Idag är det en trött och slö dag. Har dock lyckats att uppbåda kraft att sätta en deg till morgondagens croissanter. Efter 10 minuters knådande sitter jag nu på Aromas uteservering och belönar mig själv med ett glas Freixenet Cava Rosado.

Pingst på er alla bloggläsare!

Min trognaste vän följer mig överallt och hjälper mig ur knipor. Vännen heter Laguiole och har bokstavligen varit vid min sida sedan 1999.

När jag började min anställning som sommelier på Grand Hotel i Lund fick jag beställa en korkskruv som arbetsredskap. Det blev en Château Laguiole Grand Cru med svart hornskaft och ett läderhölster. Tusen och åter tusen buteljer öppnades, hundratals vinkartonger skars upp och åtskilliga trälådor bändes upp. När jag slutade följde den med och hänger alltid i bältet.

Många gånger har jag glömt den och tappat den men alltid har den kära korkskruven kommit tillbaka. Den har fungerat som universalverktyg, varit med på alla resor och till och med slunkit igenom en säkerhetskontroll i Spanien med den beväpnade vaktens goda minne när jag glömt att checka in den.

Den värsta krisen inträffade dock för ett par år sedan. Jag skulle öppna en butelj (en bourgogne från Louis Jadot närmare bestämt) när det bara small. Skruven hade gått rakt av! Stor sorg. Jag packade in alla delar, inklusive korken med halva skruven, i ett kuvert med ett förklarande brev och skickade till tillverkaren. Efter tio ensamma och vilsna dagar dunkade det till i brevlådan och jag hade min korkskruv tillbaka. Livstids garanti är inte så dumt!

Jag har några andra varianter av Laguiole (uttalas typ ”lajåll” med betoning som ”atoll”) liggande där hemma. Eleganta och påkostade i designen. Men utan min enkla, svarthornade Laguiole känner jag mig naken.

Edit: Du kan köpa en likadan korkskruv i Kära Hustruns webbutik Vinet & Glaset.

Den bästa frukosten är andrafrukosten. Den kan man äta när man är ledig, varit uppe tidigt och ute på äventyr (i det här fallet loppis). Första frukosten brukar vara lätt, en kopp kaffe och en macka, medan den andra ska vara rejäl, matig och gärna varm.

Eftersom jag är på kortsemester på Österlen i ett lånat hus blev det spartanskt och lokalt. Uppstekt nypotatis, stekta ägg, mellbykavring med prickig korv (när åt jag det senast?) och ett glas äppelmust. Avnjuten i den varma morgonsolen med humlesurr och fågelkvitter i bakgrunden.

På plats i Södra Mellby i ett pyttelitet villavillerkullahus med utsikt över havet några kilometer bort. Några soliga, lediga dagar ligger framför oss med små utflykter och enkel men god mathållning. Det goda livet.

Huset ligger knappt trettio meter från lilla Mellbybagarn berömd för sin kavring. Idag var det stängt, men utanför butiken stod ett bord med lite bröd i korgar och en gammal plåtburk där man kunde lägga betalningen. Det är så man vet att man är på landet. I morgon bitti öppnar de klockan halvsju och känner jag mig själv rätt kommer jag stå där lite yrvaken för att köpa färskt frukostbröd att avnjuta i solen med utsikt över fagra Österlen.

Idag blev det en kort tur ned till Kivik och Buhres Fisk. Från att ha startat som ett litet fiskerökeri är det idag en jättelik delikatessbutik där turisterna köar för den rökta fisken, inläggningarna och alla andra förnödenheter som skulle få vilken östermalmsbo som helst att känna sig hemma. Gott men dyrt och lite turistfällevarning, men är det semester så är det.

Middagen blev varmrökt lax, romsås, nypotatis, senapsgravad sill, mellbykavring och ägg. Sköljdes ned med favoriten Perle de Vigne som oväntat fungerade till både senapssill och ägg. Enkelt och mycket, mycket gott!

Med lite kort varsel blev det bestämt att vi fick låna ett hus i Södra Mellby nära Kivik för en långhelg. Makalös tajming då vädret utlovas bli strålande. Att det dessutom råkar vara Matrundan på Österlen denna helg var ju ett riktigt lyckokast.

Med gångavstånd till Kivik lär det bli besök på Kivikås, Äpplets Hus och inköp av fisk hos Buhres Fisk eller Kiviks Ål & Lax. Proviantering får ske hos Lantahandlaren i Vitaby, brödet köpas hos Mellbybagaren och en pizza och öl på Friden är givet. Himla sugen på en kryddfältsvandring också.

Upplagt för en kulinarisk helg!

