Till sin restaurang ”importerade” Carl Butler kockar från andra länder för att få nya influenser till köket. Inget konstigt tycker vi idag, men då var det ganska ovanligt. I kokboken refereras ofta till en spansk kock med namnet Cesar. Här är ett recept från honom på estofado, Spaniens motsvarighet till kalops.

(5-6 personer)

1 kg oxkött (kalopskött)
3 medelstora morötter
2 gröna paprikor
1 gul lök
1 burk hela tomater
1 1/2 dl vitt vin
1 lagerblad
1/2 tsk timjan
2 vitlöksklyftor
1 tsk salt
svartpeppar

Skär morötter, paprika och lök i ganska stora bitar. Fräs med lite olivolja i en tjockbottnad gryta cirka 5 minuter utan att det tar färg. Skär tomaterna grovt och häll tillsammans med spadet i grytan. Riv eller pressa ner vitlöken och tillsätt salt (jag tog 2 tsk och fick ändå eftersalta), kryddor och vinet. Koka upp och ställ åt sidan. Skär köttet i grytbitar, torka av med hushållspapper och bryn på hög värme i omgångar så det får bra färg. Lägg ner köttet till grönsakerna rör om och fyll på med vatten så att det knappt täcker. Koka sakta på spisen eller i ugnen (150°) i minst två timmar. Servera med kokt potatis eller ris.

Här var det verkligen retrokänsla! Smakade som grytorna jag själv gjorde i slutet på 1970-talet då grön paprika var ett nästan obligatoriskt inslag i matlagningen. Ganska blek i smaken faktiskt (Carl föreslår att man kan tillsätta en buljongtärning också) och krävde eftersaltning och en del stänk med tabascoflaskan.

Edit: Resterna av grytan värmde jag upp med den kokta potatisen, skivade ner svarta oliver och smaksatte med lite harissa och lite ekologiskt buljongpulver. WHAM! Riktigt mustigt och gott!

Drack det trevliga röda vinet från Lirac till grytan. Vinet lyfte till nya höjder och fick en tydlig tona av kanel/kardemumma. Nice!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

I Carl Butlers kokbok saknas pesto, färsk basilika, fetaost, chili, parmesan, olivolja, matlagningsyoghurt och andra stapelvaror i det nysvenska köket. Något av det mest exotiska vi hittar är avocado. Så ny och populär var den då att den fått en revival idag.

Tydligen var denna rätt en klassiker på restaurangen Svensson & Butler.

(4 personer)
2 avocados
1 1/2 hg räkor
3/4 dl majonäs
3/4 dl gräddfil
1 msk grovt malda valnötter
1 msk grönmögelost (gärna gorgonzola)

Mosa ner osten (jag tog cirka 3 msk) i gräddfilen och blanda sedan med majonäsen. Istället för malda valnötter hackade jag 8 valnötter och blandade ner. Skala räkorna (cirka 500 g oskalade räkor). Dela avocadon på längden och ta ur kärnan. I orginalreceptet ska ska räkorna läggas i hålan efter kärnan. Jag grovhackade istället både avocadoköttet och räkorna, blandade med en matsked av dressingen och skedade tillbaka i skalen. Resten av dressingen hälldes över och toppades med några hela räkor.

Ja, vad kan gå fel med räkor, avocado och majonäs? Inget alls. Grönmögelosten gav det hela en pikant brytning och valnötterna lite trevligt tuggmotstånd. Kanske jag skulle bytt ut gräddfilen mot yoghurt för lite bättre syra.

Riktigt bra smakade det billiga vita Macôn-Village till denna förrätt.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.

Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?

(4 personer)
1 pkt fiskpinnar
1 hg champinjoner
2 hårdkokta ägg
1 litet paket riven ost
1/2 msk margarin
1/2 msk vetemjöl
3 dl filmjölk
salt och peppar

Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.

Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.

Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.

Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.

Edit: Nu har jag gjort en uppdaterad version av rätten utan fiskpinnar men med smetana.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det andra receptet i Carl Butler-projekt ger mig åter tvivel. Det verkar bara för enkelt. Fyra ingredienser och en stund på spisen. Kan det bli något?

