Idag är det den 20:e september. Det är inget särskilt med det datumet förutom att idag är sista dagen att skicka in den årliga ansökan till The Institute of Masters of Wine. Det kommer jag inte att göra.

De av er som följer min blogg mer eller mindre regelbundet vet att jag för ett år sedan blev antagen till detta ansedda utbildningsprogram som i slutändan kan resultera i den illustra titeln Master of Wine. Därefter följde en fantastiskt spännande och lärorik tid med bland annat ett minst sagt tufft internat i Österrike och en lärorik resa till Tokaj. Sedan tog jag en time out eftersom mitt arbete tog för mycket tid och jag inte hann förbereda mig för den första examinationen i maj. Därefter var tanken att jag skulle förnya min ansökan och göra om första året för en nystart. Så blir det inte.

Under sommaren och under terminsstarten har jag insett att jag vill göra och lära mig saker jag tycker är roliga och intressanta. Inte tvingas att plugga in ämnen för att jag måste eller ha tvingande uppgifter hängande över mig under flera år. Det är mycket mer värt för mig att utveckla utbildningen, entusiasmera våra elever, resa för lärande och lyst och fördjupa mig i det jag tycker är kul än att jaga en åtråvärd titel jag ändå kanske inte når.

Jag har bara på detta korta år lärt mig otroligt mycket, kommit till värdefulla insikter och lärt känna fantastiska människor. Jag är så nöjd med att jag sökte och kom in. Men nu lägger jag av. Och laddar om.

Efter lingonsyltkoket fanns det kvar en massa smakrik, söt saft och lite bär kvar när jag fyllt burkarna. Inget får förfaras så jag passade på att göra lingonkokta päron på mitt sätt.

Skala, halvera och kärna ur 4 stycken fasta/hårda päron. Lägg i en vid gryta och slå över 2 dl rårörda lingon, 1 dl vermouth (röd/vit/torr eller söt efter smak och tillgång), 1 kanelstång och 1 stjärnanis. Fyll på med vatten så det nätt och jämt täcker. Koka upp och låt sjuda under lock tills päronen är mjuka men inte mosiga, det kan ta 5-25 minuter beroende på sort och mognad. Låt päron kallna i lagen och gärna stå över natten. Servera med vispad grädde eller vaniljglass och några skedar av lagen.

När jag gjorde klassiska rörda lingon skrev jag att jag hade så jag klarade mig de kommande två åren. Det stämde bra för nu var det dags igen. Den här gången gjorde jag en egen lite lyxigare variant på detta omistliga och klassiska tillbehör.

• 2,5 l lingon
• 6 dl vatten
• 1 kg strösocker
• 1 kanelstång
• 0,5 vaniljstång
• 1 dl calvados

Koka en lag på vattnet och sockret. Häll i de väl sköljda och rensade bären och kryddorna och koka tills bären börjar bli lite transparenta, cirka 20 minuter. På slutet häller du i spriten som får koka med några minuter. Fördela i väl rengjorda glasburkar och skruva åt medan sylten är varm så bildas ett baksug. Sylten håller nästan hur länge som helst tack vare lingonens naturligt konserverande egenskaper..

Jag arbetade som produktchef inom vinimportbranschen för flera år sedan. Det var verkligen inte ett jobb för mig. Jag vantrivdes så fullständigt att det lätt kan räknas till de värsta åren i mitt liv. Stundtals var det så illa att jag vaknade vid fyratiden på morgonen och inte kunde somna om och jag tappade all aptit.

Äta måste man ju och som tur var fanns ”Hemma hos Greken” alldeles intill mitt kontor i Lund. Otaliga var de gånger jag flydde iväg från oron och stressen till denna lilla vänliga oas en halvtrappa ned i en källare. Även när magen knöt sig som värst kunde jag ändå alltid få ned deras magiskt goda och snälla faki, en grekisk linssoppa som många försökt återskapa utan att lyckas. Utan denna soppa, som ständigt står på menyn, så vete tusan hur jag tagit mig igenom denna period. Den räddade praktiskt taget livet på mig.

Under en tid hade ”Greken” en filial på den numera insomnade Saluhallen men efter en längre frånvaro har de nu öppnat igen på Gråbrödersgatan i Malmö. Bara ett par hundra meter raka spåret från mitt nuvarande arbete. Samma varma, familjära stämning. Samma meny med rustika, billiga och smakrika lunchrätter från kantin. Ingen kortbetalning och den eviga skylten med texten ”Recept lämnas i morgon”.

Skulle det knipa så har jag återigen en livräddare inom gångavstånd. Jag känner mig trygg.

Idag skänkte  de nästan bort körsbärstomater på Möllevångstorget. Jag drog mig till minnes ett recept som Ernst Kirchsteiger presenterade i sin teveserie i somras och plockade genast på mig 2 kilo för en guldtia. Ett busenkelt recept som bevarar tomaterna länge och kan användas som ett friskt tillbehör till kötträtter eller i sallader. Inga exakta mått och smaksättningen kan man improviser lite grand som man vill.

Skölj tomaterna väl och stick hål på dem med en tjock nål eller en liten gaffel. Stora tomater kan du dela. Packa dem tätt i väl rengjorda burkar tillsammans med halverade vitlöksklyftor, färska rosmarinkvistar, svartpepparkorn och lagerblad. Ringla över några matskedar honung i varje burk och fyll på med vit vinäger*.

Fler sätt att konservera tomater är Camilla Plums recept på inkokta tomater och inlagda torkade tomater. Prova också att göra passata.

*Det går åt ganska mycket vinäger. På City Gross säljer de vinäger i 5-liters bag-in-box för runt 60 kronor. Spring och köp.

