Senaste nytt

17 december 2011 | 3 kommentarer

Kyckling Kiev

För något år sedan blev jag sugen på att laga kyckling Kiev. Jag tror det var i någon film rätten nämndes och det lätt så ljuvligt med den smörspäckade fågeln. Sedan har det inte blivit av, mest för jag fått för mig att det var komplicerat.

Efter att ha googlat runt lite insåg jag snabbt att det fanns massor av varianter av detta klassiska recept. En del anger att kycklingen ska friteras andra att den ska stekas. I några recept saknas helt vitlöken och i andra citronen. Den största skillnaden är dock hur kycklingbröstet späckas. Antingen snittar man en ficka i köttet och fyller med smöret eller så bankar man ut bröstet och rullar ihop som en dolme. Jag valde det sistnämnda och det här är min variant.

Väldigt gott blev det med saftig kyckling, smakrik smörblandning som rann ut över den gröna sparrisen och spenatriset jag serverade till.

Till 2 personer: Rör ihop 50 g smör med en pressad stor vitlöksklyfta, rikligt med hackad persilja, en nypa salt, lite rivet citronskal och lite pressad citron. Forma till en limpa, rulla in i lite gladpack och kyl väl. Lägg kycklingbrösten under lite plast och banka ut platta med en tung kastrull. Skär till en tjock längd av smöret och lägg mitt på köttet, vik in ändarna och rulla ihop. Packa in i plast och lägg en halvtimme i frysen så de håller formen.

Blanda 1 dl vetemjöl med 1 tsk salt, 1 tsk paprikapulver och rikligt med nymald svartpeppar. Blanda rikligt med ströbröd med finriven parmesan. Vispa samman 2 ägg med en skvätt vatten. Vänd kycklingen i mjölblandningen, därefter i ägget, sedan i ströbrödet, ägget igen och en sista gång i ströbrödet. Låt vila i kylen 20-30 minuter. Hetta upp rikligt med olja och smör i en stekpanna och stek hastigt på alla sidor av paketen tills det får en fin gyllenbrun färg. Stek färdigt i ugn på 180° i ungeför 30 minuter.

16 december 2011 | 1 kommentar

Gammal bekant från syditalien som tappat formen…

…eller en provare som gått vidare?

När jag jobbade på Systembolaget på nittiotalet så dök Salice Salentino Riserva från Candido upp och blev genast en storsäljare. Jag rekommenderade vinet friskt då det hade massor av karaktär, fruktighet och trevlig mognad som jag minns det och jag köpte det gärna själv. Vinet är en verklig trotjänare, säljer fortfarande mycket bra och skrivs regelbundet upp av vinskribenter. Häromdagen läste jag också ett positivt omdöme på bloggen Billigt Vin och blev sugen på att prova den gamla favoriten igen.

Dessvärre visade det sig att mina minnesbilder var betydligt mer positiva än hur vinet presterar idag. Vinet, som nu är inne på årgång 2006, kändes väldigt tillrättalagt och justerat med en en nästan glöggbetonad näsa och känns inte helt harmoniskt i smaken. En anledning kan vara att priset bara höjts obetydligt på femton år (om jag minns rätt) och detta måste givetvis ta ut sin rätt. Sedan är det ju också så att mina egna smakpreferenser ändrats. Visserligen är det betydligt bättre än den uppsötade Selvarossa från samma region men ändå inget vin man blir glad av.

Ganska stor men lite spretig doft av russin, torkad frukt, läder, kryddighet med en något artificiell vaniljton och en typisk blommighet som påminner om syrén eller nejlikor. Smaken är ganska fyllig, mogen och mjuk med mycket russin, vanilj och en avrundad syra. Ganska låg, något intorkad frukt och eftersmaken är ganska kort, torr och obalanserad med en påtaglig fatsträvhet.

15 december 2011 | 0 kommentarer

2009 Saint-Romain Le Jarron

Under min tid som produktchef i vinimportbranschen (hu!) offererade jag massor av viner från förhoppningsfulla producenter till Systembolaget utan större framgång. Många av dem har jag glömt men en del har stannat i minnet. Ropiteau Frères är en sådan producent. Minns ännu flera av deras bourgogner som mycket bra till priserna som erbjöds. Därför är det extra roligt att se att de hittat en ny importör som lyckats bättre med uppdraget.

2009 Saint-Romain Le Jarron är en riktigt trevlig vit bourgogne, inte helt olik en Meursault i stilen. Perfekt vin att unna sig i mellandagarna när man tröttnat på julöl och mäktig julmat.

