Jag är en dålig människa. Jag vet att kära hustrun inte gillar get eller får i någon annan form än levande och bräkandes. Ändå försöker jag smyga in getost, lammkött och annat i mina rätter i fruktlösa försök att vänja henne vid dessa läckerheter. Jag avslöjas obönhörligen.

Så ock idag när jag slängde ihop en matig salad och komponerade en ”getdressing” till.

Mixa samman 1 dl turkisk yoghurt, 1 msk flytande honung, 0,5 dl olivolja, 1 tsk salt och ett par centimeter getostrulle som du befriat från det yttersta skalet. Tag ett par ordentliga tag med pepparkvarnen. Finriv skalet av en citron och blanda ner i dressingen. Smaka av. Ringla över salladen. Passar särskilt bra till rökta ingredienser i salladen som exempelvis bacon.

I ett anfall av akut sötsug slängde jag ihop en dessert av vad som fanns tillhands. Det blev gott!

I en portionsform smular du ner 3 digestivekex och blandar lite slarvigt ner 1 msk rumsvarmt smör. Skiva en banan och lägg ovanpå smulet och tryck ner lite lätt. Droppa lite citron över bananen. Grovhacka några rutor mörk choklad på 70% kakaohalt och strö några flingor havssalt över. In i ugnen på 200° tills chokladen smält. Klicka på lättvispad grädde.

Det hä receptet är lite oväntat. Plötsligt dyker här upp både ketjap manis och sambal oelek i en bok där olivolja anses snudd på exotiskt. Var kanske söt, indonesisk soya en stapelvara på Konsum medio 1970-tal?

Jag måste också framhålla Carls två förmaningar i samband med receptet; Drick inte vin till österländska rätter och salta inte riset. Bäst att lyda.

Notera att köttet ska marineras över natten. Förutom lite framförhållning är receptet busenkelt.

(6 personer)

1 kg kalopskött
1 stor gul lök
1 1/2 dl söt inonesisk soya (ketjap manis)
1 tsk riven muskot
1 rågad msk curry
1 tsk malda nejlikor
1 struken tsk sambal oelek
3 vitlöksklyftor
1 msk vetemjöl
1 msk 12% ättika
salt & peppar

Skiva löken och skär köttet (jag använde högrev) i sockerbitsstora bitar. I en bunke blandar du köttet med allt utom vetemjöl och ättika. Låt stå kallt över natten eller minst 12 timmar. Pudra mjölet över köttet, blanda väl och häll i ättikan. Lägg allt i en tjockbottnad gryta och häll på vatten så det precis täcker köttet. Sjud under lock i 2 timmar. Servera med ris, gurksallad (skala, skivad och urkärnad gurka i turkisk yoghurt med lite salt) och Butlers enkla tomatchutney.

En mycket mustig och rik curry med toner av julkryddor, kaffe och snudd på tobak. Dubbla mängden sambal oelek krävdes men då blev det en mycket fin balans i grytan där sötman från soyan gav fin bakgrund till den rika kryddbilden och den lilla hettan. Tillbehören gjorde verkligen skillnad här. Det var en ren fröjd att gegga ihop alla rörorna med riset. Mycket gott!!!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Kombinationen den feta ankan och den friska, söta och lite beska apelsinsåsen är en fransk klassiker. Ändå har jag aldrig ätit den förr. Min bildning har uppenbart brister men jag jobbar på dem.

Ankbröst med apelsinsås (4 personer)

2 stora ankbröst
2 apelsiner
2 msk konjak/armagnac/brandy
1 pod Fond du Chef kyckling
1 msk maizena
ljus soja
tabasco
smör
salt
svartpeppar

Finriv skalet på apelsinerna och pressa ur saften. Fräs apelsinskalet någon minut i smör. Slå över konjaken och fräs ihop. Slå över apelsinjuicen, 3 dl vatten och poden och koka ihop tills ungefär hälften återstår. Vispa ut maizenan i lite vatten och pytsa i och koka ihop till såsen blir simmig. Smaksätt med 1 msk soja och lite tabasco. Kryssa skinnsidan på ankbrösten med en vass kniv (är dina knivar slöa så är en tapetkniv effektiv). Massera in kryddblandningen ordenligt i skinn och snittytor. Lägg med skinnsidan nedåt i en kall stekpanna och sätt på medelvärme. Lått ligga så länge att fettet smälter ut och skinnet blir gyllengrunt och knaprigt och häll av fett om det behövs. Vänd och stek helt hastig på andra sidan. Stick in en stektermometer och stek i ugn på knappt 100° tills innertemperaturen når upp till 58-60°. Låt vila 10 minuter innan du skär upp i skivor.

