Yessssss! Äntligen! Äkta fransk crème fraîche i Sverige! Vilken lycka!

Men säg den lycka som varar. Vänder man på förpackningen (man är ju en medveten konsument) så ser man att den innehåller modifierad majsstärkelse. Varför!? Jag undrar vad det är för ett ”franskt originalrecept” som mejerijätten Président fått tag på. Crème fraîche är syrad grädde. Punkt slut.

Bojkotta fuskprodukter!

Ingen i vårt hem äter lutfisk. Jag brukar säga att jag äter och dricker det mesta. Gränsen går vid lutfisk. Inte ens vid mina besök i Portugal, där den går under artistnamnet ”bacalao” och serveras på ”1001 sätt”, har den lyckats övertyga mig. Då ska ni veta att jag gladeligen sätter i mig grisöron och smakar snaps på bävergäll.

Istället har vi en tradition att på annandagen äta den överblivna gravade laxen till dillstuvad potatis. Detta började vi med för snart 25 år sedan när jag gravade min egen lax till jul och vi alltid fick ohemula mängder över. Gravandet har jag slutat med men annandagstraditionen består. Den färdigköpta laxen som blir över från julbordet njutes med dillstuvad potatis. En krämig béchamelsås smaksätts med vitpeppar och frusen dill (bäst så här års) och kokt potatis i munsbitar vänds ner.

Till detta njuter vi ett gott vitt vin. I år blev det en frisk, fruktig crémant de bourgogne. De milda fina smakerna och konsistensen tillsammans med ett uppfriskande vitt vitt vin är en skön kontrast mot den kraftiga, salta julmaten, den mäktiga mumman och starka snapsen.

Här är tips på hur du pimpar julgröten och gör quesadillas på skinkresterna.

När julmaten ska handlas verkar vi tappa all sans och sinne för proportioner. Efter julafton behöver vi egentligen inte fylla på förråden innan trettonhelgen. Det gäller bara att vara finurlig och ta hand om alla rester efter julbordet.

Svårast att göra något kul av är kanske julgröten. På altanen står en stor gryta med klistrig risgröt eller så ligger några plastkorvar med konserverad gröt i kylen. Så här pimpade jag gröten:

Blanda ut lite saffran i favoritspriten (konjak, brandy, calvados eller mild whiskey) och låt stå en stund. Under tiden vispar du grädde ganska hårt. Gör en räd bland nötter och frukt. Hacka ner clementinklyftor, skalat äpple, fikon, dadlar hasselnötter och valnötter. Blanda sprit och saffran med gröt, sockra och smaka av så den har bra smak av spriten och är ganska söt. Vänd ner grädden. Klicka ut blandningen i portionsskålar och ställ kallt. Rosta nötter i en torr stekpanna. Klicka ner smör och strö över farin- eller muscovadosocker. Låt puttra ihop och vänd sedan ner frukten. Värm på och låt det hela bli härligt kladdigt. Skeda upp den heta röran på den kalla grötblandningen och servera genast.

När man pysslar med vin har man i perioder favoritområden och druvor som man snöar in på. Bland druvorna låg länge riesling på min förstaplats men där regerar nu chenin blanc. Sina starka fästen har druvan i Loire och Sydafrika. Karaktäriseras av fin fruktighet, mycket hög syra, karaktär av päron, citrus, aprikos och ibland av en ton som brukar beskrivas som vått ylle.

Chenin blanc är intressant för den ger viner som varierar från fullständigt bentorra till intensivt söta, men behåller sin druvkaraktär igenom alla stilar. Här följer två viner av chenin blanc som är favoriter just nu.

2008 Minerale+ kommer från det mindre kända området AC Montlouis i Loire. Loire verkar vara nedlusat med övervintrade grönavågenhippisar i medelåldern. Mycket växtfärgat, hemstickat, ekologiskt och vildvuxna frisyrer hittar man i den spännande loiredalen. Frantz Saumon är en ganska typisk representant för dessa små egensinniga vinproducenter. Endast tre hektar och biodynamisk odling.
Ganska djupt gul, briljant utseende. En fint fruktig doft av citrus, gråpäron, ett anslag av tropiska frukter och en diskret mineralton. Smaken är koncentrerat fruktig och mycket, mycket frisk. Uppfattas som torr i smaken men betecknas som demi-sec, det vill säga halvtorr. Fantastisk läcker, elegant, smakrik och lättdrucken samt otroligt användbar tack vare den väl dolda sötman. Mycket ung och kommer säkert att utvecklas mycket intressant. Satt som en smäck till janssons frestelse och gravad lax. Kan tänka mig att den går utmärkt till lite heta rätter med asiatsiskt stuk.
Beställde vinet via Vinminvin och betalade 147 kr flaskan. Bor du i Malmö kan du prova vinet glasvis på Moccasin, trevligt ställe med bra och personligt dryckesutbud.

2007 Rudera kommer från Stellenbosch i Sydafrika. Jag är ingen fan av fixar inte röda sydafrikanska viner men många av de vita är ofta helt strålande. Särskilt bra blir chenin blanc i min mening.
Mycket ljust gul. Stor fruktig doft med toner av citrus, honung och en liten rökighet. Smaken är helt torr, mycket frisk och fruktig med toner av citrus och exotisk frukt, diskret fatkaraktär och viss mineralitet i eftersmaken.
Väldigt mycket vin och kvalitet för pengarna (109 kr) i min mening. Utmärks skaldjursvin och går kanon till en kyckling tillagade i lergryta med citron.

…är stilla och ro, familj och vänner, lite god mat och cheesy julmusik.

God Jul

alla vänner och läsare av denna blogg!

Färdigköpt rödbetssallad är billig, bekväm och smakar helt ok. Men inte så gott som denna. Lite pill att skära allt fint, annars en baggis.

Tärna fint två röda äpplen, en gul lök och en stor burk med hela, inlagda rödbetor. Finriv en bit pepparrot och skalet av en apelsin. Blanda med 1,5 dl majonäs, 1 dl créme fraîche, 1 msk dijonsenap. Smaka av med nymald svartpeppar och salt.

Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.

Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.

Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund innan du breder ut över skinkan. Griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.

Alla som sagt ”i år får det bli en mer sansad jul med mindre av allt” räcker upp en hand. Själv skriver jag detta med en hand i luften.

Fyra vuxna och en liten spädis (nej inte ”spädgris”) bäddade i år för en lite mer spartansk och billigare helg. Det började bra med att rätterna på bordet blev färre, inte så många ”måsten” när man inte är så många kring bordet. Det höll tills jag skulle hämta den ekologiska julskinkan som beställdes på Ängavallen för ett halvår sedan. Då såg julen ut att bli större till omfattning och en rejäl skinka tingades. Inte heller frågade jag efter priset så uppfylld som jag var av synen av de busiga, hoppande grisarna i hagen. Köpte verkligen grisen i säcken. Om vi säger så här; det hade inte blivit dyrare att köpa motsvarande mängd konventionell oxfilé. Skinkan ska ätas med andakt ända till trettonhelgen.

Sedan fick jag i uppdrag att köpa gran och en rejäl julgrupp. När jag kom till blomsteraffären möttes jag av en mistel stor som en badboll. Måste ha! Ett snabbt överslag visade att hoppade jag både julgrupp och gran och istället hängde en heffamistel över julbordet så skulle det gå på ett ut. Stort jubel när jag kom hem med min ”fångst”. Vackrare mistel har aldrig skådats. Däremot uppskattades inte mina planer på att rationalisera bort den barrande granen. ”Men tänk på vår stackars pojk! Han blir ju rent olycklig om han inte får klä en gran till jul” utbrast kära hustrun. Så det blev gran. Också. Om den ”stackars” 22-åringen inte klär granen med tindrande ögon och sprudlande entusiasm så blir det indragna julklappar.

Nåväl. Jag får trösta mig med att med en denna mistel blir det många, många kyssar.

”Ingen jul utan mumma” säger jultalibanen. Här hemma blandas mumman traditionsenligt i farfars mummakanna och njutes till julbordet genomgående. Inte så söt som julmusten, mindre besk än lagern, godare än julölen och unikt julig.

Men vad tusan är då mumma? Själva begreppet går så långt tillbaka som 1500-talet och syftade då på ett mycket populärt. mörkt och kraftigt tyskt öl. Ordet ska också betyda vad det låter som, det vill säga ”mumsigt”. Men traditionen att blanda en juldryck på bland annat porter och kalla den mumma är faktiskt inte äldre än från förra sekelskiftet.

Alla som har som tradition att blanda mumma har nog en egen variant. Det är nog liksom finessen, det finns inget ”rätt” recept. I de flesta recept man hittar ingår dock sockerdricka för sötma. I min blandning är den utbytt mot julmust för bättre kropp och maltighet.

Kyl alla drycker väl innan blandning så håller sig kolsyran bättre vid blandningen, det skummar ordentligt. I botten av mummakannan skvätter du valfri smaksättare; brandy, calvados, gin, madeira eller sherry exempelvis. Testa också att krossa några enbär eller kardemumma. Detta kan givetvis hoppas över men ger enligt mig extra fjong till mumman. Blanda försiktigt ner lika delar Carnegie Starkporter (starkölsvarianten, inte den blaskiga, smakbleka folkölsditon. Om du bara får tag på den så dra ner på den ljusa ölen istället), ljus folköl (mumman blir alkoholsvagare och du kan dra en extra snaps istället) och julmust. That’s it!

God Jul!

Läckra glas till mumman (och till ölen) hittar du här.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Har mycket vaga minnen om att jag någon gång kokat knäck. Men att rulla tryfflar, göra fudge och liknande har aldrig lockat trots att min morfar var karamellbagare och sålde konfekt på marknader. Eller kanske just därför.

Men Anna Billings dadelknäck lät så lockande att jag var tvungen att testa. Särskilt som kära hustruns skurna pepparkakor också blev så lyckade med sirapen utbytt mot dadeldito.

Annas recept är helt perfekt sånär som på en punkt; jag fick koka knäcken i nästan en timme, inte 20 minuter, för att få till rätt temperatur och konsistens. Men det var det värt för smaken blev djup, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevdes som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Jag blandade också hälften av pistagen i smeten och sparade hälften för dekoration.