Sommaren har börjat bra så här i slutet av maj. Håller trenden så behövs det lättlagad, sval och fräsch mat i massor. Den här varianten av gazpacho är så enkel att det är löjligt men samtidigt ruskigt god med bra fyllighet och stöt i smaksättningen. Det traditionella brödet har jag bytt ut mot kikärtor (garbanzo) som ger matighet och nötig smak och de grillade och konserverade paprikorna ger både sötma och rik smak. Ha alla ingredienser i kylen så behöver du inte kyla soppan utan kan äta direkt.

Skölj en burk kikärtor och häll i en stor mixer* tillsammans med 2 burkar hela konserverade tomater, 2 grillade och konserverade paprikor, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor,  3 msk sherryvinäger (eller vitvinsdito), 1 pod grönsaksbuljong eller motsvaravde fond på flaska, 2 grovt hackade schalottenlökar, 1 tsk harissa och en halv skalad och grovt delad gurka. Lägg eventuellt även i 12-15 skalade mandlar för lite tuggmotstånd och nötig smak. Mixa allt slätt tillsammans med persilja och/eller färsk basilika. Smaka av med salt och vinäger och servera kallt.

Carl Butler bjuder på ett mer traditionellt recept.

*Har du bara en mindre kör du blandningen i två omgågngar.

Blev så himla sugen på den yoghurtmarinerade kycklingen när jag tipsade om bra bufférecept häromdagen. Körde därför en uppdaterad variant och med några nya tillbehör som uppskattades av den för tillfället kolhydratfobiska Kära Hustrun.

Vispa ihop 2 dl yoghurt, 1 msk spiskummin, 1 msk paprikapulver (gärna rökt), 1 msk chilipulver, 2 tsk harissa, 1 tsk salt, 2 msk olja, 2 msk flytande honung och 2-3 rivna vitlöksklyftor. Häll i en plastpåse, lägg ner cirka 1 kg kycklinglår med skinn och ben (räkna 2 bitar per person) och knyt ihop. Låt vila i ett par timmar. Ta upp kycklingbitarna och lägg på en braspanna täckt med folie. Lägg ner några klyfta citroner tillsammans med kycklinen (blir mycket goda att pressa över sedan). Ringla över ett par matskedar olja. In i ugnen på 225° i ungefär 40 minuter eller till klubborna fått en kraftig, knaprig stekyta. Vänd efter halva tiden.

Medan kycklingen marineras skivar du aubergine på längden i ganska tjocka skivor, saltar dem och låter dem rinna av i ett durkslag. Torka av dem, pensla med olivolja och stek på hög värme i en grillpanna.

Dela, gröp ur och skiva grovt 2 mogna avocado och lägg i en bunke. Rulla och pressa en lime med handflatan mot ett hårt underlag så den mjuknar något. Släng in limen i 20 sekunder i mikron, dela och pressa över avocadon (så här får du ut maximalt med saft). Riv eller pressa ner en vitlöksklyfta och blanda ner en knapp tesked salt. Vänd i 2 dl keso och precis innan servering några nävar blandad sallad (ruccola, bladspenat, lollo rosso etc).

Nu är det buffédags igen. Gårdsfester, bröllop, studentmottagningar och helt enkelt bara sköna dagar med vännerna i trädgården.

Här är några favoritrecept som är idiotsäkra succéer. Allt (utom jordgubbarna) tillagas i ugnen och kan förberedas i god tid.

• Helt onaturligt goda, fyllda, matiga och smakrika paprikor. Skriv ut recept för alla kommer att fråga efter det.
• Saftiga, kryddiga kycklingklubbor som tillagar sig själva. Gör ett par plåtar och trava upp på ett fat.
• Är detta världens godaste ostpaj? En stark kandidat är det hur som helst.
• Köp engångspajformar i aluminium och gör ett helt gäng av dessa tapastortillas. De kommer att gå åt!
• Ställ fram en stor skål med denna jordgubbsdessert och låt gästerna själva sleva upp och klicka på grädde. Förgyller även bleka och/eller importerade bär.

Läs mina repriserade tips och råd nedan så är du hemma med buffén och festen.

