Den 27:e maj har Falbygdens Ost utropat till Ostens Dag. Varför inte. Allt från grapefrukter till kanelbullar har ju sina egna dagar. Dagen till ära hålls det ostprovningar i 130 butiker runt om i landet och man säljer en ostprovningslåda* för 149 kronor. Fick hemskickad en låda som varuprov lagom till helgen. Tack så mycket!

Ostarna är ju inga unika bitar, men en bra spridning på smaker. Om du kompletterar med lika många viner har du en riktigt bra ost- och vinprovning. Får du inte tag på ostprovarlådan kan du själv plocka ihop fem ostar av olika typ.

Vinerna bör ha lika stor smakspridning som ostarna, det blir roligare då. Börja med ett torrt vitt vin med tydlig fatkaraktär och därefter en frisk, halvtorr riesling. De röda bör vara ett ungt, ganska mjukt och fruktigt vin och ett med tydlig mognad som en rioja. Avslutningsvis ett klassiskt sött vin från Sauternes. Ostarna och vinerna bör räcka till ungefär 8 personer.

*Morfars brännvinsost svart: Prästost som lagrats i 18 månader och smaksatts med kryddat brännvin. Arn Röd: Stark Herrgård. Smakrik med viss nötighet. Munster: Smakfull kittost med frukt- och valnötsinslag. Bavaria blu: Klassisk Vit & Blåmögelost extra krämig med tydlig blåmögelmarmorering. Gorgonzola/Mascarpone: Blåmögelost varvad med färskost. Frisk och syrlig smak. Delikatessmarmelad gjord på päron, granatäpple och calvados. Ostkniv och en folder om ost och ostprovning.

Vita viner vill de flesta ha helt knastertorra. Halvtorra viner fnyser många åt, kallar för ”snackevin” och finner omöjliga att ha till mat (även om det är fantastiskt lätta att kombinera med det mesta).

När det kommer till röda viner så pratar vi plötsligt inte om sötma, det är underförstått att de är torra och Systembolaget har inget klockdiagram för sötma för röda viner fast det finns till alla vita.

Ändå är det inte helt ovanligt med ganska höga nivåer av socker i röda viner. Svenskarnas favorit amaronen seglar ofta upp mot en 7-9 gram per liter men det döljs ganska väl av syran och fylligheten i dessa viner.

Annat är det med ett av de bästa säljande italienska vinerna i den lägre prisklassen. Selvarossa från Salice Salentino på ”klacken” av Italien väger in på 16 gram socker per liter. Det är 7 gram över gränsen för när man räknar vita viner som halvtorra. Sötman märks väldigt tydligt i eftersmaken som ger ett lite bittert kladdigt intryck i vinet som har en syltig och lite bränd ton. Men i Systembolagets beskrivning nämns ingenting om sötma överhuvudtaget bara att vinet är ”mycket fruktigt”.

Selvarossa är inte det enda vinet med hög sötma. Doppio Passo Primitivo från samma område dras med samma sockermängd. Dags att kolla lite noggrannare nästa gång du handla fruktiga röda viner?

Idag saknar jag både inspiration, ork och lust till att laga mat. Det får bli upptinad chili ikväll.

Jag tog solskenet som ursäkt för att gå ut och ta en öl och samtidigt testa appen för WordPress så jag kan blogga på språng.

Samuel Smiths Organic Best Ale funkade utmärkt i solen med sin fruktiga maltighet och behärskade beska. Nu återstår att trycka på knappen och se om appen är lika tillfredsställande.

Fetaostpaj låter väl inte som det mest spännande receptet. Men prova detta som är baserat på Carl Butlers ultimata ostpaj. Jag upphör inte att fascineras över det perfekta resultatet av det receptet. Eftersom jag redan första gången utlovade varianter tyckte jag att att det var dags nu. En flaska retsina (som passade perfekt till) i kylen fick bestämma det grekiska temat. Jag tror att Carl Butler, med sin kärlek till Grekland, hade uppskattat denna variant. Hade svarta oliver och fetaost varit stapelvara när han skrev sin kokbok är det inte omöjligt att en liknande paj funnits med. Vill jag tro.

(6 personer)

En sats pajdeg
1 gul lök
2 burkar hela tomater (utan juicen)
2 dl vitt vin
salt & svartpeppar
1 dl svarta urkärnade oliver
200 gram fetaost
rivet skal av en halv citron
4 dl matlagningsgrädde
0,5 tsk timjan
0,5 tsk rosmarin
2 vitöksklyftor
7 normalstora ägg

Börja med pajdegen som du gärna kan göra redan dagen innan. Jag använde hela satsen till denna paj.

