Det ska mycket till innan jag går igång på röda sydafrikanska viner. Men igår fick jag prova ett som var så läckert och rent ut sagt smaskigt att jag bara ville dricka det i stora djupa klunkar!

2008 Cederberg Cabernet Sauvignon kommer från några av Sydafrikas högst belägna vingårdar som dessutom ligger mitt inne i ett naturskyddsområde. Tack vare den höga höjden har man ett svalt klimat som tydligt återspeglar sig i elegansen och den rena och intensiva. fruktkaraktären. Att vinet legat 14 månader på franska ekfat märks nästan inte alls. Ett otroligt läckert vin som går att beställa via Jacobsson & Söderström för cirka 230 kr.

Djupt klarröd färg. Ganska liten, mineralpräglad doft med toner av ceder, blåbär och grädde. Medelfyllig, intensivt bärig och saftig som ren, nypressad  svartvinbärsjuice, mjuka tanniner och mycket friska och läskande syror. Elegant, saftigt, livfullt och med en liten rökighet i det mineralstrama avslutet. Ett glas till? Ja Tack!!!

Efter genomgången av ”naturvinslådan” från Noma kände jag att jag var tvungen att ge mig i kast med några av vinerna ur Systembolagets lansering av ”naturviner”.

Jag satsade på en beaujolais från Jean Foillard och en dolcetto som blivit uppskriven av flera vinskribenter. Trots att jag är en stor älskare av beaujolais har jag missat denna omskrivna, och av många hissade, producent. Tyvärr levde inte vinet upp till förväntningarna speciellt inte med hänsyn till priset på 250 kr. Jag saknade den charmernade och livliga bärigheten och frukten samt den omedelbara drickbarhet som jag förknippar med beaujolais. Men jag ska ge producenten en chans till och testa den enklare varianten som släpptes samtidigt.

Dolcetto brukar beskrivas som ”Italiens beaujolais” och här fanns just det jag saknade i det föregående vinet. Massor med generös frukt men också en imponerande struktur inbakad i generositeten. Ett riktigt bra och njutbart vin med lagringspotential. Dessutom mycket förmånligt prissatt.

2010 Morgon Côte du Py (Jean Foillard). Ljus, blåröd färg. Medelstor doft av syltiga skogsbär, gröna örter och ett stick av grisurin. Det låter inte trevligt men ger vinet en spännande komplex dimension till det bäriga. Lätt kropp, få men gröna och lite kärva tanniner, mycket frisk syra, en ekstruktur som ännu inte är integrerad , en snabbt avklingande bärig frukt, toner av anis och en påtaglig och lite oren beska i eftersmaken. Ung, lite kort och något outvecklad smak. Svårt att sia om utvecklingen på detta vin men gissningsvis kommer det att bli mer harmoniskt med ett par år i flaskan.

 2010 Dolcetto di Dogliani (Cascina Corte) . Djup, nästan purpurfärgad. Medelstor, lite outvecklad men mycket fruktig doft av björnbär, hallon, solmogna jordgubbar, lagerblad, örter, sötlakrits och ett tydligt inslag av vitpeppar. Fyllig, massor av ”tuggig” mörk frukt, tuffa tanniner som är inbäddade i bärigheten och en påtaglig rökig ton och karaktär av lakrits och salmiak. Välstrukturerat, lång eftersmak men ännu outvecklat. Händer nog en hel del inom det kommande året.

Det är kul när man hittar viner under 100-lappen som på samma gång är charmigt lättdruckna samtidigt som de erbjuder karaktär och lite komplexitet. 2010 Château Pech-Latt från Corbiéres i södra Frankrike är just ett sådant vin. En typisk mix av druvorna carignan, grenache, syrah och mourvèdre som dessutom odlats ekologiskt. Det kommer mycket ekologiska viner från denna del av Frankrike och har gjort så i många år. Dessutom är min erfarenhet att kvaliteten på vinerna genomgående är mycket bra.

Ganska mörk blåröd färg. Medelstor, fruktig, nästan syltig doft av mörka bär med rökigt, sotiga inslag och toner av lakrits av lakrits och viol. Det finns också ett inslag som är lite ”funky” och som ger doften en viss komplexitet. Medelfyllig, mycket fruktig smak med mycket frisk, fin syra, bra stadga i de mjukt mogna tanninerna, massor med mörk, tuggig frukt, lakrits och salmiak, liten fatstruktur. Bra längd och balans trots sin ungdom. Bra potential för de kommande åren.

