Senaste nytt

Filésauté Stroganoff

När jag, som idag, saknar inspiration och idéer till matlagning så är det bara att plocka fram någon av Carl Butlers böcker igen. Efter att ha avslutat Carl Butler-projektet tar jag mig större friheter och resultatet blir nästan alltid jättebra.

Skala och fräs 12-15 smålökar eller schalottenlökar i smör på hög värme så de blir fint brynta. Lägg över löken i en ugnsform, vispa ur stekpannan med lite sherry (amontillado eller oloroso) och häll över lökarna. Ställ in i ugn på 225° i en halvtimme. I en tjockbottnad gryta fräser du en finhackad gul lök och 1 hg strimmlat kallrökt fläsk (bacon) tills det får fin färg. Tillsätt 4-5 msk tomatpuré, 2,5 tsk engelskt senapspulver utrört i lite vatten, 1 tsk timjan och pressa ner 2 vitlöksklyftor, Fräs några minuter och tillsätt seda 7,5 dl vatten och 2 poddar/tärningar buljong. Sjud under lock i 30 minuter. Under tiden skär du 7-8 hg fläskytterfile i lillfingerstora strimlor, stek dem i smör på hög värme i omgångar så de bli väl brynta. Lägg åt sidan och peppra. Vispa ur stekpannan med lite sherry. Klyfta 4 hg champinjoner och stek i torr panna tills de tappat mycket vätska. Klicka i rejält med smör och bryn ordentligt. Red eventuellt av såsen med ett par matskedar potatismjöl utrört i vatten. Häll lök, fläsk och lökar i såsen och rör ned 1 dl smetana eller gräddfil. Servera med ris och gärna med salt- eller ättiksgurka.

2010 Castello di Ama Rosato

Eftersom Alf Tumble, bland andra, hissat detta italienska rosévin ett bra tag nu så kunde jag inte låta bli att plocka med mig en flaska när den dök upp framför ögonen på Systembolaget (jo, jag betalade såklart). 2010 Castello di Ama kommer från Toscana och består nästan uteslutande av druvan sangiovese.

Läcker ljusrosa färg. Ganska stor doft av syrliga bär, smultron, citrus, lime och liten örtighet och svagt drag av färska champinjoner. Torrt, medelfylligt, mycket friskt och fruktigt, lite stramt med tydlig mineralitet, citrus, apelsin, röda bär och en liten aniston. Ganska lång, välbalanserad eftersmak med en struktur som nästan känns som ek.

Kan utan problem tänka mig detta vin till matiga sommarsallader, rikliga buffér, grillfesten och fisken direkt från rökeriet. All-round hela sommaren med andra ord.

Är det en bra rosé? Absolut! Värt 145 kronor? Tveksamt.

Lite i samma skola är denna clairet från Bordeaux, inte fullt i samma klass men till halva priset.

Snyggaste vinkartorna!

De Long Wine har specialiserat sig på att visualisera vinvärlden och inramat på väggarna på skolan hänger både det periodiska druvsystemet” och alla hittills utgivna vinkartor. Kartorna är helt i särklass vad gäller detaljer och tydlighet samt att de är riktigt, riktigt snygga. En stor fördel är att angränsande länder också är tydligt återgivna. Edit: Vinkartorna kan nu köpas här.

Nu är det alltså dags för kartan över juvelen bland vinländer; Frankrike. Kan knappt vänta tills kartrullen anländer! Sen ska jag börja vänta på vilket nästa projekt blir.

Edit: Efter att haft kontakt med Steve De Long kan jag nu berätta om vilka nya kartor som är på väg. Om några veckor kommer en över Long Island (New York). Den kanske mest är intressant för de närmast sörjande och de extremt nördiga. Däremot är en övergripande men detaljerad karta över Tyskland på gång. Den ser jag fram emot!

Vad är grejen med vit bourgogne?

Svaret på den frågan är ”viner som 2009 Domaine Georges Burrier Pouilly-Fuissé”.

När man provar viner från södra bourgogne förstår man varifrån inspirationen till många av världens chardonnayer kommer. Här finns den solmogna gula frukten, persika, lite ananas, diskret smörighet och en fin fatkryddighet. Smaken är åt det fylliga hållet med fet, mogen frukt som balanseras så där fantastiskt elegant av eksträvhet, stram mineralitet och en pigg syra. Lockande, inbjudande och lite stygg samtidigt.