Stor, mycket frisk doft av aromatisk citrus, smör, rostade hasselnötter, omogen ananas och eucalyptus. Torr, medelfyllig, mycket frisk med mycket citrus, lime och gul frukt, tydlig mineralitet och en fin fatstruktur med lite rostat inslag och ganska lång, stram och balanserad eftersmak.

14 december 2011 | 2 kommentarer

Vin till julmaten?

En uppdaterad version av denna bloggpost med aktuella vintips för 2017 hittar du här.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig champagne eller mousserande vin med lite sötma genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

Bubbelvin

Vitt och fruktigt

Vitt och halvtorrt

Rött, mjukt och bärigt

Rosé

14 december 2011 | 0 kommentarer

En vinkurs i julklapp?

En julklapp av det lite exklusivare slaget till den vinintresserade (eller till dig själv) är ett presentkort på en liten vinkurs.

Lördagen den 14/1 kan man gå en heldag hos Gustibus och lära sig att prova och beskriva vin, grunderna i att kombinera mat och vin och slutligen få en orientering kring champagne och mousserande vin. Mer info här.

Lite kortare och billigare, men inte mindre intressant är kvällen om Bordeaux, om man nu inte föredrar Bourgogne såklart. Vill man bara lära sig om bubblor så kan man fördjupa sig i en hel kväll enbart i champagne, mousserande vin och konsten att sabrera.

Risken är dessutom överhängande att man träffar på mat- och vinbloggaren själv som föreläsare.

13 december 2011 | 4 kommentarer

Uppdaterad julkaka perfekt till osten

Förra året gjorde jag en mycket lyckad variation på Carl Butlers engelska fruktkaka. I år tänkte jag ta den ytterligare ett steg. Jag adderade mustigt muscovadosocker, lakrits och kardemumma och resultatet blev något helt annat. Djupare, mörkare smak och mindre söt, inte helt olikt pain d’épice. Smakade fantastiskt gott till ost men funkar förstås till kaffet, glöggen eller till julkonjaken. Håller i minst en månad och är en perfekt present nu till jul.

1/2 kg smör
5 ägg
7,5 dl vetemjöl
1,5 tsk lakritspulver
1 tsk kardemumma
2,5 dl socker
2,5 dl mörkt muscovadosocker
1 dl PX-sherry
3 msk brandy
finrivet skal av 1 apelsin
0,5 dl apelsinjuice
250 gram torkad frukt (russin, aprikoser, fikon) 
1 dl flisad mandel
1/2 msk smör
smör och vetemjöl till formen

Blanda den torkade frukten (hacka större frukter russinsmått) med vinet, sprit och finrivet skal och 0,5 dl saft från apelsinen och låt dra minst 3-4 timmar eller över natten. Rosta mandeln i en matsked smör i en stekpanna på låg värme. Mandeln ska bli gyllenbrun men får inte brännas vid. Vispa äggen och sockret vitt och pösigt. Om muscovadosockret är klumpigt måste det finfördelas först. Även smöret ska vispas/röras riktigt pösigt. Rör sedan i omgångar ned äggblandningen och vetemjölet i smöret och slutligen frukt och mandel. Den fasta smeten klickar du ner i en väl smörad och mjölad form. Grädda i 175° i minst 2 timmar (för mig tog det 3 timmar och jag fick sänka temperaturen till 150°). Kontrollera med en tandpetare så att kakan är torr i mitten. Låt kakan svalna, vippa in i folie och låt vila 2-3 dagar innan du skär upp den.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

12 december 2011 | 0 kommentarer

Ungnsbakad frukt och glass

Det här är Jamie Olivers Lovely Stewed Fruit som han lagade till sin makaroni- och blomkålslåda. Det är egentligen inte ett recept, snarare en enkel metod att ta vara på plommon och andra stenfrukter eller piffa upp billig men smaklös frukt på vinterhalvåret. Kan varieras efter behag.

Dela och kärna ur stenfrukter (plommon, persikor, aprikoser, nektariner) och lägg i ugnsfast form. Strö över muscovadosocker (farin-, rå- eller strösocker går också bra). Ju sötare frukt desto mindre socker. Strimla ner lite apelsinskal utan det vita och bittra samt pressa över lite av saften. Skvätt över lite god sprit (whisky/rom/brandy/konjak/etc) och bland ner lite mald vaniljstång. Bland runt med händerna. Hit kan du förbereda. Baka på 225° i 20-25 minuter. Låt svalna något och servera med vaniljglass.

11 december 2011 | 5 kommentarer

Minestrone

Ibland är det skönt att kunna luta sig mot livsmedelsindustrin. Exempelvis när det gäller buljonger. Jag har försökt några gånger men aldrig blivit nöjd med resultatet och sett i förhållande till arbetet så är det definitivt inte lönt. Att koka bönor går ju lätt bara man kommer ihåg att blötlägga i tid men även här är konserverna en välsignelse.

