Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du inte känner till Ästad Vingård så är du inte ensam. Denna pärla ligger gömd inne i de djupa halländska skogarna. Om du tänker dig en punkt vid kusten precis mellan Varberg och Falkenberg och en linje rakt in i landet till Ullared så ligger Ästad precis halvvägs. Du kommer att tro att kört fel på de små vägarna men när du till slut kommer fram så är det som en liten by som består av massor av små stugor med mossbeväxta tak, en stor gård med lador, ett hypermodernt vineri inrymt i en kulle/fästning, ett toppmodernt hotell och ett utomhus-spa som ser ut som hobbitbyn. I bakgrunden ser man den stora vingården på en kulle. Ästad är en familjeägd gård som har växt organiskt utifrån att det var en av Sveriges första ekologiska lantbruk med många studiebesök till att nu vara ett fullfjädrat konferens- och upplvelsecenter med vinproduktion.

Själv har jag besökt Ästad många gånger eftersom jag utbildat personalen i vinkunskap i omgångar. För varje besök har det funnits något nytt och jag slutar aldrig att häpna över energin och visionerna hos familjen. Det senaste är det nya hotellet och restaurangen Äng som jag och kära hustrun blev inbjudna för att testa. Sådant tackar man inte nej till.

Det nya hotellet präglas av den mycket personliga stil som genomsyrar hela Ästad och som de själva kallar ”lantligt elegans”, fast här har det tagits till en helt ny nivå. Allt i rummen styrs med interaktiva tablets och varje rum har egen bastu, vår svit hade dessutom ett badkar utkarvat ur ett stenblock. Till vintern kommer det i hotellet också att finnas yterligare ett spa med vintema.

Men det var framför allt för restaurangen Äng (när ska den här trenden med enstaviga krognamn – Sav, Hav, Sot, Dill etc – ta slut?) som vi var på besök. Den är tillfälligt inrymd i den stora vinbaren och loungen vägg i vägg med vineriet i väntan på nybygge och smögs igång sent i höstas. Man har inte velat slå på stora trumman innan man är säker på att allt sitter. Konceptet är välbekant; säsongsbaserad meny på lokala råvaror. Här är det lokala begränsat till Halland och samtliga råvaror kommer från landskapet. Ganska imponerande av kökschefen Filip Gemzell att sätta samman en 11-rättersmeny så här i början på mars med den begränsningen. Men så har han några års vana från Svalbard där han inte hade mycket mer att tillgå än säl och permafrost.

Väl i restaurangen sitter man vid stora perspektivfönster och ser ut över äng (!), skog och den lilla sjön. Vi blev väl omhändertagna av den väldigt lyhörda och omtänksamma servitrisen. Vi valde dryckespaketet och ett riktigt bra engelskt bubbel att starta med. Genomgående var kombinationerna med vinerna mycket lyckade, om än något trygga. Undantaget till det invanda var kvass, mer intressant än bra, samt en riktigt välgjord barley wine från ett samarbete mellan Ästads vinmakare och ett lokalt bryggeri.

De tre timmarna som måltiden tog var en ren njutning, riktigt roliga och överraskande. De små rätterna presenterades på mossa, sten, glödande granris, blåstång, i små kåsor och så vidare. Det var väl bara den första serveringen med en liten klutt tartar av lamm som serverades på ett horn från ett gutefår och halm som kantrade över i onödigt effektsökeri. Den lilla svampsoppan och havskräftan med karamelliserad grädde var sensationellt bra och märgbenet med picklade solarisdruvor och gransorbet var rent av genialisk. Av de elva rätterna (tolv om man räknar ostvagnen) var det bara två som inte höll vägen ut. Sammantagetn helgjuten upplevelse som flera gånger fick mig att tänka på upplevelsen jag hade hos Daniel Berlin för ett år sedan. Äng är ytterligare en anledning att ta sig till Ästad.