Mer sån’t!

Rabarberkräm

Nu skjuter rabarbern upp ur ur rabatterna och är späd och som allra bäst. Har man inte trädgård så finns det massor hos grönsakshandlaren.

Finns det något som doftar så mycket sommarlov och barndom som rabarberkräm med mjölk och mandelskorpor? Så enkel att laga är den att det svåraste är att vänta på att den ska svalna.

Skölj och ansa ungefär ett halvt kilo rabarber (fyra kraftiga stälkar) och skär i mindre bitar. Koka upp 1,5 dl socker och 3 dl vatten. Lägg i rabarbern och låt sjuda i 5 minuter eller tills bitarna kokat sönder. Rör ut 2 msk potatismjöl i lite vatten och rör ned i den sjudande krämen. Låt svalna.

Min första bloggpost

Spisat.se blev inspirerad av Mikael på Scandinasian Taste att reprisera den allra första bloggposten och göra en liten stafett av det hela. Kul idé! Här är min allra första från den 6/7 2009. Om någon månad är den aktuell igen när de första jordgubbarna kommer.

Rubrik :”NEJ! Inte ännu en blogg om mat och vin!!!”

Jo, faktiskt!
Jag ägnar ändå så mycket tid åt att handla, laga, läsa, föreviga och förstås njuta mat och dryck att det var lika bra att blogga om det.

Börjar med ett somrigt tips om hur du kan förädla jordgubbarna som säljs för en spottstyver så här efter midsommar. Tyvärr är många (läs ‘de flesta’) av sorterna hårt framdrivna och ganska smaklösa. Men det finns bot.

Fick detta recept av en kock i Bordeaux och modifierade det lätt till midsommarfirandet. Stor succé! Till och med godare än originalet.

Koka en sockerlag på 3-4 dl strösocker och lika mycket vatten. Låt 3 stjärnanis, en halv snittad vaniljstång och ca 20 svartpepparkorn (orginalreceptet säger sechuanpeppar) koka med. Låt sjuda ganska länge så kryddorna lakas ur och lagen reduceras.
Om du vill kan du tillsätta en skvätt sött vin som sedan är kanon att njuta till. Jag rekommenderar Château Septy som är ett både billigt och gott alternativ till en sauternes.
Låt lagen svalna och sila sedan bort kryddorna.

Skiva 2 liter jordgubbar och lägg ner i lagen. Vispa 3 dl vispgrädde med en nypa socker. Blanda ner fint rivet skal från en halv apelsin.
Servera jordgubbarna i små skålar med en klick grädde och smutta på det söta vinet till.

Storköp i Köpenhamn

Idag var det dags för en tur till Köpenhamn för vinprovning. Hur det nu hampade sig blev det också en lite ovanligare shoppingrunda. Två givna ställen om du har nära till Öresundsbron.

Hos Supermarco som ligger precis bredvid Fisketorvet kan man botanisera bland italienska delikatesser och över 400 viner. Stor charkdisk, massor av pasta i all former och allt som en italiensk husmor kan önska. Det är inte särskilt billigt men ruffigt charmigt och ett måste för den som älskar Italien. Att man dessutom kan köpa en kall Peroni och sitta i solen på lastbryggan och kolla på de flummiga husbåtarna i kanalen är en bonus.

Några kilometer närmare bron och hemlandet ligger jättelika Metro som är en cash & carry. Detta är en en del av den enorma koncernen Metro AG som bland annat äger Mediamarkt och enligt uppgift är världens största inköpare av vin. Utbudet i butiken är makalöst och ofta billigt. Du hittar allt från levande hummer, färsk fransk lantkyckling, klassificerade bordeauxer, enorma paellapannor och precis allt du kan tänka dig (typ en iPad). Behöver du megablock med ost, jättelika köttstycken till grillen eller en vinkyl så är detta rätta platsen. Enda kruxet här är att man måste vara momsregistrerad för att få ett kundkort. Men jag kommer tillbaka med mitt registreringsbevis. Här ska storhandlas!

Haggis på Drumbar

Kom mig äntligen för att besöka den nya skotska puben Drumbar vid Lilla Torg i Malmö. Namnet var tills nyligen Czechpoint och inriktningen tjeckisk. Kvar sedan dess är det redan legendariska fläsklägget som har en överjordiskt knaprig svål.

Nytt på menyn är den skotska nationalrätten haggis. Den serveras som förrätt för 80 kronor men jag beställde som huvudrätt vilket inte var något problem. De flesta ryggar nästan tillbaka när man nämner haggis, men det är synd för det är en fantastiskt god rätt, åtminstone som den serveras på Drumbar. Haggis är i sig innanmätet på en korv och består bland annat av inälvor av lamm. Konsistensen ligger någonstans mellan torr pölsa, isterband och väldigt fint hackad pyttipanna. Traditionellt serveras den med rotmos och potatismos och, som här, med en whiskysås. Härligt mustigt, smakrikt och med en fin kryddhetta som dröjde sig kvar länge.

Ett besök på Drumbar rekommenderas. Uteservering mot det livliga torget eller den underbara innergården.

PX: Skillnad på sött och sött

Igår föreläste jag om sherry på sommelierutbildningen. I ett vildsint tempo provades sexton (16) olika viner från Jerez och Montilla-Moriles. Bland annat två stycken simmigt söta PX från Bodegas Toro Albalà. Ett kul återseende efter besöket jag gjorde där för snart ett år sedan. PX är ett intensivt sött starkvin, ofta över 400 gram (!) socker per liter, och framställt av soltorkade pedro ximenez-druvor. Druvan dominerar nästan helt i Montilla-Moriles och området levererar faktiskt huvuddelen av de druvor som blir PX-vin i Jerez.

Den enda PX som finns i Systembolagets sortiment (”världens bästa”) är 2008 Don PX från Toro Albala. Det är ett riktigt trevligt vin i en fruktig, ung stil. Den jag testade var av årgång 2005  och var vackert bärnstensfärgad och en stor, typisk doft av russin men med markanta inslag av citrus, kryddpeppar, tropisk frukt, torkade aprikoser, apelsinskal och bergamott vilket gav en intressant ton av earl grey-te. Smaken som sig bör intensivt söt, sirapslik och med en fet, nästan smörig, munkänsla. Eldig, intensiv och lång smak med kvardröjande smak av russin och eucalyptus. Perfekt vin att hälla över glassen eller en fruktsallad med exotiska frukter.

Det andra vinet, 1982 Don PX Gran Reserva, kommer att finnas tillgängligt på beställningssortimentet från och med den 2/5. Dock rekommenderar jag att man går samman ett gäng och beställer då det endast finns i kartonger om sex halvbuteljer. Här har vi ett helt annat vin som efter ett kvartssekel på fat ser ut som mörk soja i glaset och uppvisar stor komplexitet. Doften är intensiv men nyanserad och levererar lakrits, mörk choklad, espressokaffe, bröstkarameller, soja, svarta oliver, piptobak, melass, torkade fikon och dadlar. Och så vidare. Smaken upplevs som mindre söt men har en mer intensiv syra och mörka toner av salmiak, bitter choklad, katrinplommon, tobak, läder och en lång, intensiv eftersmak som påminner om riktigt bra, långlagrad spansk brandy. Fantastiskt bra vin som ska njutas som det är, till en bit mörk choklad eller en cigarr om man gillar sånt. Ett alternativ till en konjak helt enkelt.

Två viner som bevisar att PX inte enbart är simmigt söt och russinosande utan finns i många olika stilar.

Yoghurtpannacotta med aprikoskompott

Ett recept från tidningen Buffé som jag anpassat något. Varför man fortfarande använder gelatinblad när det finns pulver förstår jag inte. Orginalreceptets milda yoghurt ersatte jag med vanlig för att få lite syra i desserten när jag ersatte rabarber med aprikos. Torkade aprikoser i desserter fick jag smak för när jag var i Ungern härom veckan.

Koka upp 2 dl mjölk, 2 dl vispgrädde med 1 dl socker och 1,5 tsk mald vaniljstång (eller 1 vaniljstång). Ta av från värmen. Rör ut 1 tsk gelatinpulver (eller använd 2 gelatinblad som du blött upp) i lite vatten och blanda ner i gräddmjölken. Låt svalna något och blanda sedan i 2 dl yoghurt (3%). Fyll 6 portionsformar eller glas och ställ att stelna minst 4 timmar i kylskåp.

Skär 200 g torkade aprikoser i små bitar och lägg i en kastrull med 1 dl socker, 1 kanelstång, 0,5 dl vatten och saften från 1 citron. Koka upp och låt sjuda 8-10 minuter. Låt svalna och toppa pannacottan innan servering.