Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett spännande inslag på Cape Wine var Swartland Independent. Det är en samling av småproducenter från Swartland som skapar personliga viner gjorda med så lite justeringar som möjlighet, liten användning av ek och med ambitionen att spegla områdets varierande och speciella karaktär. De har tillsammans satt upp en lista på riktlinjer för vinodling och tillverkning, lite grand som ett manifest, men på sydafrikanskt vis lite laidback. Många av dem gör viner i ”naturvinsstil” utan svavel, jästa i amforor och vita viner med skalkontakt. En del av dessa är intressanta och med mindre ”funk” än vanligtvis medan de flesta smakar mer konventionellt.

Jag provade vinerna i två skilda pass, ena gången koncentrerade jag mig på de vita och därefter de röda. De vita vinerna imponerade inte särskilt mycket med något undantag. Däremot fanns det bättre grejer på den röda sidan. Vanligtvis brukar jag uppskatta sydafrikas vita viner mer så det här var en kul vändning.

Bästa vinerna fanns hos Adi Badenhorst, en favorit sedan tidigare och ännu mer efter middagen där jag fick hänga lite med honom. Hans viner kombinerar både  kvalitet, stor personlighet och ”drickbarhet”, de är helt enkelt njutbara. Två av vinerna finns på beställningssortimentet, men importören Vinovativa får gärna gör fler tillgängliga. Tydligen kommer Adis väldigt spännande vita vin i jura/sherry-stil att komma till Sverige men inte till Systembolaget dock.

Genomgående bra och uttrycksfulla var också vinerna från Mullineux som har ett vin listat i Sverige. De söker dock ny importör som är duktiga på restaurangmarknaden så här finns en chans att plocka hem en sydafrikansk pärla. Riktigt bra var också vinerna av Donovan Rall, samma kille som ligger bakom Vuurbergs viner, men här är det hans eget projekt. Söker också en importör som letar småskaligt och hög kvalitet.

Redan första dagen i Sydafrika hittade jag en favorit från det svala Elim i ”The Weathergirl” från The Berrio. På ovan nämnda middag träffade jag åter odlaren och vinmakaren Francis Pratt som då bad mig komma förbi hans monter och prova lite äldre viner. Det kunde jag ju inte säga nej till. Det visade sig vara två vita viner av sauvignon blanc som varken fatlagrats eller vilat på jästfällningen. Trots det hade de utvecklats otroligt fint över 5-6 år på flaska, ovanligt för druvsorten och ett bevis på vad man kan göra i Sydafrikas svala klimat. Mest imponerade årgång 2007 som varit öppnad i ett dygn innan jag provade den.

2006 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg. Stor utvecklad doft med rostade toner och kaffe (ingen ek!), nötter, lime, citrus och knallpulver. Medelfyllig, mycket friska men avrundade syror, fin, mogen och något fet frukt av gula och gröna äpplen, lime. Något kort eftersmak men imponerande.

2007 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg med grönt inslag. Intensivt rökig doft med mineral, knallpulver och ännu frisk örtighet. Medelfyllig med avrundade, läskande syror, grön och gul koncentrerad frukt, elegant, nyanserad och mycket lång eftersmak.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även om Sydafrika gjort fantastiska framsteg inom miljö- och rättvisearbetet så finns det andra områden där det går långsammare.

Det djupt omoraliska, perverterade och institutionaliserade apartheidsystemet upphävdes redan 1994  men ändå lever de sociala strukturer som det skapade kvar i allra högsta grad. Det märks med all önskvärd tydlighet på gator, caféer, hotell och vart man går att alla okvalificerade serviceyrken sköts uteslutande av den svarta majoritetsbefolkningen. Samma sak gäller också inom vinindustrin där det endast finns en knapp handfull svarta vinmakare och en (1) vinodlare med egen mark.

