Sydvästra Frankrike är en veritabel skattkammare av intressanta men ganska okända områden och viner med stor karaktär. Jurançon ligger vid Pyrenéerna mot gränsen till Spanien och levererar läckra vita viner av druvorna petit manseng och gros manseng, trevliga som unga men med bra potential för lagring.

2010 Cami Salié är en riktigt trevlig bekantskap för dryga hundralappen. Motsvarande kvalitet och karaktär från Frankrikes mer kända områden som exempelvis Bordeaux, Bourgogne eller Alsace hade kostat minst det dubbla.

Ganska stor doft med viss komplexitet av nötter, vetebröd, citrus, röda äpplen, konserverade päron, vanilj, cederträ och en lite dammig mineralton. Torr, fyllig, nästan fet och mycket frisk smak som balanserar rik fruktighet av mogen citrus, gula äpplen och ananas, lite honungstoner, tydlig men balanserad fatstruktur och en lång och mycket frisk eftersmak med trevlig mineralitet. Ännu ungt.

I samband med Vinets Dag på Ästad Gård passade jag på att prova lite amerikanska viner ur Terrific Wines sortiment.

Jag är verkligen inget stort fan av druvan zinfandel. Jag tycker oftast vinerna saknar längd, balans och komplexitet och en dominerande eldighet, slapp och syltig frukt samt någon slags ihålighet får mig att hålla mig ifrån dem. Givetvis finns det lysande undantag och 2011 Girard Old Vine Zinfandel är ett av dem. Doften är vad man kan förvänta sig med mogna hallon och björnbär och lite dammig cigarrlåda men smaken är förvånansvärt slank, rödfruktig, frisk och elegant och med en mycket bra längd och ett trevligt, stram avslut. En riktigt trevlig bekantskap!

Liksom zinfandeln kommer 2010 Montelena Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Jag har tidigare skrivit om egendomens mer kända vita vin och dess spännande historia men det är faktiskt cabernet sauvignon som är deras specialitet. Jag älskar kalifornisk cabernet men det här är kanske inte vad man förväntar sig. Charmen med dessa viner är i min bok att de kombinerar stor mörk frukt och kraft med en balanserande struktur. I fallet med Montelena så handlar det mer om elegans, lätthet, friska syror och sval frukt och till och med lite gröna, stjälkiga toner och en avslutande mineralitet. Hade jag fått vinet blint hade jag nog hamnat i Graves i Bordeaux. Njutbart och snyggt vin, lite för ungt idag men 300 kronor är kanske lite i överkant.

Långt längre norrut på den amerikanska västkusten ligger Washington State. Härifrån kommer 2010 HFE Red Mountain Red från Hedges Family Estate (här är Lars Torstenson liksom på Ästad Gård)  som snudd på är en bordeauxblend om man bortser från 10% syrah (för hundra år sedan var man i och för sig inte så nogräknade i Bordeaux och blandade då och då in syrah från södra Frankrike i sina viner för lite fyllighet och kraft). Vinet har en stor mörkfruktig näsa med kryddighet, choklad, ceder,  gräddtoner och vanilj. Fyllig, mycket frisk smak med rik frukt av röda bär, fint polerade tanniner och diskret fatstruktur. Lång, elegant, nyanserad och komplex eftersmak med tydlig mineralitet. Ett riktigt fynd! 2011DLD Cuvee Marcel Dupont Syrah från samma producent har en dov, mörkfruktig och kryddig näsa med toner av blodapelsin och pepparkaka. Fyllig, fokuserat mörkfruktig med fina friska syror, mjuka tanniner och en ganska intensiv kryddighet som med ett nödrop håller sig från att gå över i beska. Lång, stram eftersmak där toner av lakrits poppar upp. En snygg balansakt mellan stram syrah och fruktdriven shiraz.

2012 Rocca di Montegrossi Rosato / IGT Toscana. Mycket ljust hallonröd med lätt orange ton. Medelstor, frisk doft av citrus, lime, jordgubbe, rött äpple, grädde och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, röda vinbär, omogna jordgubbar och tydlig mineralitet. Mycket bra längd, balans och en liten komplexitet. Riktigt läckert!

