Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinskribenter som hissar trista och beska Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag själv inte skulle köpa eller dricka. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och karaktärsfull med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Cavenne Brut Extra är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det (som vanligt!) inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. Välbekanta och mattsvarta Freixenet Cordon Negro är riktigt bra i torr, fruktig stil medan Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne runt 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla instruktionfilm på YouTube.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva då hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare moussernde viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den väldigt intressanta provningen av bardolino och chiaretto ägde rum på Villa Cordevigo som ägs och drivs av vinproducenten Villabella. Det är ett femstjärnigt hotell mitt ute bland vingårdarna som restaurerats från grunden då det var helt förfallet i början av 2000-talet. De äldsta delarna av grunden härrör från ett romerskt sommarhus och hela egendomen är som en resa genom århundradena. Här finns också restaurangen Oseleta som fick sin Michelin-stjärna samma år de öppnade 2011.

Man producerar vin under de båda namnen Villa Cordevigo samt Villabella och de imponerade mycket under provningen (se nedan). Framför allt 2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico samt 2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Den sistnämnda är ett av de bättre ripasso-vinerna jag provat och finns tillgängligt via Systembolaget men i en annan årgång.

Man har också de största odlingarna av den mycket sällsynta druvan oseleta. Denna blå druva, som för ett par decennier sedan var snudd på utrotad, ger extremt små klassar med intensivt smakrika druvor rika på tanniner och färg. Man gör ett vin med namnet Oseleta som endast görs i 800 magnumbuteljer som serveras på restaurangen med samma namn. Otroligt kraftfullt och intensivt vin i amarone-stil.

Efter provningen var det dags för en ”enkel” 4-rätters lunch. Tänkt vin genomgående var den ovannämnda chiaretton men även en magnum Oseleta trollades fram. Kocken Giuseppe D’Aquino från Kampanien trollade fram fantastiska rätter med inspiration från sin hemregion.

•

En korg med fantastiska små bröd varav ett var smaksatt med citron samt ett ”muffinbröd” med en fyllning av kokt ägg och bacon. Ljuvligheter tillsammans med det salta smöret.

•

Förrätten var en liten bakelse där man varvat stekt aubergine med tomatsås och mozzarella och toppat med en jätteräka från Sicilien. Ljuvligt smakrik liten rätt i all sin raffinerade enkelhet.

•

Pastarätten var en puck av tjocka spaghetti kokta al dente med en tomatsås smaksatt med citronzest och burrata (mozzarella med grädde). På toppen en pomodorino del piennolo. Det sistnämnda är en liten tomat som växer i stora klasar som efter skörd hängs utomhus och blir halvtorkade och utvecklar mer smak. En ren smakexplosion tillsammans med den skenbart enkla pastarätten.

•

Till huvudrätt fick vi oxkind av Fassone-nöt som var så mör att den demonstrativt serverades med sked istället för kniv. Tillbehör vara palsternackspuré, sura körsbär och en koncentrerad rödvinssås på oseleta-vin (se ovan) och mörk kakao. Tyvärr kantrade anrättningen över av såsen som var för koncentrerad och bittar av både vin och kakao. Intressant nog fungerade chiaretton väldigt bra till medan det kraftfulla Oseleta blev ett magplask.

•

En liten fördessert i form av en rosa pralin på is serverades sedan vi fick instruktion att ta hela i munnen innan vi bet i den. Wow! Den rosafärgade vita chokladen brast och ut kom en smakkoncentrerad shot av bellini, det vill säga persika och champagne. Hade kunnat poppa sådana hela eftermiddagen om jag fått tillfälle.

•

Till desserten serverades Villabellas egen passito Fiordilei, kanske ett av de bättre söta italienska viner jag provat. Fantastisk balans mellan syra och sötma, simmigt och komplext med torkad frukt, honung och nötter. Desserten var en luftig pannettone och en ljuvlig mandelkaka jag glömt namnet på serverad med molnlätt zabaione. En perfekt avslutning!

•

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Medeljup rubinröd. Medelstor med viss komplexitet, djupt fruktig av mogna skogsbär, mörka körsbär, mörk choklad, antydan till torkad frukt och liten pepprighet. Elegant, fokuserad och balanserad. Riktgt bra ripasso!

