Jag kan fortfarande minnas första gången jag åt en patatas riojanas. Det var min första vinstudieresa och platsen ett gammalt kloster i Rioja som gjorts om till hotell och restaurang. Jag blev helt lycklig av den enkla rätten som kontrasterade mot den flotta inredningen. När jag frågade vad det var kunde jag inte förstå svaret att det bara var lök, potatis, vin och chorizo. Kunde något så simpelt vara så gott?

Sen den gången missar jag inte ett tillfälle att beställa rätten när jag är i Spanien och den finns på menyn. Har även gjort en egen, lyckad variant med potatisen utbytt mot matvete.

Det här är en riktig rustik och mustig rätt som är omöjlig att misslyckas med. Jag har lagt till citron, piementos och olivtapenad i mitt recept. Hoppa över dem och du har det traditionella receptet. Servera med ett gott bröd och en frisk sallad. En mjuk röd rioja med lite mognad är perfekt att njuta till.

Skala, dela och skiva 1 kilo potatis ganska grovt. Fräs i rejält med olivolja. Skala och hacka 2 gula lökar grovt. Släng ner till potatisen. Skiva 2 vitlöksklyftor fint och låt dem göra de andra ingredienserna sällskap. Dra skinnet av chorizon (300 g av den torra, spanska sorten) och skär i tjocka skivor. Ner i grytan. Pudra på 2 tsk paprikapulver, klicka i 2 msk olivtapenad, rör om och häll på 3 dl vitt vin. Späd med vatten så det nätt o jämt täcker. Låt sjuda under lock till potatisen är mjuk. Smaka av med salt. Precis innan servering rör du ner det finrivna skalet av en citron samt strimlade piementos (röd, grillad paprika på burk).

Gårdagens provning på Twitter var en fantastiskt rolig upplevelse. Bara tanken att människor runt om i landet knatat iväg till Systembolaget och köpt samma viner och satt hemma och provade samtidigt var spännande. Att sedan få ta del av kommentarerna i realtid, höra om vad som åts till vinerna och stämningen ute i stugorna var häligt.

Det är svårt att säga hur många som deltog, men uppskattningsvis 15-20 var aktiva. Det hela höll på nästan en och en halv timme. Alf och jag har redan bestämt att återkomma med en ny provning, lite mer uppstyrd och genomtänkt så att alla kan vara med.

Du kan kolla hela långa provningen här: #twittertn

2008 McManis Viognier hade en tydligt aromatisk, kryddig doft med påtaglig ton av mogna, exotiska frukter. De flesta på provningen verkade hitta aprikoser men även grapefrukt och piggelin. En liten diskussion utspann sig också om hur man gör distinktion mellan olika citrusfrukter. De flesta var också eniga om det aromatiska anslaget. Smaken var torr, medelfyllig och ganska frisk och det fanns en liten ”fet” munkänsla. Ganska balanserat och utan den förväntade eldigheten och baktunga stilen. Inte alls dumt. Passar säkert fint till en somrig buffé, matiga sallader och kan bli en favorit till många vegetariska rätter. Provningens mest uppskattade vin.

2007 GR-174 fick direkt en kommentar om ”gammal träplanka”. Själv var jag lite snällare och beskrev doften som ceder/blyertspenna och björnbärsmarmelad. Doften upplevde jag som relativt enkel, alkoholpräglad och spretig. Det var inte bättre med smaken som kändes okoncentrerad, förvånansvärt tunn med klena tanniner och en besvärande beska i eftersmaken. Ett typexempel på ett vin som försöker leva upp till något det inte är. Här har mer arbete lagts på vinmakningen än i vingården. Mycket smink och puts som inte kan dölja ett enkelt vin i grunden. Någon skrev ”passar bättre i grytan än till”. Kära hustrun smakade av det och sa ”Det smakar billigt. Typ sådant man får som husets vin”. En väntad besvikelse. Man har tuffa betingelser i Priorat och kan inte göra billiga viner utan att det går ut över upplevelsen. Ett typexempel på vad som händer när Systembolaget frågar efter för billiga viner. Undvik!

