PX: Skillnad på sött och sött

Igår föreläste jag om sherry på sommelierutbildningen. I ett vildsint tempo provades sexton (16) olika viner från Jerez och Montilla-Moriles. Bland annat två stycken simmigt söta PX från Bodegas Toro Albalà. Ett kul återseende efter besöket jag gjorde där för snart ett år sedan. PX är ett intensivt sött starkvin, ofta över 400 gram (!) socker per liter, och framställt av soltorkade pedro ximenez-druvor. Druvan dominerar nästan helt i Montilla-Moriles och området levererar faktiskt huvuddelen av de druvor som blir PX-vin i Jerez.

Den enda PX som finns i Systembolagets sortiment (”världens bästa”) är 2008 Don PX från Toro Albala. Det är ett riktigt trevligt vin i en fruktig, ung stil. Den jag testade var av årgång 2005  och var vackert bärnstensfärgad och en stor, typisk doft av russin men med markanta inslag av citrus, kryddpeppar, tropisk frukt, torkade aprikoser, apelsinskal och bergamott vilket gav en intressant ton av earl grey-te. Smaken som sig bör intensivt söt, sirapslik och med en fet, nästan smörig, munkänsla. Eldig, intensiv och lång smak med kvardröjande smak av russin och eucalyptus. Perfekt vin att hälla över glassen eller en fruktsallad med exotiska frukter.

Det andra vinet, 1982 Don PX Gran Reserva, kommer att finnas tillgängligt på beställningssortimentet från och med den 2/5. Dock rekommenderar jag att man går samman ett gäng och beställer då det endast finns i kartonger om sex halvbuteljer. Här har vi ett helt annat vin som efter ett kvartssekel på fat ser ut som mörk soja i glaset och uppvisar stor komplexitet. Doften är intensiv men nyanserad och levererar lakrits, mörk choklad, espressokaffe, bröstkarameller, soja, svarta oliver, piptobak, melass, torkade fikon och dadlar. Och så vidare. Smaken upplevs som mindre söt men har en mer intensiv syra och mörka toner av salmiak, bitter choklad, katrinplommon, tobak, läder och en lång, intensiv eftersmak som påminner om riktigt bra, långlagrad spansk brandy. Fantastiskt bra vin som ska njutas som det är, till en bit mörk choklad eller en cigarr om man gillar sånt. Ett alternativ till en konjak helt enkelt.

Två viner som bevisar att PX inte enbart är simmigt söt och russinosande utan finns i många olika stilar.

Kategorier: Sherry, Vin

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

6 kommentarer på “PX: Skillnad på sött och sött”

  1. Anders
    28 april 2011 den 22:21 #

    Hej!

    De har faktiskt 5 till (som inte är slut hos leverantören)… sök på Ximenez 🙂

    1982an fanns för övrigt i tillfälliga sortimentet förra året, det var gott redan då… en bra px skulle jag kunna dricka mig packad på och inte bry mig om huvudvärken dan efter 🙂 flytande godis -mums

    anders

  2. 28 april 2011 den 22:32 #

    De övriga fem finns inte i Systembolagets sortiment. De ligger i beställningssortimentet. En helt annan sak.

  3. Anders
    28 april 2011 den 23:24 #

    okejdå. ett till i ordinarie (visserligen måste man då köpa fyra sherryflaskor till) plus de 4 i beställningssortimentet.

    och så länge de ligger i beställnignssortimentet med synliga varunummer så är det för de flesta trots allt samma sak som när saker ligger i ”småpartier”-sortimenten…

    Men vi kan nog vara överens: Världens Bästa Bolag har ingen större anledning att slå sig för bröstet och skryta över sitt enastående sortiment av bra PX… inte ens om man tar med BS-vinerna.

    -anders

  4. John Bjuvman
    23 december 2017 den 12:56 #

    Hej!
    Går det – som med tex en whisky – att ha en flaska PX öppnad i flera år eller är det begränsad förbrukningstid efter öppnandet?
    Jag har nämligen förhoppningar om att ha en PX hemma att ta lite av, bara då och då.
    Mvh
    John Bjuvman

Trackbacks/Pingbacks

  1. Hållbart och stort i litet format « Öhmans Mat & Vin - 14 november 2011

    […] Jag skrev om vinet redan i slutet av april och har haft en öppnad tredjedels halvflaska stående i skafferiet sedan dess. Jag brukar hävda att dessa oxiderade viner håller i månader efter öppnandet. Nu infann sig ett gyllene tillfälle att prova påståendet. Hade den lilla skvätten klarat ett halvår i rumstemperatur? Jodå. Förutom ett litet inslag av lite flyktiga syror så var vinet mer eller mindre intakt och levererade nästan lika bra som vinet i den nyöppnade buteljen. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: