En pastarätt perfekt när man är för hungrig och för lat för hämtpizza.

Koka pastan. Under tiden låter du en burk krossade tomater (helst Mutti om du har) puttra. Smaksätt såsen med lite salt, en skvätt fisksås och en tesked harissa/chilipasta. Blanda ner en burk tonfisk av god kvalitet.

Klart innan du hinner säga ”capricciosa extra lök”.

…var detta vid slutet av 1960-talet. Den jäktade hemmafrun kunde med några enkla handgrepp servera sina förväntansfulla gäster en elegant dessert. Konserverat päron, chokladmint på toppen, 225° i fem minuter, vispad grädde och lite mandelspån.

Det kan vara svårt att förstå idag hur otroligt lyxigt och annorlunda After Eight upplevdes när den introducerades för över 40 år sedan. Den mörkgröna kartongen med guldtryck och det mystiska namnet och de små prassliga kuverten var så elegant. Det tillverkades små ställ av nysilver för att verkligen understryka hur exklusiv denna konfekt var. After Eight var dyrt och det förekom aldrig störtexponeringar och lockpriser. Som barn var man lycklig om man fick smaka en liten mintkaka. Fick man två handlade det om ren eufori.

Vi pratar en tid då lördagsgodis innebar att man fick godis på lördagar och bara på lördagar. Godispåsarna var små som C5-kuvert och innehöll en tablettask, en lakritspipa, en nötcréme, Nickel och några gräddkolor. Typ. Om och när man fick en läsk var det en (1) enbärsdricka, Champis eller sockerdricka i 33-centilersflaska. Hälften drack man upp under utdragen njutning och resten sparade man under en återförslutningskapsyl i plast till nästa dag.

En sockerbonus kom när det skulle bjudas konserverat päron med After Eight. Hade man tur fick man ett duralexglas med det söta, simmiga spadet som dracks under andakt.

Det var hårda tider. Fem mils uppförsbacke både till och från skolan och konstant snöstorm året om.

I tv-serien ”Jamies Matrevolution” (Ministry of Food) försökte Jamie Oliver lära innevånarna i en nordengelsk stad att laga mat och lämna snabbmaten bakom sig. Idén var att de som lärt sig en rätt i sin tur skulle lära en vän eller släkting, det vill säga ”pass it on”. En av rätterna som ständigt återkom och som skulle vara enkel att lära ut var detta kycklingbröst med parmaskinka. Den var verkligen lätt. Och god! Jag som inte är så glad i kycklingbröst.

Snitta kycklingbröst i ett rutmönster på undersidan. Peppra och strö över hackad färsk timjan (jag använde färsk salvia), riven parmesanost (jag använde pecorino) och finrivet skal av citron. Inget salt behövs. Täck med några skivor parmaskinka som överlappar varandra. Ringla över lite olivolja och strö över resten av den färska timjan. Täck kycklingbrösten med plastfolie och banka dem platta med undersida av ett stekjärn. Skinkan ska alltså bara ligga på den ena sidan av filén och bankas in, den ”sätter sig” i kycklingen. Stek på medelvärme ett par minuter på var sida. Stek först skinnsidan och avsluta också med någon minut extra på denna sida.

Jag serverade med ett potatismos i vilket jag blandade ner bladspenat (fryst och tinad) samt ett par rivna vitlöksklyftor. I all sin enkelhet smakade detta riktigt bra och lite lyxigt. Det hjälpte förstås att vi drack en riktigt bra röd bourgogne till.

Nyklassiskt fredagsmys är tacos/nachos/tortillas i olika former.  Här en riktig rejäl långkoksvariant av chili som är löjligt enkel att göra.

250 g kallrökt sidfläsk tärnas smått och steks på medelhög värme i en stor gjutjärnsgryta. Skär upp 1,5 kg högrev i ganska små grytbitar och fräs i omgångar med fläsket. Mot slutet slänger du ner 3-4 krossade vitlöksklyftor. Pudra över 3 msk vetemjöl eller maizena samt 1 msk spiskummin, 1 msk Ancho Style Chili Pepper, 1 msk Red Hot Chili Pepper, nästan 1 dl hackade inlagda jalapeños samt 2 msk chipotlepasta. Fyll på med knappt en liter mörk öl (ej för besk) samt oxfond för 1 liter vätska. Låt koka upp och sätt sedan in i ugnen under lock på 150° i cirka 3 timmar. När du tar ut grytan är den klar och köttet ska bara falla sönder.

