Tredje dagen och jag kände redan när jag satte mig för två timmar med tio okända viner att det skulle bli tungt. Gnistan och energin fanns inte där efter två dagar av intensiv koncentration och kraftdränering (hur det gäng som satt uppe och pimplade vin till fyra på morgonen mådde vill jag inte ens tänka på). Att provningen sedan var av det slaget att handledarna inför utvärderingen fick hålla ett föredrag om ”damage control” gjorde ju inte saken bättre. Efter gårdagens lilla framgång var jag glad över att lyckas spika ett vin och sedan räkna in enstaka poäng för kvalitet, pris och några ursprung som snarast kan tillskrivas kontot ”lyckokast”.

Eftermiddagen ägnades åt kaotiskt intensivt grupparbete där det gällde att blanda ett vin för en specifik marknad av 6 okända viner (givetvis skulle de identifieras utifrån druvsorter och ursprung). Det handlade inte bara om att söla och vispa ihop på en höft för varje grundvin hade en prislapp, begränsad volym och det skulle bli två olika cuvéer i olika kvalitet och prisnivå. En ganska grannlaga uppgift. Vinerna lämnades sedan in för bedömning. Då vidtog det verkliga arbetet! Nu skulle gruppen skapa en strategi för lansering, distribution, marknadsföring och prissättning med mera. Efter presentation inför övriga elever skulle frågor besvaras inför en panel av kristiska Master of Wines. Precis den typen av ämne som inte är min starka sida. Turligt nog kunde jag ta en något passiv roll i en stark grupp.

Efter en ”paus” på 20 minuter då man förväntades snygga till sig begav sig gruppen iväg till legendariska Schloss Esterházy för lite kultur och historisk bakgrund till deras vinproduktion. För fem år sedan flyttade den månghundraåriga verksamheten från barockkällarna under slottet till en ny anläggning precis utanför Eisenstadt. Här kan man prata om state-of-the-art! Genom att flytta till de nya lokalerna skapade man en helt ny stil på vinerna och man kan säga att det är en helt ung vinproducent trots den imponernade historien. Allt startat på nytt vilket märks på vinerna som helt klart är på väg någonstans men inte riktigt hittat ända fram.

Efter obligatorisk rundtur och provning fick vi till slut en mycket sen middag. God mat, viner som slank ner, trött men trevligt sällskap och avslutningsvis fantastiskt bra, rena och uttrycksfulla destillat som blev en värdig avslutning på en mycket lång dag.

Hemma kvart över elva och skriver bloggpost om dagen (hur tokig är jag?) fast jag borde ligga i sängen. Imorgon slipper vi den tunga morgonprovningen. Istället är det utflyktsdag med vinterbeskärning i råkalla vingårdar, besök hos vinodlare och provningar på alla upptänkliga ställen runt Neusiedlersee. Har jag tur är jag hemma vid samma tid imorgon kväll.

För den som händelsevis skulle känna sig avundsjuk på min ”vinresa” till Österrike kan jag bara säga att dimman är som ärtsoppa, kosten består mestadels av olika kulörer ock konsistenser av kål och en av dagens höjdpunkter var ovanstående powerpointpresentation (se där en förskräcklig ordkomposition!).

Ärligt talat så var dagen personligen ett stort steg framåt och jag har gått med ett stort, nöjt leende på läpparna. Den fruktade provningen av åtta viner på morgonen som berövade mig större delen av nattsömnen och frukostaptiten men visade sig vara en milstolpe. Jag hade lyckats ta till mig instruktioner och råd från dag ett och lärt mig läxan att lita på instinkterna och inte drabbas av panik. Jag tog mig igenom 90 minuter av intensiv koncentration och frenetiskt skrivande och lyckades strålande bra om man bortser från klen hantering av tiden. Första hälften av vinerna placerade jag snudd på kusligt exakt och den andra hälften fick jag nöja mig med en tapper arbetsseger och bortsåg gladeligen från logiska felslut. Stor lycka och en känsla av att ha förstått grunderna och ”tänket” i provningarna.

