Välkommen till Kikärtsbloggen! Tredje receptet på raken med kikärtor och dessutom med spanskt tema. Det blir det sista. På ett tag.

Kikärtor med tonfisk. Mycket bra kombination och lika lättlagat som de andra kikärtsrecepten. Suverän liten rätt tillsamman med sallad och bröd. Dricka till? En ljus lager, ett torrt friskt rosévin eller varför inte en finosherry.

Skiva en gul lök och fräs på medelvärme i olivolja tills den mjuknar. I med 2-3 krossade vitlöksklyftor och låta fräsa med några minuter. Slå i en burk krossade tomater, 1 msk sherryvinäger, 1 msk tomatpuré, 1,5 tsk rökt paprikapulver, 1 tsk salt och chiliflakes efter smak. Låt puttra 10-15 minuter. I med två burkar kikärtor som du sköljt och puttra ytterligare några minuter. Skiva cirka 20 piementoliver, hacka bladpersilja och dela grovt 2 burkar tonfiskfiléer. Ner i grytan och låt bli varmt. Klart.

Eftersom jag ändå skulle beställa marconamandlar (gaaalet goda) hos Salamantinos Delikatesser så passade jag på att också beställa ett kilo garbanzos de fuentesauco. Väl värt det! Mycket fin konsistens som var nästan lite smörig samtidigt som det fanns fint tuggmotstånd och en härlig nötighet. Det fick bli ytterligare ett traditionellt recept från Andalucien.

Lägg 2 dl kikärtor i blöt över natten. Koka i nytt saltat vatten i ungefär 30 minuter. Du kan förstås göra receptet på konserverad kikärtor men det blir lite mosigare. Stek 2 skivor vitt bröd i lite olivolja och mixa det till fina smulor tillsammans med 0,5 dl marconamandlar (eller vanliga skållade mandlar) och två skalade vitlöksklyftor. Tina 200 g frusen bladspenat och krama ut det mesta av vattnet. Fräs 1 tsk stött kummin, 1 tsk malen koriander, 1 tsk rökt paprikapulver (finns också hos Salamantinos) och chiliflakes efter smak i rikligt med olivolja på svag värme några minuter. Vänd ner allt i kryddoljan i stekpannan tillsammans med en matsked sherryvinäger och 2 dl av kokvattnet från kikärtorna. Låt puttra 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar.

God som ensamrätt tillsammans med bröd och sallad eller som tillbehör till det grillade. Ska riva ner lite citronskal nästa gång. Mycket gott att smula mer lite fetaost också.

Lagom tills jag kom hem från resan till Jerez hade det kommit ett paket på posten med ett varuprov på en flaska Croft Twist. Mycket lämpligt då detta är en färdigbuteljerad variant på den andalusiska sherrybaserade sommardrinken rebujito. Denna läskande drink är snudd på ett måste i trakterna runt Jerez för att hålla vätskeintaget uppe och alkoholkonsumtionen nere i sommarhettan.

Croft Twist (ligger i beställningssortimentet) är baserad på finosherry (25%) och smaksatt med citron, mynta, fläder och kolsyrat vatten. För sig själv är den en ren, snygg och trevlig ”vuxenläsk” där man hittar tonerna av både fino, mynta, citron och fläder. Bra fart i kolsyran, frisk, förhållandevis torr och bara 5,5% alkohol. Men när du serverar den som rekommenderat med mycket is, en skiva citron och lite färsk mynta så lyfter den till den där perfekta sommardrinken. Fruktansvärt svårt att inte bara svepa den. Rekommenderas att ha i kylen för lata dagar på balkongen och altanen. Kära hustrun blev mäkta förtjust och hon gillar inte sherry. Kanske en väg till sherryhimlen för henne.

Själv kommer jag att blanda rebujito själv i sommar. Lika lätt som att göra en GT plus att det blir billigare i längden. En bra ursäkt att alltid ha en flaska fino hemma. Blanda 1 del fino (eller manzanilla) med två delar citronläsk (Sprite eller liknande går bra eller helt enkelt Tonic) och en liten skvätt flädersaft om du har. I med massor av is citron och/eller lime och färsk mynta. Njuuut!

DISCLAIMER: Croft Twist tillverkas av Gonzalez Byass för vilka jag på uppdrag genomför runt 60 sherryprovningar runt om i landet i år. Jag har alltså ekonomiska bindningar till producenten. De som känner mig och min blogg vet dock att jag inte rekommenderar drycker mot betalning. Så ej heller denna gång. Jag har bara fått provflaskan. Jag skriver bara om sådant jag själv skulle köpa och dricka.

Har försökt återskapa den hemma flera gånger men aldrig med ett riktigt lyckat resultat. Idag fick jag dock till det. Inget långkok utan en snabb variant på 30 minuter baserat på vad som fanns hemma. Ibland kan genvägar vara riktigt bra. Prova detta recept. Fantastiskt smaskigt. Prova att dricka en fino eller amontillado till.

