Hade en vinprovning inne i Malmö och passade på att stanna kvar över natten på hotell då jag hade en kurs direkt morgonen efter. Onödigt att ligga och köra fram och tillbaka till Österlen tyckte jag.
Tog en lätt middag på Siesta, ett klassiskt malmöställe som måste funnits i åtminstone 30 år. Någon som minns? Här har man väl alltid kunnat få en Jever på fat, vilket i sig är en kulturgärning. Att kunna slinka in och få en ansjovisstinn Janssons Frestelse är också värt ett omnämnande. En riktig gubbdröm med andra ord.
Från Siesta är det bara ett drygt stenkast till den omskrivna, hyllade och nästan sönderälskade vinbaren l’Enoteca. På vägen ser man på avstånd det stimmiga krogghettot Lilla Torg, man passerar Vollmers med sina två stjärnor, källarlokalen där Tareq Taylor startade och alltid fullsatta Bastard. Allt inom ett par kvarter och en rimligt vinglig väg. Ett koncentrerat bevis på Malmös ställning som krogstad.
På l’Enoteca är det nästan alltid fullt, oavsett när man tittar in. Det är snudd på omöjligt att inte stöta på en vinmakare på genomresa eller åtminstone få en slatt av vinerna hen lämnat kvar. På ett par år har vinbaren blivit en institution byggd på trivsel, vinpassion och rustik, vällagad mat.
Efter ett par glas ringde jag på en taxi som var på plats på ett par minuter. Taxichauffören och jag började prata om att det var mycket folk i stan och att nästan alla hotell var fullbokade. Chauffören sa att Malmö växer så fort att han inte hinner med. På tjugo år hade staden förändrats till oigenkännlighet. Jag kontrade med mina trettio år i staden och hur det knappt funnits en uteservering när jag flyttade in. En enorm skillnad mot hur utvecklingen idag gjort Malmö till en krogdestination. Vi enades om att Malmö är en fantastisk stad.
På den ganska raka sträckan från l’Enoteca till hotellet vid gamla stadion inser jag plötsligt att jag gör en historisk resa. Vinbaren jag just lämnat ägs delvis av sonen till en av initiativtagarna till Sveriges första vinfestival som hölls just på det hotell jag av en slump lyckats få rum på. 1986 lyckades man få tillstånd att där hålla ett vinevenemang för vinintresserad allmänhet. Något alldeles oerhört och unikt för tre decennier sedan. På vinfestivalen som hade tema ”Bordeaux” deltog stora vinpersonligheter som Serena Sutcliffe och greve Lur-Saluces från Château d’Yquem.
Av det tunga historiska arvet märktes inget alls i det anonyma hotellet. I den opersonliga baren ruvade dock en liten överraskning i det minst sagt mediokra utbudet. På hyllan stod några flaskor 2007 Château La Tour de By! Helt oväntat! En nästan tioårig bordeaux från ett litet favoritslott. Noterade att jag skrivit om vinet och årgången för över fem år sedan (aktuell årgång är 2012 på Systembolaget). Varför fanns vinet här? Bartendern berättade att han köpt in vinet för många år sedan för att han gillade det. Sedan dess hade hotellet bytt ägare och kedja och nu fanns bara han och några flaskor kvar. Jag var tveksam till kvaliteten då jag inte visste hur det lagrats men jag erbjöds att testa. Helt perfekt! Inte längre modernt mörkfruktig utan nu istället utvecklat till silkeslen, mogen bordeaux med alla karaktäristika på plats; blod, krut, stål, sot, jord, svettig häst, rök och mörka bär.
På ett fint sätt knöts tre decennier av vin- och kroghistoria ihop som av en slump. Kanske kan man hoppas att några av alla de nya spännande restaurangerna i staden någon dag snart upptäcker de klassiska vinerna så att man inte är hänvisad till bortglömda artefakter i perifera hotellbarer.
Öhmans Mat & Vin 
Kommentera