Utvärderingen av provningarna var en ren njutning och föreläsningarna om EU-lagstiftningen var fascinerande (jo det är sant) även om jag var mentalt dränerad. Som en  ”liten bonus” fick alla studenter också ett set om tolv riedelglas att ta med hem i en pratisk reseförpackning. Oumbärlig för vinkonnässören på språng!

Dagens sista pass handlade om att planera och skriva essäer, ett ämne som jag med min högst bristfälliga akademiska bakgrund bävat för. Tack vare fantastiskt inspirerande och insiktsfulla föreläsare och handledare blev det istället nästan av en uppenbarelse. ”Mysterierna” klarnade och allt kändes med ens helt överkomligt. En otroligt intensiv, tuff men inspirerande dag som för för första gången verkligen fått mig att tro att jag kan klara det här.

Imorgon bitti väntar först tio okända viner och två timmar i total koncentration och därefter ytterligare utmaningar av okänd natur. Jag kan knappt vänta!

Första dagen i ett dimmigt Rust inleddes med en föreläsning om hur man analyserar och argumenterar kring ett vin som en Master of Wine. Många ”do’s and don’ts”, bland annat den kloka uppmaningen från Liftarens Guide till Galaxen ”Don’t Panic!” samt ”trust your first instinct”. Två mycket goda råd som som givetvis var glömda i samma ögonblick som sex viner ställdes framför näsan och en uppsjö av komplexa frågeställningar presenterades.

De sex vinerna* var indelade i två grupper och de första fyra skulle analyseras för sig. Jag var precis blank inledningsvis och trodde jag förlorat all förmåga att dofta och smaka. Plötsligt såg jag ljuset och kunde börja nysta i problemet. Druvsorten var identifierad och jag började arbeta mig igenom frågeställningarna. Mitt i alltihop drabbades jag av tvivel. ”Det här stämmer inte! Fel druva!”. PANIK! Jag gick tillbaka, strök över, ändrade och befann mig plötsligt i en labyrint byggd på ett gungfly. Jag sjönk snabbt och såg ingen väg ut. Mardröm! Det var bara att kallsvettig ge upp, lämna den havererade frågan och med ett öga på klockan ge sig i kast med de två sista vinerna. Kände mig ganska förvirrad men lyckades ändå prestera någorlunda logiskt underbyggda svar. När de tilldelade 108 minuterna var över ville jag bara hem!

Vid genomgången av svaren visade det sig att jag hade varit helt rätt ute med bedömning av druva, vinifikation, kvalitet och ursprung på de fyra inledande vinerna. Hade jag bara litat på det första intrycket (som jag tjatar på mina elever att göra) så hade det gått som en dans. På de två sista var jag förstås helt ute och seglade.

Dagen fortsatte med föreläsning om logaritmer, joner, fritt och bundet svavel, vätskor i ekvilibrium samt 150 minuter non-stop om vitikultur med Oliver Humbrecht MW. Utan att ens få andas matades vi sedan med information om vinerna från Styrien och Alto-Adige som vi skulle få tillfälle att prova 50 olika viner av senare på kvällen.

Det är en märklig känsla att befinna sig bland vinmakare, journalister, konsulter, utbildare och andra inom branschen som på sin hemmaplan har en position som ”någon” men här i Rust plötsligt befinner sig på skolgården första dagen och är ”ingen”. Det är en skrämmande, men samtidigt fascinerande, känsla av absolut nystart.

Det svindlar, jag lär mig och är lite rädd. Och imorgon bitti tio nya viner och ännu fler frågor. ”Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga..”

*Provningarnas upplägg och innehåll är konfidentiellt då de används vid fler än ett tillfälle.

Inte så lite omtumlande var det att konfronteras med 51 andra MW-studenter från alla delar av världen och ”different walks of life”, även om det bara var helt flyktigt och lite tumultartat under en informell buffémiddag och provning.

Min obehagskänsla och nervositet inför veckan är mer eller mindre borta och det var bara under några korta ögonblick jag upplevde den där universella känslan av ”undra-när-alla-ska-upptäcka-att-just-jag-är-en-bluff”.

Kvällen inleddes med provning av tio österrikiska viner som var uppställda för en gående provning. Bland dem stod 2009 Gobelsburg Riesling Heiligenstein Reserve från Kamptal ut. Mycket koncentrerad, stram och med en nästan intensivt rökig mineralkaraktär.

