Premiär för mig att testa kanin. Carl Butler har tvingat mig till flera nya upplevelser. Vanligtvis är det inga konstigheter och alla moment tydligt redovisade. Men att konfrontera den flådda, slanka och muskulösa kaninkroppen enbart med en kniv och det kortfattade rådet ”stycka kaninen” kändes lite osäkert. Fick konsultera annan kökslitteratur där jag hittade tydliga styckinstruktioner.

(4 personer)
1 kanin
vetemjöl
smör
2 skivor bacon
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
2 dl vitt vin
2 dl hönsbuljong
1-2 msk ljus, fransk senap
2,5 dl grädde
salt & peppar

Stycka kaninen (ta av framben och lår som på en kyckling och dela kroppen tvärsöver i tre bitar), salta, peppra och vänd i vetemjöl. Arbeta samman 2 msk smör och 2 msk vetemjöl. Strimla de tjock baconskivorna , finhacka löken och skala vitlöken. Bryn kaninen väl i smör i en stekpanna och lägg åt sidan. Fräs baconet lätt i smör och därefter löken. Lägg i kaninen, vänd runt i fräset och låt puttra sakta under lock i 5 minuter. Tillsätt timjan, hela vitlöksklyftor, vinet och buljongen. Sjud under lock minst en timme (jag lät den gå 2 timmar). Ta upp kaninbitarna. Slå i grädden och senap (2 msk blev bra), låt koka upp och vispa ner smör- och mjölblandningen. Låt sjuda minst 5 minuter. Smaka av med salt och peppar, lägg ned kaninen och låt bli varmt. Servera med kokt potatis.

Detta är tydligen en fransk klassiker och smakar precis så. Mustigt, rikt, tryggt och med ett smakrikt, mört kött som påminde om den allra bästa saftiga kyckling. En riktig hit! Gör den gärna igen som vardagsvariant med kyckling. Precis som Carl tipsade om.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det var lite tungt att ta itu med detta recept. Först och främst för att Carl Butler avled häromdagen och det känns faktiskt lite tomt. Sedan är jag i slutet av projektet med få recept kvar att välja på samt att Kära Hustrun inte gillar lamm.

(5-6 personer)
1 kg benfri lammbringa eller bog
1 purjolök
1 morot
10 vitlöksklyftor
1 lagerblad
5 pepparkorn
smör
vetemjöl
salt och peppar
1 äggula

Skär köttet i ganska små grytbitar och lägg i en kastrull med vatten som täcker väl. Koka kraftigt under cirka 5 minuter och skölj sedan av under kallt vatten. Skala vitlöksklyftorna, moroten och skölj och dela purjolöken. Lägg det väl avsköljda köttet tillsammans med moroten, purjolöken, lagerblad, 5 vitlöksklyftor, 5 pepparkorn och 1 tsk salt och så mycket vatten att det täcker köttet. Sjud under lock i minst 1,5 timme. Tag upp köttet och sila såsen. Pressa ner de återstående 5 vitlöksklyftorna i såsen och koka häftigt utan lock tills 5-6 dl återstår. Rör ihop 2 msk smör och 2 msk vetemjöl, visa ner i såsen och sjud ytterligare 5-6 minuter och vispa sist ned äggulan. Vänd ner köttet låt bli varmt och servera med kokt potatis.

Nog smakade det vitlök. Mycket. Vitlök. Den var så dominant att Kära Hustrun som är extremt lammintolerant trodde på min vita lögn att det var kalv. I övrigt var det en ganska mild anrättning med mört kött men som skulle vunnit på någon liten kontrast av syra eller chilihetta.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

En osedvanligt tung och grå dag* blev ännu ledsammare av budet att Carl Butler somnat in efter en lång tids sjukdom, 81 år gammal.

Det kom inte som en överraskning men det känns ändå tomt och sorgligt. Jag tycker nästan att jag lärt känna honom genom mitt projekt att laga mig igenom alla recepten i hans första kokbok. De få återstående recepten ska tillagas med största omsorg för att hedra denne man som betytt så mycket för svensk mat- och krogkultur. När man lämnar en sådan receptskatt och matminnen hos så många så har man inte levt förgäves.

Ikväll höjer jag ett glas rött vin för Calle, äter en ugnsgratinerad falukorv men tänker på lamm, vitlök och hela konserverade tomater.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

*Sverigedemokraterna blev invalda i Sveriges Riksdag.

BLT, SMP, SKD TTELA, GP , KVP

Pillade ihop ett riktigt lyckat fredagsmys-nuärehelg-gottåsmarrigtskareva-recept. Inga konstigheter förutom en skvätt olorososherry. Men det har väl alla som läser den här bloggen redan hemma. Eller?

