En riktig trotjänare på Systembolagets hyllor är 2019 Château Bouscasse från området Madiran. Det här är ett vin jag regelmässigt använt i mina utbildningar för att visa på ett vin med fyllighet och kanske framförallt strävhet. Det har ofta varit en tuff upplevelse att prova vinet. Men från årgång 2018 har något hänt!

Jag ska först som sist klargöra att jag under året rest runt och hållit provningar med viner från producenten Brumont på uppdrag av importören samt besökte dem på plats i december. Men det spelar ingen roll för det här är ett vin jag alltid hållit mycket högt, åtminstone sedan jag arbetade som sommelier på Grand Hotel i Lund kring millenieskiftet.

Vinerna från Madiran i allmänhet och från Brumont i synnerhet är kända för att vara mycket långlivade. Den främsta orsaken till detta är den svårbemästrade druvan tannat. Brumont har sedan starten för 45 år sedan visat att druvan kan leverera viner i den absoluta världsklassen. I Château Bouscassé hittar vi 50% tannat. 26% cabernet sauvignon och 24% cabernet franc. De två sistnämnda hjälper till att göra vinet mer balanserat och fruktigare, tvärtemot vad brukligt är. Vinet har legat drygt ett år på fat men ingen ny ek.

Det här brukade som sagt vara ett riktigt tufft vin men i och med årgång 2018 så har Alain Brumont och hans svärson Antoine Veiry gjort förändringar i vinifiering så att vinet nu uppvisar en större balans mellan frukt och tanniner i ungdomen. Det gör att vinet är fantastiskt njutbart redan nu till kraftigare och smakrikare (inte het) mat. Antione och Alain förutspår att vinerna från och med nu kommer att utvecklas ännu bättre över tid än tidigare tack vare den bättre balansen.

Vid besöket i december provade jag årgångar av detta vin ända ned till 1991. Det över 30 år gamla vinet visade upp tydliga, härliga mognadstoner men var helt vitalt och hade flera år kvar.

Château Bouscasse kan generellt lagras i minst tio år och enligt min mening tjugo år utan problem.  Tycker man att vinet trots allt är för strävt som ungt (smaken är ju olika) så kan man fördel hälla upp på karaff många timmar innan servering och har man lite kvar så kommer det att utvecklas i karaffen under flera dagar. 

2019 Château Bouscasse med sin stora karaktär av mörka bär, svarta vinbär, bigargåer, mörk choklad, örter, kryddighet, nyanserad ek och toner av kaffe är inget annat en ett sensationellt FYND för obegripliga 189 kr.

Två månader sedan senaste inlägg. Jag måste bättra mig. Har blivit bekväm (låter finare än ”lat”).

Dags för ett nytt fyndvin/reavin och premiär i bloggen för två saker. Har aldrig tidigare rekommenderat ett vin på PET-flaska och inte heller vin på 1-litersflaska. Men nu är det dags.

Fick ett varuprov skickat från importören och då måste man ju prova. 2022 Miau Reserva Carbernet Sauvignon är prissänkt från 102 kr till 75 kr. Det ger ett pris på 56 kr för 75 cl! Ganska svårslaget.

Vinet kommer från Valle Central i Chile och producenten Lourdes som arbetar med fokus på hållbart arbete för såväl miljö som i sociala aspekter. Vinet är en blend på 85% cabernet sauvignon från Maipo Valley och 15% cabernet franc från Maule Valley. 30% av vinet har lagrats tre månader på franska ekfat.

Allt gott och väl. Men hur smakar det? Först som sist så är detta inte ett vin för den som söker elegans, struktur och komplexitet. Ni kan sluta läsa nu. Detta är en ganska typisk cabernet från Chile; mörka bär, svarta vinbär, lite örter och kryddighet och en nypa vanilj på näsan. Smaken är fruktig, mustig, saftig med mjuka tanniner som ändå ger ett bra grepp, en antydan till fatstruktur och bra längd. Välgjort och balanserat. Personligen vill jag lufta vinet i karaff några timmar för att få fram nyanserna (plus att det är roligare en en flimsig plastflaska) och servera det lite svalt till det grillade med smakrika tillbehör. Påminner lite om en lite kraftigare côte du rhône.

Till det här priset så får du inget bättre vin. FYND!

Jag förstår inte den där aversionen många har inför sötma i vin. Den är faktiskt obegriplig (ja jag tittar på dig Kära Hustru). Sötma i vin fungerar fantastiskt bra när man ska kombinera med många svåra maträtter som exemplevis rätter med mycket umami och eller hetta. Halvtorra vita viner till ost är fantastiskt bra ihop. Riesling med sin naturligt höga syra är särskilt njutbar med en dos restsötma, även om de helt torra vinerna inte heller går av för hackor.