 

2011 Rocca di Montegrossi / Chianti Classico. Medeldjup körsbärsröd färg. Ganska stor doft av mogna mörka bär, körsbär, örter, liten diskret ekton, lakrits, tobak och körsbärskärnor. Nästan fyllig, mjuk mogen frukt och mycket frisk smak av mörka körsbär, blodapelsin och med mjuka tanniner men ett stramt avslut. Bra längd och balans och en liten mineralitet. Mycket snyggt!

 

2008 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Stor, intensiv och komplex doft av tobak, ekkrydda, kanel, ceder, mynta, mörka bär, hösthallon och animaliska toner. Fyllig, mjuk mogen frukt, smakrik, stram och mycket välstrukturerad med mörka bär, kryddor och örter, fint integrerad ek. Mycket lång smak, välbalanserat och elegant med fin mineralitet. Mycket ungt men fantastiskt njutbart idag.

 

2007 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Medelstor, lite dov och mörk doft av ek, mogna börka frukter, ceder, chili och viss eldighet. Mycket fyllig, kraftfull och stram och med en upplyftande frisk syra mitt i det tunga. Snyggt balanserad med kaffe, lakrits och kryddor. Mycket ung och med stor potential men redan balanserad och med en mycket lång och rik eftersmak. Lägg undan och spara!

 

2004 Rocca di Montegrossi Vin Santo del Chianti Classico. Djup bärnstensfärgad och lite dimmigt utseende. Stor, utvecklad och fruktig doft med tydlig oxidation och flyktiga syror (etylacetat). Där bakom en stor komplexitet av honung, rostade hasselnötter, sirap, dadalar, honung, mandel, pumpernickel och ett litet parfymerat inslag.Mycket sött, fylligt men samtidigt frisk smak och en fet, simmig munkänsla, sirap, russin, katrinplommon, knäck, apelsinmarmelad, pepprighet och ingefärakarameller. Fantastiskt vin med en intensiv och mycket lång och komplex eftersmak. Som en lätt och elegant PX.

För en tid sedan fick jag en flaska 1997 Silver Oak Alexander Valley Cabernet Sauvignon. Jag blev mycket glad över gåvan även om den åtföljdes av en varning att vinet kunde passerat sin topp. Jag blev glad för Silver Oak var nämligen en av de stora vinförälskelserna när jag i mitten på 90-talet började undervisa på Systembolagets centrala kurser. Vi hade förmånen att mer eller mindre kunna fritt plocka bland vinvärldens verkliga godbitar till en 3-dagarskurs med det knastertorra namnet ”Karaktärsviner”.

Trots Gaja, Mouton-Rothschild, Guigal och andra storheter minns jag mest den rika, komplexa, sammetslena fruktigheten och det fantastiska uttrycket av cabernet sauvignon i Silver Oaks tidiga 90-talsårgångar. Vinmakaren Justin Meyer som helt specialiserat sig på cabernet sauvignon blev också lite av en idol och jag försökte ordna ett möte när jag besökte Kalifornien 2001. Tyvärr gick det inte då han av hälsoskäl precis dragit sig tillbaka. Han dog tragiskt nog året därpå.

Med detta i bagaget var det med förväntan jag öppnade flaskan.  Korken var i absolut toppskick och färgen fin. Tyvärr doftade vinet vissnande blommor, hyacinter och sur kork; typiska tecken på att något inte står rätt till. Smaken bekräftade bara misstankarna; kort, snipig och lite stum smak. Ingen besvikelse utan snarare en liten sorg över ett vin som aldrig fick chansen att förföra.

Jag fick trösta mig med en 2002 Baron de Chirel Rioja Reserva, en annan gammal favorit från samma tid i min karriär. En fullt kompetent terapeut.

Hemkommen efter tre veckor på semester i södra Frankrike möts jag av det färdiga resultatet av översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE).

Fantastiskt roligt att till slut få se boken på svenska i verkligheten. Precis lika snygg i utförandet som originalet. Finns att beställa via nätbokhandlarna, din lokala boklåda eller hos Vinet & Glaset. Jag kan verkligen rekommendera den…jag har en själv.

Här har jag bjudit på några kapitel ur boken som smakprov:

Vad är vin?

Vinstocken

Ungt eller moget vin?