Om någon undrar varför det inte serverades några av gårdens egna viner till maten så har det en enkel förklaring. Man har helt enkelt inte tillräckligt mycket att tillgå. Gården fokuserar på mousserande viner gjorda av druvan solaris och tillverkade på den traditionella metoden med lång tid på jästfällningen. Förutom lång produktionstid så har man först de senaste åren fått några större skördar. De viner som är klara presenterar man endast vid provningar på gården. Jag provade dock igenom vinerna, både mousserande och stilla, och kvaliteten är riktigt bra. Årgång 2018 lovar mycket gott och där har man riktigt stor volym också.

Disclaimer: Vi var som sagt bjudna på på både övernattning och middag och betalade därmed ingenting för upplevelsen.

Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng.

Då 2013 var ett nästintill perfekt år så var förväntningarna stora och hela 54 olika viner hade skickats in till bedömning vilket är ett rekord. Förra året, efter en skral skörd, störtdök resultatet till ett snitt på 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Förhoppningen att få ett högt genomsnitt och chansen att kanske få dela ut många diplom och kanske till och med ett guld kom dock snabbt på skam.

Snittet blev skrala 6,27! Förra året blev det 11 godkända viner varav två bronsmedaljer men i år bara 8 godkända varav ett silver. Mycket nedslående. En stor del av förklaringen kan finnas i att flera av de större vingårdarna av någon anledning inte skickat in viner och att merparten därför kan räknas till hobbyodlarnas skara. Men även den tekniska kvaliteten var lägre och många var vinerna som hade både en och flera skönhetsfel och rent av defekter. Mycket oxiderat, översvalat samt märkligt nog både oxiderat och översvalat i vissa viner.

Här nedan listar jag det godkända vinerna.

Godkända vita viner av solaris blev 2013 Solaris från Vallda Vingård, 2013 Änglavin Solaris från Vingården Änglavin,  2013 Amoroso Solaris från Södåkra Vingård, 2013 Solaris I och 2013 Solaris II båda från Domaine Bellevue. Det enda röda som blev godkänt var 2013 Brännestads Röda från Brännestads Vingård. Godkänt blev också 2013 CARL,ett vitt vin med sötma från Gullyckevin. Bästa vin blev i särklass 2009 Blaxsta Vidal Ice Wine från Blaxsta Vingård som tilldelades silvermedalj.

Ibland blir man förvånad. Förvånad på ett positivt sätt.

Jag har på avstånd följt och sporadiskt fått information om planteringen av vingården på Skepparp nära Kivik. Det är Bengt ”Fuffe” Åkessons (just det, familjen Åkesson bakom Kiviks Musteri och Åkesson Vin) eget lilla projekt på den gamla familjegården. 2012 var den allra första skörden och jag hade inga som helst förväntningar på ett helt nytt skånskt vin från purunga stockar. Att vinet dessutom kaxigt döpts till Grand Prix Solaris (årgångslöst?) gör ju inte att man har förväntningarna på rätt ställe och 189 kronor för en halvliter är inte billigt.

Men! Detta är nog ett av de bättre svenska vinerna jag provat. Inte det bästa men riktigt, riktigt bra! Läckert, slankt men en typisk ”svensk” syra. Stilmässigt ligger vinet mellan en nyanserad sauvignon blanc och en mineralpräglad chablis. Snygg, balanserad och njutbar.

Mycket ljust vitt vin med en ren, frisk doft av citron, lime, krusbär och gröna örter. Torr, klar, distinkt och stram syra som balanseras av en förvånansvärt koncentrerad frukt med karaktär av gröna äpplen, citrus och lime. Lång smak och tydlig mineralitet i eftersmaken.

Jag hade desto större förväntningar på den flaskjästa cidern efter att ha provat de långlagrade experimenten från Kiviks Musteri. Jag blev inte besviken!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Torr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balansera och ren eftersmak.