2021 Schloss Reinhartshausen Hattenheimer Wisselbrunnen Grosse Lage Riesling Kabinett (man måste ju bara älska tyskarnas självtillit) är ett alldeles utmärkt exempel på den där alldeles perfekta balansen mellan sötma och syra. Så där magiskt välavvägd att man undrar om vinet är halvtorrt eller bara är väldigt fruktigt. Den polerade höga syran spelar snyggt mot sötma och fruktigheten som spelar toner av aprikos, citron, lime och ananas. Lång, elegant, smakrik med ett stramt mineraldrivet avslut. Ett fynd för 139 kronor.

Om vi bryter ner det hopplösa namnet på vinet så är ”Schloss Reinhartshausen” namnet på producenten/slottet som har en snart 700-årig historia. ”Hattenheimer Wisselbrunnen” är namnet på den 18 hektar stora vingården som druvorna kommer ifrån. ”Grosse Lage” innebär att vingården ligger i den högsta klassificeringen i den tyska vinlagen, typ som grand cru i Bourgogne. ”Riesling” är ju druvan och ”Kabinett” anger druvornas mognadsgrad/sockerhalt vid skörd.

Matbloggarlegenden Anna Billing postade sin variant av Tiramisù enligt Taube på Facebook häromdagen. Då var det bara att ändra planerna inför nyårsaftonens knytismiddag. Evert Taube bidrog med punsch och Anna Billing med blåbär och apelsin. Anna gjorde dessutom sin på torkade ”fingrar” av panettone men jag körde traditionellt med savoiardi och dubblerade receptet då vi skulle bli tio personer. Passa på att göra denna stora sats då desserten lämpar sig väl att frysa.

Den blev fantastiskt bra, lätt och apelsinfräsch.

Knäck 8 ägg och separera vitor och gulor. Vispa gulorna med 4 msk socker tills fluffigt och blekgult och sist blandar du ner rivet apelsinskal från en apelsin och 4 msk apelsinjuice. Rengör visparna mycket noggrant så inget fett från gulorna är kvar. Vispa vitorna med 4 msk socker (lite i taget) tills du får fina toppar. Rör ut 2 x 250 g mascarpone (kan ersättas med cream cheese) med äggulesmeten tills slät och fin. Vänd försiktigt ner äggvitan i smeten. Du behöver nästan två förpackningar med savoiardi-kex. Vänd snabbt hälften av kexen i 2 dl punsch och täck bottnen på en stor form (kolla hur stor genom att provplacera ut kexen i förväg). Bred ut hälften av smeten över kexen och strössla ut 2 dl frusna blåbär (välj den svenska sorten). Vänd snabbt resten av kexen i starkt bryggkaffe (eller espresso) och lägg ut i ännu ett lager. Bred ut resten av smeten. Låt vila åtskilliga timmar, helst över natten. Precis innan servering siktar du över rikligt med kakaopulver.

Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.

När jag var på Systembolaget förra veckan blev jag väldigt glad att oväntat hitta en Bardolino Chiaretto på hyllan. Chiaretto (uttalas med hårt ”k”) är ett av de där ovanliga klassiska rosévinerna med en alldeles egen identitet. I flodvågen av nya roséer från världens alla hörn står Chiaretto i en egen klass tillsammans med Tavel, Provence och Clairet och ett fåtal andra. Lite misstänksam var jag dock över prislappen på 79 kr. Lite för billigt för att vara bra.

Jag blev minst sagt överraskad av 2022 La Sogara Bardolino Chiaretto! Härlig ljusrosa färg, frisk och fräsch doft av röda sommarbär, persika och citrus. Mycket frisk och sprittande limesyra mot en nästan lite fet persikofrukt, massor av röda bär, lite blodapelsin och en lång frisk eftersmak. Läskande, saftig, uppfriskande och svår att inte dricka i stora klunkar. Ett riktigt FYND! Sprang nästan tillbaka och köpte fler flaskor. Den blygsamma prislappen förklarades av att priset sänkts från 101 kr!

Du behöver inget annat rosévin resten av sommaren. Det är bara att beställa! Enligt importören (som jag inte får någon ersättning av) finns det mycket gott om flaskor i lager. Skulle det inte gå att beställa tillfälligt så lägg en bevakning.

”Det här vad det godaste jag ätit på länge” utbrast Kära Hustrun och hade nästan tårar i ögonen. Rätten var väldigt enkel men HERREGUD vilken sås! Doften i köket när den gick i ugnen drev mig nästan till vansinne.

