Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag gillar enkel och rustik mat. Men ibland kan det bli så enkelt att man snubblar. Jag blev jättesugen på att göra crash hot potatoes som Gitto bloggade om häromdagen. Det såg fånigt enkelt ut och farligt gott.

Koka potatis, krossa, bemäng med fett, krydda och baka i ugn. Vad kan gå fel? En hel del tydligen. Om du ska testa receptet (och det tycker jag) tänk då framförallt på två saker:

1. Intala inte dig själv att ”det gör inget om potatisen inte är riktigt färdigkokt, den ska ju ändå gå 25 minuter till i ugnen”. Det funkar inte! Potatisen blir svår att krossa snyggt och den blir inte färdig i ugnen.
2. Inbilla dig inte att ”oj så mycket härligt fett/smör, det räcker”. Tänk istället ”det kan ALDRIG bli för mycket fett”

Som säkert framgår av ovan så blev mina potatisar kraschade, torra och knappt färdiga. Men jag ska på dem igen för här finns potential till ett favorittillbehör.

Som tur var kunde jag kompensera den torra potatisen med en burk ”100% Natural Home Made” ajvar som jag köpte på Malmö Kötthandel vid Möllevångstorget. Jag kan tycka att vanlig ajvar (fulajvar?) kan ha en ganska framträdande beska och en lite metallisk smak. Denna variant, som enligt uppgift är rostad över eld, innehåller endast paprika, aubergine, solrosolja, salt och ättika och har en gräddig, mild och fyllig smak. Mycket fin paprikaton och härlig konsistens där man hittar både hela paprikakärnor och små svarta skalflagor. Riktigt, riktigt bra!

Ibland undrar jag varifrån inspirationen kommer ifrån. Särskilt sådana här dagar då jag är trött och sjuk. En sak är jag säker på; inspirationen kom inte från Italien i alla fall.

Fräs ett kilo nötfärs (jag tror lammfärs blir ännu bättre) tills vätskan kokat bort. Tillsätt 2 tsk salt, 3 muskotblommor samt 2 burkar passerade tomater i omgångar så att det reducerar ihop och blir en ganska tjock sås. Smaksätt med 1 tsk tamarindpasta, 1 tsk spiskummin, 2 tsk kanel, 1 tsk worchestershiresås (kan ersättas med fisksås), 2 msk harissa/chilipasta och låt puttra en stund så smakerna gifter sig. Smaka av. Innan servering tillsätter du det finsrivna skalet av en citron.

Smaken blev fyllig, rund och aromatisk där ingen av kryddorna stack ut eller dominerade. En mycket lyckad köttfärssås. På bilden har jag dekorerat med en muskotblomma, den ska inte ätas.

Glöm inte slogantävlingen.

När det är extra synd om en behöver man något extra gott. Det finns visst en tvingande lag på det.

För två stora muggar värmde jag 0,5 dl vispgrädde och smälte 200 g (en kaka) 70%-choklad och 0,5 dl råsocker. Fyllde upp med mjölk och lät det hela få ett uppkok. Vispade grädde och blandade ner minimarshmallows. Hällde 3 cl brandy i vardera muggen, fyllde upp med varm choklad, toppade med grädden och toppade med mer marmallows.

Ojoj! Nästan som meducin! Fast bättre.

Det här är en ovanligt lyckad variant av alla de oräkneliga jag gjort på vardagsklassikern tonfisk i curry. Snudd på identisk med den kycklingversion jag gjorde i somras och minst lika god.

Fräs 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist blandar du i en burk tonfisk i vatten och låter bli varmt.

Mycket fin kombination av den aromatiska curryn, hettan från chili, fin syra från limen och krämig sås. Limen är verkligen vad som lyfter såsen och kan inte ersättas med citron. Serverades med basmatiris som kokats med några curryblad. Riset blev fantastiskt gott och smakrikt och jag tror ta mig tusan att det blev bättre i konsistensen också. Nästan en måltid i sig.

Blev inspirerad till denna vita kladdkaka av den fina bloggen ”Söta Saker”. Lite karaktär av mandelmassa och med lime, rom och salt för att tämja sötman något.

Vispa ihop 2 ägg med 2 dl socker, 2 krm salt och 1/2 tsk vaniljpulver (eller ett par msk vaniljsocker). Smält 100 g smör i en kastrull och smält därefter ned 100 g hackad vit choklad i smöret. Rör samman med ägg- och sockerblandningen och smaksätt med det finrivna skalet av en lime (spara lite till dekoration) och en matsked mörk rom (kan uteslutas). Blanda ner 2,5 dl vetemjöl. Häll smeten i en kakform med löstagbar kant (spänn fast ett smörpapper över bottnen så fastnar inte kakan) och grädda i 200° cirka 20 minuter. Låt svalna och strö över lite rivet limeskal innan servering.

Ett recept (receptkort faktiskt) som hängt med sedan jag flyttade hemifrån i slutet av 1970-talet är Pernilla Tunbergers purjo- och potatissoppa. En fantastiskt enkel och mättande soppa där de två råvarorna verkligen kompletterar varandra. Smaken är mycket mild och potatisens och purjons kvalitet har enorm påverkan på slutresultatet.

Eftersom receptet saknar mer exakta mängdangivelser och dessutom inkluderar en referens till den franska potage parmentier vände jag mig till nya husgudinnan Julia Child. Det visade sig att recepten var mycket lika med den skillnaden att Pernilla lutade sig mot några kryddor medan Julia nöjde sig med salt.

Här följer min version där jag slår samman Tunbergers och Childs recept. Därefter kommer Julia Childs receptet återgivet ordagrant.

