Om det ska drickas vin till sommarens bär, frukter och glass så finns det nästan bara ett val – söta italienska bubblor.

Från Piemonte i norra Italien kommer två typer av sött bubbel; moscato d’asti DOCG och asti DOCG. Även om vinerna har klara likheter finns det tydliga skillnader mellan de två. Moscato d’asti ofta är sötare, något lägre i alkohol och är pärlande snarare än mousserande och försluts med vanlig kork. Den vanligare asti med sin kraftigare mousse kommer förpackad som ett traditionellt mousserande vin och framställs i industriell skala medan moscaton ofta kommer från mindre producenter.

En annan skillnad är att det i vinkretsar är ”finare” med moscato d’asti. Den vanliga astin betraktas som något som möjligtvis duger på studentfester. Jag håller inte med. Även om jag tycker att den sötare moscaton passar i många sammanhang så uppskattar jag mer den kraftigare moussen och något lägre syran i den billigare och enklare astin. Den är helt enkelt mer uppfriskande.

Vi njöt trotjänaren Asti Cinzano till den sanslöst goda hallonpajen häromdagen. Den druviga, lätt aromatiska karaktären med drag av piggelin, lime och fläder tillsammans med den lätta sötman och mjuka kolsyran fungerade perfekt till de friska hallonen, gräddsmeten och den friska lemon curden. Fantastiskt god också att hälla över en skopa glass och färska bär.

Kom ihåg att båda vintyperna är färskvaror. De tillverkas året runt efter behov för att kunna njutas fräscha och aromatiska. Får du en flaska över så stoppa inte undan den i källaren till nästa år. Risken är att den luktar pelargonia när du öppnar den. Inte kul.

Det bergiga området Jura som ligger vid gränsen mot Schweiz har visat sig vara en verklig skattkista med personliga och karaktärsfulla viner. Här framställs bland annat viner som påminner om sherry och jag har tidigare tipsat om ett mycket bra mousserande härifrån. De röda och vita kan påminna om vinerna från närliggande Bourgogne. Så är exempelvis fallet med denna chardonnay från Domaine Rolet.

2007 Arbois Chardonnay är något så ovanligt som ett vin för strax över hundralappen som levererar komplexitet, karaktär och ren och skär njutning som man oftast måste betala det mångdubbla för. Missa inte detta vin!

Stor komplex doft av hasselnötter, brioche, brynt smör, mandelmassa, diskret vanilj, gul mogen frukt, rostade toner och lätt rökig mineral. Torrt, medelfylligt och smakrikt vin med slank frukt, gula äpplen, citrus, clementin, lätt rostad och väl integrerad ek, nötter och läskande syra. Lång, elegant, balanserad eftersmak med stramt mineralrikt avslut.

Jag har hittat en ny favoritöl; Grebbestad Lunator! Det är en mörk lager i alkoholstark (7,9%) dubbelbockkostym från lilla Grebbestad Bryggeri i Bohuslän. Namnet lunator kommer av att det bryggs vid årets första fullmåne (luna) och att dubbelbocköl av tradition ges namn som slutar på -ator.

Vacker medeldjup och kopparröd färg. Stor doft som slår emot en redan när ölen skänks i glaset. Här finns kola, choklad, fikon, apelsinmarmelad, tydliga toner av rostad malt och finstämda humlearomer. Smaken är fyllig, fruktig rik och rund med liten sötma och en perfekt balanserad beska. Lång, balanserad eftersmak där aromerna från doften kommer tillbaka tillsammans med en tydligt rostad karaktär.

Det här är ingen öl att släcka sommartörsten med. Den här njuter man ur en kupa i den ljumma skymningen eller tillsammans med en bit grillad ryggbiff med smakrika tillbehör. En fantastisk ”njutöl”.

Att inventera mitt vinförråd går snabbt. Allt för snabbt. Jag är verkligen ingen vinsamlare och just nu är nivån i min enda vinkyl oroväckande låg. Ändå lyckas det gömma sig buteljer där som jag nästan glömt. Längst in låg nämligen hela två flaskor av 1994 Château Smith Haut Lafitte.

