upp fläsket och spara fettet. Gör en enkel vinägrett och blanda ner stekfettet. Sjud grön sparris i lätt saltat vatten tills den precis börjar mjukna och skölj den snabbt. Stek getostarna i en blandning av olivolja och smör på ganska hög värme så de får fin färg. Lägg sparrisen på salladen, ringla över vinägretten, frö över fläsket och toppa med getosten. Avnjutes med ett svalt rosévin

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästan i samma stund som jag insåg att vi skulle spendera tre veckor i Saint-Maurice-de-Cazevieille i Languedoc så började jag kolla om det fanns några vinproducenter i byn eller runt om kring. Jag hittade i princip ingenting. Väl på plats insåg jag att fransmännen är urusla på att sökmotoroptimera för det finns hur många som helst. Precis i utkanten av byn ligger bland annat det stora kooperativet Cave Saint-Maurice.

Efter en snabb okulärbesiktning utifrån insåg jag att det här var ett stort och expansivt ställe och Kära Hustrun hade dessutom hunnit bli förtjust i det, enkla torra muscatvinet som serverades på bykrogen.  Jag skickade iväg ett mejl och frågade om det gick bra att besöka dem. Det gjorde det.

För många klingar ”kooperativ” trist och tråkigt. Jag har alltid varit lite fascinerad av dem. Det är oftast, men inte alltid, väldigt stora och samlar ofta hundratals medlemmar och delägare. Många kooperativ är förstås ointressanta medan andra tar till vara potentialen i det stora urvalet av druvmaterial i olika kvaliteter och från olika terroir. De allra bästa engagerar också medlemmarna i alla delar av arbetet.

Jag hade trots detta inte några större förväntningar när jag promenerade iväg till mötet. Att stället var välputsat och att de många nyinstallerade jästankarna i rostfritt blänkte och fick stället att se ut som ett litet raffinaderi gav heller inga indikationer på vad som dolde sig där. Jag hälsades välkommen av unge, entusiastiske Benjamin Bonnafoux som visade mig runt på den, som det skulle visa sig, imponerande anläggningen.

Kooperativet samlar 140 medlemmar som förfogar över hela 1500 hektar vinodlingar varav 10% är ekologiska. På den nästan helt automatiserade anläggningen där man endast har 10 helårsanställda producerar man motsvarande 17 miljoner buteljer vin! Kooperativet har växt de senaste åren genom att ha gått samman med flera mindre. Tack vare att man har många yngre och framåtsträvande medlemmar har man gjort omfattande investeringar för att höja kvaliteten. Den största förändringen är att man nu buteljerar och säljer några av sina bättre viner själva. Fram till för två år sedan såldes allt, utom det som gick till odlarnas husbehov, på bulk och blandades och buteljerades av andra. Nu vill man profilera sig och säljer nu hela fjorton olika viner under egen etikett. Redan första året fick man hela sex medaljer varav tre guld i Concours Général Agricole. Ganska imponerande.

Anläggningens kapacitet var också imponerande liksom mycket av den toppmoderna utrustningen man förfogade över. Bland annat fick jag för första gången se en termovinifikator för första gången. Det är en enorm apparat där druvorna i en kontinuerlig process  under 20 minuter snabbt hettas upp för att man ska utvinna arom, färg och fruktighet men få ett mjukt och enkelt vin som ska konsumeras ungt. Vi stötte också på ställets leende vinmakare som gick omkring i gummistövlar och sydväst och såg ut som han hade däcktjänst på ett större fartyg.

Man deltar också i ett intressant program tillsammans med många andra franska vinproducenter där man satsar på hållbarhet miljömässigt, socialt och ekonomiskt.

Hur var då vinerna? Ja som Benjamin själv uttryckte det: ”Här i Gard gör vi enkla viner”. Jag kan skriva under på att man har ett avspänt förhållande till  vinerna här. Men kooperativets viner var, liksom det mesta jag hittills provat och druckit, mycket välgjorda, rena, okomplicerade och ärliga. Med tanke på att konsumentpriset ligger mellan 3,50 och 5 € så var de också riktigt välbalanserade och med bra längd. Nämnde jag att de inte exporterar en droppe vin? Här finns chansen för en svensk importör som vill ha en framåt partner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Knappt två mil från huset vi hyr i Saint-Maurice-de-Cazevieille ligger den lilla staden Uzès. En otroligt charmig och vacker stad med en intakt och välbevarad medeltida stadskärna komplett med en ”riddarborg”. Utmed boulevarderna och på torgen växer mäktiga plataner som skuggar och ger svalka.

