Jag vill börja denna bloggpost med en bugning till Vinunic som är en av de få vinimportörer som lägger spännande provningar och event utanför Stockholm. Tack för det!

Igår kväll var jag inbjuden till en middag på Årstiderna med provning av viner från ikonproducenten Gaja. Angelo Gaja är en levande legend vars betydelse för italienska viner allmänhet, och piemontesiska i synnerhet, inte kan underskattas. Nu var det inte Angelo själv som var på plats utan hans dotter Gaia. Absolut inget dåligt substitut då hon var en skarp tjej och trevligt bordssällskap. Hon presenterade vinerna och företaget på ett inspirerande och informativt sätt utan sedvanligt WBS*.

Gemensamt för vinerna var en fin parfymerad ton, perfekt balans, transparens, mycket fint polerade tanniner och slank fin frukt. Utan tvekan otroligt välgjorda viner och man förstår deras stora inverkan på vinerna i Piemonte. Det enda problemet är priset. Vinerna är dyra. Alldeles för dyra i förhållande till priset. Särskilt tydligt blir det mellan Sperrs (som redan den är mycket för dyr) och elvahundra kronor dyrare Sori San Lorenzo. Där finns inga markörer som motiverar prisskillnaden. Gaja är känt för att prisa in sig bland världens stora viner och Alf Tumble har skrivit en fin liten betraktelse på temat.

Om du undrar vad jag menar med ”Ajabaja Gaia Gaja” så kunde jag bara inte låta bli att använda denna självklara kvällspressrubrik. Ingenting hände under kvällen som berättigar denna rubrik, men jag tror nog att Gaia inte alltid är Guds bästa barn.

2009 Rossj-Bass Chardonnay. 439 kr. Djup, gyllengul färg och en stor, komplex och tydligt aromatisk, rik doft som nästan svämmade över av apelsinblommor, vanilj, knäck, stjärnanis, brynt smör, rostade toner och hur mycket gul, mogen tropisk frukt som helst. Smaken var imponerande fyllig, fet och koncentrerad med tydlig eldighet och en hög syra som lyfte upp den överdådiga frukten. Eftersmaken var mycket lång, smörig, rökig och intensiv. Imponerande vin i en överdådig stil som är ganska ovanlig idag. Lite ”over the top” men häftigt.

2008 Promis. 259 kr. Ett vin från Toscana med druvblandningen 55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Medeldjup rubinröd färg och en lite parfymerad, eldig, rökig doft med massor av mörka körsbär och fint invävd ek. Medelfyllig och mycket frisk smak med slank rödfruktighet, liten mineralitet och fina tanniner. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Snyggt, välgjort och charmerande.

2008 Sito Moresco. 299 kr. En druvblandning av 35% nebbiolo, 35% merlot och 30% cabernet sauvignon. Ett mörkt rubinrött och briljant vin med djup, mörk doft av svarta körsbär, rök och viol. Medelfyllig och stram med mycket fina, runda och täta tanniner och frisk syra som balanserar mogen, mörkröd och rik frukt. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med fint integrerad ek.

2005 Dagromis Barolo. 459 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en utvecklad, intensiv, lite flyktig, något eldig och kryddig doft av nytt läder och syltade körsbär. Fyllig, mycket frisk och stram med fint polerade tanniner och fokuserad röd, mogen frukt. Snyggt balanserad fat- och tanninstruktur och saftigt avslut.

2004 Gaja Sperss. 1395 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en ganska intensiv och eldig doft av körsbärslikör, läder och anis, viss mognad och lite flyktiga syror. Fyllig, ung smak med mogen körsbärsfrukt, frisk syra och strama men fint balanserade tanniner. Lång, elegant, torr och mineralrik eftersmak med mycket snygg men tydlig fatstruktur.

2004 Gaja Sori San Lorenzo. 2495 kr. Djup granatröd färg och en stor, utvecklad, lätt parfymerad och varm doft rökigt och sotigt inslag med mörka körsbär, mint och nytt läder. Fyllig, kompakt och fokuserad frukt och täta, täta fina tanniner. Örtig, stram, elegant och mycket lång eftersmak. Ett vin med riktigt kraftigt tanningrepp.