Om någon tvivlat på att man kan göra riktigt bra cider i Sverige och på svenska äpplen så är de härmed motbevisade. Stilmässigt liknar den en engelsk cider men med en viss fransk komplexitet.

Det är kul att bli positivt överraskad!

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Trots att 2012 var ett synnerligen dåligt år så hade 45 olika viner skickats in till bedömning.

På grund av de svåra förutsättningarna var snittnivån mycket lägre i år än tidigare. Förra året hamnade snittpoängen för första gången någonsin totalt över nivån för godkänt (8,32) i år störtdök resultatet till 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Även om årgången var skral så var den tekniska kvaliteten riktigt bra. Tyvärr var många av vinerna översvavlade vilket drog ner omdömena. Förklaringen till kan vara okunskap, små volymer samt att man på grund av den lilla skörden frestats att ta med druvor som annars skulle ratats.

Förra året bedömdes endast 22 viner varav sju fick ”godkänt” och fyra belönades med bronsmedalj (11 poäng). I år blev det nio godkända men endast två bronsmedaljer. Här nedan några jutynoteringar av medaljörerna.

2012 Solaris / Domaine Bellevue. Gyllene, fruktig, mogen citrus, honung,  frisk, torr, viss smörighet, viss längd, medelfyllig, viss eldighet…Lätt spritsigt, honung, aprikos, viss restsötma, doften klart bättre än smaken…Fruktbomb!. Massor av tropisk frukt, mango, kiwi, melon och kryddor. Lång, fin smak med liten restsötma och eldighet. Crowd pleaser. Botrytis?…Angenäm doft, integrerad syra, fin frukt…Fruktigt med viss stramhet. Inbjudande doft och god gul frukt med fint avslut.

2011 Gutevin Ädel / Gute Vingård. Djupt gyllene, något oxiderad, bränt, viss sirap, socker, honung & tonad frukt, söt oxade toner, viss beska med bra… Mycket fyllig bärnstensfärgad färg, koncentrerad doft av honung, aprikos, mandel med lätt oxidton, bohytis! För mycket ek, fyllig intensiv söt smak med tydlig bitterhet från ekfaten, bra mogen frukt… Snygg färg. Komplex doft med botrytis. Söt, simmig smak… Klar stor doft av mandelmassa, aprikos. Doft går igenom i smaken. Välgjort! … Ganska stor doft med komplexitet, honung och torkade fikon, botrytis. Ganska sött med szamorodni-prägel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen en heldag i samband med sitt årsmöte. Jag hade knåpat ihop programmet som fick ett litet skånskt tema som traditionsenligt skulle avslutas med gåsagille.

Dagen startade vid lunchtid med buffé och bubbelmingel med champagner samt 2000 Tirage och flaskjäst, långlagrad cider för den skånska touchen. Därefter blev det avfärd till den novembergrå Vingården i Klagshamn där Murat ”Murre” Sofrakis tog emot oss och guidade bland de avlövade vinstockarna. I växthuset värmde vi oss med smaksatta äppelvinet Varm & Kall och ägnade oss åt frågesport kring dagens ämnen.

Avfärd till Restaurang Aroma i Västra Hamnen där Murre höll i en en provning av skånskt vin som verkligen var intressant och unik. Med ett undantag var vinerna från Klagshamn och årgångarna sträckte sig från 2003 till 2011. I princip täcktes svensk vinhistoria in.

2006 Silex (magnum). Det första av Murres viner som släpptes på Sytembolaget. Lagrat på kaukasisk ek och med 15,1% naturlig alkoholhalt och mycket sparsamt svavlat. Ganska djupt gul färg. Tydlig oxidation, toner av sågspån och passionsfrukt. Torr, rik, ganska eldig och mycket fruktig smak med en för svenska viner avrundad syra. Något obalanserad och kort.