Varje lördag är det marknad i stan. Det handlar om en marknad i ordets rätta bemärkelse och det är stånd på varje gata och torg i staden. En härlig mix av kläder, husgeråd, konsthantverk och förstås massor av mat! Odlare och småproducenter bjuder ut sina getostar, ekologiska grönsaker, fisk och skaldjur, honung, olivolja, vin, kycklingar och charkuterier. Det är en våt dröm för den som är matintresserad. Överflödet gör dock att man blir lite handlingsförlamad och köpobenägen. Priserna är också nästan på svensk nivå men jag lyckades ändå fylla ett par kassar med råvaror och kunde nöjd slå mig ner på en uteservering och ta mig en café au lait.

I morgon ska det enligt uppgift vara loppmarknad i hela stan och om en vecka är det dags igen för marknad. Då är jag där, bättre förberedd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha besökt Châteuneuf-du-Pape och La Nerthe körde jag den korta biten till Tavel för att besöka kooperativet Les Vignerons de Tavel. Både producent och vinerna kände jag till sedan tidigare sedan de besökt sommelierutbildningen och hållit en intressant provning där.

Kooperativen ligger tätt i södra Frankrike och de flesta startade på 1930-talet och Les Vignerons de Tavel likaså när appellationen (ursprungsområdet) Tavel blev officiell 1936. Närheten till Châteaunef-du-Pape märks bland annat på att man här hittar de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdararna men Tavel med sina 900 ha är bara en tredjedel så stort som sin mer kända granne. Tavel är unikt på så sätt att det är den enda appellationen som är helt dedicerad åt roséviner. De blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

Kooperativet står för hälften av Tavels totala produktion och man lägger stor vikt vid att lyfta fram de tre specifika terroir man har; sand, kalksten och galetes. De nio olika druvsorterna från de olika jordmånerna vinifieras och buteljeras därför separat. Provade även både rött och vitt  från Côtes du Rhône samt några trevliga viner från grannbyn Lirac. Välgjord och snygga viner allihop.

2012 Different Tavel Bio (Ekologiskt. Blandning av alla tre terroir). Ljust hallonröd. Ganska liten doft av röda moogna bär, vispgrädde, örter, gräs och apelsinskal. Torr, medelfyllig, frisk, röda bär, citrus, örter, lite stram med frisk syra och viss mineralitet. Bra längd.

2012 Tavel Cuvée Tableau (Sandjord). Ljust hallonröd. Medelstor doft av mogna röda bär,mineral, vitpeppar, färska vita champinjoner, körsbär och mandel. Medelfyllig, torr, frisk, mogna röda bär, lite fet munkänsla, någon bitterhet och stramt avslut. Bra längd.

2012 Tavel Les Lauzeraies (Kalkjordar). Medeldjupt hallonröd. Stor, fruktig doft av hallon, körsbär, jordgubbar, blodapelsin, vispgrädde och örter. Medelfyllig, torr, mycket frisk, fet munkänsla, röda bär, blodapelsin, välstrukturerad och med tydlig mineralitet. Bra längd.

2010 Tavel Cuvée Royal (Släta, stora flodstenar). Den varmare jordmånen och en högre andel av druvan syrah slog igenom i en ton av björnbärsmarmelad, mynta och charkuterier samt i en betydligt mörkare färg. Slutligen provades tre årgångar av

Jag börjar så sakteliga inse att ambitionerna med att laga mat i huset vi hyrt här i södra Frankrike måste skruvas ned något. När det är runt 30° så är man varken pigg på att stå i spisvärmen eller äta något avancerat. Men vad gör det när det finns så mycket gott att köpa i butikerna och det bara handlar om att montera ihop det man hittar.

Förutom att vanliga franska supermarkets befinner sig i ett annat universum jämfört med svenska vad det gäller utbud och färskvaror (blir katatonisk inför fiskdisken) så finns här enkla grejer som borde tas efter där hemma. Att kunna köpa färdigkokta och vakumförpackade rödbetor i grönsaksdiskenär ju genialt! Bara att klyfta eller skiva upp och servera som tillbehör till valfri kött- eller fiskbit. Borde ju kunna dra upp försäljningssiffrorna för denna förbisedda läckerhet rejält. Snälla livsmedelshandeln: släng ut den där trista färdigkokta majsen och se till att vi får mjälla rödbetor till vår latmat istället. Då blir det hur lätt som helst att servera denna klassiker som förrätt när som helst:

Blanda machésallad med olivolja och lite citronsaft och fördela på assietter. Skiva eller klyfta kokta, skalade och avsvalnade rödbetor och arrangera snyggt på salladen. Smula över getostrulle (jag använde förstås någon lokal, smakrik och pastöriserad sort), riv över lite citronzest, strö över lite flingsalt och ringla slutligen över lite olivolja. Klart!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Är man i södra Frankrike så är förstås vingårdsbesök oundvikliga. Några är inplanerade och säkert blir det spontanbesök också. Tisdagen ägnades åt en dagsutflykt till Châteuneuf-du-Pape och Tavel.