(4 personer)
1/2 kg rimmat fläsk i ganska tjocka skivor
1 vitkålshuvud
1 tsk mejram
1 tsk salt

Börja med att klyva kålhuvudet i fyra delar (välj ett ganska litet), skär bort den träiga stocken och klyfta därefter ytterligare en gång. Placera kålen i en gryta och strö över salt och mejaram samt vatten så det når upp till en tredjedel av kålen. Lägg fläskskivorna ovanpå kålen. Med locket som mall klipper du en cirkel av smörpapper och täcker kål och fläsk. Sjud under lock i cirka 40 minuter.

Resultatet blev förvånansvärt smaklig. En mild, fin rätt där råvarorna verkligen framträdde (inte så konstigt kanske). Billig och nyttig mat dessutom. Eftersom jag hade mina tvivel vispade jag ihop en kall sås av 2 dl filmjölk, en nypa salt och en matsked vardera av dijon- och skånsk senap. Det blev verkligen pricken över i!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag gillar enkel och rustik mat. Men ibland kan det bli så enkelt att man snubblar. Jag blev jättesugen på att göra crash hot potatoes som Gitto bloggade om häromdagen. Det såg fånigt enkelt ut och farligt gott.

Koka potatis, krossa, bemäng med fett, krydda och baka i ugn. Vad kan gå fel? En hel del tydligen. Om du ska testa receptet (och det tycker jag) tänk då framförallt på två saker:

1. Intala inte dig själv att ”det gör inget om potatisen inte är riktigt färdigkokt, den ska ju ändå gå 25 minuter till i ugnen”. Det funkar inte! Potatisen blir svår att krossa snyggt och den blir inte färdig i ugnen.
2. Inbilla dig inte att ”oj så mycket härligt fett/smör, det räcker”. Tänk istället ”det kan ALDRIG bli för mycket fett”

Som säkert framgår av ovan så blev mina potatisar kraschade, torra och knappt färdiga. Men jag ska på dem igen för här finns potential till ett favorittillbehör.

Som tur var kunde jag kompensera den torra potatisen med en burk ”100% Natural Home Made” ajvar som jag köpte på Malmö Kötthandel vid Möllevångstorget. Jag kan tycka att vanlig ajvar (fulajvar?) kan ha en ganska framträdande beska och en lite metallisk smak. Denna variant, som enligt uppgift är rostad över eld, innehåller endast paprika, aubergine, solrosolja, salt och ättika och har en gräddig, mild och fyllig smak. Mycket fin paprikaton och härlig konsistens där man hittar både hela paprikakärnor och små svarta skalflagor. Riktigt, riktigt bra!

Ibland undrar jag varifrån inspirationen kommer ifrån. Särskilt sådana här dagar då jag är trött och sjuk. En sak är jag säker på; inspirationen kom inte från Italien i alla fall.

Fräs ett kilo nötfärs (jag tror lammfärs blir ännu bättre) tills vätskan kokat bort. Tillsätt 2 tsk salt, 3 muskotblommor samt 2 burkar passerade tomater i omgångar så att det reducerar ihop och blir en ganska tjock sås. Smaksätt med 1 tsk tamarindpasta, 1 tsk spiskummin, 2 tsk kanel, 1 tsk worchestershiresås (kan ersättas med fisksås), 2 msk harissa/chilipasta och låt puttra en stund så smakerna gifter sig. Smaka av. Innan servering tillsätter du det finsrivna skalet av en citron.

Smaken blev fyllig, rund och aromatisk där ingen av kryddorna stack ut eller dominerade. En mycket lyckad köttfärssås. På bilden har jag dekorerat med en muskotblomma, den ska inte ätas.

Glöm inte slogantävlingen.

När det är extra synd om en behöver man något extra gott. Det finns visst en tvingande lag på det.

För två stora muggar värmde jag 0,5 dl vispgrädde och smälte 200 g (en kaka) 70%-choklad och 0,5 dl råsocker. Fyllde upp med mjölk och lät det hela få ett uppkok. Vispade grädde och blandade ner minimarshmallows. Hällde 3 cl brandy i vardera muggen, fyllde upp med varm choklad, toppade med grädden och toppade med mer marmallows.

Ojoj! Nästan som meducin! Fast bättre.