Egendomen ligger i Pessac-Léognan strax söder om staden Bordeaux och jag älskar de eleganta, cabernetdominerande och kaffedoftande vinerna härifrån. Château Smith Haut Lafitte är dessutom en av favoritslotten. Jag tycker de röda vinerna gör sig bäst ganska unga medan de vita gärna får ha lite ålder. Just det här vinet har presterat ganska bra under de år som gått sedan jag fyndade en låda på en vinauktion i Köpenhamn.

Medeldjup, briljant röd färg med tydlig tegelnyans i den ganska ljusa kanten. Ganska stor och utvecklad, kryddig doft där kaffetonerna fortfarande kan anas. Mognadstonerna av torkad frukt, nypon, knäck, tobak och stallbacke blandas med en lite udda parfymerad ton av vissnande syrén och lite lavendel. Smaken är ganska fyllig med pigga syror, fint avrundade frukt- och fattannier och en lite syrlig kaffeton, russin, blod och järn och en lång nyanserad eftersmak med ett lite uttorkat avslut.

Fortfarande ett vitalt och njutbart vin, men hade jag fått det helt blint så hade nog de parfymerade tonerna fått mig att promenera bort mot Rhône.

Sangria kan man göra på minst tusen olika sätt. Det finns säkert ett ”genuint”, ”ursprungligt” och ”rätt” sätt att blanda denna spanska vinbål. Men är man en recepttaliban så har man hur som helst inte den rätta attityden för att dricka sangria. Det ska bara vara lättsamt, törstsläckande, fruktigt och berusande i värmen. Det är också ett fantastiskt sätt att bli av med en riktigt trist beaujolais.

Låt en kanelstång dra en stund i en skvätt brandy (eller någon annan god sprit). Skiva ner en citron och en apelsin samt blanda ner saften av en apelsin. Efter smak kan du också addera mer frukt och bär. Jag skar ner vattenmelon men äpple, druvor, aprikos, jordgubbar eller vad som det är säsong på funkar. I med massor av is och häll över 5 dl enkelt rött vin och lika mycket Sprite, 7Up eller liknande. Servera genast. Vill man ha en sötare sangria justerar man med sockerlag. Tog det slut fort? Fyll på med mer vin, läsk, is och sprit.

De snygga glasen heter ”Porter” är designade av Signe Persson-Melin för Kosta Boda och finns att köpa i Kära Hustruns butik.

Cider är en sorgligt bortglömd kulturdryck här i Sverige. Det beror framförallt på att de flesta av oss vuxit upp med söta, alkoholfria substitut om inte har mer än namnet gemensamt med det jästa äppelvinet.

Nu ses dock en ljusning vid horisonten. När intresset för sortspecifika muster ökar och förslaget om alkoholförsäljning på gårdsbutiker står för dörren så dröjer det nog inte länge innan vi har hantverksmässigt framställd cider här igen. Gissningsvis kommer den då stilmässigt ligga närmare den engelska med sina toner av äppelkällare än den franska traditionen med stalliga dofter som kräver lite tillvänjning.

Tills dess får vi trösta oss med vad som finns på Systembolaget. Där kan man nu hitta Green Goblin som är en ekologisk cider jäst och lagrad på 100-åriga ekfat. Cidern tillverkas av bryggeriet Wychwood som bland annat ligger bakom alen Hobgoblin. Cidern har en vackert, djup gyllengul färg och en distinkt ton av bokna äpple, oxidation och liten nötighet. Smaken upplevs som närmast torr, frisk och stram trots 32 g socker/liter och har en distinkt ren och fin karaktär av röda vinteräpplen. I den långa eftersmaken hittar man en liten fatstruktur. Fin som både törstsläckare och till mat. Pröva till rustik husmanskost eller till en måttligt het curryrätt.

Malmö Brygghus har snart ett år på nacken och jag skäms som en hund att jag inte varit och besökt deras bryggeripub. Som försvar ska väl sägas att deras släpp av cacao-portern avskräckte mig något. Men skam den som ger sig.

Veteölen som nu finns på Systembolagets beställningssortiment samt på malmöbutikerna Mobilia, Triangeln och Hansacompagniet är definitivt en uppryckning. Den har inte den typiska skumbanandoft som många har svårt för utan är mer humlearomatisk som en klassisk pilsner. Det jag direkt slogs av var den markerade beskan som man sällan stöter på i denna typ av öl, men den balanserades väl av den fin fruktigheten. Det är ingen typisk veteöl, snarare ligger den någonstans mellan en pale ale och en ofiltrerad, fruktig pilsner i stilen.

Sammantaget en välhumlad, frisk och lite kryddig veteöl  för den som inte brukar gilla stilen. Eller för dem som bara vill ha en bra öl med karaktär.

Av någon anledning fortsätter jag att prova mig igenom Systembolagets alkoholfria sortiment. Fråga mig inte varför.

Turen kom idag till BEO Blood Orange Hibiscus som är en ”brewed refreshment” från Carlsberg. Man har utgått ifrån en maltbrygd (öl alltså) och kompletterat med en eklektisk juiceblandning från druva, apelsin (dock ej blodapelsin), äpple, citron, persika, svart (!) morot samt hibiskusextrakt. På den positiva sidan ska sägas att här finns inga övriga tillsatser, färgämnen, konserveringsmedel eller ens kolsyra utöver den naturliga. Det negativa är att det är en högst ointressant produkt som smakar som ett mellanting mellan utspädd Fanta och något märkligt smaksatt vatten. Varken festligt, gott, uppfriskande eller matvänligt. Ganska mycket socker (55 g/l) så det är inte ens ett hälsoalternativ.

Här finns fler alkoholfria alternativ .

För precis tio år sedan i dag firade jag ”4th of July” i Portland, Oregon. Det var massor med folk i den lilla trädgården, alla hade med sig stora skålar och fat med mat, hembrygd öl flödade ur kranarna och kalkoner sänktes ner i het olja och friterades hela. Inget flaggviftande men givetvis ett avslutande fyrverkeri. Ett riktigt skönt minne av ett gemytligt nationaldagsfirande pre-nine-eleven.

Dagen till ära öppnade jag därför en flaska Brooklyn Summer Ale från Brooklyn Brewery i New York. Deras smakrika och lätt rostade lager är en favorit sedan tidigare men denna säsongsöl hade jag helt missat. Summer ale är en lättare typ av ale (överjäst öl) och egentligen en amerikansk variant av pale ale.

Ljust bärnstensfärgad med fint skum. Ren, frisk, lätt aromatisk nästan blommig doft och litet inslag av säd. Ganska lätt, frisk smak med fin maltfruktighet, inslag av citrus, persika, bananjästighet och väldigt snäll beska. Lättdrucken och välbalanserad med bra längd med liten syrlighet. Smakmässigt någonstans mellan en fyllig lager och en mild veteöl.

En riktig sommaröl för varma dagar, matiga sallader och fest i trädgården.

Jag skriver så mycket om vin och alkohol att det inte är mer än rätt att jag jobbar på mitt sociala ansvar lite grand. Till min lista av alkoholfria alternativ lägger jag nu ett vitt ”vin”.

Natureo Free Muscat är tillverkat av pålitliga Torres och framställs av den aromatiska druvan muscat. Man jäser druvmusten till ett vin från vilket man sedan avlägsnar alkoholen. Muscat bör lämpa sig väl för den här processen då den är så aromatisk att mycket av karaktären bör bli kvar även efter tuffa processer.

”Vinet” har en mycket druvig, frisk och lätt aromatisk ton. Smaken är ganska frisk, något lite spritsig och fruktig med en väl balanserad sötma (hela 35 g!). Uppfriskande, fräscht och med mer karaktär av druvjuice än vin. Smaken är så kort att man genast tar en klunk till. Fungerar kanon som sällskapsvin med en isbit och en limeklyfta men är säkert strålande till het, lite söt asiatisk mat.