Ibland blir det bara fel. Hade ändå planerat dagen så bra.

Redan igår la jag torkad frukt i blöt i PX-sherry och spansk brandy till världen bästa fruktkaka. När jag skulle veva ihop kakan så visade sig att det saknades två ägg. Fick stoppa upp i processen och till slut fick jag låna två ägg av grannen. Det blev lite rörigt så när jag slängt in kakan i den smörade och mjölade formen i ugnen så hittade jag måttet med kryddorna och smaksättningen på diskbänken. Snabbt ut med formen. Ner i vispskålen igen. Blandablanda! Smöra och mjöla igen. Ner med smeten och in ugnen på nytt.

Dags att fixa middagen. Schnitzlar och stekt potatis. Vad behöver man till paneringen? Äggen som nu var en del av kakan. Hur löser man det problemet? Drog mig till minnes ett tips om att bre på majonäs för få bra stekyta på ”grilled cheese sandwich”. Kan det funka för panering? Googlade och hittade massor av recept på panering med majonäs på kyckling som skulle tillagas i ugnen…som nu var upptagen av fruktkakan. Ingen annan råd än att testa kycklingpaneringen för ugnen men på fläskschnitzel och i stekpannan. Gick som en dans, bättre resultat än med ägg och vetemjöl och framförallt mycket enklare.

Smeta en matsked majonäs på kycklingen/fisken/schnitzeln vänd i skorpmjöl som du smaksatt om du känner för det (rev själv ner massor med parmesan). Stek i rikligt med matfett på strax över medelvärme eller i ugn på 200° tills klart. Easy peasy! Nästa gång testar jag att krydda upp majonäsen.

OBSERVERA! För att det ska funka krävs majonäs baserad på ägg. Ingen vegansk variant eller liknande.

Välkommen till Kikärtsbloggen! Tredje receptet på raken med kikärtor och dessutom med spanskt tema. Det blir det sista. På ett tag.

Kikärtor med tonfisk. Mycket bra kombination och lika lättlagat som de andra kikärtsrecepten. Suverän liten rätt tillsamman med sallad och bröd. Dricka till? En ljus lager, ett torrt friskt rosévin eller varför inte en finosherry.

Skiva en gul lök och fräs på medelvärme i olivolja tills den mjuknar. I med 2-3 krossade vitlöksklyftor och låta fräsa med några minuter. Slå i en burk krossade tomater, 1 msk sherryvinäger, 1 msk tomatpuré, 1,5 tsk rökt paprikapulver, 1 tsk salt och chiliflakes efter smak. Låt puttra 10-15 minuter. I med två burkar kikärtor som du sköljt och puttra ytterligare några minuter. Skiva cirka 20 piementoliver, hacka bladpersilja och dela grovt 2 burkar tonfiskfiléer. Ner i grytan och låt bli varmt. Klart.

Eftersom jag ändå skulle beställa marconamandlar (gaaalet goda) hos Salamantinos Delikatesser så passade jag på att också beställa ett kilo garbanzos de fuentesauco. Väl värt det! Mycket fin konsistens som var nästan lite smörig samtidigt som det fanns fint tuggmotstånd och en härlig nötighet. Det fick bli ytterligare ett traditionellt recept från Andalucien.

Lägg 2 dl kikärtor i blöt över natten. Koka i nytt saltat vatten i ungefär 30 minuter. Du kan förstås göra receptet på konserverad kikärtor men det blir lite mosigare. Stek 2 skivor vitt bröd i lite olivolja och mixa det till fina smulor tillsammans med 0,5 dl marconamandlar (eller vanliga skållade mandlar) och två skalade vitlöksklyftor. Tina 200 g frusen bladspenat och krama ut det mesta av vattnet. Fräs 1 tsk stött kummin, 1 tsk malen koriander, 1 tsk rökt paprikapulver (finns också hos Salamantinos) och chiliflakes efter smak i rikligt med olivolja på svag värme några minuter. Vänd ner allt i kryddoljan i stekpannan tillsammans med en matsked sherryvinäger och 2 dl av kokvattnet från kikärtorna. Låt puttra 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar.

God som ensamrätt tillsammans med bröd och sallad eller som tillbehör till det grillade. Ska riva ner lite citronskal nästa gång. Mycket gott att smula mer lite fetaost också.