Potatis- och purjolökssoppa

Skala och dela 1/2 kilo potatis. Skär av de grova gröna och rotänden på purjolökarna, dela på längden och skölj ur sand och jord, dela i centimertjocka bitar. Lägg i en gryta, häll på 1,5 liter vatten och 1,5 tsk salt. Fyll en tekula (eller kryddpåse) med persiljestälkar, två lagerblad och 10 vitpepparkorn. Koka upp och låt sjuda 45 minuter. Vispa sönder potatisen och löken. Red av med 2 äggulor utvispade i 1 dl grädde och 1 dl mjölk. Toppa med hackat persiljekrus.

Servera med riven ost och ett gott bröd blir det verklig comfort food.

Potage Parmentier

(Purjolök- eller lök- och potatissoppa)

Purjolök- och potatissoppa doftar gott, smakar gott och är enkelheten själv att laga. Den är också mycket användbar som bas för andra soppor; sätt till vattenkrasse och ni har en vattenkrasse-soppa. Eller rör i grädde och kyl ner den och ni har en vichysoisse. Om man vill variera receptet, kan man sätta till morötter, haricots verts, blomkål, broccoli, eller vadhelst man tycker går bra ihop med purjon och potatisen. Man kan variera proportionerna efter behag.

För ca 2 liter (6-8 personer)

• En 3-4-liters kastrull eller tryckkokare
• 7-9 dl eller 1/2 kg skalad och skivad potatis
• 7 dl eller 1/2 kg tunt skuren purjo inklusive det mjälla gröna (kan utbytas mot gul lök)
• 2 liter vatten
• 1 tsk salt

Antingen sjud grönsaker, vatten och salt tillsammans med locket på glänt i 40-50 minuter tills grönsakerna är mjuka; eller koka under 7 kgs tryck i 5 minuter, lätta på trycket och sjud utan lock i 15 minuter.

Mosa grönsakerna med en gaffel eller passera i en moulinette. Smaka av. (+) Sätt åt sidan utan lock tills soppan skall serveras, då man sjuder upp den.

• 4-6 msk vispgrädde eller 30-45 g smör
• 2-3 msk hackad persilja eller gräslök
  

Lyft kastrullen från värmen, vispa i grädden eller smöret lite i taget. Häll upp i soppterrin eller portionsskålar och dekorera med de hackade örterna.

Fler recept av Julia Child hittar du här:

• Hummer Thermidor
• Boeuf Bourguignon
• Porc à la Catalane

Ankbröst är härligt. Smakrika, saftiga och med den ljuvligaste fettkappa man kan tänka sig. Äter det gärna men det är samtidigt en råvara jag av någon anledning hyst stor respekt för. Så stor att jag aldrig vågat mig på att tillaga den. Det var dumt. Det var sååååå lätt.

Hittade rejäla, fina, färska ankbröst hos en slaktare i Köpenhamn. 50 DKK styck är ett bra pris tycker jag.

Kryssa svålen, salta och peppra. Bryn svålsidan på hög värme så den får fin färg. Vänd och bryn hastigt på köttsidan.  Stek färdigt i ugn på 150° i 45 minuter. Låt vila 5-10 minuter innan du skivar upp köttet. Done!

Klassiska tillbehör är sötsyrliga som apelsinsås, körsbärssås eller någon god gele. Jag gjorde bara potatismoset jag serverade till biff wellington och en grönsallad. Suveränt.

Spara allt det fina fettet. Jag samlade ihop en hel kopp från två bröst. Kanon att steka i. Brottsligt att slänga.

Man ska delegera tycker jag. Kål- och färsmat kan andra göra. Kära hustrun, som annars är en köksfrämling, gör någon gång om året ljuvliga kåldolmar. Lite av en tradition har det också blivit att storasyster Carin fixar kålpudding när jag fyller år.

Carin är praktiskt lagd och hennes kålpudding är saftig och enkel att göra. Tack vare att hon blandar kålen med färsen blir den stunsigare och man slipper bränd kål på toppen som annars kan smaka beskt och otäckt.

Stek på låg värme tre grovt hackade gula lökar så att de mjuknar lite. Gör samma sak med grovt hackad vitkål från ett litet huvud. Ringla över lite sirap och en skvätt soja tills det hela bara får lite färg. Blanda ner ett par matskedar potatismospulver (alternativt två mosade potatisar) i 2 dl vispgrädde och två ägg. Låt svälla och krydda gräddblandningen med salt och duktigt med vit- och svartpeppar. Rör ned allt med 1,5 kilo blandfärs. Bred ut färssmeten i en smord ugnsform och grädda på 225° i cirka 45 minuter. Servera med kokt potatis eller potatismos, gräddsås, lingonsylt och pressgurka.

Det enda recept jag någonsin lärde mig av min mamma är också ett av de bästa och mest lättvarierade jag har i min repertoar: kyckling i lergryta. Det har hängt med ända sedan jag flyttade hemifrån för trettio år sedan. Jag tröttnar aldrig på det. Grundreceptet är så enkelt att det nästan är förmätet att kalla det ett recept.

Lägg en lergryta (römertopf/schlemmertopf/romargryta) i blöt. Salta och peppra en kyckling och kör in en citron, som du pickat med en gaffel, i skrovet. Lägg kycklingen i grytan och häll över en burk krossade tomater. Sätt in grytan i kall ugn som du sätter på 250°. Efter 75 minuter är det klart (om kycklingen är på 1,2-1,3 kilo). Servera med ris och sallad.

Kan du detta recept är det bara att variera efter behag och fallenhet. Denna gång skivade jag ner en selleristjälk samt hällde över 0,5 dl finosherry. Tomatspadet körde jag med mixerstav och smaksatte med tabasco, riven vitlök och hackade svarta, liguriska oliver.

Testa också varianten med vitt vin eller den med sherry.