Detta är så pinsamt och fantasilöst! Skrev nedanstående inlägg och var så nöjd över att ha hittat detta trevliga italienska vin. När jag var klar började jag fundera om jag kanske inte provat det tidigare. Jodå. Jag hade till och med bloggat om det. För två år sedan. Samma årgång. Samma fåniga rubrik. Samma oinspirerade upplägg. Jag tror jag har bloggat för länge och för mycket.

De få som inte hoppar över mina bloggposter om vin (jo jag vet från statistiken att de flesta av er mest kollar recepten) har kanske noterat att italienska viner inte står högst på agendan. Visst ser jag och förstår storheten i barolo, barbaresco, chianti classico, vino nobile de montepulciano och så vidare. Men de talar sällan till mig på det känslomässiga planet: Med andra ord så är det inte så ofta jag ”går igång” på italienare. Därför är det kul när man hittar ett vin som bara hoppar rakt fram och blir en kompis direkt.

2007 Barbera d’Asti Superiore d’Annona  kommer från Piemonte i nordvästra Italien och är som namnet anger gjort av druvan barbera närmare bestämt från Asti. Viner av denna druva brukar bli lite lättare, mjukare och enklare än de mer kända vinerna av nebbiolo. I detta vin kombineras dock livfull fruktighet med bra fyllighet och en härlig struktur. Vinet har redan lite ålder men kan säkert utvecklas på ett trevligt sätt ett par år till. Man blir sugen på en riktigt mustig ragú bolognese och vill dricka ett och kanske två glas till. Bättre betyg kan väl ett vin inte få?

Ganska djup röd färg. Stor, något utvecklad och generös doft av mörka körsbär, tryffel, tjära, kryddighet, tobak, liten ton av vanilj och russin. Medelfyllig, massor av tuggig och nästan köttig, mörkbärig frukt, aptitretande syra, fint strukturerade fat- och frukttanniner, läder, tobak, sötlakrits och lite gröna örtiga inslag i den långa, balanserade eftersmaken. Mumsigt!

*Jag jag vet att rubriken är mer än lovligt fånig, men vad gör man inte för att få en anledning att länka till Beach Boys.

Provade ett gäng portugiser idag varav några stycken kan rekommenderas.

Först ut är vita, ekologiska 2009 Quinta do Ameal av druvan louriero. Vinet kommer från Vinho Verde i norra Portugal men har inga likheter med de pärlande billiga viner som många tänker på när området kommer på tal. Här har vi ett vin av hög kvalitet och med uttalad karaktär. I glaset kombineras gula och gröna äpplen med mogen citrus, liten örtighet och en lätt rökig mineralitet. Men det är i munnen som man märker den extremt fint fokuserade, mogna frukten och den mycket fina, höga och slanka syrorna. Lång, välbalanserad eftersmak med tydligt mineralgrepp. Mycket läckert, som en riktigt bra chablis!

Jag trodde det var omöjligt att hitta ett bra och personligt vin under sjuttio kronor. Tji fick jag för här kommer 2009 Dão Casal Mor Reserva för bara 56 kronor! Det är en röd portugis i den lite äldre stilen med en kryddig, lätt utvecklad, rödfruktig och lite intressant doft. Smaken är långt ifrån den publikt fruktiga, moderna och saftiga stilen. Här är det istället lite torkad frukt, friska syror och lite avrundade tanniner. Enkelt, lite egensinnigt men med bondsk charm. Ett vin som gjort för stora fester där man ställer fram en mustig gryta, bröd att bryta och dricker vin i stora klunkar ur duralexglas.

Provade åter Periquita Reserva som jag testade och sågade för några år sedan. Då var det årgång 2005 men ett hopp till 2008 gjorde inte saken bättre. Spretig, gles, syltig frukt och en påklistrad vanilin-ek.Trist att en sådan storsäljare inte kan hålla en högre nivå. Men från samma område, samma årgång och till samma pris får man istället 2008 Meia Pipa. Mer stuns i frukten, lite kryddighet, bra friskhet och strävhet. På det hela taget mer fokus och ett mycket bättre köp!