Har försökt återskapa den hemma flera gånger men aldrig med ett riktigt lyckat resultat. Idag fick jag dock till det. Inget långkok utan en snabb variant på 30 minuter baserat på vad som fanns hemma. Ibland kan genvägar vara riktigt bra. Prova detta recept. Fantastiskt smaskigt. Prova att dricka en fino eller amontillado till.

Tärna/strimla en riktigt fet bit rimmat eller kallrökt fläsk (jag hade en bit gunciale hemma), skär ett par decimeter chorizo dulce (den torra chorizovarianten med paprika) i tunna slantar, grovhacka en gul lök och krossa 2-3 vitlöksklyftor. Lägg fläsket och chorizon i kall gryta med en skvätt olivolja. Vrid upp till medelvärme och lått det mesta av fettet i fläsket svettas ut. Ner med lök och vitlök och låt den mjukna i värmen. Slå på 1,5 dl finosherry och lått puttra en stund. Häll av vattnet från två burkar kikärtor och mosa till hälften med en potatisstöt. Ner med kikärtorna i grytan tillsammans med 5 dl vatten och en buljongtärning (höns eller ox). Låt allt sjuda cirka 20 minuter. Smaka av, sleva upp i tallrikar och ringla över olivolja.

Att våga sig på att publicera ett recept på spaghetti carbonara är detsamma som att åkalla recepttalibanerna. Ingen annan rätt kan riva upp känslorna på samma sätt. Det finns nämligen hundratusentals självutnämnda experter på carbonara och då räknar jag inte in en enda italienare i den siffran. Man kan nämligen bara göra carbonara på ett sätt – Det Rätta. Men konstigt nog verkar ingen riktigt veta vad det riktiga sättet är. Ska det vara 50/50 pecorino/parmesan eller bara pecorino? Ska det vara pecorino sardo eller pecorino romano. Vilken pastaform? Penne eller spaghetti? Ska fläsket vara pancetta eller guanciale och blir man steglad om man använder bacon?? Är vitlök kosher eller haram? Ska man använda hela ägget eller bara gulan? Men vad du än gör så nämn inte grädde. Eller ärtor.

Det är egentligen märkligt att åsikterna är så starka att det närmast liknar religiositet. Rätten är inte så gammal nämligen, förmodligen knappt 80 år. Den uppstod troligtvis under andra världskrigets slutskede när en italiensk kock skapade rätten baserad på den amerikanska militärens råvaror; bacon, grädde, ost och äggulepulver(!). Just grädden var länge en viktig ingrediens. Sin slutliga form (ungefär som receptet nedan) fick carbonaran först på 1990-talet. Så carbonarakulten som vi känner den är inte äldre än 30 år. Läs mer i denna intressanta artikel i Gambero Rosso.

Skriver detta för idag hittade jag både guanciale (lufttorkad griskind) och pecorino sardo när jag handlade på Lidl. Båda två är viktiga ingredienser när man ska göra en ”äkta” eller snarare ”modern” carbonara. Just guanciale är ingenting man springer på daglig dags ute på Österlen så det vara bara att anta utmaningen.

Rätten är genial i sin enkelhet och den tar ungefär lika lång tid att tillaga som det tar att koka pastan. Riktig snabbmat alltså. Mängderna höftar du. Gillar du fläsk så ta mycket av det och tycker du om ostens krämighet så drar du på mer av den. Men räkna åtminstone ett ägg per person.

Koka upp pastavattnet med lite salt. I med pastan (spaghetti om ni frågar mig). Under tiden skär du upp en bit guanciale i tärningar (eller pancetta/bacon) och lägger i en torr kall panna. Sätt plattan på strax över medelvärme och låt fettet smälta ut och fläsket bli lätt knaprigt. (Här trotsade jag den spanska inkvisitionen och lät en lätt krossad vitlöksklyfta ligga med en stund och smaksätta fettet). Vispa upp ett ägg per person (eller bara äggulan om du tänker göra maräng senare). Riv sedan pecorino (eller parmesan) efter behag och blanda ner i ägget. När pastan nätt och jämnt är klar slevar du upp den i den varma stekpannan med fläsket tillsammans med lite av det stärkelserika pastavattnet. Häll över äggblandningen och blanda snabbt ihop. Av värmen från pastan och pannan kommer blandningen att bli krämig. Späd med mer pastavatten om det behövs. Upp på tallrikar och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Servera genast och håll käften.

