Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Pinot noir från Chile brukar man koppla till svala Casablanca och traditionellt brukar man beskriva chilensk pinot som  ”leafy” och  ”syltigt”. Idag är kvaliteten mycket högre och området Leyda räknas som kultområde för druvan. Första vinet från Maule är lite ovanligt då det är ett område som inte är särskilt lämpligt för pinot noir.

2010 Oveja Negra Reserva Pinot Noir Reserva  / Chile – Maule (VIA Wines) nr 6017 / 89 kr. Ganska ljus röd färg med liten orange ton. Medelstor, generös, lite kryddig doft, anis och massor med mogen, syltig röd fruktighet av jordgubbar och hallon. Medelfyllig, frisk, ganska fruktig, mogna röda bär, någon syltighet, örter och lite fatkryddighet (kanel). Ganska kort men ren och enkel smak. Bra och trevlig mitt-i-veckan-pinot för pengen.

Nedanstående vin är, liksom rieslingen från Elqui, den första skörden av pinot noir från området.

 2011 Castillo de Molina Pinot Noir  / Chile – Elqui (Viña San Pedro) fatprov. Ganska ljus röd färg med liten blå ton. Medelstor, lite konstgjord doft av fruktkaramell, grön och omogen ton, röda friska bär och en lite stickig ton som nytt läder. Lätt, mycket frisk, syrlig röd bärighet, stram och lite mineralig. Torr och kort eftersmak.

Följande viner levererar mycket bra kvalitet och karaktär för en mycket rimlig peng. Den sista från Leyda påminner mycket om bra pinot från Nya Zealand.

2010 Pinot Noir Reserva Especial  / Chile – Limari Valley (Maycas del Limari) nr 70692 / 99 kr. Medeldjup röd färg med blå ton. Stor, generös, komplex, kryddig ton, mogna röda bär, jordgubbar, blåbär, fataromatisk och ett stråk av euacalyptus. Medelfyllig, mycket frisk, slank frukt av mogna men friska röda bär, snyggt infattad ekstruktur, kryddighet av kanel, anis och örter. Bra längd med balans och liten mineralitet i avslutet. Mycket välgjort och snyggt i prisklassen.

2010 Leyda Single Vineyard ”Las Brisas” Pinot Noir / Chile – Leyda Valley (Viña Leyda) nr 70270 / 99 kr. Medeldjup, rubinröd färg. Stor, sammansatt, ännu outvecklad doft av mogna röda bär, körsbär, aromatiska toner, lite tobak, någon kryddighet. Ganska fyllig, generös frukt, plommon, körsbär, vinbär, lite mossa, snygg liten kryddig fatton. Lång, ren, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Av chardonnayerna nedan från Argentina är de två från Catena i särklass då de kommer från de svalare och högre liggande områdena Luján och Vale de Uco i Mendoza.

2010 Chardonnay Golden Reserve  / Argentina – Mendoza (Trivento). Ljust gul. Ren fruktig, ganska enkel doft av honungsmelon, banan och gröna äpplen. Medelfyllig, mycket frisk och fruktig med tunn kropp, liten ekstruktur. Bra längd med ren eftermak med liten kryddighet.

2010 Catena Chardonnay / Argentina – Mendoza (Bodegas Catena Zapata) nr 6612 / 119 kr.  Medeldjup gul färg.  Ganska liten doft av citrus, ananas och hjortron. Medelfyllig, mycket fruktig med välintegrerad syra och en tydlig ekstruktur, massor med mogen gul frukt, liten vaniljton. Lång, fatkryddig eftermak med bra fokus.

2008 Catena Alta Chardonnay / Argentina – Mendoza (Bodegas Catena Zapata) nr 90575 / 175 kr. Medeldjup gul färg. Ganska stor doft av mogen gul frukt, sol med lite aromatiska inslag. Ganska fyllig, torr smak med koncentrerad fruktighet av mogen gul frukt, integrerad frisk syra, fint invävd ekkryddighet. Lång, ren, komplex och fokuserad eftersmak. Mycket, mycket välgjort och karaktärsfullt.

De fyra chardonnayerna från Chile kommer kommer från det riktigt nordliga Límari samt det sydligare Casablanca. Vinerna från Límari brukar jämföras med Chablis. Casablanca anses vara ett svalklimatsområde men är med sitt medelhavsklimat varmare än Límari. Svårt att generalisera om vinerna från Casablanca då här finns stora skillnader och många olika stilar.

