Det är kul att matblogga. Nästan det bästa är att få kontakt med andra matbloggare. Extra spännande är att mötas i verkliga livet på torget, vid ostdisken eller över en bit mat. Av varandras bloggande lär vi och utvecklas men det är i det mänskliga mötet stora saker händer.

Nyligen träffades vi ett gäng i på Asien i Malmö och hade kul tillsammans samt en stor matupplevelse och till i morgon har Martin bjudit in till Afternoon Tea. Och nu vill jag prova om det finns intresse för en annorlunda träff.

Skolan och utbildningsföretaget jag och min kollega driver har blivit utnämnda till officiella utbildare och partnersskola för l’Ecole du Vin de Bordeaux. Vi kan nu genomföra officiella kurser, utbildningar och provningar i deras namn. Jag tänkte att en liten ”initieringskurs” om Bordeaux och dess viner kunde intressera matbloggare.

Den 25:e oktober bjuder jag därför in till föredrag och provning av sju viner för de matbloggare som vill och kan komma. Alla som deltar får ett fint informationsmaterial, kartor och ett personligt certifikat. Föreslår ”knytis” så att vi kan testa slattarna som blir över med lite mat och snacka skit, om mat och livet. Platsen är Nordenskiöldsgatan 19A i Malmö och tiden 16.00. Du anmäler dig genom att skriva en kommentar under ett alias som har mejl och bloggadress.

Hoppas vi ses den 25/10!

Edit: Jag har fått frågor om hur mycket provningen kostar. Svaret är: Ingenting! Vi bjuder.

Jag gillar falukorv. Jag tycker om falukorv. Jag älskar falukorv. Tyvärr finns det så mycket dålig, trist och slarvig korv och jag har försökt leta mig fram till de bra sorterna. En favorit har varit Melkers falukorv. Tyvärr sjönk den i anseende när jag upptäckte att de använde danskt kött och kom med lama förklaringar när jag mejlväxlade med dem.

Därför blev jag klart intresserad när Lidl annonserade om att deras egen falukorv fått högsta betyg i ICA-Kuriren. Jag har lite motvilligt börjat upptäcka att Lidl faktiskt har en hel del kvaliteter som göms i gräsliga förpackningar och bakom hittepåvarumärken i identiska ultrafula köplådor som strötts ut över hela europeiska kontinenten. Falukorven heter ”Enebacken” vilket givetvis ska ge associationer till Småland, Sörgården, gamla lantgårdar och svenska traditioner. Korv, Lidls ketchup Kania samt Kungsörnens Gammaldags Idealmakaroner inköptes.

Innehållsförteckningen* anger 64% köttmängd vilket är mycket högt för falukorv men inget ursprung anges. I reklamen flaggas med svenska färger men frågetecknen kvarstår. För ett storpack på 1600 g blev kilopriset cirka 26 kronor! Korven hade en mycket bra konsistens när den skars upp och fick mycket fin stekyta utan att fastna i pannan.

Hur smakade den då? Jo, den var helt fantastiskt bra. Mycket bra konsistens, nästan frasig stekyta, fin kryddig smak med väl avmätt rökighet. Kära hustrun som inte visste att hon var utsatt för ett smaktest kommenterade spontant hur god smaken var. Instämmer i toppbetyget. Räknar man sedan in priset i det hela så är resultatet snudd på sensationellt. Givetvis åt vi korven till stuvade makaroner och riven morot. Klassiskt!

Men det var inte bara falukorven som var ett fynd. Ketchupen var en överraskning! Halvlitersflaskan med sitt intetsägande varumärke och sunkiga etikett kostade 9 kronor. Innehållet redovisades som 70% tomatpuré, socker, ättikssprit, salt och kryddor. Inget annat. En jämförelse med Heinz ketchup på samma hylla visade att den endast innehöll 55% tomat. Smaken var faktiskt det bästa. Ren, mycket frisk distinkt tomatkaraktär och inte alls söt.