För 2: Skär 4 stora tomater i ganska tjocka skivor, sprid ut på ett bakplåtspapper, strö över lite socker och salt och baka i ugn på 150° i 45-60 minuter. Halvera och skiva en rödlök ganska tjockt. Skär 400 g fläskfilé (eller kycklingbröst) i 8-10 bitar och platta ut med knytnäven. Stek på ganska hög värme så köttet får ordentligt med färg men inte bränner. Ta upp köttet som inte behöver vara genomstekt. Släng i en stor klick smör och fräs hastig och sedan i med några matskedar olorososherry som får koka ur stekjärnet. Ställ åt sidan. Ta tunt skivad kallrökt skinka och trava en bit kött, en tomatskiva och en halvmåne lök på ena halvan och vik över den andra halvan. Fortsätt så tills alla köttbitar är inpackade. Lägg paketen lite omlott i en smörad form tillsammans med eventuellt överbliven tomat, dra några ordentliga tag med svartpepparkvarnen, häll över sherryspadet, pudra över lite paprikapulver och riv över pecorino, parmesan eller annan god ost. Gratinera i ugn på 200° i cirka 20 minuter. Servera med mjölig potatis, potatismos eller gratäng.

Första svenska äpplena levererade, busbillig mandelmassa och bortglömd smördeg i frysen resulterade i enklaste äppeltarten.

Riv 200 g mandelmassa och rör ut med 1 dl px-sherry eller någon trevlig sprit som calvados eller konjak. Rulla ut den färdigköpta smördegen på en plåt och bred ut smeten men lämna en kant runt om. Skala, kärna ur, halvera, skiva och arrangera 5 äpplen ovanpå mandelmassan. Pudra över kanel och strö över lite socker. Vik in kanterna och grädda i 175°-200° tills degen fått snygg färg. Servera varm eller kall med vispgrädde, vaniljsås eller en kula vaniljglass.

Tre soppor på en sida i kokboken innebar soppbuffé här hemma.

Tomatsoppereceptet förvånade då Butler plötsligt överger sin vana att laga maten med hela, konserverade tomater som förekommer i vart annat recept. Nu skulle det plötsligt vara ”övermogna tomater”. Var hittar man sådana? Det blev konserverade i alla fall. Är man butlerfierad så är man.

Purjolöksoppa

2-3 purjolökar
4 potatisar
2 msk smör
1 1/2 liter svag buljong
salt
peppar
1/2 tsk mald koriander
lite persilja
3 ägg
50 g riven ost

Skölj och skiva purjon och skala och strimla potatisen. Fräs i smör utan att det tar färg. Slå på buljong, peppar och koriander. Sjud under lock i cirka 45 minuter. Under tiden hackar du persiljan fint och vispar upp äggen med osten. Smaka av soppan med salt, bottna en soppskål med äggosten, slå på soppan och strö över persiljan.

Morotsoppa

1 gul lök
1/2 kg morötter (gärna grova som har mer smak)
100 g magert, rimmat fläsk
1 msk smör
1 3/4 liter vatten
1 tsk salt
svartpeppar

Skala och skiva löken och morötterna och tärna fläsket. Fräs fläsket i smör några minuter och lägg sedan i morötter och lök och låt ”svettas” ordentligt. Peppra, häll på vattnet och låt sjuda i en timme. Passera soppan eller mixa slät. Smaka av med salt.

Tomatsoppa

10 stora, övermogna tomater
5 medelstora potatisar
5 skivor, torrt vitt bröd
1 1/2 liter vatten
salt
pepper
smör

Skålla och skala tomaterna eller gör som jag och använd tre burkar hela konserverade. Skala potatisen, skär i mindre bitar och lägg i en kastrull med tomaterna och vattnet. Tillsätt en tesked salt och koka cirka en timme. Smula ner brödet i soppan. Passera soppan eller mixa slät. Peppra och smaka av med salt. Sjud 5 minuter och rör ned 1 msk smör innan du serverar.

Purjolökssoppan var riktigt god men varken bättre eller sämre än andra klassiska recept av rätten. Morotssoppan var mild och fin med bra smak men kändes lite tunn. Tomatsoppan var ett riktigt stolpskott! Doftade mycket bra och fruktigt som förväntat med Mutti-tomater men den smakade som ett mellanting mellan tomat- och nyponsoppa! Mycket märkligt. Förmodligen var tomaterna för bra.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

När jag köper kycklingdelar så väljer jag alla gånger lårfiléerna framför bröstet. De är smakrikare, inte så torra och kostar mycket mindre. Dessutom är de som gjorda för att göra en god gryta av. Eftersom jag köpte en storpack färska lårfiléer till extrapris häromdagen fann jag mig plötsligt tvungen att svänga ihop något innan datumet gick ut. Det blev helt improviserat utifrån vad som fanns hemma. Ovanligt lyckat, lättlagat och med en riktigt spansk smak med fin syra, lite hetta, paprikafyllighet och de pikanta oliverna som pricken över i. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; inget skafferi är komplett utan en burk piementooliver.