Därför var det befriande att efter ett tips hemma från Sverige (Tack Tor!) få träffa Howard Booysen och prova hans viner. Howard arbetar som sommelier i Kapstaden sex kvällar i veckan för att finansiera sin verksamhet. Han köper druvor av olika odlare och hyr ”tankplats” på ett vineri för att jäsa musten. Eftersom hans första vinförälskelse var riesling har han valt att fokusera på denna druva som inte är helt vanlig i Sydafrika. Druvorna hämtar han från en vingård i Swartberg som i experimentsyfte planterades på 1000 meters höjd i början av 1970-talet samt från en havsnära odling i Darling. Han experimenterar också med en ren cinsault. En otroligt trevlig kille som jag senare på kvällen hade nöjet att träffa på en middag där hans halvtorra vin serverades.

2011 Pegasus Riesling. Ljust gul och grönskimrande. Medelstor, ung doft av frisk citrus, gröna äpplen och diskret ton av skiffer/petroleum. Torr, mycket frisk, fin syra, bra koncentration i den krispiga frukten, ganska lång eftersmak med liten mineralitet och känsla av gröna äppelskal.

2011 HB Riesling. Ljust gul färg med gröna inslag. Stor, intensiv doft av mogen lime och citron, rökig och med tydlig petroleumton.Medelfyllig med mycket frisk syra som elegant balanseras av restsötma (22 g), mogen citrus, tydliga äppeltoner och en lång och läcker eftersmak med uppfriskande syror.

Ett annat roligt möte under gårdagen var killarna på ”The Hundred Club” som har vinmakningsidéer och vikten gemensamt. De väger alla över hundra kilo samt tillämpar en vinmakning med så lite manipulering som möjligt. Genomgående presenterade Chris Alheit från Alheit Vineyards, Donovan Rall från Vuurberg Wines och Peter-Allan Finlayson från Crystallum fantastiskt fina och välgjorda viner som fick mig på fall. Att de dessutom var hur kul som helst att snacka med är ett plus i kanten.

2011 Alheit Carthology Chenin Blanc. Stor, ren mycket fruktig doft av mogen citrus och rökigt inslag. Fyllig, fet och rik frukt balanserad av friska syror och diskret fatstruktur. Lång, bred eftersmak med fin struktur.

2011 Vuurberg White (chenin blanc, viognier, semillon, roussanne, grenache blanc, verdelho, clairette blanche). Stor uttrycksfull, aromatisk doft av blommor, eucalyptus, apelsinblom, massor av citrus och liten rökighet. Fyllig, torr, rik frukt, snyggt integrerad fatstruktur, friska syror och bra längd.

2010 Crystallum ”The Agnes” Chardonnay. Stor uttrycksfull doft av citrusskal, gul frukt, lite gröna stjälkar/eukalyptus och hjortron. Medelfyllig, fokuserad med lite neutral frukt och slanka syror. Något kort.

2011 Crystallum ”Clay Shales” Chardonnay. Stor, rik men nyanserad doft med rökig, rostad ton, smöriga inslag, mogen citrus och eukalyptus. Fyllig, mycket frisk smak, slank och fokuserad ful frukt, citrus, tydlig mineralitet, lång, elegant eftermak med nästan intensivt avslut.

2011 Crystallum ”Peter Max” Pinot Noir. Stor, uttrycksfull och nyanserad och typisk pinot noir-doft av söta, röda bär, örter och litet sotigt insla. Medelfyllig, mycket fruktig men snyggt strukturerad med tanniner och syror, röda bär, sotighet och nästan köttig fruktighet men trots det lyckas vinet vara elegant. En intressant eftersmak med tomat/umami-känsla.

2011 Crystallum ”Cuvée Cinema” Pinot Noir. Stor, ren och generös doft av söta, röda bär, typisk pinot noir, liten eukalyptus-ton. Medelfyllig, mjuk, elegant och samtidigt bred och generös i frukten. Lång eftersmak med en pytteliten skönhetsfläck i forma av lite störande ekbeska.

2011 Crystallum ”Paradisium” (rhône-blend).  Stor, ren, ffokuserad doft av mörka bär, nyanserad kryddton och örtighet, eukalyptus. Kraftfull, fokuserat fruktig, mycket frisk med fin balans, aromatisk, lite rökig ton och bra längd med massor av mörka bär.