2-0 till Lidl!

Fullständig innehållsförteckning: gris- och nötkött, vatten, potatismjöl, fett från gris, kryddor, lökpulver, koksalt, stabiliseringsmedel (E 450), antioxidationsmedel (E 300), konserveringsmedel (E 250)

Idag gav jag efter. Fyra månader av avhållsamhet är slut. Ikväll blev det middag enligt tallriksmodellen; HÄMTPIZZA!

Jag tror det finns en anledning till att hämtpizza är så omåttligt populärt – det är en balanserad måltid. Inte så att den är näringsmässigt balanserad. Däremot kan rätt sort vara smakmässigt i balans och därmed att betrakta som ”GOD”. En pizza är komponerad med alla grundsmakerna; sött, surt, salt, beskt och umami. Sötma i löken och brödet. Syra i tomatsåsen. Sälta i osten och skinkan. Beska i den torkade oreganon och den brända pizzabottnen. Umami i svampen, osten, skinkan och räkorna. Över alla smakerna en härlig hinna av sammanhållande fett. Den perfekt balanserade måltiden. Tack vare den balanserade smaksammansättningen är det sällan ett glas vin smakar så bra som just till en riktig ”slabbepizza” från kvarterssyltan.

Idag blev det favoriten ”vegetariana med bacon”. Det är något härligt busigt att beställa en vegetarisk pizza och besudla den med fläsk. Lite ”vardagsedge”. 😉

För ett tag sedan efterlyste jag en vinägermoder för att kunna göra min egen vinäger. Jag fick ett svar men då hade jag redan luskat reda på en dansk hemsida där man kunde beställa levande ”eddikemoder”. Intressant sida förövrigt där man kan hitta många spännande grejer.

Den manetliknande ”mamman” anlände för två veckor sedan simmande i rött vin i en liten plastburk. Då jag vill göra vitvinsvinäger sköljde jag av och lade ner den i cirka en liter vitt vin av bra kvalitet. Jag är i den lyckliga positionen att jag har god tillgång på vinslattar att använda till matlagning. En riktig fransk vinägerkruka hade jag sedan tidigare, fyndad på loppis för 40 spänn!

Geléklumpen som bland annat består av ättikssyrebakterier ska med tiden omvandla alkoholen till ättika. Tillgång till syra, temperatur mellan 15-30° och mörker är förutsättningar jag uppfyllt. Varje dag lyfter jag på locket och sniffar. Det verkar gå långsamt. Lilla mamman ligger i sitt vin. Jag vet inte hur hon mår.

Jag lovar återkomma med rapport om utvecklingen. Om och när det blir lite fart ska jag dela på bakteriekulturen och sätta igång en rödvinsvinäger.

Det här försöket misslyckades. Läs om mitt nya försök här.

Nu i september har en ny dokusåpa premiär USA: The Wine Makers. Serien är producerad av den icke kommersiella kanalen PBS.

Under sex halvtimmesprogram kommer tolv kvinnor och män att få pröva på allt inom vinproduktion från odling, vinmakning, blending och marknadsföring. Bekant upplägg med utmaningar, tävlingar och utröstningar. Vinnaren kommer att få sitt eget vin lanserat över hela USA. det hela utspelas i Paso Robles i Kalifornien. En andra säsong är redan beslutad och castingen är i full gång. Säsong två förflyttas till Rhône . Amerikanska vinentusiaster röjer i södra Frankrike. Det kan bli Fawlty Towers.

Detta är en serie jag verkligen skulle vilja se! Verkar mycket lovande. Vilken svensk kanal köper in den?

http://intressant.se/intressant

Igår blev ja ”lurad” att köpa tupphjärta av Tockafarmaren på Bondens egen Marknad. Förmodligen var min motståndskraft på noll då jag köat i den notoriskt långa kön. Farmarinnans (feminform av farmare?) målande beskrivning av inälvans härliga smak och konsistens gjorde förstås sitt till. Sedan är ju inte jag sen att prova något nytt. Särskilt inte om det kostar 25 kr kilot.