Servera gärna med pommes chocroute.

Här är mitt bidrag till potatistävlingen på Taffel. Skicka in ett bidrag du med så har du chans på de jättefina priserna!

Pommes Croute (4 personer)

700 g mjölig potatis
350 g surkål från burk
2 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 stor morot
100 g smör
salt
svartpeppar

Skala och skär potatisen i mindre bitar. Koka i saltat vatten tills helt mjuka och slå av vattnet. Mosa samman med smöret, 1 tsk salt och rikligt med nymalen svartpeppar tills du ha en helt slät puré. Riv ner lök, vitlök och morot och blanda ihop. Låt surkålen rinna av i ett durkslag och fräs sedan i smör så den mjuknar. Den får inte brynas. Vänd ner i moset.

Fin kombination av sötma, sälta och syra och en fin mjuk, fluffig och lite tuggigt krispig konsistens. Servera som alternativ till vanligt mos eller surkål.

Många matbloggare har skrivit om pulled pork, det vill säga långkokt fläsk i texmexstuk som blir så mört att det faller sönder eller bara dras isär med gafflar. Även om jag gillar långkok har jag inte fallit till föga och lagat rätten eftersom jag tycker namnet är så fånigt. Ja jag vet att jag är fånig, men det går ju inte att säga ”pulled pork” utan att göra ofrivilliga halsknyckningar och låta fånig. Kallar det därför fläskflams (det är så det ser ut) tills någon kommer på något bättre. Förslag?

Det här receptet har jag knöckt delar av från Lisa och Gitto och lagt till lite själv. Nu är det inte så mycket ett recept, snarare en innehållsförteckning på det som slängs i en gryta och som sköter sig själv medan du pysslar med annat.

Resultatet blir en mör,  mustig, trådig och het köttröra som du använder som en färssås till mexikanska rätter. Jag blandade i lite bönor och serverade med sallad, guacamole och majschips.

1,5 kilo picnicbog eller grishals (fläskkarré)
1 burk krossade tomater
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 msk dijonsenap
0,5 msk oregano
2 msk chipotlepasta
0,5 msk malen koriander
2 msk spiskummin
1 msk malen anchochili
1 msk parikapulver
0,5 dl lagrad pisco, tequila eller rom (eller hoppa över)
2 msk äppelcidervinäger
2 msk muscovadosocker (eller farin eller råsocker)
1 pod Fond du Chef kyckling (eller motsvarande)
många tag med pepparkvarnen

Häll tomaterna, de grovhackade lökarna och de krossade vitlöksklyftorna i en gjutjärns/emaljgryta. Lägg i resten av ingredienserna och sist köttet. På med locket och in i ugnen på 150° i 4-5 timmar. Plocka upp köttet och dra isär det med två gafflar (eller med skedar som jag gjorde). Mixa tomatröran och blanda ner köttet. Smaka av med salt.

En biff med inspiration från Paris. Jag kan mycket väl tänka mig denna rätt serverad på en bistro med rutiga dukar, enkelt vin på karaff, servitörer som sett allt och kockar som inte krånglar till det.

(1 person)

1 utskuren biff (ryggbiff)
1/2 hg champinjoner
2 msk vitt vin
1 dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta
1 rejäl tsk dijonsenap
peppar
smör

Torka köttet med hushållspapper (Julia Childs påbud, inte Calles) och stek biffen i het stekpanna så det får en fin stekyta men fortfarande är riktigt rosa/blodig. Ta upp köttet och håll varmt.Lägg de skivade champinjonerna i samma panna, fräs utan att svampen tar färg och häll på vinet. Tillsätt den pressade vitlöken, senapen och grädden och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Koka såsen häftigt tills den blir ganska tjock.Häll såsen över biffarna. Servera med klyftpotatis och gröna ärter.

Jag serverade biffen med råstekt potatis och grönsallad med vinägrett. Det här smakade klassisk krogmat och då menar jag på ett mycket positivt sätt. Jag kunde sluta ögonen och föreställa mig att så här smakade det en bra kväll på Svensson & Butler medio 1970-tal.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det här är en variant på söndagssteken signerad av Carls kock och gode vän Cesar. Även om Cesar är/var spanjor så har jag lite svårt att spåra upp det spanska i denna rätt med sin befriande korta lista ingredienser. Var är Cesar idag?.

