På måndag den 2/5 släpps 2013 Les Amis de la Bouïssiere på Systembolaget till ett rejält sänkt pris: 89 kronor mot tidigare 129. Man måste beställa ett kolli om sex flaskor och det finns drygt 400 flaskor i lager. Det gäller att knappa in sin order direkt klockan 10 då buteljerna lär försvinna snabbt.

Vinet kommer från bröderna Gilles och Thierry Faravel på Domaine de la Bouïssiere i södra Rhône. På sin vingårdar i Beaumes de Venise och Gigondas arbetar de helt ekologiskt och i vinkällaren försöker de hålla händerna borta så mycket som möjligt. Vinmakningen är väldigt nära vad man skulle kunna kalla ”naturlig” med minsta möjliga mänsklig inblandning inblandning, ingen tillsatt jäst,  minimalt med svavel och ingen filtrering.

Les Amis de la Bouïssiere är en blandning av de typiska sydfranska syrah och grenache samt merlot och druvan caladoc. Med den blandningen skulle vinet kunnat klassas som exempelvis ”Vin du Pays de Gard”, men av någon anledning har bröderna valt att klassa det som ”vin de france”, det vill säga att det geografiska ursprunget inte får anges. Caladoc är en druva som jag aldrig tidigare stött på. Den är en korsning från slutet av 1950-talet av druvorna grenache och malbec och sägs ge mycket färg och tanniner samt mörk fruktighet.

Vinet är sannerligen mörkt och har massor av mörk fruktighet i doften som dock nästan överskuggas av typisk sydfransk örtighet och tydlig ton av sötlakrits. I smaken hittar jag både röda och mörka blå bär, frukten är fokuserad och lindar fint in strävheten. Friska syror och en tydlig mineralitet gör att vinet trots sina 14% känns fräscht och lättdrucket med bra längd. Perfekt till grillat i sommar och blir säkert mer komplext med något år i källaren. Ursprungliga 129 kr var ok prissatt men 89 kr är ett fynd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under studieresan i Rioja fick vi se de flesta aspekter av regionen; stort, smått, modernt samt det traditionella. Det sistnämnda representerades på ett bra sätt av Martínez Laquesta.

Man flyttade för några år sedan till en helt ny toppmodern anläggning som inte på något sätt skvallrar om att man är dedikerad till traditionen. Men bakom den polerade betongen och stora glaspartierna vinifierar och lagrar man som förr. Man använder bland annat en stor andel garnacha (upp till 50%) vilket är ovanligt idag när odlingsarealen för druvan i regionen är 7% och sjunkande. Under den långa lagringen görs all omdragning (överföring av vinet mellan faten) helt manuellt utan pumpar och utan blandning mellan faten.

Bodegans viner är verkligen långlivade såsom traditionella riojor ska vara. Detta visades i de två intressanta årgångsvertikaler som redovisas nedan.

En synnerligen sympatisk bodega med riktigt bra viner i både traditionell och mer modern stil. Att de dessutom gör en grym vermouth fick mig såld. Tyvärr dras de med ett STORT problem; alla deras etiketter inklusive logotypen baseras på det förfärliga teckensnitttet Zapf Chancery. Etiketterna får mig att instinktivt vända bort blicken. Kan inte vara bra för försäljningen. De skulle definitivt fundera på att uppdatera de gamla etiketterna.

Vermouth Special Edition. Bärnstensfärgad. Stor komplex kryddig, karamellig doft, mint, ingefära, apelsinmarmelad, vanilj, peppar, någon eldighet, kakao, knäck. Söt, simmig och kryddig med en mycket fint avvägd kryddbeska, peppar, ingefära. Lång finstämd eftersmak.

Campeador Reserva

Bodegan representeras av Vinupplevelser och 2005 Campeador Reserva kan beställas här.

1968 Campeador. Mycket ljust tegelröd. Stor mogen, utvecklad och komplex doft av russin, läder, svamp, hallonkräm, nyponsoppa, kakaopulver och cocacola. Ganska fyllig, mycket frisk, sammetslena och låga tanniner, syrliga bär, tranbär, anis och en liten beska i den långa och förvånansvärt balanserade eftersmaken.

1981 Campeador. Ljust tegelröd. Stor utvecklad doft, svamp, rök, krut, torkad frukt och lite dammig. Fyllig, smakrik, frisk med tanniner med litet fast grepp, röda bär, syltiga jordgubbar, kryddighet, lite torr eftersmak men med bra längd men lite spretigt avslut.

2001 Campeador. Mörkt brunröd. Medelstor, mintig, rökig, mörka bär, jordgubbar. Fyllig, smakrik, ganska kraftfull med stadiga tanniner, frisk syra, bra frukt, mörk choklad, lite torr ekstruktur, mycket bra längd med bra balans.

2005 Campeador. Dessvärre korkad.

Félix Martinez Lacuesta

1995 Félix Martinez Laquesta (magnum). Medeldjup brunröd med grusig fällning. Stor, utvecklad rödfruktigt syltig och karamellig ton, jordgubbsmarmelad och liten rökighet. Fyllig, mycket frisk och välstrukturerad, lite eldig och intensiv. Lång  eftersmak.

2000 Félix Martinez Laquesta (magnum). Medldjupt tegelfärgad. Ganska liten och tillknäppt doft av kryddor, läder och torkad frukt. Fyllig, frisk, mycket smakrik men polerad och elegant med mycket bra längd rik på röda och mörka bär och ett kryddigt avslut.

2005 Félix Martinez Laquesta (magnum). Djupt rubinröd. Dämpad ännu outvecklad doft av mörka bär och ekkrydda. Fyllig, fruktig, smakrik med massor av mörka mogna bär, välbalanserade syror och tanniner, lång eftersmak med intensitet.

 2010 Félix Martinez Laquesta. Djupt rubinröd med blå kant. Medelstor doft av mörka mogna bär, björnbär, blåbär, grädde. Mycket fyllig, fruktig, välbalanserad och fint strukturerad med både kraft och elegans. Mycket lång eftersmak.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Frankrike och Bordeaux under andra halvan av 1800-talet drabbades av både mjöldagg och vinlus så sökte sig både producenter och konsumenter till Rioja. Vinerna som köptes in samlades i lagerhus vid den nybyggda järnvägsstationen i staden Haro för vidare transport till framförallt Frankrike. Så småningom började bodegor byggas kring spåret och dessa blev med tiden några av de mest kända producenterna och det är inte för inte som det gamla stationsområdet kallas ”Riojas födelseplats”. 

Idag är järnvägen borta men sju bodegor återstår ihopträngda på en mycket liten yta som går under namnet Barrio de la Estacicón. Den största förtätningen av mer än hundraåriga bodegor med stort anseende. De sju (R. López de Heredia, La Rioja Alta, Bodegas Roda, Gomez Cruzado, Bodegas Muga och Bodegas Bilbainas) samarbetar med marknadsföring och events och vi fick en mycket intressant provning hos Cune.

Varje producent var representerad av en vinmakare och hade 10 minuter på sig att presentera bodegan och vinet. Samtliga viner var reservas och visade på mycket stor variation stilmässighet. Ett mycket bra inlägg som gjorde provningen effektiv och den gemnsam frågestunden efteråt var mycket intressant. Bästa vinerna var 2004 Viña Tondonia Reserva samt 2008 Roda I. Två helt väsenskilda viner.

2004 Viña Tondonia Reserva / R. López de Heredia. Djupt röd med en bred tegelröd kant. Ganska stor, utvecklad och nyanserad doft med rik kryddighet, cederträ, läder, torkad frukt, syltiga röda bär och lite flyktiga syror. Fyllig, smakrik, rik fruktighet, mycket friska syror, kryddighet, silkiga men stadiga tanniner. Bred, rik och lång eftersmak. Komplext, elegant och balanserat vin. (årgång 2003 tillgänglig på Systembolaget)

2007 Viña Ardanza Reserva/ La Rioja Alta. Djupt röd med tegelröd kant. Stor utvecklad doft av röda och blå mogna bär, grädde, en ton av vanilj, läder och nyanserad kryddighet. Medelfyllig, frisk nyanserad och elegant med kryddighet fint invävd i fokuserad frukt med lite russintoner. Lång eftersmak med anis och lakrits. 

2008 Roda I / Bodegas Roda. Djupt rubinröd. Stor rik och fruktig doft av mörka mogna bär, liten eldighet som lyfter en pepprig kryddighet och ett uns av vaniljgrädde. Fyllig, smakrik med stor, mjuk koncentrerad fruktighet som nästan döljer den friska syran och de stadiga men mogna tanninerna. Lång intensiv eftersmak som känns lite outvecklad.

2009 Gomez Cruzado Reserva / Gomez Cruzado. Djupt rubinröd med antydan till orange kant. Ganska stor, dov mörkfruktig doft av cassis, körsbärslikör, ekparfym och kryddnejlika. Fyllig, fruktig, fokuserad frukt, elegant och kraft i fin balans, liten kryddighet och en lång mjuk eftersmak.

2010 Muga Reserva Selección Especial / Bodegas Muga. Djup, tätt rubinröd färg. Mörk, djup och dovt fruktig doft av mogna mörka bär och en kryddigt parfymerad nyans och körsbärskärnor. Fyllig, kraftfull med fokuserad rik mörk frukt, tät men polerad tanninstruktur, friska syror, ungt vin men med lite stumt och outvecklat avslut.

2011 Imperial Reserva / CUNE. Djup,  mörk rubinröd färg. Stor uttalad doft med nyanserad röd och blå frukt och kryddig komplexitet, tobak, rostad ekton och liten rökighet. Fyllig, mörkfruktig, nyanserad, välstrukturerad med elegans och en lång stram eftersmak med mörka bär och kryddor. (årgång 2009 tillgänglig på Systembolaget) 

2011 Viña Pomal Reserva / Bodegas Bilbainas. Mörk rubinröd färg. Stor, nyanserad, sotig doft med syltiga röda bär, svarta vinbär, mörk kakao, kaffe och läder. Medelfylig med saftig frukt, röda bär, tuggiga tanniner, friska syror, ekkryddighet, lång fräsch eftersmak med anis och örtkryddor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att säga att man varit i Rioja utan att ha varit hos Marques de Riscal är nästan som att påstå att man varit i Paris utan att ha sett Eiffeltornet. Ingen kommer att tro dig.

Detta är fjärde gången jag besöker i Rioja. Den enda gång jag inte varit hos Marques de Riscal var när jag själv styrde schemat. Detta var alltså tredje gången på bodegan. Varför räknar man ett besök som närmast obligatoriskt? Man kan säga att det var här det Rioja vi känner idag uppstod. När Bordeaux drabbades av mjöldaggen från Nordamerika så var det hos Marques de Riscal som det franska sättet att framställa lagringsdugliga viner först introducerades. I över 150 år har Marques de Riscal varit sinnebilden för både tradition och nyskapande i Rioja.

Läser du de minsta lilla om Rioja så kommer historien ta sitt avstamp där och illustrationen av det moderna Rioja kommer med stor sannolikhet att representeras av en bild av Frank Gehrys arkitektoniska bakelse.

Vid vårt besök blev vi mottagna och guidade av Francisco Hurtado de Amézaga som är barnbarnsbarn till grundaren av bodegan. Han tog oss bland annat till det stora vinarkivet där man har årgångar ända tillbaka från grundandet för 150 år sedan. Nyligen kunde man läsa om en historisk provning där man gick igenom nästan samtliga årgångar. Vår värd plockade fram ett vin från 1956 fram nere i källaren och öppnades med en portvinstång för att inte skada den ålderssköra korken. En fantastisk upplevelse att under källarvalven få prova ett 60 år gammalt vin som fortfarande var vitalt och fräscht under de givna mognadstonerna av läder, svamp och torkad frukt.

Vill man prova ett något yngre vin så finns 2011 Marques de Riscal Reserva på alla Systembolag. En klassiker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Telmo Rodriguez är kanske en av Spaniens främsta vinmakare. Han har egendomar och vinprojekt över hela landet men det är på familjeegendomen Remelluri i Rioja där han föddes som hans hjärta finns.

Telmo är arketypen för en karismatisk vinmakare och lägger in högsta växeln direkt och det är bara att följa med. Han varnar för att han ibland kan verka lite provocerande. Kanske veckans understatement. Representanten från Consejo Regulador (vinregionens styrande organ) såg lätt obekväm ut och låtsades som hon var upptagen med annat.

Precis som många andra under resan så tryckte Telmo Rodriguez på vikten av att definiera de olika ursprungen, lägena och byarna i Rioja. Traditionellt är vinerna härifrån blandningar med enda ursprung definierat som Rioja. Inga byar. Inga underregioner. Inga vingårdar. Telmo jämförde med Bordeaux som har ungefär 60 mindre definierade ursprungsbeteckningar. Rioja är betydligt mer varierat klimatmässigt, geologiskt och topografiskt och skulle utan problem kunna ha över 200 tydligt definierade appellationer. Han menade även att Spanien som helhet ännu är oupptäckt.

Det stora problemet enligt Telmo Rodriguez är att ingen riktigt känner Rioja. Kunskapen om den en ursprungliga smaken av växtplatsera har gått förlorad menar han. ”We don’t know rioja. We don’t know the taste of Rioja. It’s the next region to discover”. Rioja har valt att definiera sig som ett varumärke där terroir och ursprung suddats ut till förmån för en enhetlig stil som styrts av lagringstid och ekfatshantering. Volym och lågt pris har varit ledstjärnorna vilket gjort att man lämnat de ursprungliga vingårdarna på högre lägen för de mer lågt liggande och bördiga markerna. Även mångfalden av druvor har försvunnit och med dem förutsättningar för större komplexitet. Av ungefär 70 olika sorter för sextio år sedan återstår idag ungefär ett dussin och bland dem dominerar tempranillo nästan helt.

Bilden av Rioja som en källa för ”prisvärda” viner har medfört att det nästan är omöjligt att sälja dyrare viner med andra kvalitetsambitioner.  Kostnaden för ett kilo druvor i Rioja ligger i snitt på 0.60€. Druvorna från Remelluris odlingar kostar mellan 2.5-5€ att producera. Han passade också på att ge Systembolaget en rejäl känga. Sverige har enligt honom världens sämsta utbud av riojaviner kvalitetsmässigt eftersom monopolet pressar pris och vill ha volym. ”Systembolaget säljer mest skit”. Det var inte utan att man skämdes i det internationella sällskapet.

Systembolaget ska kanske inte få hela skulden. Marknadsföringen på 100 miljoner kronor årligen från Consejo Regulador fokuserar på den enhetliga bilden av Rioja och det gynnar massproduktion och ”generiska” viner. ”Producerar man 400 miljoner buteljer  så blir mycket med naturnödvändighet ren skit”.

Mycket var tankeväckande. En del var provocerande och även sant. Några uppfriskande diskussioner uppstod. Telmo Rodriguez är definitivt inspirerande även om man inte alltid håller med i hans polemiska ståndpunkter. Det finns även starka motsatta åsikter bland tongivande vinmakare i området. Lovar gott för en dynamisk utveckling. 

Med stora gester, karisma och starka åsikter var jag lite orolig att vinerna från ekologiska Remelluri skulle blekna vid hans sida. Det gjord de inte. Däremot var de inte kraftfulla eller egensinniga. Tvärtom var de eleganta och finstämda och släppte igenom växtplatsernas bakomliggande karaktärer.

Den vita 2013 Remelluri Blanc0 var som en blandning mellan en meursault och en riktigt bra vit côtes-du-rhône. Det visade sig sedan att blandningen av druvor även innehöll de icke godkända druvorna roussanne och marsanne. Vi presenterades också tre röda viner som vinifierats på samma sätt men som kom från olika byar. Skillnaden mellan dem var slående. Den första uppvisade karaktär av en riktigt bra beaujolais cru, den andra var silkigare i karaktären och dominerades av citrus frukter och earl grey i doften och den tredje och sista var kryddigt rökig.

Vi fick även prova några viner från det som Telmo betecknar som sina ”grand crus”. Stort uttryck, elegans, luftig struktur och alla mycket väldoftande, nästan parfymerade. Remelluri är verkligen en av Riojas stora egendomar. Inte i storlek men som ett klart lysande föredöme i Riojas strävan att hitta sin nya identitet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter det intressanta besöket hos Otañon genomlevde jag ett slätstruket besök med opersonliga viner på en stor välkänd bodega. No names.

Stor men i Sverige okänd är bodegan Dinastia Vivanco. Med en blygsam familjehistoria inom vin på hundra år men med en betydligt kortare tid som vinproducerande bodega har de snabbt byggt upp ett mycket gott rykte. Uppenbarligen även en enorm förmögenhet. Den visar man stolt upp i form av en extravagant bodega med klara steampunk-influenser, samt framförallt genom muséet om vinkultur som vunnit världsrykte. Över fem vidsträckta temaavdelningar i den påkostade byggnaden visas delar av familjens privata samlingar av vinrelaterade prylar och vininspirerad konst upp. Gillar man att titta på ändlösa rader av gamla verktyg och dryckeskärl i olika varianter och läsa på informationsskyltar så har man kommit rätt. Tyvärr döljs den bakomliggande pedagogiska idén och de tafatta försöken till interaktivitet av samlingens överflöd. Det blir snarare en exposé över samlariver.  Men det är en imponerande satsning med ett äkta engagemang och bara delen med konstsamlingen (Picasso, Warhol, Braque etc) får hakan att ramla ner.

Vår omåttligt entusiastiske och stolte guide var Rafael Vivanco Sàenz som också är bodegans innovative vinmakare. I anslutning till bodegan har han sin egen lilla lekstuga i form av ett experimentvineri för mikrovinifieringar och alternativa jäsningsmetoder. Här arbetar man också intensivt med de olika druvsorterna och deras respektive potential. Samtliga druvor kommer från egna odlingar vilket är långt ifrån någon självklarhet i Rioja.

Med allt imponerande utanverk var farhågan att vinerna skulle stå sig slätt. Det fanns ingen anledning till oro. Vinerna var både välgjorda och visade upp tydlig personlighet och karaktär. Hela vägen från en snygg crianza över en utrycksfull maturana tinto till ett sött (!) vin som i ärlighetens namn kanske var mer intressant än bra.

Men det där med nattvardsvinet i rubriken? Ja det handlar om den helt bisarra tavlan nedan som finns i Vivancos samlingar. Jesus ligger blödande i en vinpress och två änglar övervakar extraktionen medan Frälsarens blod rinner ned i en vinbägare. Ja det är tydligen så man gör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så var jag då i Rioja igen. Den här gången för att, tillsammans med 23 andra deltagare från hela världen, bli officiell utbildare för regionen.

Efter en sen ankomst på lördagkvällen hanns det med en snabb men obligatorisk tapasrunda på Calle de Laurel. Söndagen startade sedan tidigt för att utforska den första underregionen; Rioja Baja.

Denna ofta missaktade del av Rioja har länge reducerats till leverantör av mjuka, fruktiga alkoholrikare viner som blandats med vin från de mer ansedda regionerna Alta och Alavesa. Nu börjar fler och fler få upp ögonen för kvaliteten i vinerna härifrån, dess egen karaktär och de spännande producenterna. Rioja Baja är där det händer för tillfället.

Vi besökte först byn Quel? som i princip är sprungen och uthuggen ur den enorma klippa som hänger över invånarna. Tvärs över floden Cidacos i en annan sandstensklippa finns tvåhundra (200!) små primitiva bodegor inhuggna. Dessa användes och används som små alternativboenden  när temperaturen under sommaren blir outhärdlig. Under 1600- och 1700-talen började man utveckla metoder för vinproduktion i grottorna. Man högg ut en typ av ”skorstenar” så att man från toppen av klippan kunde hälla ner de nyskördade druvorna rakt ner i i stora jäskar av sten där de sedan trampades och fick jäsa. Förutom att man skyfflade upp skalmassan till den handdrivna pressen så var detta en tidig form av vinmakning med gravitation. 

Våra värdar vid besöket, Bodegas Otañon, tog 2014 upp metoden igen för att göra ett vin till familjen  och för speciella tillfällen. Den första årgången ligger fortfarande på fat och ska tydligen vara magisk. Vi fick även prova vita viner av druvan viura. Precis som regionen Baja har den haft ett dåligt rykte som ointressant och bäst lämpad för enklare viner. Jag har tidigare provat exempel med ett kvartssekel på nacken och Ontañon visade återigen att viura är en druva att titta närmare på.

Familjen Otañon är också en av pionjärerna att leta upp vingårdslägen på högre höjd och med svalare klimat. Vingården Yerga är en av dem och levererar druvor av mycket hög kvalitet. I vingården fick vi tillsammans med tapas prova en rianza som var häånadsväckande komplex, väldoftande, lite animalisk och med en härligt saftig struktur. Mycket charmigt. Även ett rosévin av typen clarete överraskade med stor karaktär och fräsch attityd. Clarete är en traditionell stil där man jäser gröna druvor med en liten andel blå för att få ett blekt rosa vin.