Har upptäckt tjusningen med kvarn och malde därför kött till hamburgare idag. För smakens skull slängde jag ner lite andra godsaker. Fantastiskt saftig och smakrik burgare blev det. Det är verkligen skillnad på att mala själv och att köpa färdigmalt och industripackat. Stor skillnad. Känns bra att ha bättre kontroll på köttkvaliteten. Provade också donut-tricket för att få platta och jämnt stekta burgare. Rekommenderas!

Skär cirka 1 kg nötkött (högrev, fransyska, bog eller liknande), 1 hg kallrökt fläsk (bacon) och 1 hg chorizo av den torra typen i mindre bitar. Vänd ihop tillsammans med 1 hg urkärnade svarta oliver och mal i kvarn. Rör ihop 0,5 dl ströbröd med 1 ägg, 0,5 dl öl, vatten eller tomatjuice, 1 msk worchestershiresås, 2 tsk senapspulver, 1 tsk salt och rikligt med svartpeppar. Blanda ner i färsen. Forma stora, platta burgare (cirka 8-10 stycken) med ett hål i mitten (enligt donut-tricket) och stek på ganska hög värme för fin färg. Lägg ugnsfolie på en plåt , fördela ut burgarna, häll över stekskyn och låt gå färdigt i ugn på cirka 150°. Servera med dina favoritgarnityrer och Annikas suveräna coleslaw.

Testa också den suveräna whiskyburgaren.

De senaste veckorna har surret kring ”naturliga” viner fullkomligen exploderat i sociala media. Mycket beroende på den lilla vinmässan om dessa viner som hölls på Borough Market i anslutning till att London International Wine Fair gick av stapeln nu i veckan.

Jag har inget emot viner som odlas ekologiskt och framställs med så lite mänsklig inblandning som möjligt. Tvärtom. Här finns massor med strålande, personliga, udda och njutbara viner. Här finns också trista, ointressanta, defekta och rent av dåliga viner. Precis som bland mer ”konventionella” viner.  Det som får mig att resa ragg är etiketten ”naturliga viner” som underförstått klassar alla andra viner som ”onaturliga”. Att det dessutom är en hype utan motstycke gör inte saken bättre.*

Hursomhelst så fick jag häromdagen två buteljer ”naturligt” vin av en kollega i branschen. Med spänd förväntan öppnade jag den första som var ett rött vin av druvan gamay av årgång 2010 (om jag tolkade etiketten rätt). Le P’tit Rouquin komer från Les Vins Contes i Loire. Man får förmoda att druvorna kommer därifrån också även om vinet endast är klassat som vin de France, den klassificering som ersätter vin de table. Vinet är framställt  med malolaktisk jäsning och utan tillsats av svavel.

Redan i doften väcktes dock misstankarna. En lätt stickig ton av äppelcidervinäger svävade över en snudd på artificiell arom av hallonbåtar. På tungan stack en spritsighet av kolsyra och smaken var tunn, ofokuserad ganska platt med en liten beska. Kort, obalanserad och kändes ofärdigt. Smakade inte helt olikt något hemmagjort man blir bjuden på ibland av ondskefulla medmänniskor. Trots flera försök kunde jag inte avsluta glaset. Provade vinet igen efter att det luftats över natten. Ingen förbättring.

Öppnade istället en flaska vitt från Domaine de la Cadette. Provade viner därifrån på Fri Vin i Köpenhamn för ett knappt år sedan och gillade dem verkligen. Det ligger några flaskor och gonar sig i vinkylen. Den här buteljen var något så ovanligt som en vit bourgogne grand ordinaire av druvan melon de bourgogne.  Denna druva är idag nästan helt försvunnen från Bourgogne men har hittat sitt uttryck i vinet muscadet från Loire. Vinet var friskt, fräscht, lätt, enkelt och lättdrucket. Inget djup och ingen komplexitet. Helt okej och försvann snabbt ur glasen. Hade behövt den extra behandlingen med tid på jästfällningen för att få lite kropp och mer komplexitet. Som man gör i Loire.