Det var längesedan det postades något nytt. Men ryktet om min och bloggens död är starkt överdriven. Har haft lite annat och tänka på och när man kommer ur rutinen är det ibland svårt att hitta tillbaka.

Idag hade jag en hel kyckling som skulle tillagas och jag hade inte mycket att tillgå i råvaror utöver den. Konsulterade bloggarkivet och hittade detta recept som passade vad jag hade hemma. Jag kanaliserade min inre Carl Butler och fick till en uppdaterad variant som andades det franska köket. Bilden blev hemsk men resultatet himmelskt. Barnsligt enkelt också.

Skär ner 2 gula lökar ett par hekto champinjoner och 4-6 krossade vitlöksklyftor grovt och lägg ner i en gjutjärnsgryta. Smeta in en hel kyckling med massor av rumsvarmt smör och lägg ovanpå löken och svampen. Slå över 2 dl vitt vin, strö över 2 tsk salt och 1 msk herbes de provence och dra generösa tag med med pepparkvarnen. På med locket och in i ugnen på 175° i två timmar. Ta upp kycklingen och stycka upp den. På godsakerna i grytan slår du på 1 dl grädde och 1 msk grov fransk senap och låt få ett uppkok. Smaka av med salt och peppar och red av om du vill. Servera med kokta gröna linser, sallad och gröna oliver.

Efter att jag upptäckte den ”Den Illustrerade Kockens Köttbullar” är mitt liv för evigt förbättrat och förenklat. Jag har med tiden finjusterat receptet och metoden och nu är det tokigt enkelt att få till helt perfekta köttbullar varje gång. Numera lagar jag köttbullar med olika kryddningar så fort andan faller på.

Det busenkla receptet hittas längst ner och här är några punkter för det idiotsäkra reultatet.

• Köttbullarna sjudes i vatten. Då håller de formen och du kan sedan helt koncentrera dig på att få en snygg stekyta. Detta är det avgörande tricket för att få formen perfekt och tillagningen enkel. Köttbullarna smakar inte annorlunda om de först sjudes och sedan bryns. Färssmeten bryr sig nämligen inte om varifrån värmen kommer.
• Olja in händerna med matolja så blir trillandet en barnlek. Inget vatten, ingen fånig sprits eller andra tekniska hjälpmedel.
• Riv löken på zestjärn eller på finaste delen av rivjärnet så det blir som en pasta. Du får inga ojämna bitar och bullarna håller ihop perfekt.
• Låt blandningen med ströbröd och potatismjöl svälla ordentligt. Är du ambitiös så passerar du smeten genom en trådsil så du får en tjock kräm. Inte nödvändigt men ger ännu jämnare resultat.
• Min kryddblandning för riktigt klassiska julköttbullar är 12-15 kryddpepparkorn, 12-15 svartpepparkorn som du mortlar fint, 1 tsk kanel, 1 tsk ingefära, 1 tsk senapspulver samt riv en halv muskotnöt och en 2 vitlöksklyftor.
• Receptet kan halveras enkelt för att snabbt göra en sats till vardags.

Vispa samman 2 ägg, 1 dl vispgrädde med 4 msk ströbröd och 2 msk potatismjöl. Ställ åt sidan att svälla. Riv en liten gul lök fint och blanda omsorgsfullt med 500 g blandfärs, 2 tsk salt, 2 tsk bakpulver eller bikarbonat (ger fin stekyta och saftigare bullar)och 2 tsk farinsocker samt övriga kryddor efter egen smak (se min blandning ovan). När smeten är ordentligt blandad rör du i ägg- och gräddsmeten och fortsätter att blanda mycket noga. Sist blandar du i ytterligare 500 g blandfärs och rör tills du har en jämn, fin smet.

Koka upp rikligt med vatten i en gryta sänk temperaturen så det sjuder stilla. Olja in händerna med matolja, forma små fina bollar och släpp ner dem i det sjudande vattnet. När de flyter upp tar du en hålslev och lägger dem i ett durkslag för att rinna av. Stek därefter vackert bruna i smör och gärna lite ister på medelhög värme.