Men det var några viner som hotellets vintokige och engagerade ägare hällde upp åt mig i baren som var mest intressanta. Bland annat 2009 Noir som var ett lokalt mousserande vin från producenten Peter Schandl. Framställt på 100% pinot noir enligt traditionell metod, nätt och jämnt lökskalsfärgat och med 13,5% alkohol hade det en kraftfull, fruktig och nästintill intensiv stil. I samma skola var även Koenigsegg Brut Rosé ”Oeil de Perdrix” från Schloss Halbturn där man tydligt kände att man arbetat med mogen frukt istället för som brukligt med druvor med hög syra. Två annorlunda viner som tilltalade mig.

Nu slår jag ihop datorn för det är dags att sätta sig i skolbänken. Bland annat blir det en duvning i metoden att prova som en Master of Wine samt en föreläsning om vitikultur av biodynamikern och alsaceproducenten Oliver Humbrecht MW. Kan bli intressant.

Så var jag då framme och installerad i lilla Rust (vi pratar byhåla) vid Neusiedlersee i Österrike. En ensam solig eftermiddag innan de övriga MW-studenterna anländer senare på kvällen.

Jättetrevlig lunch på Elfenhof Schenke som är en restaurang i gamla källarvalv i anslutning till vinproducenten Elfenhof mitt inne i den pittoreska stadskärnan. Suppe mit leberknödeln (klar buljong och fluffiga leverfrikadeller) och en Puntigamer Pils inledde lite lätt. Därpå givetvis fläskschnitzel som sköljdes ned med en riesling som hade en liten trevlig restsötma samt en mycket bra vingårdsbetecknad sauvignon blanc. Den sistnämnda köpte jag med en flaska av (8€). I varenda portgång i byn finns förövrigt en weingut med provsmakning och försäljning. Däremot saknas söndagsöppet snabbköp där schampo kan inhandlas.

I övrigt är hotellet en dröm för dem som gillar överflöd av torkade, dammiga blommor, ”dekorativa” tomflaskor och väggar i kulören aprikosfärgad kaskadspya. Spontant tror jag inte Österrike kommer att utgöra något hot mot skandinavisk design de närmaste eonerna.

Efter gårdagens magplask hoppades jag kunna rädda självförtroende och anseende med dagens provning där temat var ”vita viner, en druva, ett ursprung”. Borde vara en baggis. Trodde jag.

Vinerna var ganska olika i doften men hade det gemensamt att de inte var särskilt aromatiska. Däremot hittade jag en del tropisk frukt, aprikos, mogna päron och lite mineralitet. Det första vinet hade en liten sötma men inget av vinerna hade någon påtaglig syra. Vin nummer två hade också en märklig, stjälkig doft, en omogen syra och ganska markerad beska. Eftersom vinerna saknade ek, var mycket lätt aromatiska, fruktiga, liten mineralton här och där och inte hade någon markerad syra så hamnade jag i Alsace och druvan pinot gris. Felfelfelfelfel!

I glasen var det riesling från Pfalz i Tyskland! Hur kunde jag missa detta? Var fanns syran? Ärligt talat så var inte vinerna särskilt typiska. När jag gick igenom dem i efterhand så var billiga 2008 FM Riesling det vin som mest skvallrade om vilken druva det rörde sig om. Ett riktigt trevligt vin i all anspråkslöshet. Däremot tror jag att 2009 A Christmann Riesling Trocken var anledningen till att jag hamnade helt fel. Enkel och obehaglig doft som påminde om desinfektionsmedlen i bajamajorna samt den otäcka beskan. Hurrrv! Det sista vinet, 2008 Müller-Catoir Bürgergarten Riesling Spätlese Trocken, satte jag som en grand cru vilket stämde ur kvalitetssynpunkt i alla fall. Märkligt ändå att en riesling på den nivån visar så lite av sin druvkaraktär. Obegripligt pris, men förhoppningsvis utvecklas det positivt med några år i flaskan.

Jag får tänka på Andreas Larssons tröstande ord efter gårdagens fiasko; ”Ibland säger en felgissning mer om vinet än om provaren”.