Först ut var Château la Nerthe som är en egendom med anor tillbaka till 1500-talet och dokumenterad vinproduktion sedan århundradet efteråt. Nuvarande ägarna tog över 1985 och har vinnlagt sig om en traditionell och terroirdriven stil långt borta från de obegripligt populära frukttunga vinerna. Den 90 hektar stora egendomen har varit ekologiskt certifierad sedan 1998 men det är först nu som man börjar kommunicera detta.

Man odlar samtliga tretton tillåtna druvsorter* och efter två manuella sorteringar jäses i allmänhet de olika sorterna tillsammans med undantag för carignan. Lagringen av Château la Nerthe sker på ståltankar, stora ekfoder och barriquer (en tredjedel nya) och blandas slutligen. Toppvinet Cuvée des Cadettes lagras enbart på barriquer men även här är bara en tredjedel nya. Man vill inte dölja vinets egen karaktär med för mycket ek.

Gemensamt för vinerna var att de hade hög smakintensitet men samtidigt nyanserade och eleganta. Särskilt spännande var den vita 2007 Cos de Beauvenir samt egendomens fine. Tyvärr finns endast 2007 Château la Nerthe samt utmärkta côtes-du-rhônen Domaine de la Renjarde tillgängligt via Systembolaget.

2011 Château la Nerthe Blanc (31€). Ljust citrongul med dragning åt halm. Stor, gulfruktig doft med inslag av apelsin, kryddighet och vanilj. Torr, fyllig, lite fet och med fin ekstruktur, citrus, apelsinblom, apelsin, kryddig och med snyggt polerad och läskande syra. Lång, balanserad eftersmak med stramhet och kryddighet.

2007 Clos de Beauvenir (63€). Ljust gyllengul. Mycket stor, komplex, kryddig och intensiv doft med nytt läder, valnötter, mogen honungsmelon, citronpastiller och tydlig ekkrydda. Fyllig, smakintensiv och aromatisk med tydlig men silkig ekstruktur, nötter, mogen gul frukt. Mycket lång, komplex och intensiv eftersmak med ”sandig” mineralitet. Mmm…

2007 Domaine de la Renjarde – Côtes du Rhône Villages. Medeldjup röd färg, fortfarande med blå nyans. Stor, nyanserat örtig och kryddig doft av lakrits, charkuterier, kryddpeppar, kryddnejlika, ”garrigue”, lavendel, mörka syltiga bär och en liten rökighet. Medelfyllig, mycket frisk och fruktig, aromatisk, mogna bär, nyanserad med bra intensitet, lakrits och lite läder. Lång och elegant eftersmak med åtstramande ek.

2009  Domaine de Renjarde ”Reserve de Cassagne” – Côtes du Rhône Villages. GAnska djupt röd färg med blå nyans. Stor doft av mogna röda och mörka bär, örtig, kryddig, ”garrigue”, vispgrädde, peppar och aromatisk ny ek. Fyllig, fruktig och välstrukturerad, eldig och intensivt aromatisk med kryddighet och lakrits. Lång, nyanserad och rik eftersmak med tydlig ekkaraktär.

2010 Château la Nerthe (31€). Medeldjupt blåröd. Medelstor, nyanserad, aromatisk och kryddig doft med röda och syltiga bär, vitpeppar, blodapelsin och lite pepparkaka (grenache). Fyllig, smakrik och intensiv med karaktär av blod, sot, mogna mörka bär, massor med mjuka och mogna tanniner med bra stadga. Nyanserad eftersmak med bra längd.

2009 Château la Nerthe (31€). Medeldjupt blåröd. MEdelstor, nyanserad fruktig och bärig doft med fin ekkrydda, läder, örter, lufttorkad skinka och tomat (!). Medelfyllig, mycket frisk, mjuka tanniner, röda bär och lakrits. Ett vin med lätt och elegant anslag, nyanserat med bra längd och stramt avslut.

2006 Château la Nerthe (33€). Medeldjupt rubinröd. Stor kryddigt nyanserad doft med mognad, syltiga röda bär, pepparkaka och aska. Fyllig, intensiv och smakrik, mycket kryddig med toner av peppar, tobak och läder. Lång, intensiv och balanserad eftersmak.

2009 Cuvée des Cadettes (67€). Djupt blåröd. Stor, ung, rik doft av mogna jordgubbar, mörka bär, peppar, örter läder, lavendel och diskret ekkrydda. Fyllig, fruktig, smakrik, kraftfull men elegant med rikliga och välstrukturerade tanniner fint balanserad av saftig bärighet. Lång och balanserad eftersmak. Stor potential.