Magiskt sommarväder på Österlen. Idag är det riktigt varmt och luftfuktigheten så hög att det är lite tungt att andas. Då måste maten vara pigg, lätt och frisk. Det här fantastiskt fina pastareceptet med dill och fetaost är klart inspirerat av det grekiska köket. Är det fler länder som använder dill lika mycket som Sverige och Grekland?

Snabbt och lätt! Mängderna höftar du men snåla inte med spenaten, dillen och fetaosten.

Koka spaghetti en minut kortare än rekommenderat. Under tiden hettar du upp olivolja på medelhög värme i en djup stek- eller traktörpanna. Släng i 2 tunt skivade vitlökar och det ljusa på några salladslökar som du skivat. Fräs tills vitlöken börjar bli genomskinlig. I omgångar blandar du ner några rejäla nävar späd bladspenat så att den blir mjuk och krymper ihop. Ta av från värmen och slå på saften och zest från en halv citron och salta och peppra. När pastan är klar slår du av vattnet men sparar några deciliter. Bland ner rejält med smulad fetaost och massor med hackad dill i spenaten och slå på lite av pastavattnet. Värm på och blanda runt tills allt smält samman och blivit krämigt. Vänd ner pastan så den blir helt täckt av såsen. Servera toppad med lite fetaost, mer dill och den gröna delen av salladslöken. Ringla över lite olivolja. Servera genast.

Idag blir det varmt och tydligen resten av veckan också. Då blir det lätt, fräsch och svalkande mat. När skuggorna blir längre ikväll så blir det varmrökt lax och och potatissallad, gräddfilssås med vinägrett. Men till lunch blir det en sommarklassiker – vattenmelonsallad och fetaost.

Man blandar den lite som man vill men basen är alltid vattenmelon i kuber och tärnad fetaost. Jag blandade i lite av vad jag hade. Det blev det rödlök, bladpersilja, färska myntablad, rabarber från trädgården och några överblivna skivade jordgubbar. Jag vände ihop med olivolja, limejuice, flingsalt, szechuanpeppar och några drag med pepparkvarnen. Men du smaksätter förstås som du vill. Ställ kallt. Servera i skuggan och försök att låta bli att hälla upp ett glas rosévin.

På lördag håller jag online-provning med sydafrikanska viner presenterar en liten meny på temat. Som huvudrätt var bobotie självskriven, till dessert blev det pannacotta smaksatt med rooibos. Här kommer förrätten.

Klassisk och enkel förrätt är chili- och vitlöksfrästa räkor. Här kompletterad med mald koriander som är en viktigt smaksättare i det sydafrikanska köket. Tillhör du den del av befolkningen som är genetiskt predisponerade att inte gilla koriander så kan du vara lugn. Korianderfrön har en annan karaktär än de gröna bladen. Kära Hustrun har en stark aversion mot färsk koriander men slök denna rätt utan att höja på ögonbrynen. Är du ändå tveksam så kan den bara uteslutas.

Du kan förbered det mesta i god tid för själva tillagningen av räkorna tar några minuter. Enkelt fix och du kan servera räkorna rykande varma på en bit bröd och/eller en liten sallad. Använd vanliga skalade räkor, frysta eller i lag eller frysta skalade king prawns eller liknande efter smak eller tillgång.

Finhacka 2-3 vitlöksklyftor och en röd chilifukt av den mildare sorten. Har du inte färsk chili kan du ta chiliflakes. Blanda hacket i en liten skål med 0,5 tsk salt och 0,5 tsk malda korianderfrön. I en stekpanna hettar du upp ett par matskedar vardera av matolja och smör. Om du använder vanliga små räkor så fräser du först kryddhacket någon minut och slänger sedan ner räkorna och vänder runt dem i en minut. De får inte gå för länge för då blir de sega och tråkiga. Använder upptinade råa stora räkor så låter du dem fräsa ett par minuter innan du strör över hacket. Fräs sedan till räkorna är genomstekta. Avsluta med att pressa över lite citron och hackad persilja.

Till denna förrätt rekommenderas Allesverloren Chenin Blanc som också ingår i lördagens provning.