4-5 personer: Bryn i omgångar 800-1000 g kycklinglårfilé som du delat i lite mindre bitar i en gjutjärnsgryta så de får fin färg. Dra skinnet av cirka 1,5 hg chorizo* dela på längden och skär i skivor. Hacka en stor gul lök och låt den och korven fräsa men kycklingen en stund. Dela avrunna hela konserverade tomater (1 burk) i stora bitar och tillsätt dem samt 3 skivade vitlöksklyftor, 3 dl torrt vitt vin, 1 tsk timjan, 1 tsk paprikapulver (gärna rökt)samt en kycklingbuljongpod (eller motsvarande fond eller tärning). Låt koka upp och sedan sjuda under lock i 30 minuter. Mot slutet tillsätter du 20 piementooliver som du skivat och 3 matskedar av olivspadet. Servera med ris.

*Det ska vara den ”torra” sorten som du hittar bland ölkorvar och andra torra korvar som hänger i rumstemperatur i butiken. Den jag använde var av de vanliga märket ”Casademont” och med beteckningen ”sabor riojanos forte”.

Ostrensning i kylen resulterade i en maffig variant på USAs bidrag till det kulinariska världsarvet; macaroni n’ cheese.

Koka 250 g penne eller liknande pasta. Riv 150 g smakrika ostar (jag hade wästerbotten, grana padano och pecorino). Fräs 25 g smör och 2 msk vetemjöl och koka ihop med 3 dl gräddmjölk (50/50 grädde och mjölk) några minuter. Vispa ned osten och rör tills den smälter. Riv ned en vitlöksklyfta och smaksätt med 1 msk sherryvinäger och rejäla stänk av tabasco. Vänd ner pastan. Häll 2/3 av pastaröran i en ugnsform, sprid ut en burk konserverade körsbärstomater (väl avrunna), riv över färsk basilika och täck med resten av pastan. Toppa allt med mozzarellaost och gratinera i ugn på 200° i cirka 30 minuter.

Testa också Jamie Olivers jätteläckra oståmakaronirätt.

Medan jag läste och drack manzanilla i solen igår så stod en oxsvansgryta i ugnen, gonade sig och spred magsaftsretande dofter i hela grannskapet. Grytan gjorde jag med inspiration från ett enkelt recept som återges i boken under namnet cola de toro al stillo paco el pino. Vad nu det kan betyda. Gott, milt, mört och mustigt spanskt blev det i alla fall.

Att kombinera manzanilla/fino och oxsvans är nog inget jag kommit på själv. Hade nog spontant valt oloroso. Du kan läsa mer om matlagning och sherry i mitt sherrytest.

4 personer: Hacka 2 gula lökar och 2 inlagda paprikor ganska fint. Dela 1 burk hela konserverade tomater (utan spadet) grovt. Skala klyftorna av en hel vitlök (ja alla klyftor ska med). Bryn 1,5 kg oxsvans väl i omgångar i ister, ankfett eller olja i en gjutjärnspanna. Häll över alla grönsaker + 2 tsk salt och 2 lagerblad och tillsätt en halvbutelj manzanilla (eller fino). Låt få ett uppkok, lägg på locket och låt gå färdigt i ugn på 125° i minst 4 timmar. Köttet ska ramla av benen. Servera med sallad, bröd med god uppsugningsförmåga, mjölig potatis och stora gröna oliver.

Mycket god och lyxig pastarätt som dessutom är hur enkel som helst att fixa till.

Koka ett litet paket fryst, grön sparris några minuter, skölj med kallt vatten och dela stänglarna i tre bitar.  Fräs en finhackad shallottenlök och två grovt hackade citronskivor med skal i smör så att det mjuknar. Slå över 2 burkar smetana (eller créme fraîche) och låt puttra några minuter. Rör ned 2 msk hummerfond från flaska och smaksätt med nymalen svartpeppar, några stänk tabasco (gärna grön)och finhackad dill. Vänd ner sparrisen och låt bli varmt. Precis innan servering vänder du ner MASSOR med skalade räkor (färdigskalade i lag eller handpillade om du orkar), spara några att toppa med. Servera med tagliatelle och finskuren färsk gurka.