Hemma började jag fundera över vad jag skulle göra med mitt kilo tupphjärtan. Lite betänksam blev jag när de sparsamma goolingsresultaten mest handlade om hundmat. En sökning på ”kycklinghjärtan” gjorde mig inte mycket klokare. Den mest matnyttiga informationen jag hittade var att långkok var att föredra för att få de små muskelknippena att bli möra. Jag bestämde mig för en variant av ”coq au vin”.

1 kilo tupphjärtan halverades och mjölades (släng ner dem i en bunke med mjöl, lite salt och svartpeppar och vispa runt). 1,5 hg kallrökt sidfläsk tärnades och stektes i stekpanna och hälldes sedan över i en emlajerad gryta tillsammans med fettet. 4 hg små champinjoner stektes hela och följde fläsket ner i grytan. Samma sak med två hackade gula lökar. Därefter stektes hjärtana i omgångar i ister eller ankfett tills de fått en gyllene färg och sen ner i grytan. Jag vispade ur pannan mellan stekningarna med lite brandy, men en skvätt vin eller vatten går också bra. När allt är färdig stekt vispas stekpannan ur en sista gång med vin. Totalt ska en hel flaska rött vin ner i grytan. Ingen annan vätska behövs. 5 tjockt skivade morötter, 4 lagerblad, 1 msk timjan och ett knippe ihopbunden persilja får koka med. Efter 1,5 timmes sakta sjudande tillsätts en hel burk syltlökar, 2 msk dijonsenap och o,5 dl tomatpuré. Smaka av med salt och peppar. Servera med potatis eller ris.

Bra, mustig smak. De små hjärtebitarna var stunsiga och fina i konsistensen. Kära hustrun åt fyra bitar under sammanbiten tystnad. Hon är inte särskilt glad i inälvsmat. Jag som glatt äter tjurtestiklar och grisöron hade inga sådana betänkligheter. Om du inte får tag på tupp så går kycklinghjärtan också bra. Receptet ovan kan givetvis användas för en mer traditionell coq au vin.

Jag fattar inte hur jag har kunnat missa butiken Morot & Annat vid Drottningtorget. Jag har vetat att den legat där men trott att det varit en vanlig trist kruskakli-herbamare-örtte-skrumpenmorot-butik. Så fel man kan ha.

I min jakt på bra grönsaker och ekologiska varor har jag kört till Annedahls gård, Ängavallen och tålmodigt inväntat Bondens egen Marknad. Jag har även utan framgång försökt handla på Astrid och Aporna. Jag blev så glad när jag hörde att en ekologisk supermarket skulle öppna. Tyvärr saknar jag helt matglädjen hos Astrid och Aporna (ursäkta, men jag blir nästan arg på ett sånt dumt namn, men sån är jag). Trist grönsaksavdelning, massor av hårt processade produkter som ska efterlikna bacon, kyckling, fisk och korv. Sedan är sortimentet helt vegetariskt och andas någon slags ängslig politisk korrekthet. De har tydligen hittat sin nisch och jag är inte deras målgrupp.

Morot & Annat kom därför som en total överraskning. Trevligt inredd butik som gav intryck av gammal mjölkaffär, välordnad och trevlig. Inget jättestort sortiment men väl utvalt och tillräckligt för att hålla intresset igång. Fin och välsorterad grönsaksavdelning och en spännande mejeridisk. Här finns även korv, bacon och andra animaliska produkter och en välsorterad chokladhylla. Butiken har också öppet alla dagar i veckan. Handlar man på Bondens egen Marknad så är ett besök i affären nästan obligatoriskt.