• Vad dricker man till? Läs mina köptips och serveringsråd här.
• Håll buffén enkel. Hellre få och bra rätter än många halvbra. Med färre rätter är det lättare att planera mängder och hålla den fräsch.
• Krångla inte till det. Att hålla på att göra allt från grunden och experimentera med nya ingredienser och piffiga recept är bortkastat. Kör säkra kort och förlita dig på halvfabrikat så slipper du bryta ihop av stress och gråta över alla rester. Idén med buffé är att det ska vara lättsamt – inte ledsamt.
• Planera. Sitt ner i god tid och planera inköp, beräkna åtgång och gör beställningar. Kommer det allergiker och vegetarianer? Gör en checklista. En välplanerad buffé ska vara färdig bara behöva läggas upp på dagen för festen.
• Servis. Engångsglas är dyra och onödiga. Engångsbestick är sladdriga och en skymf mot maten. På Ikea finns både glas och bestick som nästan är lika billiga som plastdito. Efter festen packar du ner dem i en låda och gömmer på vinden till nästa fest. Bra och stadiga papperstallrikar kan vara helt ok och är bekvämt att bara dra rakt ner i sopsäcken. Har du råd så är det underbart att hyra hela medivippen.
• Stora uppläggningsfat. Det finns att köpa jättestora engångsfat i aluminium eller plast. Men om det inte är en jättefest så är det bättre att förbereda tallrikar och mindre fat som du kan ha i kylen sätta fram efter hand. Fräschare och bättre mathygien.

Vad ska vi ha för mat?

• Sallader. Ärligt talat; hur mycket sallad äter man på en buffé? Inte särskilt mycket. Gör en enkel, blandad grönsallad med olja, vinäger eller dressing vid sidan av. Om du blandar i dressingen slokar salladen snart. Pastasallad? Visst är det drygt, mättande och billigt. Men hur kul är det? Hoppa över.
• Potatissallad. För många är potatissalladen nästan ett obligatorium på buffén och visst är den praktiskt. Enkelt, gott och billigt är att koka nypotatis, halvera eller skära i klyftor och vända dem i en vinägrett medan den fortfarande är varm. Smaksätt med färska örter och kapris. Gillar du den krämiga typen så kan du testa mitt fusk med färdig potatissallad. Billigt, gott, enkelt och perfekt som back-up.
• Bröd. Bröd är utfyllnad på buffén. Bakar du inte själv så försök att hitta ett bra surdegsbageri och köp ett riktigt gott bröd. Blir det över så har du fint bröd en vecka. Den svampiga bake-off-baguetten bli torr på en kvart när du skurit upp den.
• Pajer. Kanon på en buffé, perfekta att förbereda och alla brukar ha ett bra recept. Skär upp i små tårtbitar så blir det lättare att ta för sig.
• Charkuterier. Ovanstående är billiga, enkla saker som du fixar själv. Lägg pengarna på goda rökta och lufttorkade skinkor, smakrik salami, het chorizo och matig mortadella som du får tunt uppskuret i charkdisken. Gott och hållbart.
• Ost. Min erfarenhet är att ostarna är bland det mest uppskattade på buffén. Nöj dig med ett par tre stora, väl valda ostar istället för en hel drös småbitar. Skär upp hårdostarna i portionsbitar så blir det lättare att ta för sig och man slipper stora ostmassakern.
• Diverse gott. Ovanstående räcker gott och väl men lite små tillbehör piggar upp. Ett fat med grillade, inlagda paprikor som du ringlar lite olivolja över. Ett par skålar med goda oliver. Marinerade kronärtskockor eller andra spännande inläggningar på burk. Grissini att knapra på. Fin olja och smaksatt vinäger.

Efter gårdagens provning fick jag mersmak och begav mig hem för att öppna en juste flaska bordeaux. Till en sådan krävs förstås en fin ryggbiff, råstekt potatis och ugnsbakade tomater och bearnaisesås.

Jag har aldrig lyckat särskilt väl med med denna såsklassiker. Den enda som fått godkännande av såskräsna Kära Hustrun var morotsbearnaisen. Men efter det lyckade resultatet med hollandaisesåsen kände jag att det var dags för ett nytt försök. Tummen upp från juryn.

Sjud 3 msk vitvinsvinäger och 3 msk vatten med 2-3 finhackade schallottenlökar, 15 krossade vitpepparkorn och 1 tsk torkad dragon. Sjud tills drygt en matsked återstår och sila av koncentratet. Sätt en ugnsform med vatten på spisen med två kastruller (ej aluminium, missfärgar tydligen såsen). Lägg i termometern och värm upp vattnet till runt 65°. Justera så att du hittar ett bra läge på reglagen. Skiva ner 250 g smör i den ena kastrullen och 1 msk ihopkokt vinägerblandning, 1 tsk dragon och 3 äggulor i den andra. Vispa gulorna konstant med ett öga på termometern tills konsistensen blir som vaniljkräm. Vispa ner det smälta smöret i en tunn stråle och se hur såsen blir krämig, gul och vacker. Låt inte den vita bottensatsen (proteinet) komma ner i såsen. Blir såsen för tjock droppar du i lite vatten. Servera ljummen.

Hittade vätternsparris för 20 kronor knippet under dagens raid i Lucu Foods grönsaksavdelning. Kunde ju inte motstås, men jag ställdes samtidigt inför det faktum att jag aldrig vispat ihop en hollandaisesås. Hur är det möjligt att en matintresserad bloggare vid min ålder aldrig gjort det? Ingen aning. Kan vara min fobi för emulsioner. Men nu var det dags.

Efter att ha konsulterat ett flertal kokböcker och nätet insåg jag snabbt att här fanns många varianter och metoder. Äggula, smör, citron och jämnt tempererade råvaror var dock det gemensamma. Jag utgick från Tore Wretmans recept och utnyttjade den digitala termometern (ett måste i varje kök) och min induktionshäll. Lätt som en plätt. I morgon blir det bearnaisesås sanna mina ord.

Sätt en ugnsform med vatten på spisen med två kastruller (ej aluminium, missfärgar tydligen såsen). Lägg i termometern och värm upp vattnet till runt 65°. Justera så att du hittar ett bra läge på reglagen. Skiva ner 200 g smör i den ena kastrullen och 1 msk vatten och 3 äggulor i den andra. Vispa gulorna konstant med ett öga på termometern tills konsistensensen blir som vaniljkräm. Vispa ner det smälta smöret i en tunn stråle och se hur såsen blir krämig, gul och vacker. Låt inte den vita bottensatsen (proteinet) komma ner i såsen. Smaksätt med en nypa cayennepeppar, lite pressad citron och eventuellt lite salt. Jag rev ner lite citronzest också. Blir såsen för tjock droppar du i lite vatten. Servera ljummen.

I fredags besökte jag favoriten Bastard igen. Fantastiskt trevligt och gott som vanligt. Även om magarna stod i fyra hörn så kunde vi inte motstå att dela en eton mess på tre till efterrätt. Portionen var så stor att vi verkligen fick kämpa för att få i oss den. Men den var otroligt luftig och frisk med rabarber och skalade vindruvor. Kunde inte motstå att göra en egen variant men bytte ut druvorna mot hallon. Det här är en dessert som passar när man inte vill ha något som är för sött. Hallonen och rabarbern ger en härligt frisk syra mot den gräddiga härligheten och sötkrispiga marängerna.

6 personer: Rosta hyvlad mandel på ganska svag värme i torr stekpanna tills de blir lätt gyllenbruna. Skär rabarber i sockerbitsstora bitar tills du har cirka 4 dl och koka med 2-3 msk socker och en skvätt vatten tillls det blir krämigt. Låt svalna. Mosa en 1,5 dl hallon och blanda med 1 msk socker. Vispa 5 dl vispgrädde ganska tjockt tillsammans med en nypa socker. I dessertskålar varvar du grädde, mandel, krossad maräng, rabarber och hallon i den ordningen. Dekorera med hallon och mandel. Servera genast.

Prova också Jamie Olivers variant samt min Malmö mess. 

Det här är ett grekiskt recept som kan sägas vara en kryddig och aromatisk variant av coq au vin. Mycket gott blev det serverat med risoni i vilket jag rört ut lite olivolja och labneh.

Till 6 personer: Skala 750 g steklökar och fräs i olivolja i en stor gjutjärnsgryta tills de får fin färg. Sänk värmen och lägg ner 4 skivade vitlökslyftor och en skivad gul lök och fräs sakta tills mjukt. Ta upp löken och lägg åt sidan. Bryn i omgångar 1 kg kycklinglår som vänts i vetemjöl tills gyllene. Lägg tillbaka all kyckling och lök i grytan och slå på 1 burk krossade tomater, 3 msk tomatpuré, 0,5 msk krossad kryddpeppar, 1 msk oregano, 1,5 krm malen kryddnejlika, 2 kanelstänger, 2-3 lagerblad, 2 tsk salt och 1 tsk harissa. Vänd runt och låt puttra cirka 10 minuter. Slå på 5 dl rött vin och 1 msk rödvinsvinäger, lägg på locket och låt sjuda 1 timme.  Riv ner skalet av 1 citron strax innan servering.

Jag gjorde ett verkligt loppisfynd igår: Franska kökets Stora Kokbok. Ett riktigt praktverk på nära 800 sidor utgiven 1967 av gamla Allhems Förlag. Nästan obläddrad och ett kap för ynka femti spänn.