Dagens lunch blev take-away (hämtemat) från Mr. Changs Baozi & Sushi på Kronprinsens lite ödsliga foodcourt. Som namnet lite diskret antyder så kan man här få baozi som är fyllda, kinesiska, ångkokta degknyten. En slags piroger med andra ord. Kommer i två varianter (kött och vegetariskt) och serveras med soja och en liten kimchiliknande sallad som var så stark att det vibrerade i halsen. På ett skönt sätt.

Knytena var ganska luftiga och härligt degiga på ett sätt som tilltalade en paltälskare. Av fyllningarna var den vegetariska bäst med ett litet syrligt sting och tuggmotstånd. Mättande, god och mysig mat med en uppiggande örfil i form av den heta salladen. För en kines måste detta vara comfort food. Rekommenderas om du är i närheten.

Här gick jag och siktade in mig på att skriva något kul kring min 1000:e bloggpost och så missar jag tillfället! Det här är därför min ettusensjätte (1006) bloggpost på de knappt två år jag drivit bloggen. Hurrahurrahurra!

Många ord, massor med recept och en hel del vin har det blivit. Liiite oinspirerad för tillfället och slav under mitt självpåtagna krav att posta varje dag. Kom därför gärna med tips och idéer om vad jag ska skriva om eller något kul projekt jag kan ta tag i. Behöver en liten knuff mot 2000.

Den 27:e maj har Falbygdens Ost utropat till Ostens Dag. Varför inte. Allt från grapefrukter till kanelbullar har ju sina egna dagar. Dagen till ära hålls det ostprovningar i 130 butiker runt om i landet och man säljer en ostprovningslåda* för 149 kronor. Fick hemskickad en låda som varuprov lagom till helgen. Tack så mycket!

Ostarna är ju inga unika bitar, men en bra spridning på smaker. Om du kompletterar med lika många viner har du en riktigt bra ost- och vinprovning. Får du inte tag på ostprovarlådan kan du själv plocka ihop fem ostar av olika typ.

Vinerna bör ha lika stor smakspridning som ostarna, det blir roligare då. Börja med ett torrt vitt vin med tydlig fatkaraktär och därefter en frisk, halvtorr riesling. De röda bör vara ett ungt, ganska mjukt och fruktigt vin och ett med tydlig mognad som en rioja. Avslutningsvis ett klassiskt sött vin från Sauternes. Ostarna och vinerna bör räcka till ungefär 8 personer.

*Morfars brännvinsost svart: Prästost som lagrats i 18 månader och smaksatts med kryddat brännvin. Arn Röd: Stark Herrgård. Smakrik med viss nötighet. Munster: Smakfull kittost med frukt- och valnötsinslag. Bavaria blu: Klassisk Vit & Blåmögelost extra krämig med tydlig blåmögelmarmorering. Gorgonzola/Mascarpone: Blåmögelost varvad med färskost. Frisk och syrlig smak. Delikatessmarmelad gjord på päron, granatäpple och calvados. Ostkniv och en folder om ost och ostprovning.

Vita viner vill de flesta ha helt knastertorra. Halvtorra viner fnyser många åt, kallar för ”snackevin” och finner omöjliga att ha till mat (även om det är fantastiskt lätta att kombinera med det mesta).

När det kommer till röda viner så pratar vi plötsligt inte om sötma, det är underförstått att de är torra och Systembolaget har inget klockdiagram för sötma för röda viner fast det finns till alla vita.

Ändå är det inte helt ovanligt med ganska höga nivåer av socker i röda viner. Svenskarnas favorit amaronen seglar ofta upp mot en 7-9 gram per liter men det döljs ganska väl av syran och fylligheten i dessa viner.

Annat är det med ett av de bästa säljande italienska vinerna i den lägre prisklassen. Selvarossa från Salice Salentino på ”klacken” av Italien väger in på 16 gram socker per liter. Det är 7 gram över gränsen för när man räknar vita viner som halvtorra. Sötman märks väldigt tydligt i eftersmaken som ger ett lite bittert kladdigt intryck i vinet som har en syltig och lite bränd ton. Men i Systembolagets beskrivning nämns ingenting om sötma överhuvudtaget bara att vinet är ”mycket fruktigt”.

Selvarossa är inte det enda vinet med hög sötma. Doppio Passo Primitivo från samma område dras med samma sockermängd. Dags att kolla lite noggrannare nästa gång du handla fruktiga röda viner?

Idag saknar jag både inspiration, ork och lust till att laga mat. Det får bli upptinad chili ikväll.

Jag tog solskenet som ursäkt för att gå ut och ta en öl och samtidigt testa appen för WordPress så jag kan blogga på språng.

Samuel Smiths Organic Best Ale funkade utmärkt i solen med sin fruktiga maltighet och behärskade beska. Nu återstår att trycka på knappen och se om appen är lika tillfredsställande.