2007 Grande Maison Cuvée des Anges var ett vin som resulterade i många kommentarer och liknelser som ”De där finska ananakaramellerna som fanns/finns på finlandsbåtarna”, ”Haribos fruktnappar” och ”persisk sockervadd”. Den sistnämnda kom givetvis från en tafflande matnörd. Annars hittade många honung i doften samt en tydlig saffranston som är typisk för viner som framställts av ädelrötade druvor. Smaken var måttligt söt och hade en fin syra som gav vinet lätthet och fräschör och aromer av ananas och saffran kom tillbaka. Ett bra vin till smakrika ostar och sommarens bärdesserter. Men prova för all del även till heta rätter, gärna med skaldjur.

Knappt 35 minuter efter att twittervinprovningen avslutades på fredagskvällen så fanns det en rapport på Sydsvenskans nätupplaga.

Informationen går verkligen ultrasnabbt. Här hemma går det däremot långsamt efter en tuff vecka och tre avprovade viner. Utförligare rapport kommer imorgon men om du är nyfiken finns alla kommentarer här.

Umami är den femte grundsmaken som tagit plats bredvid sött, surt, salt och beskt. Enkelt uttryckt kan man säga att det är smaken av protein. Den kan beskrivas som ”delikat” och ”välsmakande”, är smakförstärkande, ger fyllighet och återfinns i rikliga mängder i buljong, skaldjur, lagrade ostar, thailändsk fisksås och välhängt kött bland annat. Inom livsmedelsindustrin använder man den i sin rena form monosoduimglutamat (E621) som smakförstärkare och i hemmaköken finns den i buljongtärningar och Aromat exempelvis.

Nu påstås man ha tagit fram en ny naturlig genväg till smakexplosioner i köket i form av ”Taste No5” på tub. Jag har kommit över en sådan tub och är sugen på att experimentera.

Innehållsdeklarationen anger tomatpuré, vitlök, sardelpasta, svarta oliver, balsamvinäger, karljohanssvamp, parmesanost, olivolja, vinäger, socker och salt.

Pastan doftar som en blandning av olivtapenad, tryffel och det där göttigt bruna som sitter fast i stekpannan. Det börjar kurra i magen och saliven rinner till bara av att lukta på den. Smaken är lite plattare. Salt, sött och en liten fet karaktär. Att doften är det intressanta är märkligt då det ska handla om smak. Men det kanske händer grejer när smeten används i matlagning. Jag ska experimentera lite och återkomma med resultatet.

Edit: Umami på tub har fått en återförsäljare i Sverige. Det är Möllans Ost i Malmö som kommer att importera den. Lär ska finna i butiken i månadsskiftet maj/juni och kosta runt femtilappen.

Fredag den 25/3 kl 10.30-11.00 intervjuas jag i Radio Sjuhärad om mitt projekt att laga alla recept i Carl Butlers Kokbok.

Om du har tid och lust kan du lyssna direkt på nätet. Jag har ingen aning om vad som kommer att avhandlas så det kan bli intressant. Men jag är ju van att snacka skit så det ska nog gå bra.

Edit: Här är en länk till inslaget.

Här kommer en liten presentation av de viner som kommer att provas under twittervinprovningen på fredag. Från kl 20 på fredag kan du följa provningen i realtid här: #twittertn

Edit: Omdömen om vinerna efter provningen hittar du här.

2008 McManis Viognier är som namnet anger framställt av druvan viognier. Druvan har sitt ursprung i norra Rhône där den står för nästan majestätiska, tungt parfymerade viner. För inte så länge sedan var den på väg att försvinna eftersom den ansågs vara otidsenlig och dessutom ganska svårodlad. Nya kloner (varianter) av druvan togs fram och fick en renässans under 1990-talet bland annat i Languedoc och i Kalifornien. De moderna viogniervinerna är lättare och friskare i karaktären än de klassiska rhônevarianterna. De har heller inte den intensiva aromatiska karaktären men har ofta en trevlig kryddighet, tropisk frukt och bra fyllighet. Allt oftare ser vi viognier i blandningar med denn blå druvan shiraz/syrah, en traditionell blend med ursprung i Côte Rôtie.

