Äntligen surströmming ingen! Sveriges mest unika och missförstådda delikatess. Inget slår kombinationen av mjällt tunnbröd, rumsvarmt smör, nötig mandelpotatis, skarp rödlök och umamistinn surströmming. Den stora frågan brukar vara vad man ska dricka till. Jag har utrett frågan förut och kommit fram till att finosherry är den perfekta kombon. Men den som slutar vara nyfiken är död. Efter mitt japanska äventyr tänkte jag därför se om inte sake eller shochu (japansk sprit) kunde passa.

En burk Röda Ulven öppnades, en sake med någon sötma från Izumibashi samt en 30% shochu baserad på korn och med kortare fatlagring. Jag hade också en flaska Tio Pepe fino som referens. Sakens milda, fett fylliga och lite söta umamiakaraktär spelade andrafiolen och liksom slingrade sig runt smakerna från tunnbrödsklämman med surströmming. Den understödde och samtidigt mildrade smakerna och lyft fram en blommighet ur surströmmingen. Riktigt, riktigt bra! Shochun som på egen hand var ren, elegant och mild med en liten mjölkchokladton blev överdrivet parfymerad och spritig tillsamman med maten. Kanske skulle testat den med massor av is i en sejdel som mann gärna dricker den i Japan?

Passade sake bättre än fino? Jag drog fram Tio Pepen för jämförelse. Där saken var understödjande spelade finon som en jämnbördig. Den levererar samma smakrikedom och har en skarp, torr eftersmak som rensar upp snarare än lindar in. Väldigt svårt avgörande. Finon är fortfarande en stark kandidat till bästa dryck till surströmmingen men saken (i alla fall denna sort) framhävde smaker och karaktär och rundade av. Baserat på målfoto går segern till…SAKE!

Oj vilken sommar det är hos oss i Blå Huset i Borrby! Rekordmånga turister i butik och trädgård, fullbokat i vårt B&B, kaféet rullar på som aldrig förr och vi är välsignade med världens bästa sommaranställda. Lunch, mackor och våra klassiker som kardemummabulle, vallmokaka och äppelmuffin rullar ut i långa banor. I år har jag lagt till en nyhet som blivit en riktig succé: morotskaka.

Jo vi har haft morotskaka förr i kaféet, vilket kafé med självaktning har inte haft det. Men våra tidigare försök har inte varit i närheten av detta smaskiga underverk. Den är baserad på klassikern från Rosendals trädgårdskafé men jag har gjort små ändringar. Bland annat bytt ut valnötter mot solroskärnor med tanke på allergiker samt adderat kokos för att göra den ännu saftigare. Bland annat.

Sätt ugnen på 175°. Smöra och bröa en stor springform (allra helst en sådan med upphöjt hål i mitten, det ger en jämnare värmefördelning och du undviker att kakan blir dödbakad). Skala och grovriv 250 g morötter. Blanda 4 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk bikarbonat, 1 tsk kanel, 1 tsk kardemumma, 0,5 tsk muskot, 0,5 tsk salt, 1 dl solroskärnor, 1 dl kokosflingor i en bunke. Vispa 3 ägg och 3,5 dl socker vitt och pösigt*. Vispa nu ner de rivna morötterna samt 2,5 dl rapsolja (från Österlen såklart) och till sist vispar du ner de torra ingredienserna. Häll smeten i formen och grädda i minst 45 minuter. När kakan svalnat kletar du på ett tjockt lager frosting som du vispat ihop av 100 g rumsvarmt smör, 200 g färskost och 4 dl florsocker.

*Här är en sak jag som bakningsanalfabet lärt mig under sex säsonger i ett kafékök; du kan aldrig vispa ägg och socker för länge! När du tycker att det är vitt och pösigt så vispar du lite till. Därefter tycker du att det är skittrist att vispa. Då fortsätter du en stund till. Sen stänger du av vispen, tar en kopp kaffe och kollar uppdateringar på Facebook. Därefter vispar du en stund till. Nu har du vispat ”vitt och pösigt” och du får en fin kaka.