2007 Silex (fatprov 100% ny ek). Det lanserade vinet av denna årgång var en blend av 50% ny ek och resten ofatad. I denna version slår faten tydligt igenom i doften med stor kryddighet men här finns också massor av exotisk frukt och brynt smör. Smaken är fyllig, mycket frisk med rik och mogen frukt men med en dominant kryddig ekstruktur. Eldig och lång eftersmak. Häftigt.

2010 Interkardinal Solaris. Mycket ljust gul färg. Stor aromtatisk doft av kamomill, passinsfrukt och med ett litet inslag av ek. Mycket torr och frisk med fokuserad frukt, stramhet och elegans. Mycket bra!

2006 Kullabygdens Vingård Rosé. En svensk rosé med sex år på nacken! Stor doft av torkade körsbär, hallonbåtar och torkade örter. Torr, mycket frisk smak av torkade röda bär, svamp, syrliga lingon. Intressant. Någon kommenterade att det inte var något inställsamt vin. Murre replikerade ”Gör vi inställsamma viner så har vi misslyckats”.

2011 Wannborga Solaris / Wannborga Bränneri & Vingård. Detta vin fick bronsmedalj i årets bedömning av svenska viner. Framstod nu inte alls som senast jag provade den. Ljus färg, stor doft av hjortron och gula plommon, ananas och med någon stälkigt, grön karaktär. Torr, mycket frisk och tunn frukt och obalanserad och kort eftersmak. Doften lovar mer än smaken levererar.

2006 Kung Bore. Ett experimentvin. Must av solarisdruvor fylldes på dunkar som lades i en frysbox och vattnet som frös avskildes innan jäsning. Ett slags eiswein med andra ord. Lite oklar, mellangul färg. Stor doft av honung och apelsin. Halvsött, mycket hög frisk syra, mycket ctirus och apelsin men med en markerad beska som av apelsinskal. Ganska kort smak. Här var jag oenig med de flesta som till skillnad från mig verkligen gillade detta vin.

2003 Rondo. Djup, blåröd färg som inte på något vis avslöjar vinets ålder. Rökig, lite unken, stjälkig doft med mörka bär, bitter choklad och tång. Medelfyllig, mycket frisk doft och snipig frukt som hukar bakom vassa syror och tanniner. ”Inget vin för mesar” som Murre sa.

2005 Regent. Provningen sämsta vin avslutade. Lite bränd, knuten och instängd doft av grön paprika. Surt, kärvt och stumt. Bye! Bye!

Efter provningen vidtog årsmötet och en ny stark, energisk styrelse för södra sektionen valdes. Därefter blev det klassiskt gåsagille. En fantastiskt fräsch och kryddaromatisk svartsoppa med krås och en magisk gåskorv kokt i gåshalsen. Själva gåsen serverades på klassiskt manér från fat och med frasiga småpotatis, rödkål, brysselkål, äppelmos och rik sås. Massor med vin till det och sedan rullade vi hem efter att ha tvingat i oss äbblakagan på aromaäpplen.

Tack för en härlig dag alla!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter de goda nyheterna förra månaden att Kullahalvöns Vingård kommer att drivas vidare var det dags att göra ett besök och hämta upp lite vin till provningarna av skånskt vin.

Lillebror Fridh visade runt på den fina gården i nordskånsk stil och det lilla vineriet och berättade om planerna för framtiden. Odlingen som idag omfattar knappt 1,5 hektar ska successivt utvidgas och mångdubblas med företrädesvis solaris. De gamla jordkällarna ska användas för lagring av viner och produktionen av vitt, rosé och mousserande ska utökas med öl. Det planeras också för övernattningsmöjligheter, ett café och en enklare restaurang. Upplagt för oenoturism med andra ord.