Till denna riktigt mustiga, kryddiga och ganska heta chiligryta krävs ett tillbehör. Jag älskar refried beans. I vanliga fall köper jag konserverade bönor, hettar upp, kryddar och mixar. Idag blev det en lite rustikare variant.

Blötlägg pinto- och/eller kidneybönor. Koka i saltat vatten. Häll av vattnet när bönorna är mjuka. Skiva och hacka rejält med gul lök ganska grovt, skiva stjälkselleri och vitlök fint. Fräs allt ganska mjukt i rikligt med fett, gärna ister eller baconfett. Häll över bönorna och fräs på låg värme. Tillsätt fint hackad inlagda jalapeños. Fräs och rör tills bönorna blir mosiga. Hjälp till med en potatisstamp om det behövs. Smaka av med salt och lite vinäger eller citronsaft. Jag kryddade denna ganska milt eftersom chilin var såpass het. Annars kan man dra på ordentligt med chili även i bönorna.

Servera bönorna och chilin med tortillabröd, ”guckamole”, grönsaker och ost. Och en Corona Extra förstås.

EDIT: Dagen efter smakade chilin om möjligt ännu bättre med harmoniserade smaker och en hetta som lagt sig något.

Strandad hemma av sjukdom och med ett plötsligt påkommet sug efter korvkaka. Vad gör man? Tar vad som finns i kylskåpet.

Kan det bli mer folkhemsstämplat en gråmulen novemberonsdag än falukorv OCH blodpudding med rörda lingon? Knappast.

Det är kontrasterna som ger spänning och balans i livet. För precis en vecka sedan var det sjöar av sherry och middag på Frantzén/Lindeberg. Därför smakade det extra bra med denna enkla, billiga och goda middag. Lättlagat, lättuggat och tryggt. Lite snyggt var jag tvungen att lägga upp det i alla fall. Balans.

Detta var den absolut godaste lasagne jag någonsin gjort. Då ska ni veta att jag gjort många och aldrig likadant två gånger.

Jag slängde ihop lasagnen av överbliven, mustig köttfärssås och en riktigt krämig bechamelsås. Du kan använda ditt favoritrecept och göra som du brukar. Det som gjorde att denna lasagne blev något alldeles extra var att jag gjorde bechamelsåsen markant salt och blandade ner finrivet skal av en citron. That’s it!

Resultatet blev helt makalöst bra! Den aromatiska citrustonen och den lilla syran lyfte rätten till helt nya höjder. Lovalovalova att du provar!

Köttbullar får man variera och laga hur man vill, även om mammas är de bästa. Men sen finns det rätter där receptpolisen rycker ut och talar om ”att så där gör man faktiskt inte”. Oftast gäller det klassiska rätter från andra kök än det svenska. En sidosysselsättning för receptpolisen är också att hålla ordning på vårt kontinentala kaffedrickande; ”cappucino dricker man verkligen inte efter lunch”.

Håhåjaja och nåväl. Nedan är i alla fall mitt recept på spansk tortilla. I Spanien är denna potatisomelett som köttbullar. Var och en har sin variant och metod. Jag har lagt till piementooliver för lite smakbrytning samt vitlök. Jag ber redan nu om ursäkt för detta.

Dela och skiva 3-4 medelstora potatisar, 2 gula lökar och skiva tunt en vitlöksklyfta. Värm rejält med olja, eller 50/50 olivolja och ister, i en stekpanna. Det ska vara så mycket fett att potatisen och löken simmar omkring och värmen bara medelhög så att de mjuknar utan att ta färg. Medan potatisen och löken puttrar i oljan vispar du ihop 5-6 ägg med några rejäla nypor salt och ordentligt med svartpeppar från kvarnen. Hacka också 10-15 piementooliver (kan uteslutas av puritaner). När potatisen och löken mjuknat häller du över dem i ett durkslag så att fettet, som du samlar upp, rinner av. Blanda sedan ihop med äggröran, häll lite av olja i stekpannan som nu har låg till medelhög värme och häll i smeten. Strössla över oliverna och låt hela härligheten stå och stelna till. När äggsmeten bara är krämig på ytan lägger du en stor tallrik som lock över stekpannan och stjälper över tortillan. Häll mer olja i pannan och låt potatisomeletten glida tillbaka och gräddas helt färdig. Ät varm eller låt kallna, skär i tårtbitar och servera som tapas med chorizo, serranoskinka och annat gott.

