Idag är Eder bloggare sänkt av en sån där svår manlig förkylning. Ni vet en sån där elakartad förkylning som aldrig drabbar kvinnor. Ingen feber eller särskilt mycket snor, men däremot undflyende livsandar och dränerad dådkraft.

Matlusten är borta och med den all ork och vilja att spåna recept eller göra inköpslistor. Jag har dock lyckats uppbåda en liten blek trängtan efter mandelfisk som, eventuellt, ska tillagas imorgon. Om inte förkylningen tagit mig.

Men värre än den såriga halsen och det tunnflytande från näsan är huvudvärken som en köttdriva i kylen ger mig.

Jag har nämligen ohemula mängder av skivad mortadella och san daniele-skinka, speck och porchetta i bit och ett knippe salami. Ett angenämt problem förvisso. Men vad ska jag göra med allt?

Så kom igen Kära Läsare! Ge mig tips på sätt att omsätta italienska charkuterier i kulinariska projekt (som kan utföras av en halvinvalid).

”Vet du om att du är citerad i den där nya boken om sjuttiotalsmat?” frågade en god vän igår. Helt paff fick jag förstås svara att det hade jag ingen aning om. Grymt nyfiken sprang jag därför till bokhandlen idag och köpte ett exemplar.

Helt riktigt hittade jag som bildtext på sidan 67 ett citat från mitt hissande av folkhemsklassikern ”Flygande Jacob” från den 24:e augusti. Jättekul och lite märkligt. Hade jag vetat att jag skulle bli citerad hade jag filat lite mer på formuleringarna. Får väl bli lite mer omsorgsfull framöver.

Boken heter 70-talets mat – från flygande jacob till hawaiikassler och är skriven av Annika Ingelson och Carl Ehrenkrona med fantastiska matbilder av Linus Meyer. Boken blotta existens, bloggen Den Bruna Maten och mitt eget Carl Butler-projekt pekar på att 70-talets mat blivit i ropet, eller åtminstone väcker intresse.

Boken innehåller mycket intressant om tidens mat och influenser och en massa roliga bilder, artiklar och annonser i faksimil. Däremot krockar ambitionen att förmedla tidsandan med recepten som är uppdaterade och fotograferade som små konstverk i bästa matpornografiska stil. Det känns både schizofrent och ängsligt när man inte vågar låta maten stå i sin ursprungliga form utan demonterar dem och piffar upp var och varannan rätt med ”dekorativt” chips. ”Köttfärslimpa” i cocotte med ett chips av parmaskinka (som på omslaget) känns för mig varken som 1970 eller 2010.

Kul ansats, mycket nostalgi och intressanta inblickar i en svunnen tid men visuellt två olika böcker som inte hänger ihop.

Men jag blev ruggigt sugen på mandelfisk. Kommer snart på citerad blogg nära dig.

Rom är för de flesta synonymt med Bacardi och basen i trevliga drinkar. Ser man rent numeriskt på saken så är detta också som världen ser ut. Nästan all rom är industriellt framställt, neutralt groggvirke.

Det jag fick prova igår tillsammans med den ”flygande rhum-blendern” Christian Vergier från Producenten Trois Rivieres var något helt annat. Här pratar vi om ursprungsbetecknad rhum agricole (”jordbruksrom”). Till skillnad från den melassbaserade och kolonndestillerade neutrala romen är rhum agricole destillerad i enkelpanna och av ren, säsongsbunden sockerrörsjuice. Fina och karaktärsfulla grejer med andra ord.

Trois Rivieres är en martinique-rhum och som sådan av en mycket smakrik, stram och kryddig stil. Den intensiva, fylliga karaktären med peppriga toner och läderinslag gick som en röd tråd genom alla sorter av olika lagringstid. Även apelsinskal, vanilj och en liten ”fetma” återkom också flera gånger. I de lite äldre sorterna kunde anas en lite salt jodton som sades spegla ett terroir.

Provningens grande finale var Trois Rivieres 1953! Detta är det äldsta bevarade destillatet efter den förödande brand som för några år sedan ödalade det mesta av destilleriet. Aromerna bjöd på en komplex bild med kola, russin och en medicinal ton av bland annat jod. Trots 40 år på fat fanns en rik fruktighet och en väl balanserad, mjuk fatstruktur. Destillatet kändes i sin koncentration nästan simmigt och hade ett lite stramt avslut. Efter en stund kom nya spännande toner med bland annat en doft av tomat.