*Denna inställning stämplar mig förstås som ohipp, konservativ, trångsynt, bakåtsträvande och med fördärvade smaklökar och ett stängt sinne. Men sån’t får man ta.

Den 27:e maj har Falbygdens Ost utropat till Ostens Dag. Varför inte. Allt från grapefrukter till kanelbullar har ju sina egna dagar. Dagen till ära hålls det ostprovningar i 130 butiker runt om i landet och man säljer en ostprovningslåda* för 149 kronor. Fick hemskickad en låda som varuprov lagom till helgen. Tack så mycket!

Ostarna är ju inga unika bitar, men en bra spridning på smaker. Om du kompletterar med lika många viner har du en riktigt bra ost- och vinprovning. Får du inte tag på ostprovarlådan kan du själv plocka ihop fem ostar av olika typ.

Vinerna bör ha lika stor smakspridning som ostarna, det blir roligare då. Börja med ett torrt vitt vin med tydlig fatkaraktär och därefter en frisk, halvtorr riesling. De röda bör vara ett ungt, ganska mjukt och fruktigt vin och ett med tydlig mognad som en rioja. Avslutningsvis ett klassiskt sött vin från Sauternes. Ostarna och vinerna bör räcka till ungefär 8 personer.

*Morfars brännvinsost svart: Prästost som lagrats i 18 månader och smaksatts med kryddat brännvin. Arn Röd: Stark Herrgård. Smakrik med viss nötighet. Munster: Smakfull kittost med frukt- och valnötsinslag. Bavaria blu: Klassisk Vit & Blåmögelost extra krämig med tydlig blåmögelmarmorering. Gorgonzola/Mascarpone: Blåmögelost varvad med färskost. Frisk och syrlig smak. Delikatessmarmelad gjord på päron, granatäpple och calvados. Ostkniv och en folder om ost och ostprovning.

Vita viner vill de flesta ha helt knastertorra. Halvtorra viner fnyser många åt, kallar för ”snackevin” och finner omöjliga att ha till mat (även om det är fantastiskt lätta att kombinera med det mesta).

När det kommer till röda viner så pratar vi plötsligt inte om sötma, det är underförstått att de är torra och Systembolaget har inget klockdiagram för sötma för röda viner fast det finns till alla vita.

Ändå är det inte helt ovanligt med ganska höga nivåer av socker i röda viner. Svenskarnas favorit amaronen seglar ofta upp mot en 7-9 gram per liter men det döljs ganska väl av syran och fylligheten i dessa viner.

Annat är det med ett av de bästa säljande italienska vinerna i den lägre prisklassen. Selvarossa från Salice Salentino på ”klacken” av Italien väger in på 16 gram socker per liter. Det är 7 gram över gränsen för när man räknar vita viner som halvtorra. Sötman märks väldigt tydligt i eftersmaken som ger ett lite bittert kladdigt intryck i vinet som har en syltig och lite bränd ton. Men i Systembolagets beskrivning nämns ingenting om sötma överhuvudtaget bara att vinet är ”mycket fruktigt”.

Selvarossa är inte det enda vinet med hög sötma. Doppio Passo Primitivo från samma område dras med samma sockermängd. Dags att kolla lite noggrannare nästa gång du handla fruktiga röda viner?

Det blev även en efterrätt ur retrokokboken till söndagsmiddagen. En varm dessert med bananer och en kolasås med djup, mörk och vuxen smak. Minnen från kineskrogens friterade bananer med glass väcktes till liv. Mycket lätt och snabbt att veva ihop.

Smält 1 dl socker i en stekpanna tills det är gyllenbrunt. Sänk värmen och rör ned 1 msk smör. Rör ned 1 dl vispgrädde lite i taget och sist 1 tsk mörk kakao och 1 tsk stött snabbkaffepulver. Koka några minuter tills det blir en slät sås. Rör ned 0,75 dl konjak, brandy eller rom. Skala och halvera 3 bananer och värm dem i såsen 3-4 minuter. Servera med vaniljglass.

