Hittade ekologisk hönsfärs i butiken häromdagen. Inte kycklingfärs. Hönsfärs. Vi måste bli bättre på att ta vara på det smakrika köttet när hönsen inte längre är lönsamma värpare.

Jag improviserade en rätt med ingredienser man brukar hitta i thailändska rätter. Det blev fantastiskt gott.

Rör ihop saften från en äggstor ingefära (riv den och pressa ut saften med handen), 2 msk limesaft, 1 msk grön currypasta, 1 msk fisksås och 2,5 dl kokosmjölk. Stek 200 g små fina halverade champinjoner i en torr stekpanna. När de fått fin färg klickar du i rejält med smör och fräser ytterligare några minuter. Ner med 400 g hönsfärs (eller kycklingfärs) och stek tills den blir helt torr och fått fin brun färg. Blanda ner finskuren purjolök, två tunt skivade vitlöksklyftor och en finskuren röd mild chilifrukt och låt fräsa några minuter. Slå på kokosmjölksblandningen och låt koka ihop i drygt 5 minuter. Skär ner en kruka koriander och blanda ner hälften i grytan. Resten av koriandern har du till serveringen. Bjud till basmatiris.

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har provat en hel del gamla viner. Älskar komplexiteten som kommer med mognad. Ett gäng från slutet av 1800-talet har slunkit ned. Öl med ett par decennier på nacken har det också blivit. Bland annat Carnegie Porter som är dokumenterat väl ägnad för flasklagring. När jag var sommelier på Grand Hotel i Lund så fanns det ett antal gamla årgångar på listan. Härligt portvinslika i stilen.

När jag av en slump fick syn på en back med några flaskor Carnegie på en auktion kunde jag därför inte stå emot. Jag la ett bud och igår fick jag hem fyndet. Sju små flaskor på uppskattningsvis 25 cl i en liten träback med bryggeriets varumärke inbränt och ett bärhandtag i fint tyg med namnet broderat.  Flaskorna har naturkorkar som en gång varit säkrade med ståltråd som med tiden rostat bort. Etiketterna har likaledes vittrat bort och ersatts med lappar där en darrhänt människa med sirlig stil skrivit ”Carnegie Porter. Gammal”. Den mörka vätskan (som jag hoppas är öl) står högt uppe på flaskans axlar. Ingen stor avdunstning med andra ord.

Eftersom jag bara sett flaskor och back på bild tidigare så trodde jag att de kanske var från 1930-talet eller liknande. Men efter googling på flaskorna som är märkta ”Årnäs” så visade det sig att modellen inte tillverkades efter år 1900! Vi pratar om svensk, mörk öl med med runt 120 års flasklagring! Flytande historia.

Tycker ni att jag ska korka upp en flaska? Vill ni ha en rapport om innehållet är drickbart och vad det smakar?

När jag var liten fick jag ibland Kalaspuffar till frukost. Sött och gott i en skål med mjölk och massor att läsa på paketet medan frukosten sörplades upp. Viktigast var kanske ändå leksaken som låg i paketet.

Sedan skulle det vara nyttigt. Entré för den sågspånstorra och dammiga müslin som var så trist att de enstaka fossilerade russinen sågs som små skatter snudd på jämförbara med Kalaspuffarnas bonusleksaker. Det spelade ingen roll att den hette Eterna och hälldes upp i en specialdesignad och skitsnygg burk.

Räddningen var Start! Den perfekta fusionen av den honungssöta krispigheten som effektivt dolde müslins östatstristess. Gott och nyttigt på samma gång. Typ. Start förgyllde många söndagsfrukostar ackompanjerad av uppblåsta frallor, gräddost, Bravo apelsinjuice och långläsning av Dagens Nyheter som inköpts i kiosken.

Start är och var vad man i den engelspråkiga världen kallar ”granola”, vilket också står på förpackningarna idag. Start/granola är ofta ganska dyrt för vad man får, nämligen sockrade havregryn toppade med diverse gryn och torkad frukt. Det är billigt och enkelt att göra själv. Den blir fräsch och krispig och precis så lite eller mycket söt som du vill och du blandar i vilka lyxiga ingredienser du vill. Grundingredienserna är få och du höftar mängderna efter smak.

Blanda farinsocker eller muscovadosocker med kanel, kardemumma och vaniljpulver (en eller flera av smaksättarna) och se till att det inte är klumpar i sockret. Blanda sedan med havregryn. Rör ihop flytande honung med rapsolja och blanda detta med de torra ingredienserna så att havregrynen blir lätt inoljade. Sprid ut på smörpapper på en eller flera plåtar. Det ska vara ganska tunt lager. In i ugnen på 150° övervärme. Har du varmluften eller undervärmen på så bränns granolan lätt på undersidan. Blanda runt då och då. Efter cirka en halvtimme bör grynen blivit ljust gyllenbruna. Låt svalna på plåten. När det kallnat blir grynen krispiga. Klart!

Nu kan du blanda i solrosfrön, valnötter, hasselnötter, melonkärnor, russin, torkad frukt, linfrön, puffad quinoa eller vad du vill. Bäst är att servera godsaker så kan alla välja vad de vill ha i sin frukostblandning. Så gör vi på vårt bed & breakfast.

Alkoholfria drycker är inte så frekvent förekommande här på bloggen. Ibland dyker de upp och jag är särskilt svag för alkoholfri öl. Öl brukar klara avsaknaden av alkohol bättre än vin. Förmodligen för att vin allmänhet har en högre alkoholhalt utgör vinets kropp och smakbärare saknas. På samma sätt klarar smakrika öl processen bättre då alkoholen i dessa utgör en mindre andel av karaktären än i exempelvis en ljus lager.

Danska Mikkeller är inte bara duktiga på udda och annorlunda öl i många stilar, de är också ena rackare på alkoholfri öl. På mitt lokala Systembolag hade de inte mindre än tre olika sorter som pockade på att bli provade.

Hallo Ich Bin Berliner Weisse är en veteöl med fin, tät skumkrona och mycket ljust gul färg och inte helt klar. Doften är stor med massor av citronzest, aprikos, en frisk ton av äppelcidervinäger och en diskret humlekrydda. Smaken är fantastiskt uppfriskande syrlig och lätt. Som en fusion mellan lemonad och veteöl. Lite tunn och kort smak men med en aptitretande beska som kommer smygande efter en liten stund. Mycket bra! Perfekt sommaröl eller till skaldjur. Kära Hustrun beordrade genast inköp av ett gäng flaskor att ha på lut i kylen.

Drink’in The Sun är också en veteöl men i amerikansk stil. Fin ljus och tät skumkrona och ljust bärnstensfärgad med lätt dimmig fällning. Doften är fruktig med inslag av tropisk frukt som dock övermannas av en alltför generös tilldelning av diverse humlesorter. Medelfyllig, fruktig smak med viss friskhet men en humlebeska som får det hela lite ur balans. Inte alls tokig dock. Namnet föreslår att ölen ska njutas i värme och solsken men jag skulle nog sätta mig i skuggan och njuta den till en fish’n chips.

Sist ut Mikkeller Ambler Red Ale med lite havremalt som är en nyhet i sortimentet. Fint och stadigt ljustbeige skum. Utseendet på ölen är dock långt från aptitlig. Liknar diskvattnet när man sköljt ur kaffekannan – smutsbrunt. Doften känns också oren och jordig och diskvattnet med kaffesump kommer tillbaka i bakgrunden. Lite torkad frukt och mörkt bröd går att förnimma. Trist, platt och oren smak med obalanserad beska. Rakt ned i diket.

Har du ännu inte upptäckt det nya Australien med mineraldriven chardonnay och svala pinot noir så är det hög tid. Det är dags att lyfta blicken och se bortom marmeladig shiraz.

Under den fantastiska resan till Australien så besökte vi bland annat Artisans of the Barossa där producenten Spinifex ingår. Minns inte så mycket(läs ”inget alls”) av dem, förmodligen på grund av en hjärna övermättad av intryck. Häromdagen fick jag chansen att återstifta bekantskapen med ett av deras viner.

2014 Spinifex Papillon är en blandning av grenache och cinsault, två druvor som trivs i det varma och torra klimatet. Av den ljusa färgen och den rödbäriga, generösa men nyanserade doften trodde jag först att det var en pinot noir i kryddig stil med lite drag av beaujolais. Underbart läcker doft där de lite knäckiga inslagen förklarades av grenachen i blandningen. Smaken var lätt, mjuk och mycket frisk med en fräsch rödfruktighet och en nästan mineralstram eftersmak. Snyggt, svalt, elegant och väldigt långt från den traditionella bilden av ett rött vin från Barossa Valley.

Spinifex importeras av Quaffable Wines drivs av Daniel Turpeinen som var på resa i Australien James Busby Travels liksom jag. Det märks. I sortimentet hittar man också Ocean Eight och Oakridge. Jag gissar att fler är på gång. Daniel arbetade tidigare på Johan Lidby Vinhandel som också har ett gäng från den nya australiensiska våren, bland annat Luke Lambert och Timo Mayer som jag träffade i Yarra Valley.

Dags igen för ett riktigt fynd! Denna gång utförsäljning av ett karaktärsfullt syditalienskt vin för en löjlig peng.

2010 Synthesi Aglianico del Vulture kommer från området Basilicata och har vuxit på den slocknade vulkanen Vultures sluttningar. Druvan aglianico brukar kallas ”syditaliens nebbiolo” och de har onekligen likheter, kanske framförallt de stadiga och strama tanninerna. Det här är definitivt inget vin som letar efter kvaliteter som ”lättdrucket”, ”mjukt” och ”inställsamt”.

Den mörkfruktiga, rökiga och kryddiga doften känner man innan man närmat sig glaset och lite närmare hittar man choklad, tobak, ceder och sot. Smaken är uttrycksfull stram, rik och dominerad av friska röda och blå bär, kryddighet, svartpeppar, tobak och läder. Smakrikt, utvecklat och med lång eftersmak med mineralitet. Bra balans mellan fruktighet och de påtagliga tanninerna. Potential att utvecklas 3-4 år till utan problem. Kräver en hårdlagrad ostbit, en mustig vinbaserad gryta eller en halstrad köttbit med en smakrik och syrlig sås. Väl värd 149 kr som ordinariepriset var. Från och med 1/9 slumpas den ut för 69 kronor. SEXTIONIOKRONOR!!!

Man måste beställa ett kolli om 12 buteljer. Denna gång finns det gott om flaskor – hela 700 kollin! Men vänta inte för länge.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jordgubben måste vara det mest överskattade bäret. Snyggt men ofta smaklöst och gör sig enligt mig bäst nedskivad i en sallad. När säsongen nu är över tar istället världens bästa bär över; Björnbäret.

Vårt björnbärssnår i trädgården dignar i år, liksom förra året, av bär. Det magiska med björnbär är att det samtidigt finns alla stadier från blomning till mogna bär på samma gren. Just nu skördar jag ungefär en liter per dag och jag kan fortsätta att plocka dem i två månader till. Minst. Bären är intensivt friska, mycket smakrika och otroligt vackra med sitt blåsvarta skimmer. Lätta att plocka och ingen mask som det blir i de nyckfulla hallonen. Dessutom brukar de växa vilt och lätt tillgängligt för de flesta.

Enda problemet är vad man ska göra med överflödet. På återuppståndna Taffel hittade jag svaret. En glutenfri mandelkaka som sväljer massor med bär. Originalreceptet är för krusbär (även det ett hyvens bär) men funkar minst lika bra för björnbär. Eller äpple. Eller biggaråer. Kakan är löjligt lättbakad, blir saftig och smakar fantastiskt tillsamman med vispad grädde. Jag har gjort travar av dem och serverar i kaféet i Blå Huset.

Smält 100 g smör. Vispa 2 ägg med 1,5 dl socker vitt och pösigt. Rör ned 3 dl mandelmjöl och 0,5 dl bovetemjöl (kan ersättas med vanligt vetemjöl, kakan blir lite luftigare då), knappt 0,5 tsk salt samt vaniljpulver efter smak . Rör sist i smöret. Häll i en smord pajform med löstagbar botten (jag lägger ett smörpapper över formen och trycker ned bottnen, sedan kan du bara lyfta upp kaka hur lätt som helst), dräll över björnbär (eller annat) och grädda 25 minuter på 200°.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.