Trots denna vördnadsbjudande avslutning var det en annan goding som stannade i minnet; La Mauny Blanc. Denna helt olagrade, vita rhum agricole hade en stor, intensiv och otroligt spännande näsa. Här slogs jag direkt av ren tomatjuice som sedan gick över i gazpacho för att glida över i lakrits, grön tomat och naturgummi för att sluta i koncentrerad tomatpuré. Helt vansinnig doft. Här skulle man kunna göra en vit bloody mary. Bara att addera citron, tabasco och lite selleri.

Om mitt bloggande varit lite mindre frekvent de senaste dagarna beror det på att jag och kollegan sjösatt och genomfört en tvådagarskurs i ämnet ”Mat & dryck i kombination”.

Under två intensiva heldagar har vi tillsammans med sjutton deltagare testat oss igenom hundratals kombinationer och smaker. Inga raka svar eller enkla regler har lärts ut, snarare har det handlat om en workshop med olika temaprovningar och ”pedagogiska luncher”.

Några gemensamma erfarenheter från gruppens övningar

• Veteöl passar bäst till moderna, söta sillinläggningar
• Kött och rött vin är inte så himla kul ihop
• Rödvinsås var syrligare förr
• Lagrad tequila och mörk choklad är en hit
• Ryggbiff, bearnaisesås och mogen rioja borde finnas på alla menyer
• Finosherry är det ultimata till fisk- & skaldjursplatå (även om inte alla gillar det)
• PX ringlad över pannacotta och moscato d’asti i fruktsalladen är vinnare
• Sake är inte alltid bäst till sushi
• Förutfattade meningar kommer ofta på skam
• Edit: En lågoddsare var att amarone inte funkade med någon av tolv olika kött/sås-kombinationer

Idag är det nästan exakt 10 månader sedan jag la upp bloggen på WordPress. Då hade jag under några veckor smygstartat på annan plats. Inte kunde jag tro när jag postade mitt första inlägg att bloggen skulle ta upp så mycket av min tillvaro och att så många skulle vilja läsa vad jag skrev.

Idag slog räkneverket om till 100 000 unika besökare på bloggen! Otroligt!

TACK alla läsare! Det här är jättekul!

Att lägga uppföljningen till twitterprovningen på en av svenskarnas fyllehelger var väl inte helt genomtänkt. Betydligt färre deltagare än första gången även om en entusiast satt med sin laptop och vin under ett regnskydd vid valborgselden och provade medan kören sjöng för full hals!

Men vi som provade tillsammans via twitter hade trevligt och Alf och jag återkommer med ett nytt datum, för vi tycker att formen för vinprovning är jättekul.

Hur var då vinerna denna gång?

Vi inledde med 2007 Tim Adams Riesling som dominerades av friska citrustoner, lime och en typisk petroleum/badboll/gummistövelton. Smaken var torr men mycket fruktig och med riktigt härlig, uppfriskande citrussyra och med tydliga toner av lime. Bra representant för en aussieriesling men inget att springa benen av sig för.

Det röda vinet var denna gång en kalifornisk pinot noir som allmänt verkade göra ett lite blekt intryck på deltagarna. Lite toner av tobak, kryddor och plommon som snara gav intryck av ett sydfranskt vin av druvan grenache. Smaken hade lite mörk fruktighet men var lite spretig och…ja…ointressant. Kan sammanfattas som provningens flopp.

Sist ut var söta och pärlande 2009 Moscato d’Asti Viberti. Här haglade beskrivningarna; druvig, aromatisk, fläder, svartvinbärsblad och ”cream soda”. Vinet hade verkligen en härligt inbjudande aromatisk näsa och smaken var nästan löljigt lik en kula gräddglass i fruktsoda. Fin balans mellan sötma (120 gr!) och syra och härlig druvighet. Detta var för mig kvällens vin och ett givet vin till sommarens bär. Vinet håller bara 5% och kan drickas i stora klunkar. Härligt.

Jag hade förberett en dessert till det sista vinet. Färska jordgubbar (belgiska och väldigt fina) doppade i smält 70% choklad serverade med vispgrädde smaksatt med apelsinrasp. Rena himmelrike i kombination med vinet. Sommaren är räddad!

Är det möjligt att genomföra en champagnefrukost utan sabrering? Kan ett bröllop bli lyckligt utan att någon saluterar de lyckliga paret med flygande korkar? Kan man imponera på sina gäster utan att öppna champagnen med en sabel? Kan en vinsnobb leva lyckligt utan ett sabreringssvärd?

Svaret på ovanstående frågor är ”Ja”. Ändå rekommenderar jag att man tar det säkra före det osäkra och bestyckar sin person innan intagandet av de ädla bubblorna.

Kära hustrun har åter champagnesablar från Laguiole i lager och säljer dem i sin webbutik Vinet & Glaset där du även hittar korkskruvar och annat kul.

Vill du lära dig hur man sabrerar så kan du kolla in min lilla instruktionsvideo:

Det absolut första receptet i boken är helt enkelt grönsaker som kokats i marinad. Jättebra som förrätter, på en buffé eller som tillbehör till kötträtter. Anpassar du bara koktiden så kan marinaden användas till purjolök, kronärtskocka, blekselleri, aubergine, paprika och så vidare.

Marinad

4 dl vatten
3/4 dl olja
1/2 citron
1/2 finhackad gul lök
persiljestjälkar
1 krm fänkålsfrön
1 tsk timjan
15 svartpepparkorn
10 korianderfrön
1 liten bit rotselleri
3 hela vitlöksklyftor
1 tsk salt

Gör en kryddpåse av lite gasbinda (eller gör som jag: använd en stor tekula) och fyll med allt utom löken. Lägg i en gryta tillsammans med övriga, våta ingredienser, lök och salta. Koka i tio minuter. Ta upp kryddpåsen/kulan och koka den grönsak du valt. Champinjoner ska inte koka mer än 8 minuter, blomkålen behövde knappt 15 minuter och löken var klar på 20.

Ta upp grönsakerna och låt dem och marinaden kallna. Slå därefter över marinaden igen och strö eventuellt över lite hackat persiljekrus.

Trevliga, friska och fräscha små grönsaksrätter. Kanske lite mer stuns i kryddningen nästa gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Finalen Sommelier-SM gick av stapeln idag på Vinordic i Stockholm och vanns av Arvid Rosengren (i mitten).

Arvid bor i Malmö och arbetar på MASH i Köpenhamn som sommelier. Redan i höstas gick han och tog hem en skrällseger i Nordiska Mästerskapen och var väl därmed ganska säker på en finalplats.

De övriga finalisterna var tidigare innehavaren av SM-titeln Fredrik Horn (till vänster) från PM & Vänner i Växjö och Totte Steneby från Restaurang Gondolen i Stockholm. Totte placerade sig som 2:a och Fredrik som 3:a.

Grattis till alla de duktiga finalisterna och särskilt till vår nye Svenske Mästare Arvid Rosengren!

Bilden har jag fått låna av Martin Jörgensen, Scand-Choco.

Idag var det tänkt att jag skulle haft min sista dag på utbildningsveckan i Bourgogne. Tentamen på förmiddagen, en fri eftermiddag i Beaune med lunch på en uteservering (20° och sol idag) och en grand cru-middag ikväll. Ett askmoln ville annorlunda.

Veckan har istället levts i ett slags limbo. Ingenting riktigt planerat och svårt att komma till skott och få någonting vettigt gjort. Idag kunde jag ändå delta i bostadsrättsföreningens trädgårdsdag. Det är trevliga tillställningar. De brukar mest handla om att rensa lite ogräs, ställa fram trädgårdsmöblerna (eller plocka in beroende på årstid) och sedan fördriva tiden och snacka skit tills grillen tänds. Idag sken solen från en klarblå himmel och extra många medlemmar samlades på gården. Det blev grillad kotlett och en riktigt god potatissallad som grannen ovanpå svängt ihop. Halverade färskpotatis, kapris, knaperstekt bacon, avocado som vänts ner i en vinägrett och toppats med klyftade, hårdkokta ägg. Enkelt och mycket gott. Dessutom fick jag sol på näsan och en sval Nils Oscar God Lager.

Ikväll kan jag dessutom gå på den traditionella vårmiddagen med bordeauxsällskapet jag tillhör. Smoking, trevligt sällskap och stora viner.

Det är inte bara elände med isländska vulkaner trots allt.