2009 Vuurberg Reserve (petit verdot, malbec, merlot, cabernet sauvignon). Nåstan opakt blåsvart färg från petit verdot (50%!). En wow-doft med massor av svarta vinbär, cassis, koncentrerade mörka bär, tobak, sot, kaffe, choklad, tobak, blod/kött och en liten ton av vanilj. Fyllig, stram, rik fruktighet av mörka bär, svarta vinbär, salmiak, lakrits, cassis, eldig, mycket ung med potential. Mycket bra längd med stor intensitet!

I övrigt provade jag massor av trevlig chenin blanc, mousserande viner (methode cap classique), sött och starkt, märkliga vindrinkar samt en hel del ”naturliga” viner som jag kanske återkommer till.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår öppnade vinmässan Cape Wine 2012. Det är en ganska liten men tematiskt mycket intensiv mässa med avslappnad stil. Hela arrangemanget går också helt i ett miljövänligt tema där allt är genomtänkt från väskor gjorda av gamla reklambanners, memorysticks av bambu, utställningsmontrar av returpapper och miljövänliga transporter. Till och med de handgjorda snoddarna av naturmaterial till besökarpassen är tänkta att senare kunna återanvändas som ”senilsnören” till solglasögonen. Miljötänket är ingen tillfällighet utan är en logisk konsekvens av hur hela vinbranschen i Sydafrika tänker och agerar.

Ett obligatoriskt inslag för oss specialinbjudna var ett inledningsseminarium om den sydafrikanska vinindustrins dåtid och framtid med fem inbjudna talare. Låter kanske lite trist när tusentals viner är uppkorkade och bara väntar på att provas, men det var bitvis mycket intressant och gav en ny syn på vinlandet Sydafrika.

Även om landets vinhistoria startade för 350 år sedan så kan den moderna utvecklingen räknas in de två senaste decennierna. Från 1992 har man gått från ett odemokratiskt och rasistiskt statsskick med en rigid monopolsituation inom vinproduktionen till ett föregångsland  i Afrika inom demokrati, blomstrande ekonomi samt en oerhört mångfacetterad, innovativ och expansiv vinbransch. Från perioden med ekonomiska sanktioner då exporten av vin var runt 20 miljoner liter ligger man idag på 377 milj liter och ökar med cirka 7% per år. Man sysselsätter idag 275 000 människor inom näringen och ligger som nummer 10 på världslistan över vinproducerande länder. En anmärkningsvärd prestation!

Men det är inte siffrorna och vinernas höga, jämna kvalitet som är det mest anmärkningsvärda. På dessa två decennier har vinlandet Sydafrikas blivit ett unikt och ledande föredöme inom hållbar produktion och socialt ansvar.

Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekelogiska.

Det senaste är etik- och rättvisemärkningen som infördes helt nyligen men som redan engagerat de 26 största vinproducenterna och märkningen återfinns idag på ett sextiotal viner och antalet ökar snabbt. Man hoppas att inom 3-5 år kunna se ett lika stort genomslag som hållbarhets- och ursprungsmärkningen målet är då att slå samman de båda.

Som ni märker är jag fascinerad av denna utveckling och inställning som genomsyrar allt man ser här och jag hoppas att andra länder och vinregioner studerar detta noga.

Jada-jada-jada. Det var en hemskt massa tjat om vinbransch, siffror och miljöarbete. Ingen mat eller vin? Jodå. Kommer här…

Min första flirt med Sydafrika var med druvan chenin blanc. Oftast är de fruktiga, mycket friska med massor av citruszest, äppel- och päronfrukt och inte sällan en liten fin mineralitet. Från de enkla , opretentiösa och uppfriskande lättdrukna till de mer seriösa med rökig, rostad fatkaraktär och fet fyllighet brukar de vara säkra och pålitliga köp. Idag gjorde jag en djupdykning bland dessa viner och min förälskelse blev både bekräftad och besvarad. De enkla levererade säkert och utan åthävor men bland de bästa bland de mer komplexa var 2011 Chenin Blanc Reserve från DeMorgenzon (saknar svensk importör för sina utmärkta viner) men även 2010 Chenin Blanc från Ken Forrester var ett fynd med rik frukt, honung, eukalyptus och frisk syra. Bäst blande de bästa var dock 2011 Bellingham Old Vine Chenin Blanc ”Bernhard Series” från Bellingham med sin koncentrerade, komplexa och rökiga karaktär med apelsinblom, citronzest och knallpulver.