2000 Gaja Conteisa. 1095 kr. Briljant granatröd färg med lite brun kant. Nyanserad, komplex, kryddig och utvecklad doft av tryffel, läder, svamp, parmesanost och…vax. Medelfyllig, mycket intensiv smak av läder, tydlig ekstruktur, tuffa tanniner, mycket hög och lite ilsken syra. Tydlig beska, något grönt och omoget inslag och grusiga tanniner. Något obalanserad. Inget dåligt vin, men i jämförelse med de andra så lider det illa.

2006 Gaja Barbaresco. 1250 kr. Stor, aromatisk doft med något flyktiga syror, koncentrerad fruktig ton av mörka körsbär och vax (igen!), ännu något knuten. Fyllig, kraftfull och koncentrerad men slank och elegant röd, mogen fruktighet balanserad av stram syra och täta, välstrukturerade tanniner. Lång, komplex och nyanserad eftersmak. Ett nästintill komplett vin som ännu har sina bästa år framför sig.

*Wine Bullshit

Vi är bara i januari men jag tvekar ändå inte att redan nu utropa årets bordeauxfynd. För bara åttionio pengar kan du bära hem en klassiker som verkligen levererar.

Ska garanterat köpa en låda av 2006 Château du Grand Mouëys och försöka spara ett gäng några år, för här finns potential för utveckling. Inte utan att man också blir sugen på att åka ner och bo på slottet en vecka.

Ganska stor, dovt uttrycksfull och bordeauxtypisk doft av svarta vinbär, kaffe, liniment, läder och ceder. Medelfyllig, fruktig och balanserad och fokuserad smak med riktigt fin tannin- och syrastruktur, röda saftiga bär solmogna svarta vinbär, rostade fat, blod och lång mineralrik eftersmak. Välgjord, klassisk bordeaux som levererar för minst två gånger pengarna.

Det händer inte så ofta att jag får varuprover på vin att blogga om. Idag damp det dock ner en nyhet som lanseras förste februari i Systembolagets beställningssortiment.

Med min vanliga tur så var det ett tetravin! En côtes-du-rhône-village från den namngivna byn Cairanne av den klassiska druvblandningen grenache, syrah och mourvèdre. Åkesson som lanserar detta vin hade förra året en châteauneuf-du-pape på tetra som fick en hel del uppmärksamhet, mycket på grund av den vitsiga kopplingen till ”papp”. Denna gång begränsar sig lustigheten till den lilla meningen ”mis en carton par Tetra Pak”. Jaja. Bara att skruva upp den vita plastkorken och prova.

Färgen är medeldjup med en lite blåröd ton och så där lite ”disig” som sydfranska viner ofta är. Doften är medelstor, något eldig och dominerad av röda varma bär och med den där typiska lite örtigt, parfymerade lavendeltonen. Smaken medelfyllig, med måttlig syra och samma soliga, söta bär i smaken som fanns i doften. Tanninerna är måttliga och härligt torra och ger en snygg struktur som kontrast till den saftiga frukten och den aromatiska örttonen i eftersmaken. Rent, snyggt, balanserat och oklanderligt lättdrucket.

Utan någon större karaktär eller uttryck så är det här vinet ändå just så som ett rhônevin ska vara; bussigt, okomplicerat med viss struktur. Ganska överraskande och till ett riktigt bra literpris för ursprunget. Med tanke på stilen och förpackningen så är det svårt att tänka sig ett bättre picknickvin. Nu ska vi bara lägga den här vintern bakom oss.

Avslutningskvällen var, för att använda vinspråk, intensiv och komplex med tydligt alkoholinslag, mycket lång och…sorgligt obalanserad. Ett tydligt slitet och härjat gäng satte sig på bussen i arla morgonstunden för transport till Wien för en tidig provning på Palais Coburg som har en av världens främsta vinkällare.

I de omåttligt eleganta lokalerna blev vi filmade av en tv-kanal medan vi provade femton olika viner presenterade av en panel med de fem producenterna Domäne Wachau från Wachau, Weingut Huber från Traisental, Schloss Gobelsburg från Kamptal, Mantlerhof från Kremstal och slutligen Weingut Setzer från Weinviertel. Temat var grüner veltliner och riesling och det var alla viner som på olika sätt imponerade.  Mest intryck gjorde dock 1995 Setzer Grüner Veltliner ”Die Lage” som var otroligt fruktig, välstrukturerad, intensivt mineralpräglad och med stor komplex arombild. Att en grüner kunde utvecklas så länge och fortfarande upplevas som ung var en totalt överraskande.