• Torrontès och unik riesling
• Chardonnay
• Pinot noir
• Bonarda, merlot och superkoncentrerad petit verdot
• Carmenère
• Sauvignon blanc
• Syrah
• Cabernet sauvignon
• Malbec

Trodde du att allt tyskt vin var vitt och halvtorrt? Dags att tänka om. En tredjedel av allt vin som produceras är faktiskt rött. Vi ser nästan aldrig nästan dessa viner här eftersom tyskarna dricker upp det mesta själv. När man provat 2009 Friedrich Becker Spätburgunder förstår man faktiskt varför. Ett vin med mycket karaktär av druvan pinot noir och med tydliga drag av en bra bourgogne. Finns tyvärr bara i mycket begränsat antal i ett fåtal butiker.

Mycket ljust röd färg men en stor, aromatisk doft av peppar, kryddnejlika, kanel, hallon, solmogna jordgubbar, lingon, friska gröna örter och en liten mineralton. Smaken är torr, mycket frisk och läskande syra, slank bärig fruktighet av samma röda bär som i doften, fatkryddighet och en diskret ekstruktur. Lång, fin, elegant och balanserad eftersmak med härlig bärton, kryddighet och tydlig mineralitet. 

Efter gårdagens sågning vill jag klargöra en sak: det är inte automatiskt fel att vara stor. Många av de största vinproducenterna i världen har kunskap, resurser och viljan att leverera både bra viner i budgetklass som storartade och komplex viner. Storleken bestämmer inte huruvida man gör bra eller dåliga viner. Det gäller både stora och små.

Världens näst största vinproducent (vem är störst egentligen?) Gallo blir ofta, och med rätta, kritiserad för att de levererar viner av enkel kvalitet och även för sin totala dominans i Kalifornien. Till deras försvar ska sägas att den familjestyrda firman byggt sin verksamhet, från det att förbudstiden upphörde, genom att leverera viner till den stora allmänheten. Därefter har de valt att bygga på sin portfölj med högre kvaliteter. Många producenter gör precis tvärtom. Man får ett kvalitetsrykte och och bygger ett prestigefyllt varumärke. Sedan satsar man på volym och breddar sitt sortiment med enklare viner. Det sistnämnda är enklare, men inte alltid framgångsrikt.

Jag har en favorit bland Gallos viner; Gallo Sonoma County Cabernet Sauvignon. I årgång 2007 får man ett riktigt mulligt kaliforniskt vin med mognad, massor av svarta vinbär, sötlakrits, tobak, lite mynta och syltiga toner i doften. Det finns också ett intressant ”funky” inslag som nästan gör vinet komplext. Smaken är fyllig, fruktig och med mjuka frukt- och fattanniner, mörka bär och syltighet. Mognadstoner, mjuk fatstruktur, tobak, läder och lång smak med bra balans. Väldigt mycket vin för 99 kronor.

Har fått hem vinerna som jag köpte när jag var i Rioja i november.

Igår öppnade jag 2007 Baigorri Crianza som jag skrev om här. Redan på plats tyckte jag att alla skulle beställa lådvis av vinet så det kommer in i ordinarie sortimentet. Ibland blir man lite påverkad av miljön och stämningen på plats, men efter att ha provat vinet på hemmaplan så står rekommendationen fast. Absolut njutbart och balanserat, modernt och snyggt. Ett fynd för 129 kronor!

Djup något blåröd färg. Stor och lite eldig doft av mogna, söta röd bär som jordgubbar och mörka körsbär samt kryddiga toner och kanel. Fyllig, rik och koncentrerad med mörk frukt, röda friska bär och eukalyptus. Lång och intensiv smak med fint integrerad ek. Modern crianza med friskhet och elegans.

Det här är vinet jag skulle ha haft till min timpano.

2005 Copertino Rosso kommer från den syditalienska regionen Apulien och en riktig trotjänare på Systembolaget. Det är ett sån’t där lättdrucket, rödbärigt, kryddigt vin som är som gjort till mastiga pastarätter och pizza. Mjukt med lite mognadstoner som läder, tobak, torkad frukt och en härligt salivframkallande syra som gör att både mat och vin slinker ner lätt. I Italien på en trattoria hade man säkert fått det serverat i små, tjocka och lite repiga duralexglas. Dessutom är det så där billigt (69 kronor) som ett bordsvin ska vara och enkelt, charmigt, okomplicerat och bara…gott.