Rätten ifråga finns tydligen i otaliga varianter under namnet ”fläskytterfilé i sockerkaksform”. Jag kanske skulle kalla den ”gräddbakad kotlettrad”. Hursomhelst står den nu på listan över rätter som kommer att tillagas ofta. löjligt enkel och kan utan problem varieras med olika smaksättningar. Du behöver inte följa min variant nedan, smaksätt med vad du har.

Sätt ugnen på 150°. Bryn en stor bit benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som den säljs som) i stekpannan (här är ett tips på en riktigt bra stekpanna) så att den får en ordentlig stekyta. Under tiden vispar du ihop 3 dl vispgrädde, 2 dl créme fraiche (jag hade ingen hemma så jag använde ricotta), en knapp matsked sambal olek (eller någon annan chilipasta), 0,5 dl svartvinbärsgelé, 2 msk japansk soja, 0,5 msk herbes de provence (eller annan örtkrydda efter smak), 2-3 rivna vitlöksklyftor och en oxbuljongtärning. Eftersom jag är jag så hade jag i en knapp deciliter olorososherry men vitt vin kan funka lika bra. Koka upp blandningen på spisen. Lägg köttbiten i en avlång brödform, slå över stekfettet och sedan gräddblandningen. In i ugnen 70-90 minuter. Vänd köttet någon gång.

Ta upp köttet och vippa in i folie. Slå upp såsen i en kastrull. Skrapa ut allt det goda i formen. Smaka av med salt och peppar eller späd eventuellt med med grädde eller mjölk om den är för kraftig. Red av med majsstärkelse. Skär upp köttet (köttsaften häller du i såsen), häll över såsen. Servera med mjölig potatis eller ris. Med svartvinbärsgelé, pressgurka och sallad har du en söndagsmiddag som inte går av för hackor.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

För snart nio år sedan när jag första gången besökte Australien hade jag en av mina bästa frukostupplevelser i en vingård i Yarra Valley. Överdådigt, fräscht och mättande som det anstår en äkta ”aussie brekkie”. Till detta serverades Innocent Bystander Pink Moscato. Ett fräscht, bubblande rosa vin med låg alkohol och lite sötma. Det perfekta vinet för en sen frukost eller brunch i solen. Ett minne och ett vin som stannat i minnet.

Hur glad blev jag inte när jag häromdagen hittade vinet på mitt lokala Systembolag i Simrishamn! Dessutom till det löjliga priset 79 kr. Visade sig vara prissänkt från 119 kr. På vingården i Australien kostar den 150 kr!

Innocent Bystander Moscato är framställt enligt tankmetoden med 63% gordo muscat, 37% black muscat. Resultatet ett lökskalsfärgat vin (troligen för att vinet nu är två år) med en intensivt fruktig och bärig doft av söta röda bär, röda äpplen, blodapelsin, honung. Smaken är frisk och spritsigt bubblig med fin balans mellan syran och den tydliga sötman, aromerna från doften kommer igen i smaken tillsammans med en ton av viol. Oerhört charmigt och läckert! Servera väl kyld som en välkomstdrink med en jordgubbe i eller lite plockmat, fruktdessert eller sitt bara i solen och njut.

Jag beställer 6 stycken!

Jag var i lördags på Skånska Gastronomiprisets stora gala som en av tre nominerade till ”Årets Skånska Vinpris 2023”. Glad bara att vara nominerad men utan förhoppningar att vinna då de två andra var två hårt kämpande svenska vingårdar. Glad också att i hyrd smoking få vara närvarande på denna fantastiskt pampiga och välorganiserade tillställning i Malmös otroligt vackra rådhus, paraderande av Kronprinsens Husarer, dignande skaldjursbuffé, sällskap av ”who’s who” i Skånes krogbransch samt en aldrig sinande flod av Malmö Akvavit och champagne.

Ska ju erkänna att jag var lite pirrig även om jag inte trodde jag hade en chans. Men när mitt namn annonserades så blev det nästan blankt och jag som sällan (läs ”aldrig”) är mållös fick inte fram många vettiga ord när jag stod på scenen. Nästan ännu mer fantastiskt var att efteråt få möta vänner som nästan var ännu gladare än jag. Glad också för den fina motiveringen – ”Skånska och svenska smaklökar är mer välutbildade än någonsin. Tack vare Gustibus och Anders Öhmans vinnande dryckeskunskap hissar vi våra gomsegel, höjer våra glas och doftar bättre, smakar bättre och njuter mera.”

Alla människor borde någon gång i livet få uppleva hur det känns att tilldelas ett pris för vad man åstadkommit. Omtumlande. Overkligt. Roligt. Galet.

Slut på tutet i egen lur.