Även om jag hade vad jag behövde hemma (och mer därtill) så gick det inte att låta bli att handla. Det är en sådan butik. Det jag hittills hunnit prova var Knäckegott, små smakrika knäckebrödskex, och ekologiskt danskt smör med havssalt. Smöret var helt magiskt gott och petade ner det bretonska smöret från förstaplatsen. Kexen hade en distinkt kumminkaraktär och tillsammans med smöret smakade det som svenska kräftor…fast godare!

Nästa bordeaux inför undersökningsdomstolen är 2006 Château Moulin de Cassy från Médoc.

Mörk, tät och blåröd färg. Medelstor, ung och ännu outvecklad doft av mörka bär (här hör det till att dra till med svarta vinbär), lite tobak och ganska tydlig karaktär av hallon. Smaken ganska fyllig, mycket välstrukturerad med  tuffa frukttanniner, bra med fat och en tät, mörk fruktighet som balanserade strävheten. De mörka bären men även hallonen kom tillbaka i smaken. Bra längd med en tydlig mintighet/eucalyptuston. Ung och stram men redan fullt njutbar efter luftning i karaff någon timme. Lovar ganska mycket och kommer säkert helt till sin rätt om ett par år.

Jämfört med médocvinet Château Hourtin-Ducasse från samma årgång och till samma pris så är Moulin de Cassy något lättviktigare men ungdomligare. Båda ger mycket bordeaux för hundralappen.

Fler bordeauxer? Jag har provat en mogen médoc, en saint-emilion som inte var dyr och ett trevligt vitt vin.

I dagens Sydsvenskan och Göteborgs-Posten rapporteras om ett test av vin på plastpåse (bag-in-box) som gjorts av Testfakta. Det är så skönt när man kan säga ”vad var det jag sa.”

Röda låd-/påsviner innehåller mer svaveldioxid, socker och konserveringsmedlet sorbinsyra än vin på butelj. Svaveldioxid är ett ämne som är naturligt förekommande i små mängder i vin men ämnet används också under hela produktionen av vin från odling till buteljering. Svaveldioxid är ett ämne som är nödvändigt vid vinproduktion men det finns gränsvärden som i vissa fall överskrids i lådvinerna. För att vinet ska klara förvaringen i plastpåse krävs högre nivåer av svavel. I vita viner är dessutom nivåerna i regel ännu högre. Problemet med svavel är att många människor är överkänsliga. Sockernivåerna visade sig, som väntat, också vara högre i dessa viner. Tillsatsen av socker i form av koncentrerad och renad druvmust (rectified grapemust/RGM) görs för att ge en illusion av större fruktighet och fyllighet, en form av smakförfalskning med andra ord. Genom tillsatsen av sötma ökar risken för efterjäsning och sorbinsyra måste därför tillsättas.

Så förutom att pås-/lådviner i allmänhet är trista, opersonliga, massproducerade produkter i en osexig familjeförpackning är de också bemängda med mer tillsatser.

För den som vill läsa mer om min syn på vin i plastpåse så rekommenderas min drapa om djävulens påfund.

http://intressant.se/intressant

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/mycket-svavel-i-ladvin-1.950652

Härligt när det är säsong för svenska äpplen. Bara att få dofta på dem är en njutning. Man ska verkligen passa på att äta de smakrika och tunnskaliga äpplena innan vi återigen hänvisas till trista och smaklösa importer. Dessutom är det ju så otroligt enkelt att göra goda desserter på svenska äpplen.

Skala, dela och skiva 2 äpplen. Hyvla kylskåpskallt smör och täck bottnen av en form eller fyra små portionsformar. Blanda 4 msk muscovado- eller farinsocker och o,5 dl mandelspån med 2 dl skorpmjöl och strö hälften i formen/formarna. Fördela äppelbitarna, ringla över lite honung och strö över resten av ströbrödsblandningen. Toppa med ytterligare lite mandelspån och täck med hyvlat smör. Grädda i 30-40 minuter i 150°.

Servera med vispad grädde smaksatt med vanilj och socker.