Denna viognier har sitt ursprung i Kalifornien och med allra största sannolikhet i det heta och bördiga Central Valley (producenten är medvetet svävande om druvornas ursprung men hemadressen är avslöjande) där man framför allt framställer enkla, billiga volymviner. I det här fallet har man dock lyckats att hålla ner alkoholhalten något vilket kan borga för fräschör.

2007 GR-174 kommer från det hypade kultområdet Priorat i Katalonien. Vinodlingen har långa traditioner i det karga, dramatiska, fattiga och ganska öde området strax söder om Barcelona men dess moderna vinhistoria är knappt två decennier. Efter att ett gäng unga, framåt vinmakare nått uppmärksamheten och framgång med koncentrerade, fruktiga och mäktigt alkoholstinna viner så har nya egendomar ploppat upp som svampar ur den skifferjorden llicorella. Många av de ursprungliga terrasserade vingårdarna ligger fortfarande öde efter att de ursprungliga ägarna lämnat området för en framtid i andra delar av Spanien.

De viktigaste druvorna i området är garnatxa (garnacha/grenache) och  carinyena (cariñena/carignan) som i detta vin också fått sällskap av en tredjedel cabernet sauvignon. Hälften av vinet har lagrats 9 månader på franska ekfat, huruvida dessa var nya eller ej framgår inte. Det fantasieggande namnet har vinet fått efter vägen som går igenom vingårdarna. Intressant med ett vin från området i en lägre prisklass även om det väcker misstankar om mindre karaktär. Det finns förklaraingar till att vinerna härifrån aldrig är billiga.

2007 Grande Maison Cuvée des Anges är ett sött vin från området Monbazillac precis öster om Bordeaux. Precis som i det mer kända området Sauternes i Bordeaux så framställs vinerna här av företrädesvis druvan sémillon med mindre inslag av sauvignon blanc och muscadelle. Även i Monbazillac angrips druvorna av ädelröta som koncentrerar sötman, syran och smakämnena i druvan samt även förändrar karaktären och bland annat ger en ton av saffran.

Druvorna till detta vin är ekologiskt odlade. Vinerna från Monbazillac brukar generellt erbjuda god återbäring på den erlagda pengen.

Har du aldrig varit på vinprovning? Sitter du ensam på fredag kväll? Är du beroende av sociala medier och behöver en ursäkt att kolka i dig vin? Då har Alf Tumble och jag en lösning för dig.

Du är härmed inbjuden virtuell, interaktiv vinprovning på Twitter fredag den 26/3 kl 20.00 ( ja det kolliderar med finalen av Let’s Dance. So what?).

Så här går det till: Du smiter iväg till Systembolaget och inhandlar följande tre viner (eller bara en eller två, det funkar också):

• Vitt: McManis Viognier 2008 (nr 6290) 89 kr helflaska
• Rött: GR-174 Priorat 2007 (nr 2770) 119:- helflaska
• Sött: Grande Maison Cuvée des Anges 2007 (nr 4130) 99:- halvflaska

Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twitterTN. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på fredag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twitterTN.

Kanske blir vi många som samtidigt över hela landet sitter och provar samma viner och delar med oss av våra alldeles egna och subjektiva upplevelser och får aha-upplevelser av andra deltagares roliga eller skarpsinniga betraktelser. Blir det en flopp kan man alltid kolla på Mattias och Claudia som låtsas tävlingsdans medan vi blir alltmer alkoholdimmiga.

Kom igen! Var med i Sveriges första (?) twittervinprovning!

Rubriken handlar faktiskt inte om mig. Det vore orimligt eftersom jag faktiskt har en liiiiten bit kvar.

En god kollega kom idag på morgonen med en halvfull flaska Vouvray från producenten Domaine Bourillon Dorleans. Årgången 1959! Trevlig morgonfika. Minst sagt.

Druvan i Vouvray är chenin blanc som i området ger allt från knastertorra till intensivt söta och även mousserande viner. De torra och framförallt söta vinerna har i många fall en enorm lagringspotential. Chenin blanc ger även mycket intressanta och njutbara viner i Sydafrika.

