Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Med massor av den vinkokta skinkan kvar var det bara att leta upp ett lämpligt recept på något att variera resterna med. Denna grönkålsgratäng var perfekt och Carl rekommenderar också att skära ner julskinkan i bitar rakt ner i gratängen.

500 g fryst grönkål
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
50 g riven ost
3 ägg
1 dl kaffegrädde
1 krm riven muskot
0,5 tsk salt
nymalen svartpeppar

Tina grönkålen och krama ur det mesta av vattnet. Finhacka löken och vitlöken och fräs på medelhög värme i smör tills den mjuknar men inte bryns. Vispa samman äggen, grädden, salt, peppar, muskot samt det mesta av den rivna osten. Blanda ner grönkålen med löken och sist gräddblandningen. Häll över i en smörad ugnsform och grädda det hela på 200° i 20-30 minuter.

Snällt, milt och fluffig omelettkänsla. Inte alls dumt som sidorätt. Bra alternativ till den vanliga grönkålen på julbordet också.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Än går det att fynda rimmad skinka efter jul. Jag hittade en hel kylgondol med skinkor för galna 15 kronor kilot! Läge att laga detta recept med andra ord, även om det egentligen är ett sommarrecept. Jag avvek lite grand från instruktionerna denna gång, men resultatet blev bra. Servera med kokt potatis och grönsaker och gärna en kall sås av gräddfil eller cème fraiche smaksatt med dijonsenap, salt, peppar och lite dill.

10-15 personer

2-3 kilo benfri rimmad skinka
1 gul lök
1 morot
6 kryddnejlikor
10 kryddpepparkorn
1 lagerblad
1 flaska torrt vitt vin

Lägg skinkan i en stor gryta och fyll på med vatten så att det knappt täcker. Lägg i en skalad morot, ett lagerblad, 10 kryddpepparkorn och en skalad lök som du trycker in 6 kryddnejlior i. Koka upp och låt sjuda tills innertemeperaturen är 70° (om du har termometer) eller räkna 50 minuter per kilo. Efter halva koktiden slevar du upp 1 liter av spadet och slår 1 flaska torrt vitt vin över skinkan och fortsätter sjuda. När skinkan är färdigkokt låter du den vila i spadet ytterligare 30 minuter eller tills den svalnat helt om den ska serveras kall.

Det här blev riktigt bra. Skinkans sälta dämpades av syrligheten från vinet och gav en fräsch smak. Lätt och trevlig rätt som passar bra på sommaren till alla primörer. Spara och reducera spadet och gör en god soppa.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Det här receptet har hämtat inspiration från ett matlagningsprogram om foodtrucks som jag såg i förbifarten på någon obskyr kanal. Låt dig inte luras av den sunkiga bilden och den brända tortillan; det här blev riktigt bra!

Till 4 personer: Koka 1,5 dl basmatiris enligt anvisningar. Fräs 500 g kycklingfärs tills genomstekt. Slå på 1 dl äppelmust, 1 msk kycklingfond från flaska, 1 msk soja, en hackad röd chilifrukt och en finhackad vitlöksklyfta. Låt puttra på svag värme i stekpannan tills torrt. Pressa 2 limefrukter och blanda saften med lika mycket fisksås. Skiva upp tomater, avocado och grovhacka en kruka färsk koriander. På stora, mjuka tortillabröd placerar du en hög ris, ringla över lime/fisksås, lägg ett lager avocado, tomat och koriander, toppa med rejält av färsen och ringla slutliget över mer  lime/fisksås. Vik ihop tortillan hårt som ett kuvert och stek under tryck (använd handen, stekspade eller kastrull) på båda sidor i en torr stekpanna på medelhög värme tills bröden fått rejäl stekyta. Dela på diagonalen, ät och njut.

Prova också Lottas asiatiska kycklingfärs, asiatisk kycklingburgare och peruansk kycklingchili.

Idag damp det ner varuprov på två italienska viner. En perfekt uppvärmning på fredagkvällen.

Barolo och Barbaresco är två grannbyar i Piemonte i nordvästra Italien som båda levererar röda viner av druvan nebbiolo. De brukar vara förledande lätta och ljusa men med en hämndlysten tanninstruktur som ibland helt tar över och endast skänker vinmasochister någon njutning. Jag har av och till haft lite svårt med relationen till dessa viner, men belöningen när man hittar bra exempel är så stor att jag ofta återvänder.

Nu är väl inte exemplen från producenten Ricossa några stora viner och importören lyfter också fram hur billiga vinerna är i jämförelse med alla andra från regionerna. Varningsklockorna börjar genast ringa. När jag häller upp dem i glasen slås jag först av hur läckra färgerna är; lätta, ljusa, briljanta och med en dragning åt det brunröda. De är förvånansvärt raka och ärliga bägge två och strävheten är ovanligt tillbakahållen. Särskilt den billigare barbarescon är mycket charmig i sin rustika bärighet och ett  vin jag absolut kan tänka mig att köpa igen då den bara kostar hundralappen. Barolon för en femtilapp till är dock inte så bra att jag gör mig besväret att köpa den via beställningssortimentet där båda ligger.

2010 Barbaresco. Doft av röda, friska bär, mörk choklad, en doft av avlägsen tryffel, skog och en aning rök. Torr, frisk och härligt rödbärssaftig med men en fin ryggrad av sandiga tanniner, diskret ek, bra längd med liten mineralitet och kanske lite stjälkigt avslut. Bra kombination av charm och klassisk stramhet.

2009 Barolo. Djupare och lite sluten doft av mörka bär och nysågat trä. Fylligare men med samma saftighet som dock döljs av en kantig och robust syra- och tanninstruktur. Något stum och inte lika direkt men med ryggrad som kan stå emot lite kraftigare maträtter. Lägg undan och glöm bort ett par år.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Det här receptet gör anspråk på att vara ett autentiskt amerikanskt recept på cheesecake (här har jag gjort en liknande variant med blåbär). Om det stämmer vet jag inte, jag brukar göra den lite enklare och frusna varianten som är helt annorlunda i karaktären. Butler rekommenderar att den serveras med exempelvis en hallonsås av mixade bär. Kan behövas som kontrast till den milda fina smaken på kakan.

7-8 personer

1 pkt digestivekex (400 g)
1 dryg msk smör
2 msk kanel
cirka 1 msk vatten

Till fyllningen
3 pkt à 200 g cream cheese
4 dl crème fraiche
7 ägg
1 dl socker
saft och finrivet skal av 1/2 citron
1 struken msk vaniljsocker

Mixa kexen slätt i matberedare. Smält magarinet och blanda med kexsmulet tillsammans med kanel och 1 msk vatten tills du får en fin konsistens att klä en springform med (mina kex var ganska torra så det gick minst 25 g smör och ungefär 0,5 dl vatten). Enklaste och bästa sättet att få jämn botten och rak hög kant är att använda ett glas eller bur med plan botten och helt rak sida och forma kakskalet med det. Blanda färskosten och crème fraischen jämnt och smidigt i matberedare och blanda därefter i äggen ett i taget så att de blanda i ordentligt. Tillsätt sist citronskal, saft, socker och vaniljsocker (eller äkta vanilj). Häll smeten i formen och grädda sedan i 35-50 minuter i 150°, eller till smeten stannat (tog nästan en timme för mig).

Mild, fin och fluffig fyllning och jättefin smak på smulkakan som fick lite pepparkakskaraktär av kanelen. Jag hade nog tagit i mer citron och socker för högre smakintensitet. Smakade faktiskt bättre dag två.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.