Tärna/strimla en riktigt fet bit rimmat eller kallrökt fläsk (jag hade en bit gunciale hemma), skär ett par decimeter chorizo dulce (den torra chorizovarianten med paprika) i tunna slantar, grovhacka en gul lök och krossa 2-3 vitlöksklyftor. Lägg fläsket och chorizon i kall gryta med en skvätt olivolja. Vrid upp till medelvärme och lått det mesta av fettet i fläsket svettas ut. Ner med lök och vitlök och låt den mjukna i värmen. Slå på 1,5 dl finosherry och lått puttra en stund. Häll av vattnet från två burkar kikärtor och mosa till hälften med en potatisstöt. Ner med kikärtorna i grytan tillsammans med 5 dl vatten och en buljongtärning (höns eller ox). Låt allt sjuda cirka 20 minuter. Smaka av, sleva upp i tallrikar och ringla över olivolja.

Att våga sig på att publicera ett recept på spaghetti carbonara är detsamma som att åkalla recepttalibanerna. Ingen annan rätt kan riva upp känslorna på samma sätt. Det finns nämligen hundratusentals självutnämnda experter på carbonara och då räknar jag inte in en enda italienare i den siffran. Man kan nämligen bara göra carbonara på ett sätt – Det Rätta. Men konstigt nog verkar ingen riktigt veta vad det riktiga sättet är. Ska det vara 50/50 pecorino/parmesan eller bara pecorino? Ska det vara pecorino sardo eller pecorino romano. Vilken pastaform? Penne eller spaghetti? Ska fläsket vara pancetta eller guanciale och blir man steglad om man använder bacon?? Är vitlök kosher eller haram? Ska man använda hela ägget eller bara gulan? Men vad du än gör så nämn inte grädde. Eller ärtor.

Det är egentligen märkligt att åsikterna är så starka att det närmast liknar religiositet. Rätten är inte så gammal nämligen, förmodligen knappt 80 år. Den uppstod troligtvis under andra världskrigets slutskede när en italiensk kock skapade rätten baserad på den amerikanska militärens råvaror; bacon, grädde, ost och äggulepulver(!). Just grädden var länge en viktig ingrediens. Sin slutliga form (ungefär som receptet nedan) fick carbonaran först på 1990-talet. Så carbonarakulten som vi känner den är inte äldre än 30 år. Läs mer i denna intressanta artikel i Gambero Rosso.

Skriver detta för idag hittade jag både guanciale (lufttorkad griskind) och pecorino sardo när jag handlade på Lidl. Båda två är viktiga ingredienser när man ska göra en ”äkta” eller snarare ”modern” carbonara. Just guanciale är ingenting man springer på daglig dags ute på Österlen så det vara bara att anta utmaningen.

Rätten är genial i sin enkelhet och den tar ungefär lika lång tid att tillaga som det tar att koka pastan. Riktig snabbmat alltså. Mängderna höftar du. Gillar du fläsk så ta mycket av det och tycker du om ostens krämighet så drar du på mer av den. Men räkna åtminstone ett ägg per person.

Koka upp pastavattnet med lite salt. I med pastan (spaghetti om ni frågar mig). Under tiden skär du upp en bit guanciale i tärningar (eller pancetta/bacon) och lägger i en torr kall panna. Sätt plattan på strax över medelvärme och låt fettet smälta ut och fläsket bli lätt knaprigt. (Här trotsade jag den spanska inkvisitionen och lät en lätt krossad vitlöksklyfta ligga med en stund och smaksätta fettet). Vispa upp ett ägg per person (eller bara äggulan om du tänker göra maräng senare). Riv sedan pecorino (eller parmesan) efter behag och blanda ner i ägget. När pastan nätt och jämnt är klar slevar du upp den i den varma stekpannan med fläsket tillsammans med lite av det stärkelserika pastavattnet. Häll över äggblandningen och blanda snabbt ihop. Av värmen från pastan och pannan kommer blandningen att bli krämig. Späd med mer pastavatten om det behövs. Upp på tallrikar och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Servera genast och håll käften.

Efter att jag upptäckte den ”Den Illustrerade Kockens Köttbullar” är mitt liv för evigt förbättrat och förenklat. Jag har med tiden finjusterat receptet och metoden och nu är det tokigt enkelt att få till helt perfekta köttbullar varje gång. Numera lagar jag köttbullar med olika kryddningar så fort andan faller på.

Det busenkla receptet hittas längst ner och här är några punkter för det idiotsäkra reultatet.

• Köttbullarna sjudes i vatten. Då håller de formen och du kan sedan helt koncentrera dig på att få en snygg stekyta. Detta är det avgörande tricket för att få formen perfekt och tillagningen enkel. Köttbullarna smakar inte annorlunda om de först sjudes och sedan bryns. Färssmeten bryr sig nämligen inte om varifrån värmen kommer.
• Olja in händerna med matolja så blir trillandet en barnlek. Inget vatten, ingen fånig sprits eller andra tekniska hjälpmedel.
• Riv löken på zestjärn eller på finaste delen av rivjärnet så det blir som en pasta. Du får inga ojämna bitar och bullarna håller ihop perfekt.
• Låt blandningen med ströbröd och potatismjöl svälla ordentligt. Är du ambitiös så passerar du smeten genom en trådsil så du får en tjock kräm. Inte nödvändigt men ger ännu jämnare resultat.
• Min kryddblandning för riktigt klassiska julköttbullar är 12-15 kryddpepparkorn, 12-15 svartpepparkorn som du mortlar fint, 1 tsk kanel, 1 tsk ingefära, 1 tsk senapspulver samt riv en halv muskotnöt och en 2 vitlöksklyftor.
• Receptet kan halveras enkelt för att snabbt göra en sats till vardags.