Häromdagen provade jag en helt ljuvlig dessert som serverades som bonus efter lunchen. Det var skogsbär under ett täcke som var knäckigt, sött, syrligt, salt, segt och alldeles ljuvligt. Jag fick receptet av kocken och för att inte avslöja för mycket håller jag krogen hemlig och har översatt och anpassat det något. Istället för en enda stor form gjorde jag två olika varianter i portionsformar.

Blanda 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl socker, 1 tsk salt och 1 tsk bakpulver. Blanda ner ett ägg och därefter 100 g rumsvarmt smör till en stabbig smet. Sätt ugnen på 175°.

Botten av formen/formarna täcker du med frukter och bär efter egen smak. Jag skivade konserverade persikor och strödde en näve frysta hallon över för en variant av peach melba. Det blev också en äppelkaka. Skivade äpplen pudrades med lite kanel och lite äppelmos klickades över (Euroshoppers äppelmos är riktigt bra med 92% äpple, långt över övriga märken). Sprid ut kluttar av smeten så jämnt du kan. Grädda i cirka 30 minuter eller till täcket får en fin gyllene färg. Servera med vaniljsås eller lättvispad vispgrädde.

Det här måste vara den perfekta smårätten för fredagsmyset. Man kan fylla den med de smaker som passar och dessutom kan veckans rester blandas ner. Funkar som en liten förrätt också. Inget recept. Inga mått. Bara en enkel idé.

Förutsättningen för ”muffinspajen” är stora muffinsformar i metall, gärna teflonbelagda. Smöra formen rikligt. Skär kanterna av stora skivor formfranska. Tryck ner skivorna i formarna så de fastnar i smöret och täcker insidan. Skivornas hörn kommer att stå upp som små toppar på en krona. Gör en smet av ägg och riven ost av valfri sort (jag använde fulmozzarella och parmesan idag) och blanda i en massa hackade godsaker; oliver, soltorkade tomater, skinka, salami, tonfisk, lök osv. Krydda och smaksätt som du vill.  Avsluta med något garnityr, som en tomatskiva, och ost. Idag toppade jag med gyllenbruna smörstekta champinjoner och täckte med lagrad prästost. Grädda i ugn på 200° i 20-30 minuter eller tills fyllningen stannat och osten fått snygg solbränna. Servera med en god sallad.

Gillar du tacos kryddar du och smaksätter med det. Gör en spansk variant med serranoskinka, manchegoost och oliver. Räkor och dill. Låt var och en smaksätta som de vill. Låt ungarna gå loss. Bara fantasin sätter gränser.

Vilken given och trist rubrik. Undrar hur många matbloggar som skrivit om soppa som har haft den? Alla? Soppan som värmde oss denna bitterkalla första dag i november var i alla fall mycket god.

Grunden var buljongen efter fläskläggskoket till nybörjarsurkålen. Buljongen som var milt smaksatt med svartpeppar, kryddpeppar, timjan, lagerblad och morot fick reducera ihop tills jag hade en mild sälta och cirka 2 liter vätska. Hällde i 3 dl halva, torkade ärter som fick koka cirka 30 minuter. Fyllde därefter på med ett par skivade morötter, grovt tärnad fast potatis och bitar av den överblivna fläskläggen. Jag adderade också små klyftor av gul lök som jag brynt nästan svarta på snittytorna i torr stekpanna. Smaksatte med en matsked tamarindkoncentrat och några matskedar tomatpuré. Tomaten behövdes för att bättra på färgen som blev ganska dassigt brun av tamarinden. Sist lyfte jag smaken flera hack med en halv deciliter finosherry och några rejäla tag med pepparkvarnen.

Smakrik, och fyllig med den matiga och lite grönt jordiga smaken av ärtorna som balanserades av den syrligt fruktiga tamarinden. En knäckemacka med ost och lyckan var fullständig.