Höjdpunkten var dock de avslutande fyra vinerna som valts ut ur den enorma vinkällaren av Frank Smulders MW som nyligen tillträtt som ansvarig för samlingen. Fyra viner av olika ursprung men samtliga med runt tre decennier bakom sig. Bourgognen var i en rejält mogen stil jag gillar, italienaren en oväntad besvikelse och det blev förvånansvärt jämnt på mållinjen mellan klassikern från Bordeaux och den kaliforniska uppstickaren. Målfotot gav en knapp seger till Frankrike.

1976 Pommard 1er Cru Clos Blanc, Felix Clerget. Låg intensitet och tegelstensnyans med orange kant samt lite fällning. Mogen utvecklad, jordgubbsmarmelad, kryddig, läder, truffel, animalisk och inslag av vegetabilier. På gränsen till fyllig med en fin munkänsla, silkiga tanniner, fortfarande fruktig med karaktär av röda bär. Torr och ekstrukturen lite övertydlig. Complex och intensiv med förvånsvärt bra balans och mycket lång eftersmak. Old-school-burgundy!

1982 Renato Ratti Barolo. Låg till medel i insitet och färg mot tawny samt kraftig fällning. Utvecklad med uttalad mognadskaraktär av svamp, läder, tryffel, röda körsbär och ganska mycket volatila syror (vinägerstick). Medelfyllig, markerad syra och höga och uttorkade tanniner till följd av låg frukt. Sura, röda körsbär, någon parfymerad ton, torr ekstruktur. Komplex med lång och torr avslutning men något obalanserad.

1982 Haut-Bages Libéral 5ième cru, Pauillac. Djupt granatröd med telgelfärgad kant och kraftig fällning. Utvecklad, intensivt kryddaromatisk, läder, jordgubbsmarmelad, tobak och ceder samt någon cassis. Fyllig, massor med avrundade, fina tanniner, röda söta frukter, svartvinbär, kryddig och något parfymerad. Bra, mogen frukt, silkig struktur, balanserad med lång, elegant eftersmak. Fantastiskt bra vin från en klassisk årgång.

1982 Groth Napa Valley Cabernet Sauvignon. Medium intensiv granatröd färg med dragning mot tawny. Intensiv doft av varm, mogen, nästan syltig frukt, lite läder och en liten dammig ton (flaskvariation?). Fyllig med eleganta, mjuka tanniner, sammetslen frukt med något inslag av cassis och mycket sura körsbär. Harmonisk, balanserad och komplex med ytterligare några år med utvecklingspotential.

Sitter nu på mitt rum med en kall pilsner som jag verkligen förtjänat!

Den sista 12-glasprovningen för denna gång klarades av i morse med gott resultat och två strukturerade, men ganska innehållslösa, essäer avklarade på två timmar under eftermiddagen. Sex långa, otroligt intensiva, lärorika, krävande och omtumlande dagar är snart vid sitt slut. Detta är den sorts upplever som brukar kallas karaktärsdanande. Vad som än händer efter denna vecka så har jag vuxit och tar med mig massor med nyttig kunskap och erfarenheter.

Nu ska jag packa, ta på finkläderna och gå ner till kvällens festligheter. Imorgon åker vi tidigt till Wien för en sista provning (inte blind) på Palais Coburg och är hemma till kvällen.

Nu är det över. Det är nu det börjar.

Till min normala morgonritual den senaste veckan har varit en knapphändig, nedtvingad frukost i en nervös mage och ett intensivt pass med blindprovning och analys av ett ökande antal viner. Idag nåddes ett slags klimax med tolv viner på 2 timmar och 15 minuter. Att avverka dessa viner fördelade på fyra grupper med åtföljande komplexa frågeställningar på angiven tid är ingen barnlek. Man hinner helt enkelt inte med att prova, tänka efter, analysera, argumentera OCH formulera sig på ett främmande språk med med läslig handstil. Att efter en snabb kopp kaffe sedan spendera flera timmar med att i smågrupper utvärdera resultatet är en prövning, lärorik ja, men ändock en prövning. Kan inte avslöja något om vinerna som provades, men bara genom att se färgen på dem när de hälldes upp fick många i gruppen att dra efter andan. Är nöjd med att med precision ha spikat två av de tolv vinerna. Det var dessutom de som verkligen räknades. De pinsamma nederlagen kan vi prata tyst om.