1995 Fine de Châteuneuf-du-Pape (52€ – 50 cl). Ljust bärnstensfärgad. Stor, eldig men nyanserad, komplex och fatkryddig doft med russin, apelsinmarmelad, läder, tobak och lite flyktiga toner. Smakrik, fyllig, fruktig och rund smak, torkad frukt, russin, kanel, kryddor och kola. Mycket intensiv men balanserad och lång eftersmak med kryddigt avslut där eken tittar fram.

*Olika siffror surrar runt och beroende på hur man räknar så har siffror på upp till sjutton hörts.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen landat ordentligt, vilat ut, provianterat och utforskat både kök och omgivningar. Dags att börja laga mat i mitt sydfranska kök! Mjukstartar med ett enkelt recept som är givet med tanke på var jag befinner mig: ratatouille! Finns det något mer klassiskt sydfranskt?

Jag svängde ihop en en egen variant som är precis så lättlagad som den ska vara, långt enklare än både Julia Childs och Carl Butlers. Det är knappt ett recept, snarare en ingredienslista och två timmar på spisen. Det doftade helt fantastiskt i köket när den puttrade på spisen och smakade ljuvligt med grillade chipolata (korvar typ salsiccia).

Skär ungefär 500 g vardera av aubergine, zucchini, tomater och grön paprika i centimeterstora bitar. Skär även en gul lök samt 2 selleristjälkar grovt samt hacka ner stjälkarna av ett knippe persilja. Lägg ner allt i en stor gryta tillsammans med en halv färsk vitlök (eller två klyftor av vanlig ”torr”), 10-15 urkärnade oliver, strö över 1-2 tsk salt, dra rejäla tag med pepparkvarnen och slå över 1,5 dl vitt torrt vin och 1,5 dl olivolja. Låt sjuda under lock i 2 timmar, rör dåd och då. Strax innan servering vänder du ner persiljeknippet som du grovhackat samt det finrivna skalet av en en citron.

Detta bildspel kräver JavaScript.

ÄNTLIGEN! Efter en lång bilfärd med ett stopp i Worms och två nätter i Beaune är vi nu framme i huset vi hyrt Saint-Maurice-de-Cazevieille i Languedoc.

På vägen provianterade vi lite förnödenheter på en hysteriskt stor supermarket så vi ska klara oss över helgen. Ankomsten till Languedoc var kanske inte vad  vi väntat oss efter de varma dagarna på vägen ned. Vi möttes nämligen av hällande regn, blygrå himmel och cirka 15°. Men vad gjorde väl det när huset är en dröm där det ligger inklämt på en liten bygata. Tre terasser varav en med pool och en är helt insynsskyddad med utsikt över både takåsar och vingårdar. Massor med skrymslen och prång, hjälpligt fungerande wifi och en jätte-tv och hundratals dvd-filmer om vi skulle få tråkigt under de tre veckorna här.

Bäst av allt är dock köket! Ett riktigt fransk lantkök med ett stort arbetsbord i mitten, kopparkittlar som hänger från taket, dubbel gaspis (signerad Paul Bocuse!) med grillplattor och en stor diskbänk i porslin. Lite märkligt utrustat är det så det kommer att bli en utmaning att laga mat. Här kommer jag att ha semester, laga franska rätter med lokala råvaror och dricka massor med vin och pastis. Sen ska jag skölja av köksoset i poolen.

Idag styr jag och Kära Hustrun bilen mot Languedoc och byn Saint-Maurice-de-Cazevieille där vi hyrt ett hus i tre veckor.

Vi siktar på att övernatta någonstans runt Frankfurt innan vi tar oss till Beaune för ett kortare besök. På lördag ska vi vara framme i den lilla byn som har ett bageri, en slaktare, en liten servicebutik och en restaurang. Huset har förutom en liten pool även ett välutrustat kök och jag har packat ner lite franska kokböcker. Det blir utflykter till vingårdar, botaniserande på marknader, räder på supermarkets och givetvis en massa matlagande.

Wifi är utlovat så det lär bli rosévinsinspirerade uppdateringar från poolkanten här på bloggen.

Galet enkelt och riktigt bra recept på rabarberpaj som jag hittade i Icas kundtidning Buffé. Härlig balans mellan sötma, syra, saftig och knaprigt.

Skiva 400 g rabarber och blanda tillsammans med 1 msk potatismjöl i en ugnsfast form. Strö över 1 dl socker, 1 dl vetemjöl och 1 dl havregryn i denna ordning. Riv 50 g vit choklad över det hela. Hyvla över 75 g kylskåpskallt smör med en osthyvel. Grädda på 200° i cirka 20 minuter. Servera med vispgrädde.