Förra året gjorde jag en mycket lyckad variation på Carl Butlers engelska fruktkaka. I år tänkte jag ta den ytterligare ett steg. Jag adderade mustigt muscovadosocker, lakrits och kardemumma och resultatet blev något helt annat. Djupare, mörkare smak och mindre söt, inte helt olikt pain d’épice. Smakade fantastiskt gott till ost men funkar förstås till kaffet, glöggen eller till julkonjaken. Håller i minst en månad och är en perfekt present nu till jul.

1/2 kg smör
5 ägg
7,5 dl vetemjöl
1,5 tsk lakritspulver
1 tsk kardemumma
2,5 dl socker
2,5 dl mörkt muscovadosocker
1 dl PX-sherry
3 msk brandy
finrivet skal av 1 apelsin
0,5 dl apelsinjuice
250 gram torkad frukt (russin, aprikoser, fikon) 
1 dl flisad mandel
1/2 msk smör
smör och vetemjöl till formen

Blanda den torkade frukten (hacka större frukter russinsmått) med vinet, sprit och finrivet skal och 0,5 dl saft från apelsinen och låt dra minst 3-4 timmar eller över natten. Rosta mandeln i en matsked smör i en stekpanna på låg värme. Mandeln ska bli gyllenbrun men får inte brännas vid. Vispa äggen och sockret vitt och pösigt. Om muscovadosockret är klumpigt måste det finfördelas först. Även smöret ska vispas/röras riktigt pösigt. Rör sedan i omgångar ned äggblandningen och vetemjölet i smöret och slutligen frukt och mandel. Den fasta smeten klickar du ner i en väl smörad och mjölad form. Grädda i 175° i minst 2 timmar (för mig tog det 3 timmar och jag fick sänka temperaturen till 150°). Kontrollera med en tandpetare så att kakan är torr i mitten. Låt kakan svalna, vippa in i folie och låt vila 2-3 dagar innan du skär upp den.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Det här är Jamie Olivers Lovely Stewed Fruit som han lagade till sin makaroni- och blomkålslåda. Det är egentligen inte ett recept, snarare en enkel metod att ta vara på plommon och andra stenfrukter eller piffa upp billig men smaklös frukt på vinterhalvåret. Kan varieras efter behag.

Dela och kärna ur stenfrukter (plommon, persikor, aprikoser, nektariner) och lägg i ugnsfast form. Strö över muscovadosocker (farin-, rå- eller strösocker går också bra). Ju sötare frukt desto mindre socker. Strimla ner lite apelsinskal utan det vita och bittra samt pressa över lite av saften. Skvätt över lite god sprit (whisky/rom/brandy/konjak/etc) och bland ner lite mald vaniljstång. Bland runt med händerna. Hit kan du förbereda. Baka på 225° i 20-25 minuter. Låt svalna något och servera med vaniljglass.

Ibland är det skönt att kunna luta sig mot livsmedelsindustrin. Exempelvis när det gäller buljonger. Jag har försökt några gånger men aldrig blivit nöjd med resultatet och sett i förhållande till arbetet så är det definitivt inte lönt. Att koka bönor går ju lätt bara man kommer ihåg att blötlägga i tid men även här är konserverna en välsignelse.

När jag satte mig för att laga den legendariska, italienska grönsakssoppan minestrone (en variant av minestrone di verdura och minestrone alla fiorentina) så försökte jag mig på att göra allt från grunden. Buljongen blev för vek i smaken och fick hjälp på traven av buljongpoddar och bönorna blev lite för mosiga. Ska du pröva på receptet, och det ska du, så går det precis lika bra med de prefabricerade. Förbereder man och skär upp alla grönsaker och fördelar dem i olika skålar så är det en baggis att laga soppan.

Skär 2 morötter, 2 selleristjälkar och en stor gul lök i små tärningar och lägg i en skål. Skär en purjolök i strimlor, dela en näve gröna bönor och lägg i en skål med en pressad vitlöksklyfta, nymald svartpeppar samt de väl sköljda vita bönorna från burk (eller 100 g torra som du blötlägger och kokar). Skär fina små buketter av ett litet blomkålshuvud samt ett broccolistånd och lägg i en skål. Skålla, flå, kärna ur och hacka 2 stora bifftomater eller 4-5 plommontomater samt tärna en liten zucchini och lägg tillsammans i en skål. Koka up 2 liter grönsaks- eller hönsbuljong på flytande fond,pod eller tärning.