Efter lunch var ämnet ”New World Chardonnay”. Fokus låg helt på Australien och sju viner av hög kvalitet i modern stil med olika ursprung provades. Att se dessa viner i glasen räckte för att ändra bilden av australiensisk chardonnay; briljanta, ljust gula med limegrönt stick. Att sedan mina anteckningar nästan helt saknade beskrivningar som ”tropisk frukt”, ”smörighet”, ”vanilj” och ”generös stil” utan beskrev viner med markerad friskhet, elegans, mineralitet och sval, krispig frukt var nästan en chock. Justin Knock MW som höll i provningen och föredraget visade upp en helt ny sida av Australien. Jag är helt såld på denna kontinent från och med nu och kan i förtroende meddela att Justin troligtvis ganska snart kommer och håller en 2-dagars masterclass om Australien i Malmö.

Min stora huvudvärk inför detta projekt har varit ”Business of Wine”. Jag har bävat inför föreläsningarna (rädd att känna mig dum) och bävat inför att ta itu med studerandet. Dagens avslutande föreläsning var därför ingenting jag såg fram emot. Därför var det med växande fascination jag insåg att detta var ett ämne jag skulle kunna behärska. Tack vare den absolut briljante föreläsaren Jean-Michel Valette MW kändes det plötsligt som om detta skulle vara den lätta delen av examinationen. Den som kan få mig att bli entusiastisk över ekonomiska kalkyler är en trollkarl. Veckans bästa föreläsning alla kategorier!

Dagen avslutades med att hela stora gruppen delades upp i tio mindre och fick följa med varsin lokal vinproducent till deras källare mitt i byn Rust för visning av källare och personliga provningar. Jag hamnade hos Feiler-Artinger där vi provade minst tolv olika viner varav några helt enastående ruster ausbrusch (ädelsöta viner). Sist fick vi prova ett vin från deras privata samling; 2001 Welchriesling Essenz. Egentligen inte ett vin i laglig mening då alkoholhalten bara lyckats sega sig upp till 3,5% efter några års jäsning. Restsockret låg över 400 gram per liter och vinet rörde sig högst tveksamt i glaset. Doft och smak var på gränsen till svårbeskrivlig men honung, aprikosmarmelad, mint och en syra och sötma som nästan var smärtsamt intensiv hänger kvar i minnet. I sanning en enastående nektar!

Dagen avslutades på en heureige där de besökta vinproducenterna ställt fram sina viner och middagen serverades i form av kallskuret och ost. Fantastiskt gott, avspänt och upplagt för att kunna smita iväg för en någorlunda tidig kväll.

Vilken dag!

Strax efter åtta på morgonen lämnade vi Rust som var insvept i den eviga dimman och begav oss ut i vingårdarna som på lite högre höjd skimrade i den bleka januarisolen. Den rejält påpälsade gruppen möttes vid en öppen eld i den terrasserade vingården av ett gäng vinodlare som försåg oss med handskar och sekatörer för vinterbeskärningen. Visa av skadan från tidigare klasser på studiebesök hade de färgmarkerat var rankorna skulle klippas. Fantastiskt härligt att efter tre dagar i fångenskap släppas ut på grönbete med frisk luft, sol och lite kroppsarbete. Efter ett inte allt för ansträngande pass bjöds vi på glühwein blandat med te och fick värma oss vid elden. Ett ögonblick att minnas länge.

Turen gick sedan till Neusiedl am See och vincentrat Wein Werke för provning med en panel vinmakare från den helt nya (septemper 2010) appellationen Leithaberg DAC. Fantastiskt intressant att höra hur ett nytt ursprungsområde arbetats fram och få prova viner som verklige visar på en specifik stil. Framförallt imponerade de röda vinerna av blaufränkisch, vilka visade upp en nästan vibrererande röd bärighet, lätthet, friskhet och elegans med tydlig mineralitet trots att de inte får släppas till försäljning förrän september två år efter skörd. Absolut ett område att hålla ögonen på för den som söker viner av karaktär helt vid sidan av den ”internationella fruktiga stilen dominerad av ek”.