Gör en tomatröra genom att först fräsa den hackade löken i smör. Skär tomaterna grovt (juicen ska inte vara med) och släng ner i pannan tillsammans med vinet, grovt hackade oliver, salt, peppar och örtkryddorna. Låt puttra tills det mesta av vätska kokat bort, cirka en halvtimme.

Klä en springform (spänn fast ett bakplåtspapper över den lösa bottnen så släpper pajen fint) med höga kanter med den utkavlade degen genom att skära ut en botten samt en kantremsa. Se till att degen kan vikas något över formens kant. Klä degen med aluminiumfolie och fyll formen med grovsalt* som tyngd. Grädda cirka 15-20 minuter på 225°.

Vispa upp äggen. Mosa osten och rör i grädden, riven/pressad vitlök och citronskalet och vispa ihop med äggen. Ta ut det förgräddade pajskalet, fördela tomatröran över botten, häll äggstanningen över och rör om försiktigt så det blandar sig något. Grädda i 225° i cirka 60 minuter. Grädda inte för länge, pajfyllningen ska vara krämig. Kolla med en sticka.

*Man brukar rekommendera ärtor, bönor eller liknande till detta. Lite märkligt så dessa förstörs/förändras av värmen. Grovsalt kan återanvändas, är tyngre och formar sig bättre

.

PLING! Där slog räkneverket om till 350 000 besökare på bloggen sedan starten för knappt två år sedan.

Helt fantastiskt att så många (600-700 om dagen) läser om vad jag äter, dricker och tänker. Ännu roligare är att stöta på okända människor IRL som berättar att de följer bloggen, har lagat något av recepten eller provat viner jag rekommenderat.

Nu är det full fart mot 2-årsjubiléet. Frågan är bara om det infaller den 25/6 när jag startade på annan plats eller 6/7 när jag flyttade till WordPress?

Spisat.se blev inspirerad av Mikael på Scandinasian Taste att reprisera den allra första bloggposten och göra en liten stafett av det hela. Kul idé! Här är min allra första från den 6/7 2009. Om någon månad är den aktuell igen när de första jordgubbarna kommer.

Rubrik :”NEJ! Inte ännu en blogg om mat och vin!!!”

Jo, faktiskt!
Jag ägnar ändå så mycket tid åt att handla, laga, läsa, föreviga och förstås njuta mat och dryck att det var lika bra att blogga om det.

Börjar med ett somrigt tips om hur du kan förädla jordgubbarna som säljs för en spottstyver så här efter midsommar. Tyvärr är många (läs ‘de flesta’) av sorterna hårt framdrivna och ganska smaklösa. Men det finns bot.

Fick detta recept av en kock i Bordeaux och modifierade det lätt till midsommarfirandet. Stor succé! Till och med godare än originalet.

Koka en sockerlag på 3-4 dl strösocker och lika mycket vatten. Låt 3 stjärnanis, en halv snittad vaniljstång och ca 20 svartpepparkorn (orginalreceptet säger sechuanpeppar) koka med. Låt sjuda ganska länge så kryddorna lakas ur och lagen reduceras.
Om du vill kan du tillsätta en skvätt sött vin som sedan är kanon att njuta till. Jag rekommenderar Château Septy som är ett både billigt och gott alternativ till en sauternes.
Låt lagen svalna och sila sedan bort kryddorna.

Skiva 2 liter jordgubbar och lägg ner i lagen. Vispa 3 dl vispgrädde med en nypa socker. Blanda ner fint rivet skal från en halv apelsin.
Servera jordgubbarna i små skålar med en klick grädde och smutta på det söta vinet till.

Idag var det dags för en tur till Köpenhamn för vinprovning. Hur det nu hampade sig blev det också en lite ovanligare shoppingrunda. Två givna ställen om du har nära till Öresundsbron.

Hos Supermarco som ligger precis bredvid Fisketorvet kan man botanisera bland italienska delikatesser och över 400 viner. Stor charkdisk, massor av pasta i all former och allt som en italiensk husmor kan önska. Det är inte särskilt billigt men ruffigt charmigt och ett måste för den som älskar Italien. Att man dessutom kan köpa en kall Peroni och sitta i solen på lastbryggan och kolla på de flummiga husbåtarna i kanalen är en bonus.

