Under min tid som produktchef i vinimportbranschen (hu!) offererade jag massor av viner från förhoppningsfulla producenter till Systembolaget utan större framgång. Många av dem har jag glömt men en del har stannat i minnet. Ropiteau Frères är en sådan producent. Minns ännu flera av deras bourgogner som mycket bra till priserna som erbjöds. Därför är det extra roligt att se att de hittat en ny importör som lyckats bättre med uppdraget.

2009 Saint-Romain Le Jarron är en riktigt trevlig vit bourgogne, inte helt olik en Meursault i stilen. Perfekt vin att unna sig i mellandagarna när man tröttnat på julöl och mäktig julmat.

Stor, mycket frisk doft av aromatisk citrus, smör, rostade hasselnötter, omogen ananas och eucalyptus. Torr, medelfyllig, mycket frisk med mycket citrus, lime och gul frukt, tydlig mineralitet och en fin fatstruktur med lite rostat inslag och ganska lång, stram och balanserad eftersmak.

En uppdaterad version av denna bloggpost med aktuella vintips för 2017 hittar du här.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig champagne eller mousserande vin med lite sötma genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

Bubbelvin

• Pannier Brut Tradition / Champagne   199 kr
• Langlois Brut / Crémant de Loire   119 kr
• Freixenet Cordon Negro Brut / Cava  74 kr

Vitt och fruktigt

• Tahbilk Marsanne / Australien   89 kr
• Domaine Jean Bousquet Viognier / Argentina   82 kr
• Pinot Gris Reserve / Alsace   89 kr

Vitt och halvtorrt

• Dr L Riesling / Tyskland   79 kr
• Kloster Eberbach Riesling Kabinett / Tyskland   99 kr

Rött, mjukt och bärigt

• Punto Niño Reserva Pinot Noir / Chile   79 kr
• Briccotondo Barbera / Italien   77 kr
• Beaujolais-Villages / Frankrike   89 kr

Rosé

• Les Lauzeraies Tavel / Frankrike   95 kr

Man brukar säga att i Sverige kan man bara diskutera en fråga i taget. Det är lite samma sak med viner. Det är bara en producent åt gången som gäller. För några år sedan var den producenten La Chablisienne.

La Chablisienne är ett stort och pålitligt kooperativ i Chablis. Det kanske inte låter så sexigt men i vinvärlden finns det många bra exempel på kooperativ som levererar fantastiskt fin kvalitet. När man som La Chablisienne har druvor från över 300 odlare så finns det mycket druvmaterial att välja bland. I vinet 2008 Chablis 1er Cru ”la Singulière” har man blandat druvor från sju olika lägen som fått en liten ekbehandling och lagring på jästfällningen. Resultatet är en uttrycksfull chablis som levererar bra upplevelse för pengen och som säkert tilltalar även den som vanligtvis inte dricker viner från området.

Ganska stor doft av mogen citrus, gul frukt, vispad grädde (!), smörighet, diskret vanilj, mineral och liten rökighet. Torr, medelfyllig, mycket frisk med koncentrerad fruktighet. Lång, frisk, lite stram eftersmak med kritig mineralitet och fint integrerad fatstruktur. Fin balans och bra komplexitet.

Det är alltid kul när man kan rekommendera en prisvärd röd bordeaux som kan tilltala även dem som brukar hålla sig till lite mer moderna och fruktdrivna viner.

2009 Château Les Roches Gaby från Canon-Fronsac på den högra stranden i Bordeaux har massor av mogen mörk frukt i doften och med trevliga inslag av örter, mörk choklad, tobak och lakrits. Den generösa och lite värmande, eldiga tonen avslöjar den stora andelen merlot i blandningen. Detta märks också i den stora, rika fruktigheten av plommon och svarta vinbär som bäddar in den strama ryggraden och friska syran. Eftersmaken är lång och välbalanserad med en hel del komplexitet.