Vin och mat

Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästan i samma stund som jag insåg att vi skulle spendera tre veckor i Saint-Maurice-de-Cazevieille i Languedoc så började jag kolla om det fanns några vinproducenter i byn eller runt om kring. Jag hittade i princip ingenting. Väl på plats insåg jag att fransmännen är urusla på att sökmotoroptimera för det finns hur många som helst. Precis i utkanten av byn ligger bland annat det stora kooperativet Cave Saint-Maurice.

Efter en snabb okulärbesiktning utifrån insåg jag att det här var ett stort och expansivt ställe och Kära Hustrun hade dessutom hunnit bli förtjust i det, enkla torra muscatvinet som serverades på bykrogen.  Jag skickade iväg ett mejl och frågade om det gick bra att besöka dem. Det gjorde det.

För många klingar ”kooperativ” trist och tråkigt. Jag har alltid varit lite fascinerad av dem. Det är oftast, men inte alltid, väldigt stora och samlar ofta hundratals medlemmar och delägare. Många kooperativ är förstås ointressanta medan andra tar till vara potentialen i det stora urvalet av druvmaterial i olika kvaliteter och från olika terroir. De allra bästa engagerar också medlemmarna i alla delar av arbetet.

Jag hade trots detta inte några större förväntningar när jag promenerade iväg till mötet. Att stället var välputsat och att de många nyinstallerade jästankarna i rostfritt blänkte och fick stället att se ut som ett litet raffinaderi gav heller inga indikationer på vad som dolde sig där. Jag hälsades välkommen av unge, entusiastiske Benjamin Bonnafoux som visade mig runt på den, som det skulle visa sig, imponerande anläggningen.

Kooperativet samlar 140 medlemmar som förfogar över hela 1500 hektar vinodlingar varav 10% är ekologiska. På den nästan helt automatiserade anläggningen där man endast har 10 helårsanställda producerar man motsvarande 17 miljoner buteljer vin! Kooperativet har växt de senaste åren genom att ha gått samman med flera mindre. Tack vare att man har många yngre och framåtsträvande medlemmar har man gjort omfattande investeringar för att höja kvaliteten. Den största förändringen är att man nu buteljerar och säljer några av sina bättre viner själva. Fram till för två år sedan såldes allt, utom det som gick till odlarnas husbehov, på bulk och blandades och buteljerades av andra. Nu vill man profilera sig och säljer nu hela fjorton olika viner under egen etikett. Redan första året fick man hela sex medaljer varav tre guld i Concours Général Agricole. Ganska imponerande.

Anläggningens kapacitet var också imponerande liksom mycket av den toppmoderna utrustningen man förfogade över. Bland annat fick jag för första gången se en termovinifikator för första gången. Det är en enorm apparat där druvorna i en kontinuerlig process  under 20 minuter snabbt hettas upp för att man ska utvinna arom, färg och fruktighet men få ett mjukt och enkelt vin som ska konsumeras ungt. Vi stötte också på ställets leende vinmakare som gick omkring i gummistövlar och sydväst och såg ut som han hade däcktjänst på ett större fartyg.

Man deltar också i ett intressant program tillsammans med många andra franska vinproducenter där man satsar på hållbarhet miljömässigt, socialt och ekonomiskt.

Hur var då vinerna? Ja som Benjamin själv uttryckte det: ”Här i Gard gör vi enkla viner”. Jag kan skriva under på att man har ett avspänt förhållande till  vinerna här. Men kooperativets viner var, liksom det mesta jag hittills provat och druckit, mycket välgjorda, rena, okomplicerade och ärliga. Med tanke på att konsumentpriset ligger mellan 3,50 och 5 € så var de också riktigt välbalanserade och med bra längd. Nämnde jag att de inte exporterar en droppe vin? Här finns chansen för en svensk importör som vill ha en framåt partner.

Här kommer ytterligare ett kapitel från översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE) som ligger på diskarna i mitten av juni.  Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook. Håll tillgodo.

Här kommer ytterligare ett kapitel från översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE) som ligger på diskarna i mitten av juni.  Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook. Håll tillgodo.