Var på loppis och hittade en av de där kokböckerna från Allt om Mat som man kunde köpa med Expressen för något år sedan. Betalade en tia för ”Retromat” som visade sig innehålla en hel del små guldkorn. Föll direkt för ”Kreolskans gryta” som var så där lagom söndagslätt att svänga ihop. Inte heller helt olik ett annat favoritrecept från 1970-talet. Mycket gott med mustig smak och fina syrliga smakbrytningar.

Skär 500 g fläskytterfilé/fläskfile och 100 g kryddstark korv (chorizo eller kabanosser) i skivor och bryn väl i smör i en stekgryta. När köttet fått fin färg slänger du ned 2 strimlade röda spetspaprikor (eller vanlig röd apaprika) och låter fräsa med någon minut. Krydda med rejält med svartpeppar, 1 tsk salt och 0,5 tsk mejram. Pudra över 1 msk vetemjöl, rör om och slå på 3 dl vispgrädde. Blanda i cirka 150 g kärnfria svara oliver, 150 g syltlökar och 15 cornichoner. Låta sjuda under lock cirka 10 minuter. Servera med ris och sallad.

Trots mitt hårdnackade motstånd mot viner i plastpåse så föll jag till föga och köpte två bibbar med rosévin till Kära Hustruns kvällsevenemang i hennes butik.

2009 ”Untouched” by Girasol Rosé lockade med en snygg förpackning samt att ursprunget var Navarra, ett område med lång tradition av utmärkta roséviner. Nu borde jag veta bättre än att gå på gamla meriter och förföras av sommarfräscha flickor bland vinrankor. Men jag är bara mänsklig.

Någon frågade i en kommentar för ett tag sedan vad som menades när man skriver ”lättdrucket”. Skulle motsatsen då vara ”svårdrucket”. Svaret kommer nu och det är ”ja”. Det här var nämligen ett synnerligen svårdrucket vin! Redan när vinet tappades upp stod det en kvast av jästdoft och ofärdigt vin ur karaffen. I glaset utvecklades en lätt kväljande ton av barnpuder och jordgubbsbugg. Smaken var torr med en vass och spretig syra som inte fann något stöd i den tunna frukten som var på gränsen till vattning. I den glesa frukten skymtade ett och annat rött, syrligt bär och lite torkade örter. Jag hade gärna sagt att eftersmaken var befriande kort, men tyvärr fanns där en efterhängsen beska som inte ville försvinna. Jag förstår nu varför vinet heter ”Untouched” (orört).

Allmänheten varnas (åtminstone för denna årgång. Enligt hemsidan är 2010 nu aktuell). Jag rekommenderar istället denna rosé med samma ursprung. Visserligen får du betala lite mer, men då går det å andra sidan att dricka.

Nedanstående text är en del i studieprojektet att bli Master of Wine. Det är en text som förhoppningsvis ska vara begriplig för de flesta och speglar inte omfattningen på studierna.

Edit: Längst ned finns en förteckning över tillåtna tillsatser i ekologiskt vin.

Det pratas mycket om tillsatser i vin, svavel eller inte svavel och ”naturliga viner”.

När man diskuterar dessa frågor används ibland skällsord som ”kemikalieviner” eller ”laboratorieviner”. Man kan få uppfattningen att viner fabriceras, förvanskas och är fulla av kemikalier. Även om många tillsatser är tillåtna så betyder det inte att ämnet behöver vara kvar i vinet eller att det använts överhuvudtaget. De flesta ämnena är så kallade processmedel som inte finns med i den färdiga produkten och många av dem förekommer dessutom naturligt i vinet. Användandet av de flesta av ämnena är också omgärdat av ett strikt regelverk. Vinmakare och producenter undviker dessutom i möjligaste mån att använda tillsatser av den enkla anledningen att det kostar pengar i både inköp, arbetsinsats och laboratorieeanalyser. Som exempel kan nämnas att en liten påse frystorkad mjölksyrebakterier på några gram kostar runt 5000 kr och räcker till lika många liter vin.

Den främsta anledningen till att så många tillsatser är tillåtna och kan behövas är att idag framställs många viner i mycket stora volymer för att tillfredsställa efterfrågan av bra viner till ett lågt pris. Ju större volymer desto svårare är det att kontrollera och styra process och kvalitet och de ekonomiska riskerna blir nästan oöverskådliga. Å andra sidan har vi idag långt högre genomsnittlig kvalitet på vinerna än för bara några decennier sedan.

Jag tycker självklart att det är bättre ju mindre man behöver justera musten och manipulera vinet. Däremot vore det naivt att tro att vi skulle kunna klara oss utan några av tillsatserna och ändå kunna dricka de goda vinerna vi har blivit vana vid.

När dessa frågor kommer upp brukar det nästan undantagslöst hänvisas till denna sammanställning av tillåtna tillsatser i vin. Jag har nedan gjort ett försök till översättning och förklaring av vad de olika tillsatserna är och varför de används. Den är inte helt komplett och om någon noterar felaktigheter blir jag mycket tacksam om ni påpekar dem. Listan kommer att uppdateras efter hand.

Tillåtna tillsatser i vin enligt EU-lagstiftning

Tillsättning av syra görs i viner från mycket varma områden där den naturliga syranivån blir för låg. Syftet är att göra mer balanserade viner.

tartaric acid = vinsyra. Naturligt förekommande i druvan.

Klarning görs för att göra vinet klart och stabilt. Den mest skonsamma metoden är att låta vinet sedimentera, det vill säga att låta döda jästceller och andra orenheter sjunka till botten. Det är inte alltid tillräckligt och då används ofta proteiner och mineraler i olika form för att binda dessa partiklar. Sedan urminnes tider har exempelvis äggvita och oxblod (numera förbjudet) använts för detta ändamål.

calcium alginate = Kalciumsalt av alginsyra utvunnet ur brunalger
potassium alginate = Kaliumsalt av alginsyra utvunnet ur brunalger
potassium caseinate = Kaliumkaseinat. Framställs av skummjölk och används bland annat som kosttillskott.
casein = Kasein. Protein som är huvudbeståndsdel i mjölkprotein och som har förmåga att binda kalcium
isinglass = Isinglass (eller husbloss) är en form av kollagen/gelatin och framställdes ursprungligen ur torkade simblåsor från fisk men numera från fiskrens. Mycket gammal metod att klarna öl och vin.
silicon dioxide = kiseldioxid/kiselsol. En mineral som kan vara både positivt och negativt laddad vilket är viktigt för dess förmåga att fälla ut olika ämnen ur vinet.. Används ofta tillsamman med gelatin.
edible gelatine = Gelatin. Utvinns ur kollagen som är det huvudsakliga proteinet hos däggdjur.
acacia (gum arabic) = gummi arabicum. Harts framställt ur acaciaträdets sav.
milk/lactalbumin = mjölkprotein
proteins of plant origin = växtprotein
ovalbumin (egg white) = äggvita
alumino silicate = Aluminiumsilikat. Vanligaste formen av detta ämne är bentonit, en porös, vulkanisk mineral som är negativt laddad och reagerar med positivt laddade proteinmolekyler.
ferrous sulfate = Järnsulfat eller järnvitriol. Används bland annat i falu rödfärg och vid växtfärgning.

Avfärgning görs på en del vita viner för att få ett klarare och mer briljant utseende.

polyvinyl-polypyr-rolidone (PVPP) = Skiljer sig från andra klarningsmedel genom att det är ett plastmaterial. Mals till ett fint pulver som absorberar fenoler i vita viner som annars skulle haft en lätt rosa eller brun ton.
activated charcoal = Aktivt kol. Endast tillåtet för vita viner.