Boken är skriven av Raymond Oliver som bland annat ägde och drev den legendariska restaurangen Le Grand Vefour i Paris. På 50-60-talet verkar han ha varit en närmast legendarisk stjärnkock enligt skyddsomslagets text. Han var också av den gamla stammen och föraktade det nya franska köket eller ”nouvelle cuisine” vilket märks med all önskvärd tydlighet i boken. Det är en veritabel skattkista av praktiska råd och rikt illustrerade instruktioner som hur man avlivar och styckar en groda till hur ”händernas och fingrarnas ställning är av största vikt” när man knådar en pajdeg. Men det är också massor av klassiska, enkla recept till en hel del komplicerade rätter som uppenbarligen hör hemma på stjärnkrogar i en svunnen tid. Otroligt roligt och intressant.

Jag kommer konsultera denna kokbok mycket framöver. Ett recept jag inte kommer att laga men som jag inte kan undanhålla er är det på den glacerade skinkan på bilden nedan. Jag återger det i sin helhet om någon skulle känna sig sugen att återskapa vidundret till någon påskmiddag.

Jambon glacé Doulce France

INGREDIENSER. Till 12 à 15 personer: 1 skinka på 3,5 kg.

Till kokning av skinkan: 3 buteljer Meursaultvin, buljong och vatten i tillräcklig mängd, 500 g gåslever, 1 l gelé och 1/4 l portvin.

TILLAGNING. Pochera en York-skinka i Meursaultvin. Skär den i tunna skivor då den runnit av och svalnat. Placera skivorna ovanpå varandra igen, så att man får en hel skinka. Lägg ett tunt lager tryfferad gåslever mellan skinkskivorna.

Nappera skinkan med en chaud-froid sås smaksatt med portvin.

Dekorera den med en bukett blommor gjord av det gröna på purjon som tidigare förvällts, strimlade tomater samt gulan och vitan från ett hårdkokt ägg.

Häll över ännu en gång med portvinsgelé. Lägg skinkan på ett avlångt fat, lägg gelétärningar runtom. Låt det hela stå kallt tills det är färdigt att serveras.

För den som vill ha ett eget exemplar av boken så finns det ganska många på Bokbörsen.

Något av det bästa som finns är när man får riktigt kall kulglass med spritsad grädde på och grädden närmast glassen fryser. Jag har ibland funderat på om man inte kunde göra en glass som smakar så rakt igenom. Mänskligheten har nått ett genombrott för här är den nu!

Receptet på denna löjligt enkla glass kommer från Kryddburken. Eftersom jag hade alla tre (3) ingredienserna hemma så var det bara att blanda ihop. Nu visade sig dock att det skulle vara sötad kondenserad mjölk och min var osötad. Det påverkade så klart smaken och konsistensen men det gjorde absolut ingenting. Kära hustrun som undviker kolhydrater och socker tyckte den var magiskt god i sin frusna gräddighet, milda sötma och inslag av sötsyrlig citron.

Vispa 5 dl vispgrädde så den blir ganska fast. Blanda ner en burk (400g) sötad eller osötad kondenserad mjölk, allt efter sötsug. Häll smeten i en form och klicka ut 200g lemoncurd som du rört mjuk. Med en matkniv skär du igenom smeten och lemoncurden några gånger fram och tillbaka så att det blandar sig vackert. Ställ i frysen i 4-5 timmar. Ta fram ungefär en halvtimma innan servering.

Efter mitt besök på Pelikan så skulle jag kolla mitt recept på gubbröra och insåg att jag inte hade det här på bloggen. Däremot låg det på min stilla avsomnade bloggfilial med samma namn som rätten. Så här kommer en repris:

Gubbröra är en klassiker på det svenska, utrotningshotade smörgåsbordet. Som alla klassiska maträtter finns det otaliga varianter. Bland alla tillgängliga recept finns det fjolliga ingredienser som crème fraîche, grädde, potatis, gul lök, röd lök, fransk senap, gräddfil och majonäs. Nestorn, och gubben, Tore Wretman bjuder i mitt tycke på det recept som är mest hardcore.

Denna rätt har en distinkt gubbig smak och avnjutes bäst med kokt potatis, knäckebröd med vällagrad svensk hårdost och en sval akvavit eller allra helst Östgöta Sädesbrännvin. Gubbhimlen nästa.

• 5 hårdkokta ägg
• 2 äggulor
• 2 msk kaviar av den gamla orökta sorten
• 5-6 anjovisfiléer
• dill
• persilja
• gräslök

1. Hacka äggen grovt
2. Hacka ansjovisen och rör ned med äggulor, kaviar och en matsked vardera av de finhackade örterna
3. Vänd ner äggen i geggan.