Efter en lunch med bland annat schnitzel (YES!) och lite ledig tid med möjlighet till shopping (lite förvirrat kändes det med en stunds oplanerad tid) bar det av till nästa program punkt. Vår otympliga grupp delades upp i tio lätthanterliga som togs om hand av en grupp biodynamiska (sic!) vinodlare. Allt kan sammanfattas som 90 minuter med vingårdsbesök, gödselhögsskådande och provningar med alldeles för dyra, men överlag bra, viner.

Slutligen en panelprovning av Österrikes viktiga röda druvor (zweigelt, blaufränkisch och saint laurent) samt söta viner. Säkert jätteintressant, men jag var försjunken i att beskriva vinerna enligt MW-metodiken samt lära mig att plita tydligt med en reservoirpenna. Gick sådär.

Dagen avslutades med en 4-rättersmiddag och hemfärd med ankomst strax efter elva. Imorgon väntar tolv viner kl 08.15. Nu pratar vi full uppställning som inför en riktig examen till Master of Wine. Lite scary.

Tredje dagen och jag kände redan när jag satte mig för två timmar med tio okända viner att det skulle bli tungt. Gnistan och energin fanns inte där efter två dagar av intensiv koncentration och kraftdränering (hur det gäng som satt uppe och pimplade vin till fyra på morgonen mådde vill jag inte ens tänka på). Att provningen sedan var av det slaget att handledarna inför utvärderingen fick hålla ett föredrag om ”damage control” gjorde ju inte saken bättre. Efter gårdagens lilla framgång var jag glad över att lyckas spika ett vin och sedan räkna in enstaka poäng för kvalitet, pris och några ursprung som snarast kan tillskrivas kontot ”lyckokast”.

Eftermiddagen ägnades åt kaotiskt intensivt grupparbete där det gällde att blanda ett vin för en specifik marknad av 6 okända viner (givetvis skulle de identifieras utifrån druvsorter och ursprung). Det handlade inte bara om att söla och vispa ihop på en höft för varje grundvin hade en prislapp, begränsad volym och det skulle bli två olika cuvéer i olika kvalitet och prisnivå. En ganska grannlaga uppgift. Vinerna lämnades sedan in för bedömning. Då vidtog det verkliga arbetet! Nu skulle gruppen skapa en strategi för lansering, distribution, marknadsföring och prissättning med mera. Efter presentation inför övriga elever skulle frågor besvaras inför en panel av kristiska Master of Wines. Precis den typen av ämne som inte är min starka sida. Turligt nog kunde jag ta en något passiv roll i en stark grupp.

Efter en ”paus” på 20 minuter då man förväntades snygga till sig begav sig gruppen iväg till legendariska Schloss Esterházy för lite kultur och historisk bakgrund till deras vinproduktion. För fem år sedan flyttade den månghundraåriga verksamheten från barockkällarna under slottet till en ny anläggning precis utanför Eisenstadt. Här kan man prata om state-of-the-art! Genom att flytta till de nya lokalerna skapade man en helt ny stil på vinerna och man kan säga att det är en helt ung vinproducent trots den imponernade historien. Allt startat på nytt vilket märks på vinerna som helt klart är på väg någonstans men inte riktigt hittat ända fram.

Efter obligatorisk rundtur och provning fick vi till slut en mycket sen middag. God mat, viner som slank ner, trött men trevligt sällskap och avslutningsvis fantastiskt bra, rena och uttrycksfulla destillat som blev en värdig avslutning på en mycket lång dag.

Hemma kvart över elva och skriver bloggpost om dagen (hur tokig är jag?) fast jag borde ligga i sängen. Imorgon slipper vi den tunga morgonprovningen. Istället är det utflyktsdag med vinterbeskärning i råkalla vingårdar, besök hos vinodlare och provningar på alla upptänkliga ställen runt Neusiedlersee. Har jag tur är jag hemma vid samma tid imorgon kväll.

För den som händelsevis skulle känna sig avundsjuk på min ”vinresa” till Österrike kan jag bara säga att dimman är som ärtsoppa, kosten består mestadels av olika kulörer ock konsistenser av kål och en av dagens höjdpunkter var ovanstående powerpointpresentation (se där en förskräcklig ordkomposition!).

Ärligt talat så var dagen personligen ett stort steg framåt och jag har gått med ett stort, nöjt leende på läpparna. Den fruktade provningen av åtta viner på morgonen som berövade mig större delen av nattsömnen och frukostaptiten men visade sig vara en milstolpe. Jag hade lyckats ta till mig instruktioner och råd från dag ett och lärt mig läxan att lita på instinkterna och inte drabbas av panik. Jag tog mig igenom 90 minuter av intensiv koncentration och frenetiskt skrivande och lyckades strålande bra om man bortser från klen hantering av tiden. Första hälften av vinerna placerade jag snudd på kusligt exakt och den andra hälften fick jag nöja mig med en tapper arbetsseger och bortsåg gladeligen från logiska felslut. Stor lycka och en känsla av att ha förstått grunderna och ”tänket” i provningarna.

Utvärderingen av provningarna var en ren njutning och föreläsningarna om EU-lagstiftningen var fascinerande (jo det är sant) även om jag var mentalt dränerad. Som en  ”liten bonus” fick alla studenter också ett set om tolv riedelglas att ta med hem i en pratisk reseförpackning. Oumbärlig för vinkonnässören på språng!

Dagens sista pass handlade om att planera och skriva essäer, ett ämne som jag med min högst bristfälliga akademiska bakgrund bävat för. Tack vare fantastiskt inspirerande och insiktsfulla föreläsare och handledare blev det istället nästan av en uppenbarelse. ”Mysterierna” klarnade och allt kändes med ens helt överkomligt. En otroligt intensiv, tuff men inspirerande dag som för för första gången verkligen fått mig att tro att jag kan klara det här.

Imorgon bitti väntar först tio okända viner och två timmar i total koncentration och därefter ytterligare utmaningar av okänd natur. Jag kan knappt vänta!

Första dagen i ett dimmigt Rust inleddes med en föreläsning om hur man analyserar och argumenterar kring ett vin som en Master of Wine. Många ”do’s and don’ts”, bland annat den kloka uppmaningen från Liftarens Guide till Galaxen ”Don’t Panic!” samt ”trust your first instinct”. Två mycket goda råd som som givetvis var glömda i samma ögonblick som sex viner ställdes framför näsan och en uppsjö av komplexa frågeställningar presenterades.

De sex vinerna* var indelade i två grupper och de första fyra skulle analyseras för sig. Jag var precis blank inledningsvis och trodde jag förlorat all förmåga att dofta och smaka. Plötsligt såg jag ljuset och kunde börja nysta i problemet. Druvsorten var identifierad och jag började arbeta mig igenom frågeställningarna. Mitt i alltihop drabbades jag av tvivel. ”Det här stämmer inte! Fel druva!”. PANIK! Jag gick tillbaka, strök över, ändrade och befann mig plötsligt i en labyrint byggd på ett gungfly. Jag sjönk snabbt och såg ingen väg ut. Mardröm! Det var bara att kallsvettig ge upp, lämna den havererade frågan och med ett öga på klockan ge sig i kast med de två sista vinerna. Kände mig ganska förvirrad men lyckades ändå prestera någorlunda logiskt underbyggda svar. När de tilldelade 108 minuterna var över ville jag bara hem!

Vid genomgången av svaren visade det sig att jag hade varit helt rätt ute med bedömning av druva, vinifikation, kvalitet och ursprung på de fyra inledande vinerna. Hade jag bara litat på det första intrycket (som jag tjatar på mina elever att göra) så hade det gått som en dans. På de två sista var jag förstås helt ute och seglade.

Dagen fortsatte med föreläsning om logaritmer, joner, fritt och bundet svavel, vätskor i ekvilibrium samt 150 minuter non-stop om vitikultur med Oliver Humbrecht MW. Utan att ens få andas matades vi sedan med information om vinerna från Styrien och Alto-Adige som vi skulle få tillfälle att prova 50 olika viner av senare på kvällen.

Det är en märklig känsla att befinna sig bland vinmakare, journalister, konsulter, utbildare och andra inom branschen som på sin hemmaplan har en position som ”någon” men här i Rust plötsligt befinner sig på skolgården första dagen och är ”ingen”. Det är en skrämmande, men samtidigt fascinerande, känsla av absolut nystart.

Det svindlar, jag lär mig och är lite rädd. Och imorgon bitti tio nya viner och ännu fler frågor. ”Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga..”

*Provningarnas upplägg och innehåll är konfidentiellt då de används vid fler än ett tillfälle.