Som en liten uppvärmning inför internatveckan i Rust så tänkte jag träna på att prova enligt metoden ”taste like a detective, argue like a barrister”. Jag bad därför en kollega att skaffa fram viner som jag kunde prova blint. Den första provningen idag blev tre röda om vilka jag bara visste att de skulle vara av samma druva men från olika ursprung.

Kortfattat kan jag säga att jag ganska omedelbart uteslöt syrah/shiraz vilket givetvis visade sig vara den gemensamma nämnaren. Major failure! Dock som en tröst hade personalen på Systembolaget felaktigt angivit det första vinet som en ren shiraz när det i själva verket endast innehöll en mindre del. Skönt att kunna skylla på monopolet. Hur som helst var det ett bryskt men välbehövligt uppvaknande.

Det första vinet var från Priorat i Spanien. 2007 Tendral visade återigen att viner från denna region inte kan fightas i prisklassen runt 100 kronor. Ett ganska blekt vin där endast den höga alkoholen skvallrade om ursprunget och jag bara med viss svårighet kunde spåra upp den typiska mineraliteten.

Sydafrikanska 2007 Rudi Schulz Syrah placerade jag i prisklassen 80-90 kronor på grund av den lite söta stilen med påklistrad vanillin- och ekton. Inge kul alls, alldeles för dyr och med en besk, grön eftersmak som jag borde ha placerat rätt geografiskt. Note to self: Gillar jag inte vinet och det har en bitter eftersmak så är det från Sydafrika.

Sist ut var grekiska 2005 Domaine Gerovassiliou Syrah som var en positiv överraskning med mycket bra struktur, mogen och lite stallig doft samt fin koncentration vilket gjorde att jag var och snurrade på högra stranden i Bordeaux. Grekland var ganska otippat.

I morgon blir det vita viner. Hoppas det går bättre.

Nästa söndag åker jag till Rust i Österrike för en veckas internat som en del av mina MW-studier. Det känns inte så lite nervöst eftersom en stor del av utbildningen handlar om att identifiera sina svagheter och att hänsynslöst bli bedömd och kritiserad. Jag förväntar mig ett tufft boot camp efter att ha studerat det späckade schemat. Det blir givetvis också lärorikt och intressant med mycket provningar, studiebesök i österrikiska vingårdar och möten med spännande människor.

Eftersom resan mot de två bokstäverna innebär att blotta sig själv, ta kritik och lära sig av det så tänkte jag att det är lika bra att börja här och nu. Här nedanför lägger jag därför ut min ”MW Theory Assignment” som var en del av min ansökan till utbildningsprogrammet. Ämnet för uppsatsen var ”The Next Big Thing in Wine”, en väldigt öppen rubrik som skulle ge möjlighet att visa att man kan argumentera kring en åsikt på ett strukturerat sätt och ge exempel. Det finns inget rätt svar på en sådan uppgift så det var bara att hitta på något.

Varsågoda! Här följer Öhmans spådom om framtiden för vinindustrin på knappt 900 ord. 😉

The Next Big Thing in Wine

During the four last decades we have seen two major forces or trends leading the wine business in the commercial segment; varietal wines and branded wines.

The emerge of varietal wines in the 1970s helped consumers new to wine to identify what styles of wine they liked in a world full of confusing appellations, unknown origins and new wine countries. The growth of branded wines further helped the winelovers to find reliable sources of quality to a reasonable price of these varietals wines under an easily identified name on the supermarket shelves.

Many brands, like Lindeman’s and Blue Nun, has now developed into multi-country-brands, and are delivering increasingly streamlined products behind the familiar labels. With all the different brands, small to multinational giants, the concepts, as the wines and the varietal character, has become increasingly diluted, anonymous, distanced and separated from the consumer.

With the increase of consumtion of better wines many wine consumers today are becoming more educated and demanding and wants to look further than the simple variety. This also reflects in a move towards more awareness of the consumer regarding the quality and origin of food and beverages. Still very important on the market simple brands and varietals doesn’t succeed to fulfill the new and more complex needs and demands of the consumer.

Modern consumers are becoming increasingly aware of the quality of food as seen in the rising numbers of organic products, the popularity of ”farmers markets” and demand for products without unnecessary additives. The marginal trend for ”natural wines” is another side of the same coin; the need to know the content, the origin and the people behind the things you eat and drink.