Avsyrning betyder att man justerar syran nedåt genom att fälla ut syran eller omvandla den till mjukare syror. Att låta vinet genomgå malolaktisk jäsning är en naturlig metod som man på senare år lärt sig att styra.

lactic bacteria = Mjölksyrebakterier. Naturligt förekommande i vin. Omvandlar hård äppelsyra till mjuk mjölksyra.
neutral potassium tartrate = Kaliumtartrat eller vinsten. Förekommer naturligt i vin.
potassium bicarbonate = Kaliumbikarbonat. Används huvudsakligen som en källa till kolsyra i exempelvis bakpulver.
calcium carbonate = Kalciumkarbonat. När det förekommer naturligt, löst i vatten kan den fällas ut och bilda droppstenar.

Doftkontroll. Till skillnad mot spridd uppfattning så tillsätts inga aromer. Däremot så kan man i modern vinmakning behöva kontrollera så inga obehagliga dofter uppstår ur jäsningsprocesserna.

copper sulfate = Kopparsulfat. Används för att avlägsna lukten av ruttna ägg och svavel som kan uppstå i modern vinmakning i rostfria tankar och liten kontakt med syre. Stöter du på ett vin som luktar gamla ägg kan du rädda det genom att doppa ett kopparmynt i det.

Behandling

oak chips = Ekspån. Används för att tillföra ekaromer (vanilj, kanel o.s.v) i viner som inte fatlagras.
metatartaric acid = Vinsyra som upphettats. Används för att förhindra utfällningar. Används nästan uteslutande för bag-in-box.
water = vatten

Berikning handlar om att göra vinet fylligare, alkoholrikare eller sötare. Den vanligast förekommande berikningen är chaptalisering som är tillsatts av socker i musten innan jäsning. Detta gör att alkoholhalten och fylligheten ökar. Detta är endast tillåtet i svalare delar av Europa och är noggrant reglerat.

concentrated grape must = koncentrerad druvmust
rectified concentrated grape must = Rekitifierad (avjoniserad) och koncentrerad druvmust. Förkortas RCGM.
saccharose = Vanligt betsocker/strösocker.
tannin = tannin/garvsyra. Naturligt förekommande i druvan.
oxygen = syre. Tillsats av syre genom ett sakta genomflöde av mycket små bubblor (microoxygenation eller MOX) hjälper till att utveckla struktur, färg och munkänsla i röda viner.

Enzymer är proteiner som katalyserar, alltså ökar kemiska reaktioners hastighet. Nästan alla processer inom den biologiska cellen behöver enzymer. Utan enzym inget liv.

betaglucanase = ett enzym som underlättar filtrering av bland annat ädelsöta viner.
pectolytics = enzymer som bryter ner pektinet i druvan och underlättar extraktion. Används med stor försiktighet då det tenderar att minska druvkaraktären.
urease = ett enzym

Jäsning innebär att jästceller , naturlig förekommande på druvan, i vineriet eller tillsatt, omvandlar sockret i musten till alkohol, värme och koldioxid. Förutom socker kräver jästen andra näringsämnen. Om dessa inte förekommer i tillräcklig mängd i musten måste dessa tillsättas.

fresh lees = färsk jästfällning. Sediment av döda jästceller
ammonium bisulphite
thiamine hydrochloride = B-vitamin
yeast cell walls = cellväggar från jäst.
yeasts for wine production = jäst för alkoholjäsning. Naturligt förekommande i musten.
diammonium phosphate = Jästnärsalt
ammonium sulphate = jästnärsalt
ammonium sulphite = jästnärsalt

Komplexbildare (sequestrants) fungerar konserverande genom att förhindra att koppar och järn som finns i vinet att fungera som katlysatorer vid oxidation.

fresh lees = färsk jästfällning. Sediment av döda jästceller
potassium ferrocyanide = Kaliumferrocyanid. Används för att avlägsna för höga nivåer av järn och koppar ur vinet. Dessa ämnen är naturligt förekommande men kan göra vinet instabilt och koppar är i för höga nivåer skadligt. Metoden kallas ”blue fining” och är idag ovanlig.
calcium phytate = Kalciumfytat. Ett ämne som utvinns ur kli och används för att avlägsna för höga nivåer av järn. Används mycket sällan.
citric acid = Citronsyra. Naturligt förekommande i druvan.

Stabilisering handlar i de flesta fall om att snabba på de naturliga reaktioner som kan ske i vinet under transport och lagring. Genom stabiliseringen slipper konsumenten fällningar i vinet.

calcium tartrate = Kalciumtartrat. En biprodukt av vinframställning. Återfinns även som fällning i viner.
potassium bitartrate = Kaliumbitartrat även kallat vinsten eller på engelska ”cream of tartar”. Naturligt förekommande i vin.
yeast mannoproteins = Mannoproteiner. Utvinns ur jästfällning för att ge större syrastabilitet. Efterliknar den effekt som uppnås vid lagring på jästfällning (lees) vilket även ger en fylligare munkänsla.

Konserveringsmedel utgörs i de allra flesta fall av svaveldioxid som förekommer naturligt i mindre mängder i vinet. Svavel har använts i århundraden inom vintillverkning och är nästintill oundgängligt. Tack vare modern teknik och större kunskap ligger användningen idag på en mycket låg nivå och är strikt reglerad.

sorbic acid = Sorbinsyra. Konserveringsmedel ursprungligen utvunnet ur omogna rönnbär.
sulphur dioxide = svaveldioxid
argon = Argon. Den vanligaste ädelgasen i atmosfären. Används för att avlägsna syre ur tankar. Dyr.
nitrogen = Kväve. Grundämne som utgör cirka 78% av vår atmosfär. Används för att avlägsna syre ur tankar.
potassium bisulphite = Kaliumbisulfit. Används för svavling av vinet.
dimethyl dicarbonate (DMDC) = Dimetyldikarbonat. Tillsätts vid buteljering för att inaktivera enzymer i mikroorganismer och därmed döda dem. Bryts efter några timmar ned till koldioxid och metanol som är naturligt förekommande i vinet. Reducerar behovet av svavel.
carbon dioxide = Koldioxid. Bildas i enorma mängder vid alkoholjäsning. Och när du andas ut. Används för att avlägsna syre ur tankar och vid buteljering.
potassium metabisulphite/disulfite = Kaliummetabisulfit. Används för svavling av vinet.
allyl isothiocyanate = Organisk svavelförening som bland annat ger den kraftiga smaken i senap och wasabi.
lysozyme = Ett enzym vanligt förekommande i tårar, saliv och modersmjölk. Reducerar behovet av svavel.
potassium sorbate = Kaliumsorbat. Neutraliserad sorbinsyra (se ovan) som finns naturligt i många frukter och bär.
ascorbic acid = Askorbinsyra eller C-vitamin

Tillåtna tillsatser i EKOLOGISKT vin enligt EU-lagstiftning från skörden 2012

Klicka på länkarna för PDF:er: tillsatser 1 tillsatser2

Det händer inte ofta att jag tipsar om portugisiska viner (läs ”aldrig”). Men det är ju inte för sent att bättra sig.

2007 Esporão Reserva kommer från Alentejo i södra Portugal och är framställt av druvorna aragonés, cabernet sauvignon och trincadeira och lagrat 12 månader på fat. Cabernet sauvignon slår verkligen igenom i doften med massor av mogna svarta vinbär kompletterat med friska röda bär och fin örtighet. Den mogna, mörka frukten och en förnimmelse av vanilj och vispad grädde får mig att tänka på cabernet från Kalifornien.  Smaken är ganska fyllig och fruktig med mjuka tanniner och frisk syra, väl avvägd fatkaraktär och lång, balanserad eftersmak med tydlig örtighet och liten läderton.

Ett modernt, välgjort vin med karaktär. Tyvärr måste det beställas, men det kan vara värt att vänta på några dagar.

Idag saknar jag både inspiration, ork och lust till att laga mat. Det får bli upptinad chili ikväll.

Jag tog solskenet som ursäkt för att gå ut och ta en öl och samtidigt testa appen för WordPress så jag kan blogga på språng.

Samuel Smiths Organic Best Ale funkade utmärkt i solen med sin fruktiga maltighet och behärskade beska. Nu återstår att trycka på knappen och se om appen är lika tillfredsställande.