Det är spännande att göra kulinariska upptäcktsfärder när man semestrar på Österlen.

En liten pärla är Lulas Espressobar i Östra Hoby. Öppet under sommarsäsongen serveras här specialrostat kaffe, glass och smårätter i skånskportugisisk (!) stil i en avspänd hipstermiljö med retrostuk.

Riktigt spännande är dock deras projekt där de under namnet Glaesbolaget producerar ”kaxiga drycker”. Att kalla dem läskedrycker vore fel. Vid mitt besök fanns bara en sort kvar av deras första provproduktion. Men är resten i samma stil är det här en liten producent att hålla ögonen på.

Gloria’s Goddamn Gorgeous Ginger är framställd av äpplejuice, kolsyrat vatten och naturliga aromer av ginger ale, ginger beer och ingefära. Det låter enkelt men det är en snudd på komplex dryck som dofta lite som pommac men smakar nästan vinöst med en fin syra, diskret kolsyra, liten sötma och stor citruskaraktär och en diskret äppelkaraktär. Ingefäran kommer starkt efter en stund och är sensationell! Rik, häftig och med den är värmande, pirrande, peppriga men ändå milda hettan. En inlindad åsnespark! Fantastisk att bara sitta och smutta på men jag funderade genast på vad man skulle ätta till. Av någon anledning fick jag fläsk med löksås i huvudet och kunde inte släppa idén sedan. Den milda, salta, krämiga maten där drycken bidrar med hetta. Måste testas.

Man får verkligen passa på de där sällsynta svenska sommardagarna när nästan inget annat passar än en immig kanna med sangria. En sådan dag var det igår.

Klassisk sangria görs ju på rött vin men vad är det som hindrar att man gör den på vitt? Inget. Dessutom är det ju många som får huvudvärk av rött och vit sangria lämnar inga fläckar på ljusa sommarkläder. Jag lekte med ett enkelt vin av sauvignon blanc och adderade frukt och bär som man ofta hittar i druvans karaktär. Vill du göra en variant på chardonnay istället kan du använda gula äpplen, ananas, honungsmelon, citron och persika tillexempel.

Koka upp en sockerlag och låt svalna. Frys in is och kyl vitt torrt vin (gärna sauvignon blanc men vilket enkelt vin som helst funkar) och Indian Tonic. Klyfta lime, citron och grönt äpple. Skala och skiva kiwi och dela en näve krusbär.  Släng ner frukt, bär, lite citronmeliss (har du tillgång till svartvinbärsblad är det ännu bättre) plus hallon eller jordgubbar för färg och somrighet, i en stor bringare tillsamman med rikligt med is. Slå på sockerlag efter smak. Slå över 50/50 av vin och läsk. Det tar snabbt slut men då fyller du bara på med mer is, vin och tonic.

Här är ett recept på vanlig sangria.

Den här ölen fick följa med hem bara för den läckra hippie-retro-woodstock-designen. Känns i och för sig mer som en formgivning som skulle passa till någon obskyr marijuanaläsk om sådan finns (snabbgoogling…det finns).

Namnet på bryggeriet känns också sådär mikrobryggericoolt; Brutal Brewing. Nu är det bara en fasad och en etikett för Spendrups under vilken man lanserar säsongsöl och lite mer udda sorter som inte platsar i floden av Norrlands Guld och annan mainstreambrygd. Ett smart sätt att fånga upp konsumentgruppen som känner sig för hippa för att dricka Mariestad och gärna har en dödskalle på burken.

Om man nu bortser från formgivning och marknadsföring så är Beervana Summer Edition precis vad namnet antyder en riktigt bra sommaröl. Torr, lätt, fint sommarhumlig och citrusfrisk och perfekt paketerad i 33-centilitersburk som håller sig fräsch och sval i solen. Sedan är ju 9:90 ett semesteranpassat pris. Ett gäng kalla i picknickkorgen när solen tittar fram och prippsblåreklamkänslan är fixad (fast det är en spendrupsöl).

Ljust gyllengul med fin, tät skumkrona. Ganska stor doft av säd, citrus, grapefrukt, apelsinblomma och nyanserad humleparfym. Torr, frisk, ganska lätt och väl kolsyrad med bra bra maltighet, mycket citruskaraktär, lätt brödighet och balanserad beska och uppfriskande avslut i eftermaken som har bra längd och balans.

Följ bloggen på Facebook!

Det är kul att butikerna börjar hålla ett lite mer fantasifullt folkölssortiment. Hittar man Brew Dog på hyllan måste man ju testa. Visserligen kostar de som starkölsvarianterna på Systembolaget, men smakar de bra kan det absolut vara värt det.

77 Lager är riktigt bra med massor av smak, behärskad humling (för Brew Dog) och kan lura vem som helst att det är en starkare brygd. Ingenting dock för den som vill svepa ”en kall” för att släcka törsten, däremot perfekt att stå och smutta på bredvid grillen (om man har sådana böjelser).

Ljust gyllengul och ”dimmig” av lätt jästfällning. Stor fruktig med ton av apelsin och aprikos med tydliga humlearomatiska toner. Torr, medelfyllig med bra maltfruktighet, karaktär av ljust surdegsbröd och med en balanserad beska. Lång eftersmak med lite syrligt och parfymerat avslut. Ingen klassisk lager då den lutar år en ale smakmässigt, men mycket smak och karaktär för en folköl.

Trashy Blonde (vem vill ha sådana dumma j*vla namn på sina öl?) passar smakmässigt däremot in på bryggeriets egen beskrivning; A titillating, neurotic, peroxide, punk of a pale ale. Combining attitude, style substance and a little bit of low self esteem for good measure. Obalanserad, störig och jobbig smak kan det översättas till.

Mycket ljust bärnstensfärgad. Ganska liten, dammig och lätt parfymerad doft av barnpuder. Ganska lätt, syrlig smak med viss maltfruktighet men tunn kropp och en utanpå liggande beska. Saknar fokus, balans och längd och har en lite metallisk eftersmak. Glöm och gå vidare.

Följ bloggen på Facebook!

När jag förra veckan var på Torvehallerne i Köpenhamn köpte jag med mig Estrella Inedit, ölen som skapats i samarbete mellan bryggeriet och Ferran Adrià på El Bulli. Helt onödigt att släpa på dem skulle det visa sig då ölet finns på Systembolaget och flera tior billigare dessutom.

Syftet att skapa en speciell öl för El Bulli skulle vara att ta fram en öl för mat. Mycket märklig tanke och idé. Vad är det för fel med de öl som finns? Menar man att öl i allmänhet inte passar till mat? Hade man bestämt sig för att ta fram ett vin som skulle passa till restaurangens rätter så hade det verkat löjeväckande. Jag får definitivt känslan att den här idén och produkten är initierad av bryggeriet. Hur som helst så har man tydligen lagt ned två år och mycket möda på att ta fram ölen och restaurangens sommelierer har mycket att säga.

Resultatet är en öl som ligger någonstans i gränslandet mellan en maltig lager och en veteöl. Den sägs vara smaksatt med koriander, apelsinskal och lakrits, men det enda jag kunde hitta var en ton av apelsin. Det är definitivt en bra öl men inte något sensationellt eller ens särskilt annorlunda.

Ljust gyllengul med fin jästfällning. Medelstor, fruktig doft av apelsin, aprikos och drag av jäsande vetedeg och nyslaget hö. Fyllig, fruktig smak med obetydlig beska med aprikos- och apelsintoner, liten sötma och någon syrlighet samt en lite stram eftersmak med smak av citronzest. 

Följ bloggen på Facebook!

Äntligen har det lanserats en bra sake som prismässigt kan börja konkurrera med trista Gekkeikan. Dessutom i det lilla behändiga formatet 300 ml, lagom för två eller tre som vill ha något gott till sushin.

Dewatsuru Choinama Futsu-shu är enkel men mycket välgjord med alla det typiska markörerna som risvatten, päron, apelsinblom, vita persikor men även ett litet drag av vitpeppar. Smaken drar åt det halvtorra hållet men känns ändå fräsch och frisk med en liten fin avslutande stramhet. En jättebra nybörjarsake.

Jag passade på att prova saken mot lite sommarmat som är svår att kombinera med vin. Ägg är ju generellt sett ruggigt svårt av få ihop med liksom sillen. En ägghalva kröntes också av lite skagenröra. Sammantaget massor med umami, sötma och en distinkt syra i sillen.

Ägg med skagenröra funkade okey. Saken tappade balans och upplevdes något eldigare och lite metallisk och bitter. Till sillen gick det betydligt bättre och sakens lena sötma gifte sig fint med den sötsyrliga lagen och den feta sillen. Riktigt bra. Sedan flög fan i mig. Nyligen har det gått en reklam på tv med en svensk som bjuder japaner på Kalles Kaviar mitt i Tokyo. Inte populärt. Skulle man kunna lura på detta fiskälskande folk vår svenska stolthet tillsammans med deras nationalbrygd? Kaviar tryckets ut på en sked, inmundigades och fick dansa runt med en munfull sake. TADA! En ny härlig smakkombination uppstod! Den lite traniga smaken och påträngande rökigheten dämpades något och en ren fiskmak steg fram. Sältan lyfte fram fruktigheten i drycken och sötman i de båda kontrahenterna var perfekt avvägs. Full poäng!

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

• Ska man snapsa bör man kunna lite om brännvinskultur.
• Matjesillstårta är en modern klassiker. Här med inbyggd akvavit.
• Brantevikssill enligt Skånska Sillaacademien.
• Gubbröran är väl värd en renässans?
• Jordgubbar hör till. Det här receptet är att betrakta som en öhmanklassiker.

I helgen arrangerade föreningen Sveriges Småbryggerier för första gången en ölfestival/mässa enbart för just svenska småbryggerier.

Initiativet och konceptet är fantastiskt bra! Varje bryggeri (18 närvarande) var tilldelad en liten mobil bar där de fick presentera fyra olika öl som mest. Bra och överskådligt. Tyvärr är nattklubbslokalen (?) på tredje våningen på Malmö Brygghus inte särskilt lämplig. Besökte festivalen på lördageftermiddagen och redan efter 20 minuter var den mörka lokalen varm och helt överfull med glada ölprovare. Vågar inte tänka på hur det blev senare. Ljusare och luftigare lokal till nästa gång tack. Det var heller inte lätt att spotta om man var där för att enbart prova. Inga spottkoppar utan lokalens två glassköljningsstationer fick utnyttjas när de kunde nås och det inte var kö. Fick konstiga blickar då jag tömde halvfulla glas. Dyrt blev det också. Entrépriset var 150 kr och då var man tvungen att köpa till 10 provningsbiljetter för 200 kronor. De tio öl jag provade kostade mig alltså 35o kronor. 20 kronor (eller 35) för 10 cl är groteskt mycket för även om man vill dricka ölen, vill man bara ha ett smakprov så svider det ordentligt.

Med begränsad tid så fokuserade jag på lager/pilsner av två anledningar. Dels utgjorde denna världens absolut vanligaste öltyp inte ens 10% av utbudet och det är dessutom den svåraste att lyckas med. Brygger man smakrika, kraftiga öl som porter, ale, IPA och så vidare så kan brister i teknik och kunnande döljas bakom rostning och kraftig humlekaraktär. En ljus, lätt lager avslöjar obönhörligen alla skavanker. Bland bryggerierna fanns mästarna Nils Oscar vars ”God Lager ”är arketypen för en riktigt bra svensk pilsner enligt min åsikt. Provade den dock inte denna gång då åtskilliga liter redan runnit ned min strupe.

Lager

Ängö Kvartersbryggeri Alla Tiders Prima Lager. Mkt ljus med fin skumkrona. Stor aromatisk och nästan parfymerad doft med inslag av citrus. Tunn kropp, obalanserad och överhumlad med efterhängsen beska i den parfymerade eftersmaken.

Ahlafors Bryggerier Ahlafors Ljusa. Fin tät skumkrona. Ganska lite doft av säd och citrus. Frisk, ren, bra fyllig maltighet, citruston. Balanserad humlebeska och bra längd.  Snygg och klassisk.

Nynäshamns Ångbryggerier Landsort Lager. Mycket ljust gul med mycket tätt och stadigt skum. Fint humlearomatisk doft med ton av apelsin.Ganska lätt med mild beska och maltsötma. Ren eftersmak med lite torrt avslut. Snäll lager.

Jämtlands Bryggeri Hell. Mycket ljust bärnstensfärgad med fin skumkrona. Medlstor och nyanserat humleaomatisk doft. Fyllig, maltig med markerad men balanserad beska och ett rent, fruktigt och aromatiskt avslut. 

Stockeboda Gårdsbryggeri Pils. Ljus med bra skumkrona. Ganska liten doft med någon maltighet, apelsin och rökighet. Initialt fyllig munkänsla men med tunt och lite syrligt avslut. Obalanserad. Gillade verkligen bryggeriets folköls-ale och deras ale bryggd för Green. Pilsen får de dock bakläxa på.

Helsingborgs Bryggeri Lager. Tätt, fint skum. Medelstor doft med tydlig sädeskaraktär och lätt pomeranston. Frisk smak med bra fyllighet. Något kort eftersmak men fint balanserad beska.

Övriga typer

Jämtlands Bryggeri Steamer. Ljust bärnstensfärgad. Medelstor, fruktig doft av russin, aprikos och någon brödighet. Fyllig, fruktig med balanserad humlebeska. Ganska kort eftersmak med liten syrlighet. Trevlig steambeer.

Lundabryggeriet Pale Ale. Bärnstensfärgad med mycket tät och hög skumkrona. Medelstor, fruktig och lite brödig doft. Fyllig, rund och nästan krämig kropp med bra maltfruktighet, behärskad humlearomatik och fint balanserad beska. Provade bryggeriets ”Bästa Lagern” dagen innan och bägge ölen var snygga och välbalanserade.

Malmö Brygghus Beerson X.P.A. Ljus bärnstensfärgad och ganska gles skumkrona. Överdrivet humeparfymerad doft av hö, torkade örter, ceder (pennvässare), granbarr men ingen fruktighet. Tunn, torr överhumlad smak utan kropp och kort, parfymerad eftersmak med efterhängsen beska. 

Qvänum Mat & Malt Jonsson Råg Ale. Medelstor doft med markant sädeskaraktär och rostade toner. Mycket bra maltfyllighet, frukt och lite krämig munkänsla, nedtonad men fin humlebeska. Bra längd på eftersmaken med liten syrlighet och stramt avslut. Det märks tydligt att ölet är framtaget för att fungera i bryggeriets restaurang. Trevligt matorienterat öl.

Man ska absolut applådera de de stora bryggerierna när de gör ansträngningar att lämna”internationellagerträsket” och försöker sig på något nytt. Därför tyckte jag det var kul och spännande att hitta Falcon Raw, en ofiltrerad ljus lager med jästfällning där man dessutom jobbat med humlen för att ge en annorlunda aromatisk profil. Givetvis är det ett sätt att möta alla de nya, innovativa och duktiga mikrobryggerierna som dykt upp. Fantastiskt att se den direkta effekten av konkurrens.

Medelljust gul färg. Medelstor humlearomatisk och örtig och lätt parfymerad och j ästig doft.Spretig och gles kolsyra och skum, självklart jästig ton av fällningen men avsaknad av kopp, fyllighet och frukt. Ingen direkt beska men en humlearomatisk profil som inte vet vad eller vart den den vill. Gissar att namnet ”Raw” ska associera till en oputsad, tuff och karaktärsfull öl. Dessvärre stämmer namnet in på en öl som känns just rå och obalanserad.

Tyvärr en riktigt trist öl utan ambition, mål eller mening. Tio poäng för ambitionen men tyvärr underkänt för resultatet. Gör om, gör rätt.