In other departments of the supermarkets we can see a development as an answer to this. As an example we can find products from large suppliers of dairy and poultry where the individual farmers are identified on the products with labels stating name and address of the farmer and sometimes even with a photo. Bigger coffee brands also diversify their range to include coffee from specific and named plantations. To have a face and a name of the person that produced your breakfast egg or to know where your morning coffee comes from feels safe and secure in a time when you don’t know what is put in the food. For most people the personal connection is more important than any offical seal of quality or brand. The simple rule applies that people trust people (in most cases anyway).

With this development the traceability, identity and personality of the wine will become more important than brand or grape. Four questions should be answered; Who made the wine. Where precisely is it grown. Why is it made. What is, or is not, added.

Some may argue that most of these questions are covered by local wine regulations. But simply to rely on traditional appellations is no solution as most of them can be regarded as mere generic wines (ex AC Bordeaux), or even a kind of brand, and the understanding of the concept is still difficult to grasp for most consumers. The system of appellations is also under revision in many parts of Europe which adds to the confusion.

The solution will be to identify wines by it’s specific plot, location and the people behind it. The specifics of the vineyard and the passion and care of the family/people will be primary, the appellation secondary.

With modern technology it is possible to come closer to the consumer. Even small family estates can communicate directly from the label with the aid of modern and readily available technology such as smart phones with EAN-scanners, GPS locating the exact position of the estate and aiding the consumer finding extensive and updated information of the wine, the family, the place and history. We will also see the grouping of small producers on the internet presenting themselves and their stories. ”Australian Plus” is a good example of this that soon will have more followers. Add to this a web shop and we have a ”virtual wine farmers market”.

Even the big brands and cooperatives will benefit from this development. They will diversify their ranges of wines by identifying batches or sub-brands by plot or grower behind the wine. With the abscence of a definable origin (ex generic, branded Chilean Cabernet Sauvignon) the wine could be identified by a short bio, picture and statement of the winemaker. Big brands can offer the possibility of entering batchnumbers on the website providing detailed information of harvest, vinification and bottling. This transparancy gives traceability a new dimension.

In the near future we will se a strong development on ”wines with identity”. This trend will have a great impact on the wine trade as it will be applicable both to individual small producers and the major brands. As it is easy, and important, to combine with the still dominatingt concept of varietals and brands it will be very easy for the consumer to understand and adapt to the idea.

The next Big Thing in the wine industry is: Wines from a Place and with a Face!

Som jag berättade häromdagen så var introduktionsdagen till MW-studierna en omtumlande upplevelse. Massor med information, insikter och ett riktigt wake-up-call. Jag började inse mina brister (en viktig del i utbildningen) och förstod att jag måste börja strukturera mig om jag ska ha någon chans att kunna ta mig igenom denna tuffa utmaning.

Att få träffa några MWs som informerade om programmets innebörd och sina egna erfarenhet var mycket givande. Jag inser mer och mer att det är resan och inte målet som är det viktiga. Fast det vore fantstiskt att få bli medlem i den lilla exklusiva klubben. De verkar ha ganska kul. Dessutom blir jag imponerad varje gång av hur de som gått igenom denna prövning alltid kan inspirera och komma med nya insikter.

Så i söndags satte jag mig ner och gjorde en detaljerad studieplan som åtminstone sträcker sig in i januari och täcker ämnet ”Production of Wine”, det område som jag kan bäst. Det gäller att täcka in alla delar, täppa till hålen och fördjupa sig inför den tuffa internatveckan i Rust i Österrike i slutet av januari. Det tungatungatunga avsnittet ”Business of Wine får vänta så länge.

Nu börjar det på allvar! Så julen…den är inställd.

Vill du se hela studieplanen så kan du ladda ner den som PDF här: Studieplan MW.

Nedanstående text är en del i studieprojektet att bli Master of Wine. Det är en nedkokt och sammanfattande text som förhoppningsvis ska vara begriplig för de flesta och speglar inte omfattningen på studierna.

Druvan som slutligen ska bli vin är en fantastisk frukt. Den nästan sfäriska lilla kroppen innehåller all råvara som behövs och dess kvalitet och mognad är fullständigt avgörande för det färdiga vinets karaktär. Druvan är helt enkelt en vinsats i miniatyr.