Under den mycket sena lunchen åt vi sushi på en uteservering i Kapstadens ”waterfront” i högsommarväder. I Sydafrika är det tydligen vanligt att den toppas med majonäs. Kände väldigt märklig men smakade förvånansvärt bra. I framtiden får det nog bli wasabimajonäs för mig. Dessutom utforskade vi hur chenin blanc fungerade till. Mycket bra skulle det visa sig. Den friska syran och koncentrerade frukten var en perfekt kombination.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På måndagmorgonen lämnade vi svala och dimmiga Elgin och våra värdar på frukt- och vingården Shannon. Dagens tema gick i helt i grönt något man i Sydafrika arbetar mycket med. Gruppen jag blev indelad i skulle åka på en tur mellan ett antal olika vingårdar med miljöprofil. Helt i mitt intressefält och mycket intressant.

Först ut var ett besök i Stellenbosch hos Reyneke som odlar biodynamiskt. Vi togs emot av en mycket sympatisk Johan Reyneke bland myskänder och galna tuppar på den ganska anspråkslösa gården. Omgående blev hela truppen utkommenderad i vingårdarna där vi fick en genomgång om täckgröda, biodiversitet, kretsloppstanken och förevisades daggmaskfarmar. Mycket fint, tydligt och intressant presenterat med stor charm. Så småningom gled han försiktig över i vad biodynamiken verkligen handlar om utan att egentligen gå in på detaljer. Som alla biodynamiker jag träffat så var det mycket luddigt prat om helhetstänk och ”moder natur som andas ut och in” och annat harmlöst. De märkliga preparaten behandlades med den vanliga överslätande attityden att ”det verkar märkligt men vi ser att det fungerar”. Jag stod helt tyst och undvek artigt att ställa besvärande frågor. En annan i gruppen frågade om dessa metoder kunde spåras tillbaka till traditionella jordbruksmetoder. Johan Reyneke svarade att ”Steiner säkert studerat gamla sedvänjor, experimenterat med dem, analyserat resultatet och kommit fram till en vetenskaplig förklaring”. Detta svar visade med all önskvärd tydlighet att han, liksom de flesta biodynamiker, inte läst eller satt sig in i Rudolf Steiners tankevärld. Metoderna är nämligen helt tagna ur  Steiners klärvoajanta upplevelser och syner.

Besöket avrundades med en provning av gårdens viner i ett provningsrum behängd med den mest deprimerande ”vinkonst” jag upplevt. Vinerna var det dock inget fel på, rakt över snygga och välgjorda även om en del var av det mer rustikare slaget och saknades lite elegans här och där. Sammantaget inga större nyheter eller överraskningar vid detta besök. Däremot överträffades förväntningarna när vi åkte vidare till Paarl och producenten Backsberg.

Backsberg är en ganska stor och familjeägd egendom med anor från 1916. Man bestämde sig 2006 för att försöka ge tillbaka till naturen vad man skördat under nästan ett sekel. Man tittade på sin totala verksamhet inklusive transporter, förpackningar och produktion och började mäta ALLT i fråga om koldioxisutsläpp, vatten- och energiförbrukning och blev excel-experter på kuppen. Man satte ett mål att bli självförsörjande på energi och vatten samt att satsa på att återskapa naturliga miljöer för växt och naturliv på egendomen. Man har experimenterat och sökt nya vägar och räknar med att inom ett par år vara ett slutet och självförsörjande system.

Hela vår grupp kördes runt på egendomen och upp i de högre och vildare delarna av gården på två traktorsläp och förevisades projekterade anläggningar för biodiesel och de slutna dammsystemen för vattenförsörjning och bevattning av Mikael Back. Mest intressant var projektet att vid nyplanteringar gå från den traditionell cordon-metoden för uppbindning av vinet till ett nytt och anpassat system av den nästan bortglömda lyr-uppbindningen. Genom denna metod ökar man bladmassan och fotosyntesen men minska planteringsdeniteten (mycket tekniskt). Resultatet blir att man minskar energiåtgången i vingårdsarbetet och har kunnat reducera dieselåtgågnen med 75% och man har också halverat vattenåtgången.

Med återplantering av träd och växter samt skapandet av växtskyddsområden har man fått en stor mångfald på egendomen. Man odlar till och med sina egna stolpar för uppbindning av vintockarna. Man arbetar också mycket med täckgröda men har valt att inte odla ekologiskt även om man dragit ner dramatiskt på bekämpningsmedel genom sitt arbete. Anledningen till detta beslut är flera. Bland annat kräver ekologisk odling mer intensivt arbete i vingården vilket kräver mer energi och vatten. Men Mikael Back sa också att han de försökte se helheten och undvika att vara dogmatiska eller som han sa ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”. Familjen har ofta fått frågan vad de åstadkommit med sitt arbete. På det brukar de svara att de inte vet, bara att det är på väg i rätt riktning.

Provningen av Backsbergs viner var vi tyvärr tvungna att hasta oss igenom, men de lyckades bäst med de enklaste vinerna som var raka, ärliga och lättsamma samt de i toppen som visade bra balans och komplexitet. Besöket avslutades med en härlig lunch på grillat karoo-lamm ute i solen innan vi hastade till nästa vingård.

Besöket på Avondale hade jag sett fram emot då de presenterats som en ekologisk producent som kontrast till Reyneke. Nu visade sig det inte stämma. Här hade man kokat ihop sin egen modell som man sa var baserad på ekologi, biodynamik och vetenskap. Den biodynamiska delen sas vara där för att ”få ihop i jordens kemi och skapa balans i energierna”. Jag var på väg att ställa en fråga om vad det var för energier men fick en bister blick från vår annars väna reseledare. Hela gruppen blev dock charmade av flocken av snigelätande ankor som skjutsades runt bland vingårna i en ”duck mobile”. Hela vingården var otroligt vacker, välskött och mycket påkostad, vinerna namngivna efter mytiska jordväsen och försedda med mystiska symboler och provningsrummet elegant med de bästa riedelglasen och underlägg i präglat skinn. Mycket satsades uppenbarligen på yta. Hur var då vinerna? Förutom deras mousserande vin som var otroligt elegant och läckert så var de obalanserade, klumpiga och vissa fall rent ut märkliga och till och med rent ut hemska. Dessutom var de med sydafrikanska mått ruskigt dyra.

Den mycket givande och intressanta dagen avslutades med ett fantastiskt event som inledning på vinmässan Cape Vine 2012. Hela mässan är totalt präglad av miljötänk och alla gäster var därför uppmanade att gå ut till Kapstadens hamn där invigningsfesten hölls. Mat, vin, musik, kultur och skönt mingel i en perfekt organiserad inramning, fantastisk miljö och avslappnad, vänlig attityd. Jag är totalcharmad av Sydafrika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen ägnades helt åt viner från Cape South Coast som är samlingsregionen för Elgin, Elim, Napier, Bot River och Hermanus. Det handlar om områden med ett svalar klimat som ger friskare och elegantare viner.

Runt trettio producenter var samlade  på Gabrielskloof och presenterade var sitt utvalt vin. Generellt kan sägas att det var en mycket hög kvalitet på vinerna. Många producenter var helt nya och deras vinstockar mycket unga, trots det presenterades en hel del remarkabla viner som lovar mycket gott inom de närmaste åre. De vita vinerna var överlägsna. Särskilt sauvignon blanc med inblandning av semillon fungerade mycket bra. Absolut bäst var dock en chardonnay från Almenkerk.