I senaste numret av Icas kundtidning Buffé fanns ett enkelt recept på smulpaj av Tommy Myllymäki som jag var tvungen att testa. Den lilla variationen från det klassiska receptet var smakbrytningen med flingsalt. Fantastiskt bra serverad med en klassisk sauce anglais.

Blanda samman 2 dl vetemjöl, 1 dl havregryn, 1,5 dl socker och 1,5 tsk flingsalt. Tillsätt 125 g kallt smör i små bitar och nyp ihop till en smuldeg. Skär 800 g äpplen i klyftor, ta bort kärnhusen och skär i mindre bitar. Om du använder svenska äpplen behöver du inte skala dem. Importerade har ofta tjockt skal som inte är så trevligt. Blanda äppelbitarna med 1 tsk kanel, 2 tsk socker och 1 krm flingsalt och lägg i en smord ugnsform. Häl över smuldegen och grädda i ugn på 225° i ungefär 30 minuter.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

För ganska precis två veckor sedan dödförklarade jag vinägermodern i mitt andra försök att göra min egen vinäger. När jag häromdagen kikade in i skrubben där jag dolt kulturen från ljus så hade det hänt saker. Vinägermodern levde och hade bildat ett tjockt, manetliknande lock över vinet! Äntligen hade jag lyckats!

Hur långvarig glädjen nu blir är en annan femma. Idag har jag nämligen tagit upp den härliga geléklumpem som nästan var separerad i två lager och fördelat små bitar av den tillsammans med en skvätt av vinägern i två nya kulturer – en med vitt vin och en med rött samt en skvätt PX-sherry för lite sötma. Det mesta av vinägermodern fick slinka tillbaka i ursprungsburken i vilken jag tillsatte lite nytt vin. Förmodligen kommer urmamman att dö en sorglig drunkningsdöd men min förhoppning är att det nu finns så mycket levande kultur att den snart tar fart igen.

Nu måste jag bara ha fatt i ett vinägerkrus. Trodde jag hade ett men kan för mitt liv inte hitta det.

Sauvignon blanc och chardonnay är två storheter bland druvsorterna som mycket sällan möts. Det är som om den lätt aromatiska och örtiga karaktären i den förstnämnda och den mer allmänt fruktiga i den andra skulle vara varandras oförenliga motsatser. Mig veterligen har jag nog bara stött på kombinationen ett par gånger under alla år jag sysslat med vin. Men i det lilla vindistriktet Cheverny i Loire är det en en allmänt accepterad och sanktionerad blandning. Jag har faktiskt aldrig provat något vin härifrån tidigare (vad jag minns) så 2010 Domaine de Léry var en trevlig bekantskap i den aptitretande, fruktiga och lättsamma stilen.

Typiskt örtigt gröna aromer av sauvignon blanc som nässlor, svartvinbärsblad, gröna äpplen, lime, citron och en liten mineralitet. Torr smak med en frisk syra och tydliga aromer av lime. Medelfyllig med en lite fet, mogen fruktighet som balanserar den friska syran. Krsipig, fruktig och lite mineralstram eftersmak. Riktigt läckert.

Bouché Père & Fils är en gammal favorit sedan jag första gången provade den tillsammans med wallenbergare på Grands Veranda för många år sedan. Kontakten har varit sporadisk under åren men nu lär det bli tätare träffar i glaset.

Idag provade jag nämligen deras årgångslösa blanc de blancs (endast framställd av chardonnay) och blev snudd på knockad. Vinet har en stor doft av rökighet, mineralitet, rostade hasselnötter, mörk choklad, nougat kombinerat med lime, pomerans och andra aromatiska citrusfrukter. Jag älskar den här rika, mogna tonen särskilt när den kommer i par med citrusfräschör. Smaken är fyllig, mycket torr med intensiv ren syra, tät, mjuk och krämig mousse och en rik, ren lång balanserad eftersmak. Otroligt snyggt och njutbart. Dessutom till det löjligt låga priset 235 kronor! Edit: Priset är 296 kr ink moms. Fortfarande billigt till vad det leverar. Finns bara på Jacobsson & Söderströms Vinklubb.

Idag var slutet på andra dagen av tre på sommelierutbildningens internat på Kronovalls Slott och ett dygn mer eller mindre ”off the grid”.

Hänförande vacker miljö både inne och ute. Tydlig, kompetent matlagning av bra, lokala råvaror och omsorgsfull service. Rena drömmen. Att det dessutom är ett härligt engagerat gäng som hamnat här ute för att lära sig om vin är en stor bonus. Intensiva dagar både för eleverna och oss föreläsare med teoripass varvade med provningar och krävande grupparbeten. Första dagen om sensorik, vitikultur och mat och vin i kombination avslutades sent på kvällen med en ”doftpromenad” där fjorton doftprover samt drycker i svarta glas skulle identifiereas. Svårt men mycket roligt.

Andra dagen har ägnats åt den franska/europeiska vinlagen, vinifikation samt en ”reality check” om den svenska monopolmarknaden och avslutades med ett intressant grupparbete. Varje grupp fick mätglas, fyra oidentifierade och druvrena viner samt skriftliga instruktioner. De skulle prova vinerna, skapa ett vin genom blandning, ge det ett namn och bestämma en marknadsstrategi på två timmar. Efter middagen presenterades resultatet. Det var otroligt intressant och roligt att lyssna på de olika tankegångarna och idéerna men framför allt häpnadsväckande att prova vinerna. Av fyra till synes ganska lika viner lyckades grupperna få fram fyra helt olika blandningar. De visade med all önskvärd tydlighet hur viktig och svår konsten att göra en assemblage (blandning) är.

I morgon blir det en genomgång av mousserande viner och champagne, besök i vinkällaren, avresa till Kiviks Musteri för ciderprovning, studiebesök i vineriet samt analyser i laboratoriet.