I en stor gryta hettar du upp olivolja och fräser morötter, lök och selleri tills det får lite färg och slår sedan på buljongen. Låt koka upp och sjuda i 5 minuter. Lägg ner bönorna och purjolöken och koka ytterligare 5 minuter. Sleva upp cirka 4 dl av grönsakerna och bönorna och kör slätt med en mixerstav och häll tillbaka i soppan (detta kan du hoppa över men det gör soppan matigare). Hit kan du förbereda. Innan servering kokar du upp soppan och slår i 1 dl små makaroner och kokar upp. När halva koktiden har gått slår du i broccolin och blomkålen. När pastan är klar låter du zucchinin och tomaterna gå ner i soppan och koka 3-4 minuter. Innan servering blandar du ner hackad färsk basilika och/eller persilja. Servera med bröd och rikligt med parmesanost.

Vi blev serverade ”falska sniglar” när vi satt på vår kvarterskrog nyligen. Visserligen är det jättegott med champinjonhattar med vitlökssmör och persilja. Men jag kände på mig att det skulle gå att utveckla idén. Det gick över förväntan! Det blev en mycket matig, smakrik och trevlig liten förrätt.

Välj ut 250 g väl utslagna champinjoner + 12-15 ganska stora och fasta svampar att fylla. Skär och hacka de 250 grammen mycket fint. Fräs i torr stekpanna tills all vätska kokat borta och drygt 2 dl svampmassa återstår. Låt svalna. Blanda samman 100 g smör, 25 g riven parmesan, 2 msk ströbröd, 2 msk finhackad persilja, 0,5 tsk salt och blanda till sist ned svamppastan. Fyll svamphattarna (stammarna har du förstås vridit av och hackat ned med den övriga svampen) till bredden med röran. Strö över lite riven parmesan och sist lite ströbröd. Gratiner högt uppe i ugnen på 225° och med övervärme. Servera med lite rostat bröd.

Chianti är ett område som leverar viner av synnerligen varierande stil och kvalitet. Det är en veritabel djungel med massor av fallgropar. Man kan råka ut för bleksiktiga, lingonsyrliga likväl som djupt koncentrerade frukt- och ekmonster. Det har gått så långt att det är svårt att säga vad som är en typisk chianti.

Jag brukar faktiskt försöka hålla mig undan från dessa viner så gott det går just på grund av ovanstående. Därför är det kul att prova 2008 Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva. Här hittar man faktiskt en bra kombination av friskhet, klassiskt strama drag och ren, modern fruktig karaktär. Ung men redan njutbar och med några års spännade utveckling framför sig.

Stor, mörkfruktig doft av svarta vinbär, mörka körsbär, vanilj, grädde, espresso, rostad ek och mörk choklad. Ganska fyllig, mycket fruktig med karaktär av mörka bär, massor med mjuka fina tanniner, tydlig men snyggt integrerad fatstruktur, läskande syra och känsla av röda vinbär. Kaffe, choklad, rökighet och mineralitet hänger kvar i den ganska långa och välbalanserade eftersmaken.

Kollade in Tinas julkök igår och fick inspiration till denna rätt som är den perfekta fusionen mellan sauerkraut och patatas riojanas. Riktigt bra blev det. Friskt, krämigt, smakrikt, krispigt och med en liten hetta. Jag serverade kålen till stekta kotletter men funkar i princip som tillbehör till vad som helst. Ny favorit, särskilt hos Kära Hustrun som liknade det vid varm coleslaw.

Halvera och skär en stor gul lök i fina strimlor. Skär ner 100 g chorizo av den torra sorten i tunna skivor. Fräs lök och korv i smör utan att löken bryns men mjuknar. Skiva ner 2 vitlöksklyftor mycket tunt och låt fräsa med på slutet. Slå på 1,5 dl torrt vitt vin och knappt 1 tsk salt och låt sjuda några minuter. Vänd ner 500 g surkål* och låt sjuda sakta under lock 5 minuter. Blanda i 200 g smetana (hittas bland det laktosfria i mejerikylen, men kan ersättas med crème fraiche) och låt bli varmt.

*Jag använde en polsk sort med strimlade morötter. Om du använder en sort med vitt vin kanske du måste ersätta lite av vinet i receptet med vatten så smaken inte blir för syrlig.