Bland de röda imponerade vinerna av pinot noir. Tyvärr finns det dock fortfarande en allt för stor fascination för ny ek även om ambitionerna går åt det mer nyanserade. Ändå skyls mycket av den fina och eleganta frukten av en del rostade toner och fatbeska. Catherine Marshalls ”Nine Barrels Reserve” var dock enastående.

Här nedan föjer ett urval av de bästa vinerna.

2009 Highland Road Sauvignon Blanc / Elgin. Stor doft av citrus, mineral och petroleum. Den aromatiska och örtiga tonen av sauvignon blanc klart dämpad av flasklagringen och lämnar en koncentrerad fruktig ton av chenin blanc. Mycket frisk, torr, medelfyllig med polerade syror,, mineral, bra koncentration i frukten, mogen citrus, krämighet, lång och elegant eftersmak med finess, mineral och en liten antydan till beska.

2011 The Berrio ”The Weather Girl” Sauvignon Blanc Semillon. Medelstor fuktig doft  med tydlig mineralitet, liten örtighet, mogen citrus och aprikos. Torr, frisk, bra fyllighet, koncentrerad frukt av gråpäron, stram mineralitet och bra längd.

2011 David Nieuwudt Sauvignon Blanc ”Ghost Corner” / Elim. Medelstor doft och nyanserad med gröna örtiga inslag, gröna äpplen, krusbär och tydlig ton av nässlor. Medlfyllig, frisk och krispig smak med slank, sval, koncentrerad och fokuserad frukt med örtighet och stram, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

2011 Elgin Wintners ”The Century” Sauignon Blanc Semillon / Elgin. Stor doft av mogen, koncentrerad gul frukt och citrus, petroleum och någon rökighet. Torr, frisk, fyllig smak av mogen, koncentrerad och nästan söt gul frukt av aprikos och persika och ett lite stramt avslut med mineral.

2010 Stranveld ”Adamastor” Sauvignon Blanc Semillon / Elim. Ganska stor doft med tydligt rostad ton, citrus, mogen frukt och persika. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad frukt, snyggt integrerad ek och lång, elegant eftersmak.

2011 Jeen Daneel ”Signature” Chenin Blanc / Napier. Stor, generös doft av mogen frukt och nästan sötaktig honungston och tydlig eukalyptus. Torr, frisk och fint strukturerad smak med fokuserad, slank frukt, diskret fatstruktur och lång, stram eftersmak.

2011 Vintners Drift Chardonnay /Elgin. En nästan sötaktig dogt av typiska markörer från cahrdonnay som ananas och honungsmelon. Smaken dock stram, mycket frisk, mineraldriven med mycket behärskad och snudd på elegant fathantering. Mycket burgundisk i stilen.

2011 Almenkerk Chardonnay / Elgin. Medelstor, återhållen doft med mycket ren och distinkt fruktighet med gula inslag och mineralitet. Torr, slank, sval och totalt fokuserad fruktighet med ren mineralitet, total balans och mycket lång, fruktig eftersmak. Som en polerad smakmissil!

2011 Catherine Marshall ”Nine Barrels Reserve” Pinot Noir. Stor, ren, koncentrerat rödfruktig doft som av bärkoncntrat och diskret kryddighet. Doft som en fruktlaser! Medelfyllig, balanserad, koncentrerad och extremt fokuserad och vibrerande frukt. Lång, ren och fruktig eftersmak med liten kryddig ekton.

Landade sent i Sydafrika igår kväll. Redan när vi flög in över den afrikanska kontinenten ovan Tripoli, den vidsträckta öknen och stäpperna förstod jag att det här var inte en vanlig resa. Solnedgången var verkligen blodröd och när mörkret föll blev det, trots en stjärnklar natt, helt becksvart under oss. Bara då och då dök det upp små bleka, isolerade öar av ljus. En mörk kontinent.

I Kapstaden blev vår grupp upphämtade av minibussar och vår chaufför ursäktade vädret och berättade att de under dagen upplevt alla fyra årstiderna. Det var verkligen mörkt, kallt och lite ruggigt när vi anlände och snudd på att jag kröp ner med kläderna på under de kallfuktiga lakanen på rummet. Morgonen var också grå och kylig med både dimma och duggregn hängande tungt över våra huvuden. Vi avreste tidigt mot Cape South Coast som innefattar de svalare vinområdena i Sydafrika vägen dit var fascinerande. Både natur och klimat förändrades ständigt och dramatiskt under den knappa timmen vi satt i bilen. Vi upplevde sydfranska, skottska och norrländska landskap samt de dramatiska bergen i Priorat och Gotlands raukar. Regnet svepte in, solen gassade, dimmorna vilade över bergen och vindbyar ryckte i bilen. En fantastisk resa som bara lämnade en önskan om något typiskt afrikanskt.

Dagen har också innefattat sköna studer i gassande sol, omkullblåsta vinglas och nu ligger regnet horisontalt mot ytterväggarna på stugan mitt i vingården där vi bor.

På bara ett par timmars upplevelse dristar jag mig att sätta den svårt klyschiga rubriken ovan.

Sitter på Schipol på väg till Sydafrika!

Hela dagen ska jag flyga och så småningom sent i kväll landa på Afrikas sydligaste udde. Jag är inbjuden av WOSA för en lång och intensiv vecka  av vingårdsbesök, vinmässa, härligt resesällskap och en massa intressanta event. Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny del av världen och ett nytt vinland…ja nytt för mig i alla fall.

Otroligt spännande! Mest utmanande blir att vara utan internet i 12 timmar på planet. Hur ska jag hinna ikapp? Jag ska göra mitt bästa för att i vanlig ordning leverera dagliga blogguppdateringar. Det lär bli mycket pinotage, chenin blanc, nya matupplevelser och annat. Stay tuned!

Det är svårt att hitta bra pinot noir till hyfsade priser. Att en bra, prisbillig pinot noir dessutom skulle kunna komma från Sydafrika är inget jag med mina erfarenheter direkt väntar mig. Men som uppvärmning inför min stundande resa till Sydafrika (Jodå, om drygt en månad. Kan knappt bärga mig) tänkte jag att jag ändå måste testa.

I 2009 Paul Cluver Pinot Noir har man lyckats kombinera en intressant och komplex doft med en lättsam, charmig och saftig smak med friskhet och snygg struktur. Ett glas till? Ja tack!

Ljust röd färg med lite blå anstrykning. Stor, tydlig doft med rostade toner, kaffe, sot, mogna röda bär och den där typiska karaktären av nyupptagna rödbetor man kan hitta i röda bourgogner. Medelfyllig, mycket frisk, saftig, röda friska bär, hallon, sötlakrits, rostat inslag och en ganska tydlig och uppstramande ekstruktur. Lite tunn ”i mitten” men med bra längd.

Den sydafrikanska vinindustrin är verkligen framåt på många sätt. Det är inte mer än ett år sedan som den nyskapande miljö-, ursprungs- och miljömärkningen infördes och redan är det dags för nästa radikala grepp.

WIETA är en ideell frivillig organisation som lyckats utarbeta en etisk certifiering (faktablad i PDF) tillsammans med den sydafrikanska vinindustrin. Det handlar om att garantera arbetsrätt, rimliga löner och säker arbetsmiljö för arbetare i källarna och på vingårdarna. Målet är att det i framtiden ska bli en gemensam märkning för ursprung, miljö och etik utfärdad av WOSA. I den takt utvecklingen gått hittills så dröjer det nog inte länge.

The WIETA code of good practice is premised on the base code of the International Labour Conventions’ Ethical Trading Initiative and also incorporates South African labour legislation. It precludes the use of child labour, asserts that employment should be freely chosen, and that all employees should have the right to a healthy and safe working environment. Among the conditions it sets are that workers should have the right to freedom of association, a living wage and to be protected from unfair discrimination. Worker housing and tenure security rights should also be respected.

Läs mer på Uppkorkat samt Erica Landins utmärkta och mer heltäckande artikel på Vinbanken.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.