Jag fick prova gårdens första egna öl. En vackert bärnstensfärgad ale med fin skumkrona. Tyvärr lite för överhumlad med en dominans av cascade-humle. Men helt klart ett första försök som lovar mycket gott. Därefter provade vi det mousserande rosévinet av den blå druvan rondo. Efter 18 måndader på jästfällningen var vinet fräscht och fruktigt med bra kropp. Tyvärr försvann moussen snabbt men lämnade kvar ett helt okej rosévin med mycket röd bärighet. Det vita mousserande vinet av solaris var riktigt bra. Knastertorrt, mycket friskt och redan med en viss fetma från jästfällningen och ett stramt avslut. Helt njutbart även utan tillstymmelse till dosage (tillsatt sötma). Ett år till och det här kan bli mycket bra!

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen, inte bara på gården utan vinodlingen på hela Kullahalvön. Jag tror att det är här vi har den största potentialen för jämn och hög kvalitet i skånsk vinodling.

Följ bloggen på Facebook!

Har du inte redan gjort det så är det hög tid att inse att Sverige är ett vinland. Framförallt i Skåne planteras nya  vinodlingar och intressanta viner framställs av entusiastiska vinmakare. Engelske vinskribenten Oz Clarke uppmärksammade detta i ett stort uppslaget reportage i Sydsvenskan där han bland annat utnämnde 2009 Interkardinal Solaris till Sveriges bästa vin.

Jag provade vinet för ungefär ett halvår sedan och var inte riktigt övertygad då om dess kvalitet. Igår kväll fick jag testa det igen.

Ganska ljust gul färg. Stor, eldig och aromatiskt, kryddig doft av apelsinblomma, vanilj, vitpeppar och lätt ekig ton. Fyllig, mycket frisk citruslik syra, bra fruktighet och mycket eldig och kryddig med stadig ekstruktur och lång eftersmak med ganska markerad apelsinskalsbeska. Lite obalanserad med dominerande eldighet, men välgjort och mycket imponerande för sitt ursprung.

Det bestående intrycket är att Interkardinal är lite för mycket. Med ambitiös fatbehandling, en naturlig alkoholhalt på 15,8% (!) och inte helt utjäst så påminner det lite om vinerna från Australien och Kalifornien för 15-20 år sedan. Viner som ville mer än de kunde och flexade musklerna för att imponera. Absolut spännande och en fingervisning om Sveriges potential som vinland. Personligen tycker jag att 2009 Sydväst Nordost av samma druvmaterial men utan fat och med en högre restsötma var betydligt mer balanserad och njutbar.

Det är bara att vänja sig. Svenska viner är här för att stanna.

Igår provade jag ett nytt spännande vin; 2009 Sydväst & Nordväst Solaris*. Vinet är ett samarbete mellan Vingården i Klagshamn, där druvorna odlas, och Vingården i Åhus där de vinifieras. Druvan är solaris som visat sig fungera mycket bra i svenska förhållande, ge hög kvalitet samt lämpa sig väl för fatjäsning och lagring. Att druvan också producerar höga sockernivåer avslöjade en snabb titt på etiketten; 15%!!!

Det är ganska anmärkningsvärt att ett vin odlat strax söder om Malmö når upp till en naturlig alkoholhalt man normalt brukar hitta hos kaliforniska viner. Än mer uppseendeväckande är att vinet trots det har en restsötma (ej utjäst socker) på 12 g/l! Var ska detta sluta?

Trots den höga alkoholen slog det inte igenom i doften som påminde om en solmogen chenin blanc med toner av gråpäron, ylle, tropisk frukt och en tydlig, nästan rökig mineralton. Smaken var fyllig, fruktig och nästan fet med massor av gul solmogen frukt och en frisk citruston. Framstår som torr trots restsockret. Alkoholen gav en åtstramande och värmande känsla som förstärktes av en ganska disktinkt mineralkaraktär. Mycket karaktär och smak och bra längd.

Det här är inget billigt vin, det ligger i klass med en bättre premier cru från Chablis, men med tanke på hantverket, den låga avkastningen (runt 20 hl/ha), det speciella ursprunget och att vinet är mycket njutbart idag så är det inget orimligt pris.

*Säljs endast i butiken i Limhamn.