(5 personer)

1 kg stek
1 gul lök
4 rejäla morötter
1 1/2 dl vin
1 lagerblad
salt & svartpeppar

Bryn steken ordentligt på alla sidor så du får en fin brun yta. Lägg ner den i en gryta tillsammans med löken och morötterna som du skalat och skurit i stora bitar. Häll över vinet, lagerblad, 1 tsk salt och många rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sakta sjuda på spisen under lock eller i ugnen på 175°. Räkna med 45 minuter per halvkilo. Ta upp steken och lagerpladen och mixa eller passera skyn och grönsakerna till en tjock sås. Smaka av med salt och peppar. Servera med kokt potatis.

Trevlig söndagsrätt om man gillar stek. Såsen blev överraskande smakrik och mustig. Kräver dock fräscha, lite syrliga tillbehör som exempelvis haricots verts provençale som passade perfekt till.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Den här rätten gör sig verkligen inte på bild i boken. De grågröna bönorna mot de blekröda tomaterna är ingen vacker syn. Tur att projektet tvingar mig att laga vissa rätter för det här blev både snyggare och godare än förväntat.

1 pkt djupfrysta haricots verts
1/2 burk hela tomater (utan spad)
2-3 klyftor vitlök
1 gul lök
1/2 tsk oregano
smör
salt & peppar

Tillaga bönorna enligt anvisningar på förpackningen (micra gärna). Skala och skiva löken ganska fint och skär tomaterna grovt. Smält smör på svag värme i en stekpanna och låt seedan löken mjukna något i fettet. Öka värmen och släng ner bönorna, tomater, oregano, 1/2 tsk salt, rejält med svartpeppar och pressa i vitlöken. Låt allt fräsa en stund. Klart!

Fräsch, smakrik och god grönsaksrätt som fungerar som ett tillbehör till kokt fisk, kötträtter och kommer att bli kanon till det grillade i sommar. Kan serveras både varm och kall.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

En klassisk övertäckt paj som kan varieras i det oändliga. Kul att grädda direkt på tallriken..

Äppelpaj

(6 personer)

6 syrliga äpplen
2 msk russin
1 msk socker
1/2 tsk kanel
3 msk vitt vin eller vatten
1 sats pajdeg

Gör en pajdeg efter Carl Butlers recept. Skala och kärna ur äpplena (Butlers äpplen måste ha varit små för det räckte gott och väl med två jättestora) och dela i mindre bitar. Koka upp socker, kanel och det vita vinet/vattnet och lägg i äpplena som får koka sakta i 7-8 minuter utan att bli mosiga (jag läste receptet fel och slängde i russinen också vilket jag tror blir bättre). Låt fyllningen svalna.

Kavla ut deg till en rundel något större än den smörade tallrik pajen ska gräddas på. Degen ska bara vara ett par millimeter tjock. Täck tallriken med degen och skeda upp fyllningen som inte behöver spridas ut. Gör en motsvarande rundel som ska fungera som lock. Pensla kanterna på den undre delen väl med uppvispat ägg. Lägg locket på och kläm ihop kanterna med fingrarna. Skär bort överflödig deg med en kniv utmed tallrikskanten. Skär några små hål i locket, pensla med ägget, strö lite flisad mandel över och sist lite strösocker. Grädda på 225° i cirka 45 minuter.

Blåbärspaj: Gör på samma sätt som ovan men fyll pajen med ett paket fryst, tinade blåbär som du skivar en banan över. Hjortronpaj: Samma som ovan men med ett paket upptinade frysta hjortron. Tvärtemot vad Carl rekommenderar så skulle jag strö lite socker över bären här. Lökpaj: 5-6 medelstora lökar skivas och fräses  smör utan att de tar färg. Salta och peppra. Gör pajen som ovan men hoppa över mandel och socker.

Det här blev en riktig farmor-anka-paj till utseendet. Lätt och frasigt skal och en fyllning som var frisk och måttligt söt. Kanske inte riktigt värt besväret eftersom pajdegen är ganska svårarbetad och spricker när den kavlas. Blåbär-, hjortron- och lökpajen har jag inte lagat utan återger bara kortfattat som variationer på temat precis som Carl gjort i boken.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.