På väg till mataffären efter jobbet för att handla ingredienser till dagens middag så konstruerade jag ett recept i huvudet. Ofta blir sådana recept fantastiska i teorin men ganska mediokra i praktiken. Denna gång blev det en väldoftande och citrusfrisk variant på chicken curry som jag glupskt skyfflade in i ansiktet. Väldigt enkel att göra och tillagas medan basmatiriset kokar.

Skär 400 g kycklinglårfilé i mindre bitar. Bryn i rikligt med smör. När kycklingen fått färg runt om slår du i 1 tsk kanel, 3 tsk curry, ett kuvert saffran, 1 finhackad mild röd chili samt pressar i 2 vitlöksklyftor. Låt fräsa med köttet några minuter och slå därefter i saften från 1 citron. Låt puttra några minuter innan du blandar i 2 dl turkisk yoghurt, 1 pod/tärning hönsbuljong samt 3 msk mangochutney. Låt sjuda upp och puttra några minuter. Rör ner en halv, fint skivad rödlök och 2 dl frusna gröna ärtor, koka upp och sjud cirka 4-5 minuter tills genomkokta. Precis innan servering rör du ned det finrivna skalet från citronen. Servera med basmatiris och mangochutney. Det sistnämnda ett måste.

Ett besök på restaurang Rebell i Malmö har stått på att-göra-listan ganska länge. Igår blev det av i samband med examensmiddag med avgångsklassen från sommelierutbildningen.

Restaurangen är inredd i en sval, avskalad stil men med många roliga och personliga detaljer som gör att det känns trivsamt och välkomnande.  Efter ett riktigt trevligt glas mousserande rosévin från Italien (namnet har helt fallit mig ur minnet) i baren satte vi oss till bords och fick in ett urval av menyns smårätter som vi glupskt slök utan större eftertanke. Trots att jag vanligtvis inte är särskilt förtjust i revbensspjäll blev jag, liksom de övriga vid bordet, enkelt övertalade att att beställa deras specialitet ”Rebell ribbs” samt ett antal härliga side orders.

En stor portion serverad med coleslaw på rödkål ställdes fram. Spjällen hade först fått gonat sig i en kryddblandning med bland annat kummin och senap innan den marinerades i öl och sedan ugnsbakats på låg värme i ett dygn. Resultatet var de mest fantastiskt saftiga och möra revbensspjäll man kan tänka sig. Att köttet överhuvudtaget lyckades hålla sig fast på benen tills spjällen hamnade på tallriken är ett rent under. Det var bara att lyfta bort benen och glufsa i sig det smakrika köttet. Rebell är värt ett besök eller till och med en kortare resa enbart för denna rätt.

Att de dessutom har det läckra, slanka sydafrikanska vinet 2010 Secateurs Red Blend  från vildhjärnan Adi Badenhorst för knappa 400 kronor är en härlig bonus.

Julbordet

• Griljera skinkan utan söl
• Köttbullar
• Senapssill med vuxen smak
• Brantevikssill
• Kryddsill och senapssill med calvados
• Janssons frestelse
• Rödbetssallad med sting
• Potkäs eller krukost
• Ernsts julgryta till mellandagarna
• Ris à la Mandelmassa

Gårdagens Jamie Oliver-recept kom ursprungligen i par med en sallad. Den gjordes på endive- och trevisanosallad, men den sistnämnda fick jag inte tag på så jag gjorde min egen variant. Den väldigt potenta och smakrika dressingen samt de aromatiska men milda kaprisarna är enligt Olivers recept.

Mixa samman 4-6 sardeller, en vitlöksklyfta, 3 msk rödvinsvinäger, 3 msk yoghurt, 2 tsk dijonsenap och rejält med färsk eller frusen basilika till en slät dressing.

Krama ur det mesta av vätskan 2-3 msk inlagd kapris (den lilla sorten) och fritera lätt i lite olivolja i botten på en kastrull. Kaprisen är färdig när de öppnat sig som små blommor. Skilj av den heta oljan (kan spara i kylen och hällas över stekt fisk till exempel) och kaprisarna med en trådsil av metall.

Gör en blandad grönsallad (jag var lat och köpte en påse färdigblandad ”toskansk” sallad) samt klyfta i lite körsbärstomater. Ta en endive och skär rotänden i tunna skivor och blanda dessa tillsammans med endivebladen med den övriga salladen. Strö över kaprisen och ringla över lite av dressingen.