En snygg och modern bordeaux till en rimlig slant perfekt till mustiga köttgrytor.

Idag är det tydligen The Global Champagne Day. Champagne kanske inte är det mest behjärtansvärda att uppmärksamma med en egen dag men då jag ändå spenderar veckändan på mässan Älska Mat så passade jag på att prova lite av bubbelutbudet.

En champagne som stod ut bland de övriga var  Jean Milan Brut Grande Reserve 1864  med sin traditionella presentation med korken säkrad med snören och lack. Stilmässigt var denna grand cru blanc de blancs också mycket speciell med ekfatslagring av basvinerna samt hela åtta år på jästfällningen i flaskan. Detta slog givetvis genom doft- och smakmässigt. Rik doft av brioche, rostade hasselnötter och ett uns apelsinmarmelad och mogen citrus och en fyllig, nästan fet smak där de pigga, friska syrornabalanserade och en komplex, lång eftersmak som dominerades av en markant ton av mandelmassa. Vinet utvecklade sig i glaset och i den sista munnen var bubblorna borta och kvar fanns ett stilla vin med mycket karaktär, kraft och balans.

Kostar nästan 700 kronor hos Bites and Bottles…men det är ju snart jul.

Ibland stöter man på viner vars etikett bara skriker ”drick mig”. Vinet på bilden är ett sådant. Jag fick en instinktiv lust att slita ur korken, slänga fram charkuterier och ost på bordet och fylla ett slitet duralexglas till bredden med det röda vinet. Jag bärgade mig dock.

Skulle 2009 Beaujolais-Village från Joseph Jambon (Josef Skinka. Bara en så’n sak!) leva upp till vad etiketten lovade? Jodå. Både i doft och smak levererades vad som kan förväntas av bra beaujolais av årgång 2009. Dessutom fanns här en fin fatstruktur som gav en lång eftersmak och ryggrad som lovade viss utvecklingpotential utan att vara påträngande. Farligt lättdrucket och aptitretande samtidigt som det var karaktärsfullt. Ett riktigt användbart vin till massor av olika typer av mat.

Kostar 125 kr men finns endast att beställa på Jakobsson & Söderström (kolla så årgången blir rätt bara) men då kan man å andra sidan passa på att lägga en liten order på den suveräna champagnen också. Edit: Fel av mig. Det verkar som om vinet för tillfället inte finns tillgängligt för konsumenter.

Vid gårdagens sågning av Rust en Vrede kändes det som alla sydafrikanska viner åkte med. Det var inte meningen. Jag fick lite dåligt samvete och för att bättra på mina aktier inför nästa veckas äventyr i London så ger jag därför här lite upprättelse.

Vita viner från Sydafrika gillar jag verkligen generellt sett. De brukar uppvisa en snygg balans mellan en frisk syra, bra frukt och snygg arombild. En orsak tror jag är att man som vinland har längre och större erfarenhet av vitvinsproduktion. Vare sig det handlar om chardonnay, chenin blanc eller sauvignon blanc så brukar man kunna vara säker på att det levereras njutbara, välgjorda viner till anständigt pris. 2009 Tokara Zondernaam Chardonnay är inget undantag.

Mycket ljust gul färg med lätt gröna stick. Ganska stor doft av citrus, lime, apelsinskal, gula päron och mogen frukt samt en liten ton av ek, toast och hasselnötter. Smaken är torr, medelfyllig med mycket frisk och pigg syra och en fruktighet med karaktär som återspeglar doften. Bra kropp och en tydlig men balanserad ekstruktur i den ganska långa eftersmaken.

Ett välgjort, pålitligt vin för knappa hundralappen. Sådär. Nu känns det bättre. 😉

Att hitta prisvärd pinot noir är inte lätt. Att dessutom få tag på en bra pinot från Oregon i Sverige ökar svårighetsgraden ytterligare. Därför blev jag dubbelt glad när jag idag provade 2009 Delinea 300 Pinot Noir från Sokol Blosser.

