För ett tag sedan fick jag nys om en tävling för vinbloggare. Man skulle gå in på Secret Wine och registrera sig och när man blivit godkänd så skulle man bara vänta på att få tre anonyma flaskor vin hemskickat. Förutom jag själv och Billigt Vin från Sverige så nappade 83 bloggare från övriga världen på det spännande erbjudandet. Förmodligen lockade nog möjligheten att få testa sina vinprovarkunskaper mer än chansen att vinna en vinresa eller en låda vin.

Syftet med tävlingen är helt klart någon form av marknadsföring. Eftersom reklambyrån är fransk med ett gäng sydfranska vinorganisationer som klienter är det inte svårt att räkna ut ursprunget på vinerna även utan att ha öppnat flaskorna.

Hursomhelst var det väldigt kul att få tre helt anonyma flaskor, samtliga försedda med illgrön syntetkork (från Nomacorc som reklambyrån också representerar), endast identifierade med nummer. Sinsemellan ganska olika, tydligt sydfranska i stilen men oerhört svåra att placera mycket närmare än så. Vinerna var ganska publika i sin stil och därmed svårare att placera. Att denna del av Frankrike inte är min starka sida gjorde inte det hela lättare. Spännande men frustrerande.

Här följer mina tasting notes. Ska bli intressant att få reda på resultatet som kommer om en drygt en vecka. Jag räknar inte med att få alla rätt. Glad om jag prickar någon.

714: Medelhög intensitet, rött med liten blå ton. Ganska liten doft av gräs, hallon- och lakritsbåtar. Efter en stund kommer en frisk, grön örtighet fram. Medelfylligt, mycket mjukt vin som domineras av enkla, röda fruktaromer och en liten vanilj- och kanelkryddighet, någon eldighet och en frisk syra. Lite aromatisk/parfymerad eftersmak med liten beska. Gissningsvis mycket grenache. Den ljusa färgen, inställsamma, mjuka tonen och örtiga inslaget får mig tänka att gissar på en ganska ordinär châteauneuf-du-pape.

390: Klar, djup, tät blåröd färg. Stor, fruktig, ganska eldig doft med lite dova animaliska inslag av charkuterier och rått kött jordgubbar och dominerande karaktär av mörk, mogen frukt. Fyllig, eldig, mjuk och aromatisk smak med ekton, tobak och lakrits. Ungt, balanserat, fruktigt, varmvuxet vin som klingar både av syrah och merlot. Den mörkare färgen, mer intensiva, animaliska och kryddiga karaktären får mig att dra längre söderut och till en carignandominerad corbières. Lite tveksam dock till de mjuka tanninerna.

079: Ganska mörk, djup blåröd färg som inte är helt klar. Medelstor, fruktig doft av syltiga blå och röda solmogna bär, örtiga, gröna toner, någon vaniljton och en liten eldighet. När jag återvänder till glaset finns där en tydlig doft av skumbanan som brukar avslöja kolsyrejäsning. Medelfyllig, fruktig och mjukt (ganska låga och mjuka frukttanniner) med en frisk syra, någon liten fatstruktur, dominans av blå bär, lite gröna omogna toner och lite jästaromer i eftersmaken. Ungt, ganska enkelt och publikt i sydfransk stil. Det här känns som ett côtes-du-rhône-villages, möjligtvis en namngiven by men jag är inte människa att skilja dem åt.

Sista lördagen i september varje år infaller ”Malmö Gallerinatt”. Kära hustruns butik ”precis en sån” ligger i ett galleritätt område där alla butiker och hantverkare passar på att ha kvällsöppet. Butiken invaderas under några timmar av oräkneliga konstintresserade som gått vilse. På sedvanligt galleristvis bjuder vi på billigt i vin i små plastglas. 500 glas gick åt och långt ifrån alla drack något, så ni kan föreställa er trängseln.

Nu är det inte Gallerinatten eller trängseln jag vill varna för. Däremot vinerna jag inhandlade på Systembolaget. Jag gjorde en snabb raid och valde vin efter några enkla kriterier. Inga bag-in-box (hyser en uttalad aversion mot dem och senast blev det två liter över i en), billigt och inget rött vin (ville undvika fläckar). Kollade in praktiska pappförpackningarna tetra prisma och där fanns ett argentinskt vitt och ett chilenskt rosé båda till 59 kronor litern. Sydamerika brukar prestera helt okej i det lägsta prissegmentet så valet var enkelt.

Vinerna hälldes upp och serverades ur karaffer och jag testade det första vinet; 2009 Rosie Rosé. Chilenska viner brukar, även när de är som sämst, bjuda på anständig och ren frukt. Här pyrde det dock av bagerijäst och artificiella hallonaromer ur glaset. Smaken var tunn och med fler konstgjorda bärtoner. Den spretiga syran hade man försökt kompensera med en liten klistrig sötma och eftersmaken var efterhängsen. Förpackningen påminde om en 13-årings läppcerat och smaken låg inte långt efter.

Hoppet stod nu till 2009 Fair & Square White. Har provat en del riktigt anständiga, billiga vita viner från Argentina där den aromatiska druvan torróntes levererat enkla, friska, druviga och lätt aromatiska viner. Här hade vi dessutom ett rättvisemärkt vin. Redan doften viftade frenetiskt med varningsflagg. Lätt parfymerad, kartigt omogen, spretig och konstlad piggelindoft. Smaken var tunn, kartig och med en ogin syra som spretade åt alla håll och var i total konflikt med de konstlat aromatiska tonerna och en enveten beska i eftersmaken. Hoppas verkligen att några ören kommer arbetarna i kooperativet till godo för detta var i sanning ett vin där ändamålet helgar medlen.

Hur dessa viner kunnat passera Systembolagets inköpskanal är en gåta. Talande är kanske att monopolet i smakbeskrivningen på det argentinska vinet, och dess röda partner, skriver ”Rättvisemärkt/Fairtrade”. Undrar om det var någon organoleptisk finess eller den sjätte grundsmaken jag missade där.

Jag ber härmed Malmös kulturintresserade om ursäkt för de bedrövliga vinerna som serverades i vår butik. Jag lovar bättring till nästa år.