2008 Villa Cordevigo Rosso Veronese. Djupt blodröd. Stor, nyanserad och lite eldig doft med torkad frukt, choklad, kryddighet, tobak och mörka bär. Fyllig, torr, mycket frisk, eldig, mjuka och välbalanserade tanniner, mörk frukt, mörk bitter choklad, pepprig, kanel och lite vanilj. Elegant men kraftfull med lång eftersmak.

2006 Fracostoro Amarone della Valpolicella Classico Riserva. Medeldjupt blodröd med lite orange kant. Stor, utvecklad och nyanserad doft av mörk choklad, läder, tobak, russin, mörka körsbär och lakrits. Fyllig, smakintensiv, eldig, välstrukturerad och astringent med stort fruktfokus, stor kryddighet. Lång, bred och intensiv eftersmak med eldighet och kryddor. Häftigt.

Denna bloggpost får massor med träffar varje jul. Därför repriserar jag den här med uppdaterade vintips. Vinerna hittar du längst ned. Uppdaterade vintips aktuella 2017 hittar du här.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig, smakrik champagne eller mousserande vin med lite sötma genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

• Bubbelvin

  • Cava Blanc de Noirs 99 kr
  • Louis Boillot Brémant de Bourgogne Brut 119 kr
  • Champagne André Clouet Grande Reserve 279 kr

  Vitt och fruktigt

  • Cono Sur Viognier 79 kr
  • Four o’Clock Chardonnay 99 kr
  • Pierre Sparr Pinot Gris Resérve 129 kr

  Vitt och halvtorrt

  • Dr L Riesling / Tyskland   79 kr
  • Kloster Eberbach Riesling Kabinett / Tyskland   99 kr

  Rött, mjukt och bärigt

  • Amalthea de Loxarel 79 kr 
  • Briccotondo Barbera / Italien   85 kr
  • Beaujolais-Villages / Frankrike   89 kr

  Rosé

  • Mulderbosch Rosé 89 kr

Det är en deprimerande syn som möter en i det italienska utbudet på Systembolaget. Det mesta är russinbemängd ripasso, governo, appassimneto och amarone eller varianter och karikatyrer med mer eller mindre renommésnyltande namn. Alternativt är det vildavästernpastischer där druvan primitivo får mannekänga som zinfandel.

Därför är det befriande när man provar en klassisk matvänlig italienare. 2013 Borgogno Langhe Rosso kommer från en pålitlig gammal producent i Piemonte och är en blandning av druvorna barbera, merlot, freisa och dolcetto som på traditionellt sätt lagras på stora ekfat av slavonsk ek. Resultatet är ett friskt, saftigt, bärigt, mjukt och inbjudande vin med bra längd, massor med sura körsbär, blå plommon och ett balanserat inslag av ek som skänker rätt mängd struktur och kryddig komplexitet. Ett sorglöst, lättdrucket, njutbart vin som gjort för den där arketypiska italienska familjemiddagen under olivträden där alla generationer möts över massor med mat och rödvinsfläckiga dukar.

Fick prova ett par nya härtappade viner på beställningssortimentet när jag besökte Nordic Sea Winery idag. Passade på att prova dem i den värmande sena septembersolen på uteserveringen efter en utsökt lunch i restaurangen.

Bakom ekologiska 2014 Cycliste Côtes-du-Rhône-Villages står som av en händelse vinmakaren Frédéric Quermel som jag jobbade lite med på importsidan för en herrans massa år sedan. Bakom den för ursprunget atypiska flaskformen  och etiketten som är en skamlös rip-off på Niepoort så döljer sig mörkfruktig doft med inslag av örter och en liten pepprighet. Smaken är frisk och förvånansvärt slank och mjuk och domineras av röda friska bär, någon kryddighet och har en lång och läskande eftersmak med en lite stram avslutning. Lite elegantare än viner från Rhône-dalen i den prisklassen brukar vara men lika publik och användbar. Riktigt trevlig och bra.

2014 Castel Rosso Governo däremot är ytterligare ett onödigt tillflöde till den aldrig sinande floden av billiga italienska viner med inslag av torkade druvor. Syltig, eldig och ganska enkel doft med lite torkad frukt, körsbär och bittermandel/körsbärskärnor. Smaken speglar doften och har en lite kladdig sötma, spretig syra och en befriande kort eftersmak. Med prislappen 79 kronor kommer den säkert att kvala in i sortimentet och bli ytterligare en folkhemsfavorit. I sinom tid även på BIB antar jag.