Mina tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner brukar vara populära så här års. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stort sett över hela landet så de ska vara lätta att få tag på. Vill du göra något enkelt och billigt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Tjusigt och traditionellt till nyår är hummer och det blir inte mer klassiskt än

Hummer Thermidor

som självklart avnjuts med en klassisk, elegant champagne som

2009 Launois Blanc de Blanc Grand Cru

Varmrätten är fint nötkött inbakad med smakrika tillbehör nämligen

Biff Wellington

som serveras med ett smakrikt, stramt och klassikt vin från Margaux

2012 Château d’Arsac

Middagen avslutas italienskt med en krämig och rik

Tiramisú

och den njuts med samma vin som desserten är smaksatt med

2010 Ruffino Vin Santo Serelle

Mina tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner är populära så här års. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen och lämnar tre dessertförslag till samma vin. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med eleganta, snusstorra 

2013 Privat Brut Nature Reserva

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med italienska 

2013 Borgogno Langhe Rosso 

Middagen avslutas med en 

Pannkakor, glass och PX 

eller bara vaniljglass med hyvlad mandel som du ringlar över med 

Don Guido Pedro Ximenez 20 Years

som räcker till 8-10 personer och också smakar fantastiskt till en 

Julia Childs choklad- & mandelkaka

Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinskribenter som hissar trista och beska Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag själv inte skulle köpa eller dricka. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och karaktärsfull med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Cavenne Brut Extra är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det (som vanligt!) inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. Välbekanta och mattsvarta Freixenet Cordon Negro är riktigt bra i torr, fruktig stil medan Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne runt 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla instruktionfilm på YouTube.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva då hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare moussernde viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den väldigt intressanta provningen av bardolino och chiaretto ägde rum på Villa Cordevigo som ägs och drivs av vinproducenten Villabella. Det är ett femstjärnigt hotell mitt ute bland vingårdarna som restaurerats från grunden då det var helt förfallet i början av 2000-talet. De äldsta delarna av grunden härrör från ett romerskt sommarhus och hela egendomen är som en resa genom århundradena. Här finns också restaurangen Oseleta som fick sin Michelin-stjärna samma år de öppnade 2011.

Man producerar vin under de båda namnen Villa Cordevigo samt Villabella och de imponerade mycket under provningen (se nedan). Framför allt 2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico samt 2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Den sistnämnda är ett av de bättre ripasso-vinerna jag provat och finns tillgängligt via Systembolaget men i en annan årgång.

Man har också de största odlingarna av den mycket sällsynta druvan oseleta. Denna blå druva, som för ett par decennier sedan var snudd på utrotad, ger extremt små klassar med intensivt smakrika druvor rika på tanniner och färg. Man gör ett vin med namnet Oseleta som endast görs i 800 magnumbuteljer som serveras på restaurangen med samma namn. Otroligt kraftfullt och intensivt vin i amarone-stil.

Efter provningen var det dags för en ”enkel” 4-rätters lunch. Tänkt vin genomgående var den ovannämnda chiaretton men även en magnum Oseleta trollades fram. Kocken Giuseppe D’Aquino från Kampanien trollade fram fantastiska rätter med inspiration från sin hemregion.

•

En korg med fantastiska små bröd varav ett var smaksatt med citron samt ett ”muffinbröd” med en fyllning av kokt ägg och bacon. Ljuvligheter tillsammans med det salta smöret.

•

Förrätten var en liten bakelse där man varvat stekt aubergine med tomatsås och mozzarella och toppat med en jätteräka från Sicilien. Ljuvligt smakrik liten rätt i all sin raffinerade enkelhet.

•

Pastarätten var en puck av tjocka spaghetti kokta al dente med en tomatsås smaksatt med citronzest och burrata (mozzarella med grädde). På toppen en pomodorino del piennolo. Det sistnämnda är en liten tomat som växer i stora klasar som efter skörd hängs utomhus och blir halvtorkade och utvecklar mer smak. En ren smakexplosion tillsammans med den skenbart enkla pastarätten.

•

Till huvudrätt fick vi oxkind av Fassone-nöt som var så mör att den demonstrativt serverades med sked istället för kniv. Tillbehör vara palsternackspuré, sura körsbär och en koncentrerad rödvinssås på oseleta-vin (se ovan) och mörk kakao. Tyvärr kantrade anrättningen över av såsen som var för koncentrerad och bittar av både vin och kakao. Intressant nog fungerade chiaretton väldigt bra till medan det kraftfulla Oseleta blev ett magplask.

•

En liten fördessert i form av en rosa pralin på is serverades sedan vi fick instruktion att ta hela i munnen innan vi bet i den. Wow! Den rosafärgade vita chokladen brast och ut kom en smakkoncentrerad shot av bellini, det vill säga persika och champagne. Hade kunnat poppa sådana hela eftermiddagen om jag fått tillfälle.

•

Till desserten serverades Villabellas egen passito Fiordilei, kanske ett av de bättre söta italienska viner jag provat. Fantastisk balans mellan syra och sötma, simmigt och komplext med torkad frukt, honung och nötter. Desserten var en luftig pannettone och en ljuvlig mandelkaka jag glömt namnet på serverad med molnlätt zabaione. En perfekt avslutning!

•

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Medeljup rubinröd. Medelstor med viss komplexitet, djupt fruktig av mogna skogsbär, mörka körsbär, mörk choklad, antydan till torkad frukt och liten pepprighet. Elegant, fokuserad och balanserad. Riktgt bra ripasso!

2008 Villa Cordevigo Rosso Veronese. Djupt blodröd. Stor, nyanserad och lite eldig doft med torkad frukt, choklad, kryddighet, tobak och mörka bär. Fyllig, torr, mycket frisk, eldig, mjuka och välbalanserade tanniner, mörk frukt, mörk bitter choklad, pepprig, kanel och lite vanilj. Elegant men kraftfull med lång eftersmak.

2006 Fracostoro Amarone della Valpolicella Classico Riserva. Medeldjupt blodröd med lite orange kant. Stor, utvecklad och nyanserad doft av mörk choklad, läder, tobak, russin, mörka körsbär och lakrits. Fyllig, smakintensiv, eldig, välstrukturerad och astringent med stort fruktfokus, stor kryddighet. Lång, bred och intensiv eftersmak med eldighet och kryddor. Häftigt.

Denna bloggpost får massor med träffar varje jul. Därför repriserar jag den här med uppdaterade vintips. Vinerna hittar du längst ned. Uppdaterade vintips aktuella 2017 hittar du här.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig, smakrik champagne eller mousserande vin med lite sötma genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

• Bubbelvin

  • Cava Blanc de Noirs 99 kr
  • Louis Boillot Brémant de Bourgogne Brut 119 kr
  • Champagne André Clouet Grande Reserve 279 kr

  Vitt och fruktigt

  • Cono Sur Viognier 79 kr
  • Four o’Clock Chardonnay 99 kr
  • Pierre Sparr Pinot Gris Resérve 129 kr

  Vitt och halvtorrt

  • Dr L Riesling / Tyskland   79 kr
  • Kloster Eberbach Riesling Kabinett / Tyskland   99 kr

  Rött, mjukt och bärigt

  • Amalthea de Loxarel 79 kr 
  • Briccotondo Barbera / Italien   85 kr
  • Beaujolais-Villages / Frankrike   89 kr

  Rosé

  • Mulderbosch Rosé 89 kr

Detta bildspel kräver JavaScript.

DOC Lessini Durello är ett område för mousserande viner som delvis överlappar Soaves finaste vingårdar på de höga terrasserade bergen och kullarna med vulkanisk svart basalt. Länge exporterades nästan allt som stilla vita viner till Tyskland för att skänka fräschör och syra vid produktion av enklare mousserande viner. På knappt 20 år har området genomgått en mindre revolution mycket tack vare den internationella efterfrågan av mousserande kvalitetsvin. På 1990-talet fanns bara tre producenter kvar som totalt framställde 65000 buteljer mousserande vin. År 2005 hade antalet ökat till sju för att i år vara uppe i tjugo.

Den lokala gröna druvan durella (vinet heter durello och druvan durella) har odlats i Lessini i minst tusen år och anpassats sig till sin omgivning. Det är en druva med en ovanligt hög syra och ger vin med tydliga citrusaromer. De vulkaniska jordarna basalt ger komplexitet och syran en karaktär av sälta som är mycket uppfriskande.

Man gör en enklare och fruktigare still där vinet jäser en andra gång på trycktank (charmat) samt på traditionellt vis med en andra jäsning på flaska (metodo classico). Båda stilarna görs helt torra med max 16 gram socker per liter. De sistnämnda lagras minst 36 månader på jästen i flaskan, samma krav som på årgångschampagne, men oftast mycket längre. Man anser att vinerna är bäst efter 8-10 år på flaska. Trots lång tid på jästfällningen så får vinerna mycket liten karaktär av  bröd och jäst som annars är vanligt. Det beror på att vinernas mycket låga ph-nivå bromsar autolyseffekten. Den långa lagringen genomförs för att runda av den höga suran och skapa balans i vinet. Trots det är detta viner för dem som gilar strama, rena, syradominerade och ”vertikala” viner. Ett område att hålla ögonen på..

CORTE MOSCHINA

2014 Corte Moschina Millesimato DOC Lessini Durello (charmat). Ljust gul med fin mousse. Stor, ganska enkel citrusaromatisk doft med inslag av apelsinblommor och lite piggelin. Torr, mycket hög frisk men polerad syra, citron, lime, stram och lång eftersmak med viss mineralitet.

2011 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello (36 månader på jästfällningen). Ljust gul med fin mousse som stannar länge på ytan. Stor citrusdominerad doft med toner av vit persika, kalkighet, någon jästig ton och lite vax. Medelfyllig, torr, mycket fin frisk syra, stram med fokuserad citrusfrukt. Stram, elegant med fin längd och liten brödighet.

2009 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello Riserva (60 månader på jästen). Ljust gyllengul med fin mousse. Medelstor doft med citrus, toner av vit persika, gul frukt, gula päron, kalkighet, vax. Medelfyllig, mycket torr, frisk syra, mycket stram, citrusfrukt. Lång, torr, elegant och tydlig mineralitet i avslutet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Soave har ett oförtjänt dåligt rykte men det är så mycket mer än de vita, enkla och ganska neutrala viner som översvämmat marknaden. Men producerar man 55 miljoner buteljer årligen så blir det oundvikligen även en hel del ointressant. Det är dags att omvärdera området.

Soave är ett hisnande vackert landskap även disig, råkall vinterdag när vinrankorna står kala, som vid mitt besök. Det är absolut ett av de vackraste vinområden jag besökt. Jag vågar knappt föreställa mig hur hänförande det måste vara en klar sommardag med bergen insvepta i grönska istället för i dimma.

Druvan i området är garganega som ger viner med aromer av persika och aprikos och mognar ovanligt sent. Man odlar även trebbiano men den står för endast 2%. Speciellt för området är att man använder sig av den antika pergolauppbindningen, det vill säga att bladverket bildar ett tak och druvorna hänger där under, vilket kräver manuell skörd. Man provar modernare uppbindningsmetoder men det har visat sig mindre lyckat. Dels beror det på att garganega behöver stort utrymme för rötterna vilket pergolametoden ger samt att druvorna behöver skuggas. Trots sitt nordliga läge blir det nämligen under växtsäsongen varmare i Soave än i sydliga Neapel på grund av det kontinentala läget och att området ligger i en skyddad dal. Temperatur över 40 grader under växtsäsongen är inte ovanligt. Druvornas skuggläge kompenseras av att bladverket samtidigt fungerar som en effektiv solpanel som gör fotosyntesen mer effektiv.

De ursprungliga och bästa områdena för vinodling går under beteckningen DOCG Soave Classico och ligger företrädesvis på terrasserade vingårdar på vulkanisk svart basalt. Vinerna på denna jordart blir nästan oljiga i munkänslan och är långlivade. Här hittar vi vingårdar som idag har en inofficiell grand cru-status. Det finns även en del kalkjordar och där utvecklar vinerna en mer blommig karaktär och får en friskare syra.

Le Battistelli

Le Batistelli är en liten familjefirma som gör tr olika viner, alla från vingårdare på djup, svart vulkanisk basalt på hög nivå. En del av vinstockarna är oympade och vissa vingårdar är så branta att man blivit certifierade för ”heroic viticulture”. Man har en väldigt enkel vinmakningsfilosofi – kalljäsning på ståltank och ingen ek. Punkt.

Att prova vinerna högst upp i de branta vingårdarna i en vedeldad liten stuga tillsammans med familjens olivolja och hemlagade korv veneto sopressa kan ha påverkat omdömet. Alla i gruppen var ganska ense om att de tre vinerna var något av resans höjdpunkt.

2014 Montesei Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor uttrycksfull doft av mogna stenfrukter, torkad aprikos, gula plommon, persiika och apelsinzest, mineralitet och rök. Torr, mycket frisk, koncentrerad gul frukt, persika, aprikos, liten nötighet, Lång, fokuserad eftersmak med fetma. Imponerande bra vin från en svag årgång.

2013 Le Batistelle Soave Classico. Ljust citrusgul med grön ton. Medelstor, citrus, omogen färsk, vita blommor, någon rökighet. Torr, mycket frisk, citrusdominerad frukt med inslag av stenfrukter. Elegant men bred munkänla med lång eftersmak med mineralitet och liten örtighet. Mycket snyggt!

2013 Roccorlo del Durlo Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor, fruktig doft av mogen citrus, gula stenfrukter, limezest, rökig mineralitet (nästan jod!). Fyllig, mycket fruktig, friska mjuka syror, mineralsaltig, rik gul frukt, stram och lång men smakrik eftersmak. Både kraftfull och elegant.

FATTORI

Här har vi ännu en familjefirma men med en annan profil. Större produktion med viner från flera olika appellationer och med en mer innovativ inställning till vinmakningen. Återkommer om deras mousserande vin.

2014 Runcaris  ”Terrene Vulcanici” Soave Classico. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av gul frukter, vit persika, gula päron, blöta stenar och vax. Fyllig, mycket frisk smak, fet, rik fruktighet av aprikos, persika, mogen citron, Rik, lång eftersmak med mineralitet och liten kryddighet.

2014 Danieli Soave. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av bivax, gula päron, grillad citron, vispad grädde, jästighet och blöta stenar. Fyllig, mycket frisk syra, bred rik fruktighet, citrusdominerad, apelsinskal, fetma och tydlig skalbitterhet i eftersmaken. Bra längd.

2011 Roncha IGT Bianco del Veneto  (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene. Stor intensiv doft av Rose’s Lime, citronzest. aprikos, petroluem och vitpeppar. Fyllig, fet, nästan simmig munkänsla, intesiv citruskaraktär, välstrukturerad, mycket lång och smakrik med mineralitet. Häftigt vin.

2013 Roncha IGT Bianco del Veneto (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor nyanserad doft av lime- och citronzest, gula päron och persika. Medelfyllig, mycket frisk smak med ren koncentrerad mogen citrusfrukt, elegant men smakrik och välstrukturerad.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Djupt gyllengul. Dämpad doft med gul frukt, honung, vita russin, aprikoskräm. Fyllig, torr, smakintensiv, mycket frisk, simmig fruktighet, vita russin, kanderade apelsinskal, lång rik eftersmak med tydlig skalbitterhit och pepprighet.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor, fruktig doft, kokta päron, aprikos, honung, limejuice. Torr, medelfylllig, mycket frisk smak med gul frukt, koncentration och lång mineralisk eftersmak.

CORTE MOSCHINA

Ytterligare en familjefirma som liksom Fattori producerar olika appellationer utöver Soave. Man experimenterar också en del med fatlagring sen skörd för de torra vinerna. Inte alltid helt lyckat.

2014 Rocathe DOC Soave. Ljust gul. Medelstor doft av gula frukter, aprikos, päron, vax och mogen citrus. Medelfyllig, mycket frisk smak, fet fruktighet av aprikos, persika, mogen citron. Bred, fruktig, lång eftersmak med liten mineralitet.

2014 Evaos DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor mjuk doft av vita frukter, aprikos, melon, vax. Medelfyllig, mycket frisk smak, stor fruktighet av vit persika, nätmelon, mogen citron. Lång eftersmak med stram syra med liten mineralitet.

2013 I Tarai DOC Soave (late harvest). Ljust gyllene. Stor, eldig, tydligt mineralrökig, vita russin och gula frukter, päron, persika, mogen nätmelon, liten vaniljton. Fyllig, rikt fruktig, frisk, eldig, mogen till övermogen stenfrukt. Mycket smakrik, lätt fatstruktur, lång men lite tunn eftersmak.

2011 Raíse Bianco IGT Veneto. Ljus gyllengul. Stor, lätt aromatisk och blommig med citruszest, apelsin, ekkryddighet. Fyllig, smakintensiv, skalbeska, fet frukt, apelsin, kryddig med tydlig fatstruktur. Intensiv, lång kraftig eftersmak med tydlig beska och antydan till fruktsötma. Lite baktung.

DAL CERO

2014 Corte Giacobbe DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor doft av stenfrukter, gula plommon, vax och en rökig mineralitet. Knappt medelfyllig, frisk smak, fruktig med karaktär av persika, melon, lime och citron. Medellång eftersmak med frisk syra med någon mineralitet.

2013 Vigneto Runcata DOCG Soave Superiore. Ljust gul. Stor doft av mogen citrus, lime, persika och tydlig rökig mineralitet. Medelfyllig, mycket frisk smak, av gul frukt, lime och citronzest, vit persika, smakrik. Lång eftersmak med frisk, stram syra med liten fatstruktur och någon mineralitet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bardolino är ett område som för oss i Sverige verkligen hamnat i skuggan a v Valpolicella. När Systembolaget är översvämmat av ripasso och amarone från Valpolicella så finns det ett (1) rosévin men inget rött från Bardolino. Det är både orättvist och tråkigt för här hittar vi nämligen en stil av vin som är sorgligt underrepresenterat i sortimentet.

Trots att vinerna från både Bardolino och Valpolicella domineras av druvan corvina så är det mycket stor skillnad i stil mellan dem. Vingårdarna i Bardolino ligger runt Gardasjön omgivet av alper. Trots sitt kontinentala läge har man här ett medelhavsklimat. Jordmånen är också speciell med runt 90 olika mineraltyper som förts dit från bergskedjan med inlandsisen. Med olika lägen på sluttningarna, varierande närhet till den stora sjön och med en jordmån som förändras var hundrade meter så finns här en stor variation att utforska och utveckla.

Röd bardolino är ett ljust, lätt mjukt, friskt vin med fokus på bärighet. Här finns stora variationer med örtighet, mycket sitrustoner som blodapelsin och den lätta stillen gör att mineralitet gärna skiner igenom. Idag gör man även mer koncentrerade och strukturerade viner som kan utvecklas i flaskan. Huvudmålet är dock att göra lättillgängliga och saftiga viner.

Tyvärr var de flesta röda bardolinovinerna vi fick prova av den notoriskt besvärlig årgången 2014 och därför lite bleka och tunna. Ett som stod ut var nedanstående från producenten Zeni. Som av en händelse finns det att beställa på Systembolaget.

2013 Bardolino Superiore. Medeldjup rubinröd. Ganska liten doft av mogna skogsbär, mörka körsbär, hallon. Medelfyllig, frisk, saftig karaktär av mörka, mogna skogsbär, hösthallon, jordgubbar. Tuggig struktur med bra längd och lite stram mineralkaraktär. Mycket trevligt och användbart vin.

Det som gör att Bardolino sticker ut bland italienska viner är att de har specialicerat sig på rosévin som här går underbeteckningen chiaretto (uttalas kiaretto). De har alltid varit en ljusare variant av de röda vinerna och därmed en mörkare typ av rosé och därmed lite rustikare med lite strävhet. Men för några år sedan började några vinmakare att experimentera med en ljusare typ av rosé som ganska dramatiskt skiljde sig från den traditionella. Inför årgången 2014 gick en stor grupp producenter samman för att dra upp linjer för denna nya stil. Så i år lanserades denna nya variant av chiaretto på bred front.

Den nya stilen karaktäriseras av en mycket ljusare färg som lämnat den hallonröda till förmån för blekt lökskalsfärgad till ljust laxrosa. Detta uppnår man genom betydligt kortare tid med skalkontakt, ofta bara några timmar, tidigare skörd samt att man man väljer ut vissa vingårdar som mer lämpliga för rosévin. Smaken är förvånansvärt rik och ofta fet och klarar med sin friskhet av mycket smaker i maten. Vi fick chiaretto genomgående till en måltid där den tacklade en oxkind med kraftig rödvins- och chokladsås bättre än en amarone.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i området. Ambitionen är att inom några år ha olika appellationer för rött och rosé. Man är redan med tolv miljoner buteljer årligen, en tredubbling på fyra år, störst på rosévin i Italien. Kanske Systembolaget vaknar och tar in dessa viner. Man kan ju hoppas i alla fall.

2014 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. Ljust laxrosa. Liten doft präglad av syrliga röda bär, lime och citron. Torr lätt, mycket frisk, citrus, omogna jordgubbar, persika, citrus. Ganska kort och en liten torr mineralitet i avslutet.

2015 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. (tankprov) Ljust hallonfärgad.  Stor, bärig jästig, jordgubb (bubbelgum). Mycket torr och frisk med mycket enkla bärtoner som jordgubb.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto. Lökskalsfärgad. Medelstor, nyanserad, lätt blommig, nypon, smultron och mandel. Torr, lätt, mycket frisk med lite fet munkänsla, syrliga röda bär, omogen jordgubbe, elegant med lång eftersmak.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto Classico. Ljust lökskalsfärgad. Medelstor doft av clementin, persika. Lätt, mycket frisk, citrusdominerad frukt, omogna röda bär, smultron och kryddighet. Elegant eftersmak med bra längd och liten mineralitet.

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2014 Guerrieri Rizzardi Bardolino Chiaretto Classico. Blekt laxrosa mot lökskal. Medelstor, nyanserad doft av vita persikor, limejuice, röda bär och mandelkaka. Torr, medelfyllig med fet fruktighet av persika, röda syrliga bär, citrus och lite bittra apelsinskal. Bra längd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här de sista dagarna innan jul blev jag inbjuden på en vinresa till Veneto i nordöstra Italien. Syftet är att visa på att här finns annat än amarone och ripasso.

Veneto är en vidsträckt region med en stor bördig slätt som sprider sig som en solfjäder ut från Venedig. Närmare Verona hittar vi bergsområden med kalk, vulkaniska jordar och högre odlingsplatser. Den feta, rika jorden är bra för spannmål och grönsaker men en utmaning för den som vill producera vin med fokus på kvalitet snarare än kvantitet. Veneto producerar enorma volymer av enkelt vin och på sina ställen sträcker sig vingårdarna nästan mot horisonten.

Den första nya upptäckten för mig på resan blev den gröna druva manzoni bianco, en korsning mellan riesling och pinot bianco. Riesling ger vinerna en hög, frisk syra och pinot bianco en rik, nästan fet frukt. Strukturen och aromerna av persika, päron, citrus och vita blommor gör att den påminner inte så lite om spaniens albariño.

2014 Casa Roma Manzoni Bianco DOC Piave (pinot bianco x riesling). Medeldjupt citrongul. Medelstor fruktig och lite blommig doft av gula päron, honungsmelon, gula äpplen, mogen citrus och en liten mandelton. Medelfyllig, mycket frisk och koncentrerad, lite fet fruktighet av gul frukt, ananas och apelsin, lång och balanserad eftersmak med struktur och liten mineralitet.

2014 Corvezzo Manzoni Bianco DOC Piave (kan beställas via Italienska Magasinet). Ljust gul. Medelstor fruktig doft av vita och gula frukter, anis, viol. Torr, fruktig och fet med höga syror, rik mogen frukt som balanseras av citruskaraktär. Smakrik och lång eftersmak.

Än mer spännande är den blå druvan raboso eller ”den arga druvan” som den kallas. Namnet har den fått efter sin bångstyriga karaktär. Den har mycket hög syra, tuffa tanniner och dras gärna med gräsiga, gröna och omogna aromer. Inget drömläge för en vinmakare.

Druvan dyker upp i två olika röda varianter. DOCG Piave Malanotte får innehålla upp till 30% torkade druvor, måste lagras minst två år på botti (stora ekfat) och ett år på flaska. Från DOC Piave kommer den lite fruktigare, mjukare och i bästa fall saftigt tilltalande stilen som endast framställs av färska druvor.

Producenten Corvezzo har tagit en annan väg och helt slutat göra rött vin av druvan. Istället gör de ett mousserande rosévin enligt traditionell metod med enastående resultat (se nedan).

2010 Le Rive DOCG Piave Malanotte (raboso). Medeldjupt blodröd med liten tegelkant. Medelstor doft av röda torkade bär, blod, järna, björnbär, skog. Fyllig, mycket fruktig, koncentrerad, välstrukturerad med fint distribuerade tanniner, balanserad syra och diskret fatstruktur. Komplex smak med blod, mörka bär, läder, tobak, torkad frukt. Mycket lång och nyanserad eftersmak. Som en nyanserad och elegant amarone av hög kvalitet!

2007 Casanova Brut Metodo Classico (raboso). Mycket blekt laxrosa. Stor frisk citrusdominerad doft men finstämda bärtoner av omogna jordgubbar, röda och vita vinbär, jästig, brödig och lite gräddig. Medelfyllig, torr, mycket frisk och smakrik, elegant, omogna jordgubbar, krämig men samtidigt stram smak. Lång smak med liten mineralitet. Mycket bra.

Single malt whisky känner de flesta till. De framställs endast av mältat korn, destilleras i enkelpanna (pot still) som lämnar kvar mycket karaktär och kommer från ett enda destilleri. Single grain whisky däremot är för de flesta en okänd företeelse. Om vi börjar med grain whisky så framställs den av olika sädesslag, exempelvis vete eller majs, och destilleras i en kolonnpanna som ger väldigt ren och neutral sprit. Single grain whisky skiljer ut sig genom att den kommer från ett enda destilleri.

Anledningen till att man så sällan stöter på denna typ är att det mesta går in i den stora produktionen av blended whisky. Med sin rena och ganska milda stil fungerar den perfekt som bas för att lyfta fram mer karaktärsfulla och rökiga sorter.

Loch Lomond Single Grain kommer från ett destilleri som inte är mer än femtio år gammalt och som producerar både grain whisky som kraftfull, rökig single malt.

Mycket ljust gul, nästan halmfärgad (ingen tillsatt sockerkulör). Ren doft av päron, vanilj, honung och en liten fatkryddighet. Mild, ren och rund smak med tydlig kryddighet, citrus, päron och en nästan krämig vanilton. Lång och ren eftersmak med tydlig kryddighet. Trevlig whisky perfekt som en aperitif on the rocks.

De snygga whiskyprovarglasen från Spiegelau hittar du på Kära Hustruns nätbutik Vinet & Glaset.