I glaset möttes jag av en vacker gyllengul ton. Doften var stor, utvecklad och mogen med toner av mandelmassa, äppelkällare, hjortron, tomatjuice, skaldjur, rosor och honung. Komplex doft om utvecklades i glaset hela tiden och under dagen blivit allt intensivare med parfymerad, kryddig ton. Helt hänförande. Smaken torr men med en förnimmelse av sötma som förmodligen kommer från alla de mogna, rika aromerna och den stora, generösa frukten som drog åt det tropiska hållet. Tydligt mogen men med en fantastiskt spänst, fräschör och balans. Aromerna bär fram krusbär, bokna äpple, honung, mandelmassa och en avslutande tydlig mineralton. Lång, elegant och komplex.

Hade aldrig i livet gissat på ett halvsekelgammalt vin. Mest imponerande är att vinet öppnats kvällen innan och utvecklades i glaset under halva dagen utan tecken på att tackla av.

Vinet verkar fortfarande finnas hos importören Janake.

Det här är en rätt som började som en misslyckad tillagning av tunga men sedan blev en större framgång med kalvbringa.

(5-6 personer)

ca 1 1/2 kg kalvbringa i hel bit
1 gul lök
1 liten morot
1 bit selleri, ca 75 gram
1 msk tomatpuré
1/2 flaska rött vin
1/2 liter vatten
2 vitlöksklyftor
2 tsk salvia
5 sardellfiléer
smör
vetemjöl
salt
svartpeppar

Bred ut bringan och strö över 1 tsk salvia, i tsk salt och några rejäla tag med pepparkvarnen. Rulla ihop bringa till en tjock korv och bind ihop med stek- eller bomullssnöre. Bryn på hög värme i smör runt om. Lägg åt sidan.

Skär lök, morot och selleri smått och bryn 5 minuter i en tjockbottnad gryta. Häll på vin vatten, tomatpuré, finhackade sardeller, 1 tsk salt, 1 tsk salvia samt pressa i vitlöken och ta några tag med pepparkvarnen. Låt sjuda i 10 minuter. Lägg ned bringan i i såsen, på med locket och in i ugnen på 180° i 2 timmar.

Ta upp bringan. Sila bort grönsakerna från såsen och vispa ned 1 1/2 msk smör och 1 1/2 msk vetemjöl som du rört samman. Låt sjuda i 6-7 minuter. Skär upp bringan i skivor, häll såsen över och servera med exempelvis stekt potatis.

En riktigt trevlig söndagsrätt. Kalvbringan är en billig del av kalven som utan problem ersätter dyrare styckdelar om den tillagas så här. Köttet mört, såsen smakrik, mustig och frisk. Perfekt ihop med råstekt potatis.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det här är en rätt som Carl Butler hittade inspirationen till under en lunch på en liten krog i Marseille. Fan tro’t.

(6 personer)

2 paket djupfryst fisk eller motsvarande färsk
6 potatisar
3 msk olja
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk oregano
1/2 tsk timjan
1/4 tsk fänkål
salt, peppar
1 tsk hackad persilja
1 lagerblad
skalet från 1/4 apelsin
2 purjolökar
1 burk hela tomater
1 1/2 dl vitt vin
1/2 tärning fiskbuljong

Skala potatisen, skiva dem i cirka 1 cm tjocka skivor och koka dem i cirka 10 minuter. Slå av vattnet och lägg i en ugnssäker gryta. Skär fisken i ganska stora bitar och lägg ovanpå potatisen.

Skär purjon i ganska stora skivor och fräs dem i olja några minuter.  Slå över de grovt hackade tomaterna med spadet, alla kryddor, pressad vitlök vin och buljongtärning (eller pod/fond). Salta och peppra. Låt sjuda 10-15 minuter och slå sedan över fisken och potatisen. Späd med mer vin eller vatten om det verkar torrt. Sätt in i ugn under lock i 175° i 35 minuter. Servera med ett gott bröd.

Jaha! Det här var väl halvt OK. Smakade som massor av halvlyckade fiskgrytor jag själv gjort det senaste kvartsseklet.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.