Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.

Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?

(4 personer)
1 pkt fiskpinnar
1 hg champinjoner
2 hårdkokta ägg
1 litet paket riven ost
1/2 msk margarin
1/2 msk vetemjöl
3 dl filmjölk
salt och peppar

Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.

Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.

Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.

Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.

Edit: Nu har jag gjort en uppdaterad version av rätten utan fiskpinnar men med smetana.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Carl Butler verkar ha en särskild kärlek till Grekland och dess gastronomi. Enligt honom själv var hans krog Svensson & Butler den första i Sverige att servera moussaka. Hur det nu än är med den saken så har i alla fall Carl lärt många att göra den butlerska varianten till en favorit i det svenska folkköket.

(4 personer)

4 hg köttfärs
1 burk hela tomater
2 dl vitt vin
2-3 auberginer (äggplantor)
2 medelstora gula lökar
persilja
salt och peppar
1/2 tsk timjan
1/2 tsk rosmarin
2 vitlöksklyftor
ca 1 dl riven ost
ca 3/4 l vit sås

Köttröran: Hacka och fräs löken utan att den tar färg. På med färsen (jag använde blandfärs men lamm är nog ännu bättre), finfördela och fräs till den får färg. I med det vita vinet, tomater som skurits i bitar samt en stor näve hackad persilja. Smaksätt med salt, peppar och örtkryddorna. Vitlöken pressas ner (själv river jag den). Låt koka under lock i 45-60 minuter tills det blir en ganska torr röra (Här slog receptet fel, kanske för att jag gjorde dubbel sats. Efter halva tiden tog jag av locket och det tog ändå 1 timme och 45 minuter. Rekommenderar att locket är av hela tiden).

Auberginerna: Skiva auberginerna (ca ett kilo) utan att skala dem och stek dem gyllenbruna i olivolja. Carl rekommenderar lite försiktigt olivolja ”om du har, det är mycket godare”.

Vitsåsen: Smält 50 g smör och vispa ned 1 dl vetemjöl samt låt fräsa en stund. Slå på uppkokt 7,5 dl mjölk (inte allt på en gång) medan du vispar kraftigt. Koka upp igen och sjud under cirka 10 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Montering: I en smord ugnsform varvar du aubergine, köttröra, ost och vitsås i den ordningen. Avsluta med vitsås och ost (det krävs mer än en deciliter). Gratinera i 200° i cirka 30 minuter.

Resultatet blev riktigt bra. En krämig, nästan gräddig och fyllig moussaka. Kräver tillbehör. Jag gjorde en lite sallad på fetaost, små mogna plommontomater, skivad rödlök, hackad svarta oliver och olivolja.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det andra receptet i Carl Butler-projekt ger mig åter tvivel. Det verkar bara för enkelt. Fyra ingredienser och en stund på spisen. Kan det bli något?

(4 personer)
1/2 kg rimmat fläsk i ganska tjocka skivor
1 vitkålshuvud
1 tsk mejram
1 tsk salt

Börja med att klyva kålhuvudet i fyra delar (välj ett ganska litet), skär bort den träiga stocken och klyfta därefter ytterligare en gång. Placera kålen i en gryta och strö över salt och mejaram samt vatten så det når upp till en tredjedel av kålen. Lägg fläskskivorna ovanpå kålen. Med locket som mall klipper du en cirkel av smörpapper och täcker kål och fläsk. Sjud under lock i cirka 40 minuter.

Resultatet blev förvånansvärt smaklig. En mild, fin rätt där råvarorna verkligen framträdde (inte så konstigt kanske). Billig och nyttig mat dessutom. Eftersom jag hade mina tvivel vispade jag ihop en kall sås av 2 dl filmjölk, en nypa salt och en matsked vardera av dijon- och skånsk senap. Det blev verkligen pricken över i!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Utan att ha gjort en alltför omfattande (läs obefintlig) research skulle jag sätta Carl Butler högt på en tio-i-topp-lista över de mest inflytelserika svenska matpersonligheterna. Cajsa Wargh, C-E Hagdahl, Tore Wretman, Hiram (Märit Huldt) och Tina Nordström i all ära, men den svensk som inte ätit något av Calles recept eller bläddrat i hans kokbok är förmodligen inte av kvinna född.

Carl Butlers Kokbok publicerades 1974 och kom helt rätt i en tid då vi börjat upptäcka världen och att det fanns annat att äta än kåldolmar och pannbiff. Boken bjöd på ett nytt tilltal, tidstypiskt rent typsnitt, rakt-på-bilder i färg, tydliga och pedagogiska instruktioner, enkla recept och nya, spännande rätter. Moussaka, vitello tonnato och grönsaker ”à la Grecque” passade som hand i handske med de nya avspända middagsvanorna och lantvinerna som lanserades på Systembolaget.

Enorma upplagor, ständiga nytryck och otaliga uppföljare (bland annat min favorit som gjordes för IKEA) förändrade för evigt de svenska köken. Har du inget exemplar själv så står säkert ett såsfläckigt, tummat och hundörat exemplar i grannens kök. Bläddrar man i den idag känns det som svensk husmanskost fastän de flesta rätterna har sina rötter i dåtidens chartermål. Det är väl så man kan avgöra det stora inflytandet.

Varför ältar jag då om Carl Butler? Jo, jag har bestämt mig att göra en ”Julie & Julia”! Jag ska med andra ord tillaga och blogga om alla recept i Carl Butlers Kokbok. Det är inte på långa vägar så omfattande som Julie Powells projekt och lär definitivt varken göra mig rik, berömd eller gestaltad av Mikael Persbrandt.

Vi pratar här om 90-95 recept (beroende på hur man räknar) och jag hade tänkt klara av dem innan årets slut. Jag kommer att vara så trogen recepten som möjligt men tänker ta mig små friheter och uppdatera dem ibland. Edit: Jag följer recepten slaviskt och anger ingredienser ordagrant som de anges i boken. Dock kommer jag att tolka ”paket” och ”förpackning” efter eget huvud. Jag kommer också konsekvent att ersätta margarin med smör. Frågan är bara om jag ska ta snygga närbilder i motljus eller efterlikna originalets rakt-på-obduktions-foton liksom kycklingfrikassén nedan. Vad tycker ni?

Stay tuned!

EDIT: Projektet är avlutat och komplett! Läs en liten utvärdering här.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.