När jag tog första sniffen i glaset var vinet runt 15° och bjöd på ren, fin och vibrerande fruktighet av röda bär och en typisk liten örtighet och det där svårbestämbara lite sexiga tonerna som man kan hitta i bra röda bourgogner. Smaken var frisk, piggt bärig och med mjuka frukttanniner och en diskret fatstruktur och en lång, fin, balanserad eftersmak med bra koncentration och trevlig kryddighet. Efter en tid i glaset och med högre temperatur kom en lite varmare förnimmelse av alkoholen, lite syltig frukt och doft av blodapelsin samt mer kryddiga toner av kanel, kryddpeppar och anis. Smaken blev också lite rikare och fylligare men ändå i bra balans med frisk syra.

En riktigt, riktigt trevlig pinot noir till fenomenala 99 kronor! Det är halva priset mot Sokol Blossers vanliga pinot noir som jag upplever som klumpig och atypisk i jämförelse.  Jag misstänker att Delinea 300 är framtagen speciellt för Systembolaget då vinet inte återfinns på deras hemsida och ligger klart under deras normala prisnivå. Bara tacka och buga och springa och köpa en låda.

När jag var liten hade vi fullt av bärbuskar i trädgården; krusbär, hallon, svarta vinbär och massor av röda vinbär. Jag minns så starkt doften när man satt på huk och plockade bären. Den klorofyllmättade aromen från bärbuskarnas blad och gräset som blandades med den rena men djupa doften från den fuktiga och mörka jorden. Jag älskade att repa av bären från sina små prydliga stänglar, fylla handen och trycka in massor med bär i munnen. Jag kunde inte få nog av den intensiva bärigheten med den nästan vibrerande fruktigheten och pirrande syran. Precis så smakar beaujolais av årgång 2009.

Det har sagts och skrivits mycket om denna exceptionella årgång som äntligen lyft fram detta distrikt med sitt skamfilade rykte men en sak är säker; vinerna är fantastiska! Bland annat var det en beaujolais som var den största upplevelsen när jag var på Vinexpo i juni. Tyvärr är de så njutbara att de flesta redan druckits upp trots att många av dem skulle vinna på flera års lagring. Kikar man i hyllorna i vinbutiker så är årgången nästan omöjlig att hitta. Däremot har Irma i Danmark fortfarande en handfull olika viner av årgången kvar. Det jag köpte på mig senast är redan på upphällningen och jag förbannar mig själv att jag inte köpte lådvis av dem då det kostade mellan 69 och 79 DKK. Löjligt billigt.

Ser du en beaujolais 2009:a så KÖP!

Äntligen hemma! Det var intensiva och roliga dagar i Bordeaux, men att få vakna i sin egen säng, dricka gott kaffe och slippa franskt kaos är underbart. Nu är hur som helst Vinexpo över för denna gång och jag funderar redan på planeringen inför nästa gång som infaller 2013.

Jag vågar knappt räkna provningsanteckningarna men har i alla fall bläddrat lite i dem för att friska upp minnet över vad jag smakade där nere. Mycket var fantastiskt bra och väldigt få ointressanta viner. Trots att jag bloggat varje dag noterar jag dock att jag glömt att skriva om ett ett riktig fyndvin för sommaren som dessutom finns tillgängligt (i beställningssortimentet) i Sverige: 2010 Guigal Côtes du Rhône Blanc.

Stor, mycket fruktig och lätt aromatisk doft av aprikos, apelsin och vita blommor. Nästan fyllig, rik och mycket frisk smak som balanserar en nästan fet fruktighet av tropisk frukt, apelsin/pomerans. Lång eftersmak med liten kryddighet, viss komplexitet och avslutande mineralitet.

Riktigt läckert och smakrikt vin som passar till mycket av sommarens grillade, matiga sallader och fullproppade picknickkorgar. Kostar 99 kronor och är i min mening betydligt intressantare och bättre än den klassiska, röda storsäljaren.