Här redogör jag för de viktigaste av de  ämnen som ryms innanför skalet (utanpå skalet sitter i bästa fall den jäst du behöver för att musten ska omvandlas till vin):

• Vatten i druvan utgör, liksom i den mänskliga kroppen, cirka 75% av volymen. Det är också detta vatten som till slut kommer att utgöra cirka 85% av det färdiga vinet.

• Socker utgör runt 20% av volymen vilket är mycket högt för frukt. Sockret bildas i form av sucros i bladen genom fotosyntesen (koldioxid+vatten+sol+värme) och förs sedan med saven till druvorna där det av de närvarande syrorna bryts ned till glukos och fruktos. Fruktosen upplevs som tre gånger sötare än glukosen som föredras av jästen. Det innebär att eventuell restsötma i vin ger en hög smakeffekt. Sockrets primära syfte (om vi bortser från att ge alkohol och yrsel) är att tjäna som energikälla till kärnornas mognad.

• Syror produceras, till skillnad från sockret, i druvan. Över 90% av syrorna utgörs av äppelsyra (malic acid) och vinsyra (tartaric acid) som är helt unik för vindruvan. Övriga syror som återfinns i druvan är bärnstenssyra (succinic acid) och citronsyra (citric acid). I en omogen druva dominerar äppelsyran helt men minskar successivt beroende på att a) den bryts ned av druvan till energi i form av glukos och b) vinsyra bildas som en biprodukt vid omvandlingen av sucrosen till nya sockerarter. Vinsyran kommer därmed att vara den helt dominerande syran i det färdiga vinet.

• Mineralsalter tas upp av vinstocken ur marken och ju djupare rötterna går desto rikare på dessa ämnen blir druvan. Salterna påverkar i interaktion med syrorna det slutliga vinets PH-nivå men ger inte någon karaktär som kan hänföras till jordmånen typ skiffer. Den viktigaste av dessa salter är kalium som återfinns i sådana mängder att druvor och vin är de viktigaste källorna för detta ämne. Kalium är betydelsefullt ur hälsosynpunkt då det balanserar natrium (vanligt salt) och kontrollerar blodtrycket (sänker), vätskebalans, njur- och muskelfunktioner. Övriga viktiga mineraler är kalcium, järn, magnesium och koppar.

• Fenoler är en komplex grupp av ämnen i druvan och de viktigaste av dessa är polyfenolerna. Dessa ämnen återfinns företrädesvis i druvans skal och stam. Polyfenoler är viktiga då de är kraftfulla antioxidanter. Detta är viktigt då de fungerar som ett ”konserveringsmedel” både för vinet och konsumenten. Polyfenolerna delas upp i tanniner (garvsyror) och antocyaniner och är mest förekommande i röda viner. Tanniner är det som gör att viner känns sträva och ibland smakar bitter. Tanniner finner vi i större eller mindre mängd i de flesta växter och i druvan hittar vi dem i kärnorna, stammen och i den yttre, segare delen av skalet som är den viktigaste källan för det färdiga vinet. Antocyaniner är en stor grupp av polyfenoler som ger de flesta frukter och blommor deras färg. I druvan dominerar de röda och blå pigmenten och sitter, med några få undantag, i den mjukare och inre delen av skalet. Den blå antycyaninerna är mer instabila vilket medverkar till att röda viner ändrar sin färg från purpur som unga till röda och orange som mognare. Denna färgförändring beror på att antocyaninerna och tanninerna förenas i större kedjor (polymerer) och faller slutligen ut som mörkt färgad fällning. Vinet blir ljusare och mjukare.

• Aromer är en stor och mycket komplex grupp av ämnen som återfinns i den inre delen av skalet närmast fruktköttet. Mängderna är mycket små och räknas i miljon-, miljard- och till och med biljondelar, men är ändå de ämnen som ger varje vin sin unika karaktär och varje druvsort sin speciella smakprofil. Många av dessa ämnen återfinns oförändrade i det färdiga vinet medan en del reagerar med andra ämnen under vinifikationen och ytterligare andra är instabila och bildar nya aromer och dofter.