2009 Chardonnay Reserva Especial  / Chile – Limari Valley (Maycas del Limari) nr 70306 / 99 kr. Medeldjup färg. Ganska stor, frisk citrusdriven doft med mycket gul, mogen frukt och ton av vanilj. Medelfyllig, torr, frisk och snyggt strukturerad med bra fokuserad gul frukt. Bra, balanserad eftersmak med mineral och en snygg ekstruktur som tittar fram på slutet.

2009 Chardonnay ”Quedrada Seca”  / Chile – Limari Valley (Maycas del Limari) cirka 150 kr. Medeldjup gul färg. Medelstor, lite instängd doft, citrus, gula äpplen och ananas, ekaromatisk, eucalyptus. Fyllig, stram, frisk, tydliga fat, mineral och en tillbakahållen fruktighet. Eftersmaken klingar av ganska snabbt och lämnar en lite torr och lätt bitter känsla. Knuten och lite obalanserad.

2011 Castillo de Molina Chardonnay  / Chile – Casablanca (Viña San Pedro) nr 85437 / 89 kr. Medeldjup, gul färg. Mycket stor fruktig och nästan aromatiskt godisaktig doft av vingummi och tropisk frukt samt frisk citrus. Medelfyllig, torr och citrusfrisk smak, bra, enkel gul frukt. Bra längd, enkelt men välgjort.

2009 Cuvée Alexandre Chardonnay  / Chile – Casablanca (Casa Lapostolle) Carovin / 209 kr. Medeldjup, gul färg. Mycket stor doft av tropisk frukt, burkananas, banan, sparris, nästan karaktär av en sauvignon blanc från Marlborough(!). Fyllig, fläskig frukt, avrundad syra och lite platt i mitten. Ofokuserad och lite slapp.

Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Helgens masterclass om Chile och Argentina med Madeleine Stenwreth MW inleddes med att hon berättade om sitt arbete som konsult. Madeleine fungerar som en länk mellan exportchefer, importörer och vinmakarna så att de förhoppningsvis förstår varandras behov, önskningar och möjligheter. Inte alltid det lättaste men mycket lärorikt.

Vi började med lite lättare och aromatiska vita viner. Argentina är inte känt för sina vita viner med undantag för torrontés. Denna druva ger aromatiska, lätta viner med lite avrundad syra som ofta får justeras upp. Oftast enklare viner som inte vinner på lagring.

2011 Vida Organica Torrontés / Argentina – Mendoza (La Agricola S.A.) nr 6587 / 69 kr. Mycket ljust gul med lite trist beige ton. Medelstor, aromatisk, lite jordig, dammig, aprikos, vingummi och någon kryddighet. Lätt, enkel, avrundad syra, ganska neutral men med bra frukt. Ganska kort men ren eftersmak.

2010 Inca Seleccion Torrontés / Argentina – Calchaqui (Viñedos la Rosa) nr 6467 / 87 kr. Ljust gul färg. Medelstor, mycket fruktig, tropisk frukt, citrus, elegant aromatisk ton, örtig och tydlig karaktär av vitpeppar. Medelfyllig, avrundad syra och lätt parfymerad karaktär men dominerat av skalkärvhet. Viss längd men ofokuserad och lite besk eftersmak.

Ytterligare en aromatisk druvsort är riesling som förekommer i Chile. Vinet nedan är en riesling från det nordliga ökendistriktet Elqui. Helt unikt vin då detta fatprov är från den allra första skörden av riesling någonsin från området.

2011 Castillo de Molina Riesling  / Chile – Elqui (Viña San Pedro) fatprov. Ljust, gyllene färg. Ganska liten doft av citrus, lime och gula och gröna äpplen. Medelfyllig, torr, mycket frisk, mogna citrustoner och lite skalkärvhet. Ganska kort smak med kvardröjande syra. Tydliga tecken på ett vin av druvor från unga stockar (2 år).

Ibland kan man tro att familjen Lurton söker världsherravälde. Det finns snart sagt i varje vinproducerande land. Det gör för alla del ingenting då de i allmänhet gör väldigt bra viner. Denna pinot gris från Vale de Uco i Mendoza är inget undantag.