När jag satte mig för att laga den legendariska, italienska grönsakssoppan minestrone (en variant av minestrone di verdura och minestrone alla fiorentina) så försökte jag mig på att göra allt från grunden. Buljongen blev för vek i smaken och fick hjälp på traven av buljongpoddar och bönorna blev lite för mosiga. Ska du pröva på receptet, och det ska du, så går det precis lika bra med de prefabricerade. Förbereder man och skär upp alla grönsaker och fördelar dem i olika skålar så är det en baggis att laga soppan.

Skär 2 morötter, 2 selleristjälkar och en stor gul lök i små tärningar och lägg i en skål. Skär en purjolök i strimlor, dela en näve gröna bönor och lägg i en skål med en pressad vitlöksklyfta, nymald svartpeppar samt de väl sköljda vita bönorna från burk (eller 100 g torra som du blötlägger och kokar). Skär fina små buketter av ett litet blomkålshuvud samt ett broccolistånd och lägg i en skål. Skålla, flå, kärna ur och hacka 2 stora bifftomater eller 4-5 plommontomater samt tärna en liten zucchini och lägg tillsammans i en skål. Koka up 2 liter grönsaks- eller hönsbuljong på flytande fond,pod eller tärning.

I en stor gryta hettar du upp olivolja och fräser morötter, lök och selleri tills det får lite färg och slår sedan på buljongen. Låt koka upp och sjuda i 5 minuter. Lägg ner bönorna och purjolöken och koka ytterligare 5 minuter. Sleva upp cirka 4 dl av grönsakerna och bönorna och kör slätt med en mixerstav och häll tillbaka i soppan (detta kan du hoppa över men det gör soppan matigare). Hit kan du förbereda. Innan servering kokar du upp soppan och slår i 1 dl små makaroner och kokar upp. När halva koktiden har gått slår du i broccolin och blomkålen. När pastan är klar låter du zucchinin och tomaterna gå ner i soppan och koka 3-4 minuter. Innan servering blandar du ner hackad färsk basilika och/eller persilja. Servera med bröd och rikligt med parmesanost.

10 december 2011 | 2 kommentarer

Falska sniglar eller äkta champinjoner

Vi blev serverade ”falska sniglar” när vi satt på vår kvarterskrog nyligen. Visserligen är det jättegott med champinjonhattar med vitlökssmör och persilja. Men jag kände på mig att det skulle gå att utveckla idén. Det gick över förväntan! Det blev en mycket matig, smakrik och trevlig liten förrätt.

Välj ut 250 g väl utslagna champinjoner + 12-15 ganska stora och fasta svampar att fylla. Skär och hacka de 250 grammen mycket fint. Fräs i torr stekpanna tills all vätska kokat borta och drygt 2 dl svampmassa återstår. Låt svalna. Blanda samman 100 g smör, 25 g riven parmesan, 2 msk ströbröd, 2 msk finhackad persilja, 0,5 tsk salt och blanda till sist ned svamppastan. Fyll svamphattarna (stammarna har du förstås vridit av och hackat ned med den övriga svampen) till bredden med röran. Strö över lite riven parmesan och sist lite ströbröd. Gratiner högt uppe i ugnen på 225° och med övervärme. Servera med lite rostat bröd.

10 december 2011 | 1 kommentar

2008 Rocca Guicciarda – en smarrig chianti

Chianti är ett område som leverar viner av synnerligen varierande stil och kvalitet. Det är en veritabel djungel med massor av fallgropar. Man kan råka ut för bleksiktiga, lingonsyrliga likväl som djupt koncentrerade frukt- och ekmonster. Det har gått så långt att det är svårt att säga vad som är en typisk chianti.

Jag brukar faktiskt försöka hålla mig undan från dessa viner så gott det går just på grund av ovanstående. Därför är det kul att prova 2008 Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva. Här hittar man faktiskt en bra kombination av friskhet, klassiskt strama drag och ren, modern fruktig karaktär. Ung men redan njutbar och med några års spännade utveckling framför sig.

Stor, mörkfruktig doft av svarta vinbär, mörka körsbär, vanilj, grädde, espresso, rostad ek och mörk choklad. Ganska fyllig, mycket fruktig med karaktär av mörka bär, massor med mjuka fina tanniner, tydlig men snyggt integrerad fatstruktur, läskande syra och känsla av röda vinbär. Kaffe, choklad, rökighet och mineralitet hänger kvar i den ganska långa och välbalanserade eftersmaken.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →