Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.

När jag var på Systembolaget förra veckan blev jag väldigt glad att oväntat hitta en Bardolino Chiaretto på hyllan. Chiaretto (uttalas med hårt ”k”) är ett av de där ovanliga klassiska rosévinerna med en alldeles egen identitet. I flodvågen av nya roséer från världens alla hörn står Chiaretto i en egen klass tillsammans med Tavel, Provence och Clairet och ett fåtal andra. Lite misstänksam var jag dock över prislappen på 79 kr. Lite för billigt för att vara bra.

Jag blev minst sagt överraskad av 2022 La Sogara Bardolino Chiaretto! Härlig ljusrosa färg, frisk och fräsch doft av röda sommarbär, persika och citrus. Mycket frisk och sprittande limesyra mot en nästan lite fet persikofrukt, massor av röda bär, lite blodapelsin och en lång frisk eftersmak. Läskande, saftig, uppfriskande och svår att inte dricka i stora klunkar. Ett riktigt FYND! Sprang nästan tillbaka och köpte fler flaskor. Den blygsamma prislappen förklarades av att priset sänkts från 101 kr!

Du behöver inget annat rosévin resten av sommaren. Det är bara att beställa! Enligt importören (som jag inte får någon ersättning av) finns det mycket gott om flaskor i lager. Skulle det inte gå att beställa tillfälligt så lägg en bevakning.

”Det här vad det godaste jag ätit på länge” utbrast Kära Hustrun och hade nästan tårar i ögonen. Rätten var väldigt enkel men HERREGUD vilken sås! Doften i köket när den gick i ugnen drev mig nästan till vansinne.

Rätten ifråga finns tydligen i otaliga varianter under namnet ”fläskytterfilé i sockerkaksform”. Jag kanske skulle kalla den ”gräddbakad kotlettrad”. Hursomhelst står den nu på listan över rätter som kommer att tillagas ofta. löjligt enkel och kan utan problem varieras med olika smaksättningar. Du behöver inte följa min variant nedan, smaksätt med vad du har.

Sätt ugnen på 150°. Bryn en stor bit benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som den säljs som) i stekpannan (här är ett tips på en riktigt bra stekpanna) så att den får en ordentlig stekyta. Under tiden vispar du ihop 3 dl vispgrädde, 2 dl créme fraiche (jag hade ingen hemma så jag använde ricotta), en knapp matsked sambal olek (eller någon annan chilipasta), 0,5 dl svartvinbärsgelé, 2 msk japansk soja, 0,5 msk herbes de provence (eller annan örtkrydda efter smak), 2-3 rivna vitlöksklyftor och en oxbuljongtärning. Eftersom jag är jag så hade jag i en knapp deciliter olorososherry men vitt vin kan funka lika bra. Koka upp blandningen på spisen. Lägg köttbiten i en avlång brödform, slå över stekfettet och sedan gräddblandningen. In i ugnen 70-90 minuter. Vänd köttet någon gång.

Ta upp köttet och vippa in i folie. Slå upp såsen i en kastrull. Skrapa ut allt det goda i formen. Smaka av med salt och peppar eller späd eventuellt med med grädde eller mjölk om den är för kraftig. Red av med majsstärkelse. Skär upp köttet (köttsaften häller du i såsen), häll över såsen. Servera med mjölig potatis eller ris. Med svartvinbärsgelé, pressgurka och sallad har du en söndagsmiddag som inte går av för hackor.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

För snart nio år sedan när jag första gången besökte Australien hade jag en av mina bästa frukostupplevelser i en vingård i Yarra Valley. Överdådigt, fräscht och mättande som det anstår en äkta ”aussie brekkie”. Till detta serverades Innocent Bystander Pink Moscato. Ett fräscht, bubblande rosa vin med låg alkohol och lite sötma. Det perfekta vinet för en sen frukost eller brunch i solen. Ett minne och ett vin som stannat i minnet.

Hur glad blev jag inte när jag häromdagen hittade vinet på mitt lokala Systembolag i Simrishamn! Dessutom till det löjliga priset 79 kr. Visade sig vara prissänkt från 119 kr. På vingården i Australien kostar den 150 kr!

Innocent Bystander Moscato är framställt enligt tankmetoden med 63% gordo muscat, 37% black muscat. Resultatet ett lökskalsfärgat vin (troligen för att vinet nu är två år) med en intensivt fruktig och bärig doft av söta röda bär, röda äpplen, blodapelsin, honung. Smaken är frisk och spritsigt bubblig med fin balans mellan syran och den tydliga sötman, aromerna från doften kommer igen i smaken tillsammans med en ton av viol. Oerhört charmigt och läckert! Servera väl kyld som en välkomstdrink med en jordgubbe i eller lite plockmat, fruktdessert eller sitt bara i solen och njut.

Jag beställer 6 stycken!

Jag var i lördags på Skånska Gastronomiprisets stora gala som en av tre nominerade till ”Årets Skånska Vinpris 2023”. Glad bara att vara nominerad men utan förhoppningar att vinna då de två andra var två hårt kämpande svenska vingårdar. Glad också att i hyrd smoking få vara närvarande på denna fantastiskt pampiga och välorganiserade tillställning i Malmös otroligt vackra rådhus, paraderande av Kronprinsens Husarer, dignande skaldjursbuffé, sällskap av ”who’s who” i Skånes krogbransch samt en aldrig sinande flod av Malmö Akvavit och champagne.

Ska ju erkänna att jag var lite pirrig även om jag inte trodde jag hade en chans. Men när mitt namn annonserades så blev det nästan blankt och jag som sällan (läs ”aldrig”) är mållös fick inte fram många vettiga ord när jag stod på scenen. Nästan ännu mer fantastiskt var att efteråt få möta vänner som nästan var ännu gladare än jag. Glad också för den fina motiveringen – ”Skånska och svenska smaklökar är mer välutbildade än någonsin. Tack vare Gustibus och Anders Öhmans vinnande dryckeskunskap hissar vi våra gomsegel, höjer våra glas och doftar bättre, smakar bättre och njuter mera.”

Alla människor borde någon gång i livet få uppleva hur det känns att tilldelas ett pris för vad man åstadkommit. Omtumlande. Overkligt. Roligt. Galet.

Slut på tutet i egen lur.

Det här är en rätt inspirerad av ett recept från Jacques Pépin. Om du inte följer honom på facebook så starta genast! Denna kocklegend levererar fantastiska enkla rätter på ett härligt avspänt sätt.

Den här gryträtten blev en så där trygg, mustig och rejäl rätt som nästan förflyttar en till ett fransk lantkök där man slevar upp den direkt ur kastrullen, mumsar i sig med en bit bröd man brutit från baguetten och sköljer ner med ett enkelt rött eller vitt vin från ett repigt duralexglas. Mätt och nöjd lutar man sig tillbaka och karvar sig en bit lagrad ost som får göra den sista slatten vin sällskap ner i magen.

Skär ett knappt kilo fläskkarré/grishals i lagom stora grytbitar och släng ner i en tjockbottnad gryta tillsammans med 4 dl torra vita bönor (du kan förstås använda blötlagda om du vill), lagerblad, timjan, 2 tsk salt och en dryg liter vatten. Koka upp och låt sjuda i en timme och en kvart. Skär 3 stjälkar blekselleri, 2 morötter, en stor gul lök och en purjolök (även det mörkgröna) i jämnstora bitar samt ett gäng vitlöksklyftor (efter smak) som du krossar och finhackar. Kolla så att vattnet täcker hela tiden i grytan, fyll på med mer om det behövs. När köttet och bönorna kokat tiden ut så slänger du ner grönsakshacket och låter koka i ytterligare 30 minuter. Här kan du också tillsätta en skvätt vitt vin eller finosherry om du vill. När bönorna känns mjuka smakar du av med salt, massor med svartpeppar och eventuellt någon buljongtärning. Avsluta med att skära ner 2 tomater i tärningar och hacka persilja som du blandar ner och låter värma på några minuter.

Har du testat torr tokajer? Inte? Då är det hög tid nu för här har du ett utmärkt exempel som dessutom är rejält prissänkt.

De fantastiska söta, komplexa och långlivade från regionen Tokaj i Ungern känner de flesta till. Vinerna med sin simmiga sötma, saffrans- och honungstoner parade med intensiv syra har satt sitt avtryck i myter, historia och gastronomi. Tyvärr är de världens söta viner inte lika eftertraktade som förr och därför svåra att sälja och få lönsamhet i. Därför är det fler och fler vinmakare som istället helt eller delvis ställer om till att producera torra viner. Detta är kanske särskilt tydligt i Tokaj och de torra vinerna härifrån har gjort stor succé.

2020 Carpinus Tokaj Dry är typiskt för denna stil av vin. Ljust gul färg och en ren distinkt doft av mogen citrus, gröna och gula äpplen, gråpäron, krusbär och gröna örter. Smaken är torr, åt det lättare hållet med en fantastiskt härligt frisk syra som matchar en rik nästan lite fet fruktighet med toner av äpplen, citron, lime och lite persika samt en avslutande mineralitet. Stilmässigt någonstans mellan en nedtonad sauvignon blanc och en grüner veltliner.

Älskar du viner utan fat men med fruktighet och friska syror så är detta vinet för dig. Ett fynd! Prissänkt från 139 kr till 101 kr. Ligger i beställningssortimentet men finns fortfarande på hyllan i många butiker. Beställer man så måste man ta ett kolli om 6 buteljer.

DISCLAIMER: Jag har fått provflaskor från importören men ingen annan ersättning. Som vanligt skriver jag bara upp viner jag själv kan tänka mig att köpa.