2011 Bodegas Lurton Pinot Gris/ Argentina – Vale de Uco (Bodegas Lurton) nr 6191 / 75 kr. Mycket ljust gul färg med ett mycket lätt rosa anslag. Stor, mycket frisk och fruktig doft av mogna päron, gula äpplen, grape, persika, citrus. Medelfyllig, torr, frisk och fruktig med toner av äpplen, omogen honungsmelon, liten aromatisk ton. Bra längd med fruktig känsla och liten mineralton. Riktigt trevligt!

Det var länge sedan jag lagade något nytt Carl Butler-recept. I ärlighetens namn är det inte så hemskt många kvar som lockar. Hur som helst blev jag plötsligt sugen på kalops, insåg att jag faktiskt aldrig lagat det och hittade ett klassiskt recept i ”Carl Butlers bästa för Ikea”. Jag skruvade upp kryddningen ett snäpp och resultatet blev strålande bra!

7 00 g benfritt nötkött bringa, högrev eller märgpipa
10-12 smålökar
300-400 hg morötter
15 kryddpepparkorn
2 lagerblad
4-6 ansjovisfiléer
2 msk vetemjöl
smör
1 knippa persilja
salt och peppar
1 buljongtärning eller pod 

Torka av köttet med hushållspapper och skär det i 3 cm stora bitar. Stek köttet i omgångar i smör i en ganska het panna så det blir väl brynt på alla sidor. Lägg köttet i i en gryta, pudra över vetemjölet och rör om. Koka ur stekpannan med vatten och häll över köttet. Slå på mer vatten så det precis täcker köttet. Lägg också ner kryddpepparn, lagerbladen, persiljestjälkarna och buljongtärningen. Lägg gärna kryddorna i en tekula så slipper du pilla bort dem sedan. Lägg på locket och sjud sakta i 2 timmar eller tills köttet blivit mört. Lägg i morötterna skurna i tjocka skivor och de skalade lökarna och fortsätt sjuda i minst en halvtimma. Sila av såsen och pilla bort stjälkarna och kryddorna. Häll tillbaka såsen i grytan, rör ned de mosade ansjovisfiléerna, gärna lite av spadet, koka upp och smaka av med salt och peppar. Lägg tillbaka kött och grönsaker, strö över hackad persilja och servera med kokt potatis och rödbetor.

Här finns samtliga Carl Butler-recept. 

Trodde du att allt tyskt vin var vitt och halvtorrt? Dags att tänka om. En tredjedel av allt vin som produceras är faktiskt rött. Vi ser nästan aldrig nästan dessa viner här eftersom tyskarna dricker upp det mesta själv. När man provat 2009 Friedrich Becker Spätburgunder förstår man faktiskt varför. Ett vin med mycket karaktär av druvan pinot noir och med tydliga drag av en bra bourgogne. Finns tyvärr bara i mycket begränsat antal i ett fåtal butiker.

Mycket ljust röd färg men en stor, aromatisk doft av peppar, kryddnejlika, kanel, hallon, solmogna jordgubbar, lingon, friska gröna örter och en liten mineralton. Smaken är torr, mycket frisk och läskande syra, slank bärig fruktighet av samma röda bär som i doften, fatkryddighet och en diskret ekstruktur. Lång, fin, elegant och balanserad eftersmak med härlig bärton, kryddighet och tydlig mineralitet. 

Idag fick jag en kylskåpsmagnet av Kära Hustrun. Hon har tydligen observerat att det går åt ohemula mängder vin till matlagningen. Faktum är att matlagningsvin faktiskt gör mer nytta i kocken.

För övrigt är det en alldeles särskild dag i dag. Kära Hustrun har faktiskt nästan matbloggat på sin retroblogg. Kors i taket!

Jag har aldrig riktigt blivit vän med eller lärt mig hantera chili. Uppriktigt sagt så är jag ganska okunnig på området. Jag måste ta genvägen via harissa för att det ska bli bra.

Den som följer min blogg vet att jag ofta har med någon tesked harissa när det ska till lite hetta i smaken*. Harissa är en tunisisk chilipasta som är vanlig över hela Nordafrika och som bland annat används för att smaksätta couscous. Det är ingen ren chiliprodukt utan kan ha lite olika smaksättningar beroende på tillverkare eller varifrån den kommer. Vanligast är kummin, koriander och vitlök. Pastan brukar säljas i små glas- eller plåtburkar, men problemet med dem är hållbarheten. Harissa har en tendens att mögla i burken lika fort som man säger piri-piri.

Därför blev jag jätteglad när jag hittade mitt favoritmärke Harissa du Cap Bon i tub på 70 g. Perfekt att dosera ur och bra hållbarhet. I Malmö kan man hitta tuberna på Lucu Food för sju kronor. Jag har laddat upp med ett litet lager.

*Det är också anledningen till denna post. Många vet inte vad harissa är så nu kan jag länka hit.

Sista dagen på sommelierutbildningens slottsinternat på Kronovalls Slott besökte vi Kiviks Musteri för besök i vinanläggningen samt en cider- och calvadosprovning.

Varje gång jag provar Astrakan Torr och Astrakan Halvtorr påminns jag om hur bra de fungerar till mat och vilket användbart alternativ till öl eller vin de är. Tyvärr glömmer jag lätt bort det.

Båda är rena, friska i doften med mycket bra karaktär av de svenska äpplena. Smaken är likaledes frisk, ren, fräsch och lätt äpplig. Astrakan Torr har, som namnet anger, en distinkt torr smak trots 20 gram socker per liter. Restsötman döljs helt av den friska syran men ger fruktighet. Den omärkliga men närvarande sötman gör dock cidern mycket matvänlig och gör att den fungerar bra till skaldjur och husmankost som kåldolmar, sillinläggningar, gravad lax med dillstuvad potatis och isterband bara för att nämna några. Den halvtorra varianten har nästan dubbelt så mycket restsocker men är väldigt välbalanserad. Här är det mat som sushi, mat med hetta, curryrätter och ostar. Bara som exempel.

J.P. Chenet är en riktig kioskvältare sedan många år på Systembolaget, är det största franska vinvarumärket i världen och blev kända som ”den med den krokiga flaskan” men buteljen har nu sträckt på sig. Med tanke på populariteten och betydlesen på marknaden det är det faktiskt ganska konstigt att jag inte provat något av vinerna. Jag har haft åsikter om vinerna utan att faktiskt ha något på fötter. Skäms på mig!

Nu kom dock tillfället då vinet av pedagogiska skäl ingick i en provning på skolan. Med stor nyfikenhet närmade jag mig 2011 JP Chenet Colombard Sauvignon Blanc vars spretiga doft bestod av lika delar piggelin och tulpanstjälk. Smaken kan enkelt beskrivas som snipig, med elak syra bristfälligt dold med liten restsötma och en kärv bitterhet från hård pressning. Sannerligen ett trist vin som inte kan göra någon glad. Mina förutfattade meningar bekräftades tyvärr.

Vill man ha ett riktigt bra vin i den torra, friska och fruktiga stilen men ändå inte betala för mycket så får man för 12 kronor till den alldeles utmärkta österrikiska 2010 Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken.

Blev inspirerad av bloggarkollegan Fredrik ”Lyxbloggaren” Schelin och hans recept på äppelpannacotta. Jag tog det dock ett steg längre och gjorde en pannacottavariant på skånsk äppelkaka med kavringsmul. Det blev mycket bra med mötet mellan den gräddigt, lena och vaniljiga äppelkrämen och det frasiga, söta och kaneldoftande krispiga täcket. Eftersom det är en skånsk dessert så räckte recept endast till två personer.

Dela en vaniljstång och skrapa ur fröna (eller ta 1 tsk mald vaniljstång) och koka upp i en kastrull med 3 dl vispgrädde och 3 msk socker. Låt sjuda 2-3 minuter. Ta av från värmen och rör ned 1,5 msk äppelmos. Rör ut ett blötlagt gelatinblad (eller motsvarande gelatinpulver) tills det är helt upplöst. Sila bort vaniljstången (om du använt det). Fördela i snygga formar och ställ kallt minst 2 timmar så att det stelnar.

Mixa kavring (cirka 3 skivor) så du får 1 dl fina smulor och blanda med 1 dl ljust ströbröd och 1 tsk kanel. Smält minst 50 g smör i en stekpanna och fräs brödsmulorna. Blanda ner 0,5 dl farinsocker och fräs till knaprigt och börjar ta färg. Låt svalna innan du toppar pannacottan med krispet.