Några kilometer närmare bron och hemlandet ligger jättelika Metro som är en cash & carry. Detta är en en del av den enorma koncernen Metro AG som bland annat äger Mediamarkt och enligt uppgift är världens största inköpare av vin. Utbudet i butiken är makalöst och ofta billigt. Du hittar allt från levande hummer, färsk fransk lantkyckling, klassificerade bordeauxer, enorma paellapannor och precis allt du kan tänka dig (typ en iPad). Behöver du megablock med ost, jättelika köttstycken till grillen eller en vinkyl så är detta rätta platsen. Enda kruxet här är att man måste vara momsregistrerad för att få ett kundkort. Men jag kommer tillbaka med mitt registreringsbevis. Här ska storhandlas!

En lång dag till ända! Den började inte bra efter en nästan sömnlös natt med en oförklarlig smällande huvudvärk och efterföljande uschlighet under det vilken skulle hårdpresteras med en 12-viner provning, efterföljande utvärdering samt teoriföreläsningar. Lyckades mot alla odds prestera hyfsat bra och praktiskt taget spikade en tredjedel av vinerna och överlevde teorin. När det var dags för avfärd för tre timmar på buss mot Tokaj var jag nästan tillbaka i gamla former. Att jag fick ett mystiskt indiskt piller av en studiekamrat kan ha haft något med saken att göra.

När vi till slut anlände i Tokaj var det hos Royal Tokaji Company där vi fick en snabb rundvisning i imponerande svartmögliga källare som avslutades med en buffémiddag med ungerska specialiteter (ankleversoppan var en ny bekantskap) och en handfull producenter som serverade sina viner. Fantastiskt trevligt, avspänt och gott. Vi fick prova viner i alla stilar från torra till de simmigt söta. Den torra stilen var företrädesvis av lokala druvan furmint som uppvisade en stor variation från feta, fatlagrade chardonnaylika till friskt aromatiska i ung rieslingstil. De söta gick från sent skördade till rika ädelröteangripna. Det var en veritabel orgie i exotisk frukt, honung, sirap, saffran, tobak och alla nyanser av citrus.

Det remarkabla vid denna provning var att alla vinerna höll en mycket hög kvalitet och att ingen av dem föll ur ramen. Man brukar alltid hitta något vin man inte gillar. Så inte här. En skön upplevelse för en cynisk vinprovare som undertecknad. Tyvärr blev det inte tillfälle för provningsanteckningar men det råder jag nog bot på imorgon.

Nu ska jag lägga mitt trötta huvud mot en mjuk kudde i slottsgemaket på eleganta Gróf Degenfeld för att utvilad kunna upptäcka det spännande Tokaj.

På onsdag ska jag stå och informera om våra kurser och utbildningar på Champagnedagen i Malmö. Eftersom broschyrer och flyers inte brukar locka så många när champagne finns i närheten så ville jag bjuda på något. Det fick bli champagnekex.

Kexen kommer från Maison Fossier i Reims som är huvudorten i Champagne. I över 250 år har man bakat småkakor och är specialiserade på kex till champagne. Jag har provat flera av deras små läckra bakverk och de är svårt beroendeframkallande. De korkformade ”sablé champenois” påminner om tjocka, möra mariekex med smak av smör, mandel, vanilj och en liten, lätt syrlig ton av den lilla skvätt champagne som ingår. Kom förbi så får du smaka.

Kakorna kan också köpas via nätet hos Bites and Bottles. Varning för kokosmacronerna. De innehåller nog knark av något slag.

När jag är riktigt lat köper jag färdiga köttbullar, kokar pasta och svänger ihop en enkel tomatsås. Jättesnabbt och gott. Om man väljer rätt köttbullar förstås.

Jag blev så glad när jag upptäckte köttbullarna från Johans Kök i Kalmar. Kunde de bara få till en rundare form så vore köttbullarna snudd på perfekta med svenskt kött, fin konsistens och en innehållsförteckning som ser ut som ett hemmarecept: blandfärs (71%), potatis, salt, potatismjöl, lök, vitpeppar, natriumbensoat. That’s it!

Lite skillnad mot de vanliga sorterna. Till exempel så har Euroshopper (Ica) en mix av svenskt, tyskt och irländskt kött och en något längre formel: nöt- och griskött (63%), vatten, potatisflingor, torkad potatis, nöttalgsprotein, salt, betfiber, lök, potatisstärkelse, potatisfiber, stabiliseringsmedel (E450, E451), druvsocker, jästextrakt, malodextrin, svartpeppar, rapsolja. Färdigstekta i palmolja.

Man undrar hur ett litet företag som Johans Kök kan klara av att göra smakliga köttbullar som hemgjorda när de stora livsmedelsjättarna inte kan det. Eller handlar det om brist på vilja. För det kan ju inte vara brist på kunskap.

Eller är det så, hemska tanke, att vi konsumenter har de produkter vi förtjänar?