Debatten kring vinförslutningar har förts med nästan religiös glöd: vinproducenterna i Nya världen var frustrerade över dels den låga kvaliteten på naturkorken som levererades, och dels korkproducenternas kollektiva vägran att diskutera frågan om korkdefekter. Hela regioner som till exempel Clare Valley i Australien valde skruvkorkar i protest, vilket ökade trycket på korkproducenterna att erkänna problemet och ta itu med det. Detta var år 2000. Idag vet vi mycket mer om egenskaperna hos de olika typerna av förslutningar och hur de påverkar vinets smak. Den mängd syre som passerar tillslutningen är avgörande. Genom valet av förslutning påverkar vinmakaren vinets utveckling i flaskan. Skruvkorkar är det vanligaste alternativet till naturkork. De kan förses med olika tätningar, exempelvis metallfolie som är ogenomtränglig för syre. Fruktiga, aromatiska viner behåller sin ungdomliga fräschör bäst på detta sätt. Den eleganta glasproppen som kallas ”Vino-Lok” är också lufttät men är ett betydligt dyrare alternativ. Skruvkorkarna kan förses med olika typer av tätningar som kan reglera mängden syre som tillåts passera.

Viner avsedda att konsumeras unga kan förslutas med billiga syntetiska korkar som snabbt blir syregenomsläppliga.

För viner som vinner på flasklagring lämpar sig naturkork av hög kvalitet bäst, då de ger en långsam och jämn syretillförsel. Kork är dock en naturlig produkt och kan aldrig ge en helt förutsägbar genomsläpplighet, vilket delvis förklarar variationer från flaska till flaska. Det finns också risk för korkdefekt. Svampangrepp i korkens vävnadsstruktur bildar en TCA-förening (trikloranisol) som ger en instängd doft av mögel. Så lite som 5 ppb (delar per miljard) av TCA är tillräckligt för att förorena och fördärva ett vin – som en liknelse motsvarar det 1 sekund av 6400 år. Billiga så kallade ”tekniska korkar” görs av korkgranulat och kan också innehålla TCA. Även om kork är den främsta källan till TCA så kan även trälådor, byggnadsmaterial och pallar utveckla föreningen som också kan tränga igenom plastförpackningar och orsaka smakdefekter.

Korkindustrin har de senaste åren spenderat mycket pengar på forskning för att komma till rätta med problemet. Introduktionen av skruvkorken är kanske det bästa som hänt korken.

I väntan på att min influensa ska ge med sig och matinspirationen komma tillbaka publicerar jag ytterligare ett kapitel från översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE) som ligger på diskarna i mitten av juni.  Håll tillgodo.

För att förstå vinstockens anatomi, är det bäst att studera den i sin naturliga miljö. Vinstocken och dess rankor är inte av särskilt robust virke och söker därför alltid stöd genom att växa uppför ett träd. Vinet konkurrerar med trädet om vatten och näringsämnen i jorden. Detta förklarar dess tendens att utveckla djupa och intrikata rotsystem. Ovan jord växer vinstocken mot ljuset och utvecklar rikliga och långa skott i konkurrens med trädet, vilket förklarar dess enastående växtkraft. När skotten når direkt solljus växlar vinstocken sitt fokus till att producera frukt. Druvorna lockar fåglar som kommer att sprida fröna och därmed säkra artens överlevnad och spridning. Vinstockar som trivs ger lite frukt. Under dåliga förhållanden, däremot, tar överlevnadsinstinkten över och sötare och rikligare druvor produceras.

Inom vinodling uppmuntras produktionen av frukt genom beskärning som också underlättar skörden. Alla ädla druvsorter som exempelvis riesling eller merlot kommer från den europeiska arten vitis vinifera. Under 1800-talet förde sjömän med sig vilda amerikanska vinstockar till trädgårdsentusiaster i Europa. Man var dock omedveten om att man samtidigt förde med sig en fripassagerare: phylloxera vastatrix, en insekt som livnär sig på vinstockens rötter. Det amerikanska vinet var resistent mot angreppen men de europeiska släktingarna förtvinade och dog när de blev ansatta av vinlusen. Det enda sättet att säkra överlevnaden av den europeiska vinstocken var att ympa den på amerikanska rotstockar. Detta gör man fortfarande i nästan alla världens vingårdar.

Beroende på jordart kan vinodlare idag välja mellan dussintals olika rotstockar. Det är rotstockens självläkande egenskaper som gör ympning möjligt, men lite ärrbildning kommer alltid att vara kvar. Detta kan minska flödet av sav mellan rot och ranka och och därmed försvåra transporten av socker från bladens fotosyntes till rötterna, vilket leder till sötare frukt. Ympning kan alltså få en positiv effekt på vinets kvalitet, men den förkortar också vinstockens liv till cirka 45 år. Oympade vinstockar kan leva och producera frukt upp till en ålder av 100 år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag är hemma och återhämtad från resan till Sydamerika men har fortfarande några rapporter kvar.

Efter besöket hos Miguel Torres Chile begav vi oss ut på skruttiga vägar till en plats bortom all ära och redlighet: vingården VIK i Apalta Valley.

Denna vackra och dramatiska dal på drygt 4000 hektar köpte miljardären Alexander Vik år 2006 med idén att skapa Chiles främsta vin. Sedan start har man skapat svindlande 400 hektar tätt, tätt planterade vingårdar med cabernet sauvignon, carmenere, merlot, cabernet franc och syrah. Det är ett enormt projekt som inkluderar ett enormt futistiskt vineri halvvägs under jord (som ersätter det ”gamla” från 2009) samt ett luxuöst hotell och spa om 23 rum. Man har ett franskt team lett av Patrick Valette, bördig från Château Pavie i Saint Emilion, och cirka 400 anställda att sköta verksamheten och vingårdarna. Man gör ett (1) rött vin och har hittills bara två årgångar, 2009 0ch 2010, buteljerade. Idén är att det ska vara ett vin vars sammansättning variera med årgången, avsett för lång lagring på flaska men samtidigt möjligt att njuta ungt och i stora klunkar.

Vingårdsarealen är svindlande i den långsträckta dalen med sina tolv mindre dalgångar som skapar många spännande mikroklimat och jordtyper. Vi fick prova årgång 2010 samt åtta olika grundviner av årgång 2011 från olika vingårdslägen som kommer att ingå i nästa blend. Vinet skulle uppskattningsvis kosta mellan 500-600 kronor i Sverige (det har ingen importör), vilket är lite i överkant. Viner är definitivt bra och lovande trots vinstockarnas ungdom och riktigt skönt att dricka.

VIK 2010. Djupt körsbärröd med purpurinslag. Ganska stor, dov och fruktig doft av mogna, mörka bär, jordgubbssylt, tydliga aromer av ny ek och en doft av vanilj.  Fyllig, rik, koncentrerad mörk frukt, röda friska bär, hög syra, intensiva tanniner delvis balanserade av den rika frukten. Stor ekstruktur, kryddig, sötfruktig. Redan lång, balanserad och elegant smak.

Desto intressantare var det att prova de enskilda delarna av kommande buteljering. Att se den enorma skillnaden i stil mellan de tre olika vinerna av cabernet sauvignon från olika delar av dalen var spännande. Stor variation i struktur. Samtliga åtta viner av olika druvsorter och lägen visade på stor karaktär, generös aromatik och framförallt potential. Mycket lovande.

Man säger sig vilja skapa ett ”holistiskt” vin och gör stor affär av det. Tanken är att helheten av vinet är större än delarna (vingård, miljö, människa och teknik). Det är en till inte förpliktande term som man måste kunna tillskriva de flesta, om inte alla, världens viner. Det är synd att man sätter en så pretentiös etikett på sitt vin för jag tycker att både projektet och resultatet talar för sig självt.

Efter provningen fick vi finna oss tillrätta i det vackra och elegant, dramatiska gästhuset i skandinavisk modern design som praktiskt taget hänger på bergssidan. Det var arrangerat så att jag tillsammans med kocken Martin, från Viks hotell i Uruguay, och de två kokersorna skulle få hjälpa till med kvällens middag. Nu var det mesta förberett, men det blev en riktigt trevlig stund i köket då Martin lärde mig hur man steker en bit kött till perfektion och jag fick ge honom tips hur man kunde ge bluecheesesåsen extra lyft. Det blev en mycket lyckad rätt som jag ska försöka återskapa med recept lite längre fram.

Trevlig dag, fin middag (med ett genomgående vin som verkligen var lättdrucket) i den ljumma och stilla kvällen och äntligen en lång natts sömn tack vare en mystisk tablett jag fick av en icke namngiven fransk önolog. God mat, vin, tystnad och ett halvt vitt piller resulterade i en synnerligen holistisk sömn.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.