Vispa samman 2 ägg, 1 dl vispgrädde med 4 msk ströbröd och 2 msk potatismjöl. Ställ åt sidan att svälla. Riv en liten gul lök fint och blanda omsorgsfullt med 500 g blandfärs, 2 tsk salt, 2 tsk bakpulver eller bikarbonat (ger fin stekyta och saftigare bullar)och 2 tsk farinsocker samt övriga kryddor efter egen smak (se min blandning ovan). När smeten är ordentligt blandad rör du i ägg- och gräddsmeten och fortsätter att blanda mycket noga. Sist blandar du i ytterligare 500 g blandfärs och rör tills du har en jämn, fin smet.

Koka upp rikligt med vatten i en gryta sänk temperaturen så det sjuder stilla. Olja in händerna med matolja, forma små fina bollar och släpp ner dem i det sjudande vattnet. När de flyter upp tar du en hålslev och lägger dem i ett durkslag för att rinna av. Stek därefter vackert bruna i smör och gärna lite ister på medelhög värme.

Ni trodde bloggen tystnat för alltid? Det trodde faktiskt jag också. Det är tre månader sedan sist och på något sätt tyckte jag att jag inte hade något mer att säga på bloggen. Jag hade kommit till den punkten att jag börjat söka recept och laga mat här på min egen blogg. De senaste månaderna har varit en kavalkad av gamla favoriter.

Men så fick jag en förfrågan om jag var intresserad av att prova prissänkta viner igen. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Så här kommer tips på två rea-viner. Håll till godo.

Först ut är 2020 Oxford Landing Chardonnay från Riverland i Australien. Det här är ett bra exempel på hur den nya australienska chardonnay-stilen spridit sig även till volymvinsmarknaden. Jag har tipsat om flera viner i den här stilen tidigare. Oxford Landing Chardonnay bockar det mesta på checklistan för stilen. Tidig skörd som bevara syran och ger en mer behärskad fruktighet, ingen tillsatt jäst, jäsning på större fat för, ekonomiskt användande av malolaktisk omvandling och lagring på jästfällningen och rent allmänt en hands-off-attityd. Resultatet är ett vin med fin doft av solmogen citrus, persika, päron och en liten fin fatkryddighet. I smaken hittar vi en liten krämig fruktighet med persika och honungsmelon och men framförallt en mycket fint balanserande frisk syra som bär vinet långt tillsammans med den diskreta fatkaraktären. Riktigt bra! Särskilt med tanke på att vinet är prissänkt från 99 kr till löjliga 69 kr! Själv kommer jag att beställa två lådor.

Det andra vinet är av favoritdruvan chenin blanc. När jag förra veckan höll i en liten vinkurs så berättade jag om denna fantastiska druva. Hur den trivs i svala till heta klimat och passar att göra viner från helt knastertorra till mycket söta av ädelrötade druvor och även perfekt till mousserande viner. Den är lika bra med och utan fatkaraktär, är lättodlad och levererar kvalitet även när man gör billiga viner. Under rätt förhållanden ger den viner som kan lagras och utvecklas i decennier. En av eleverna frågade då ”vad är haken?”. Ja det kan man fråga sig. Varför är den inte populärare och varför odlas den inte överallt?

2020 Stellenrust Chenin Blanc kommer från Stellenbosch och är en bra representant för druvan. I Sydafrika har man gott om äldre vingårdar med chenin blanc och druvorna till detta vin kommer från stockar med en ålder på mellan 30-40 år. Liksom det föregående vinet har vinet fått jäsa med den naturligt förekommande jäste. En mindre del (16%) har fått jäsa på lite äldre franska ekfat, resten på ståltankar men allt vin har sedan fått vila 5 månader på sin jästfällning för ökad kompleitet. Stor mineraldriven doft med massor av citrus, lime, gröna och gula päron och en liten kryddighet. Den torra smaken domineras av solmogen citrus, gult päron och har en fin fruktig rondör, men det som verkligen sätter prägel på vinet är syran! Vinet har en syra som får en att haja till, men det är en polerad, snygg och aptitretande syra som är fint balanserad mot frukten. Lång eftersmak med en stram mineralitet, liten kryddighet och man kan skönja lite fatstruktur. Strålande fint! Prissänkt från 119 till 99 kr. Kan sparas 3-4 år och utvecklas med mer komplexitet. Om ni inte litar på mina råd så kan som en parentes sägas att Madeleine Stenwreth MW valde ut detta vin som representant för druvan när hon föreläste för sommeliereleverna i våras.

Jag har fått en provflaska av varje vin från leverantören. Jag har som vanligt ingen annan vinning av försäljningen av vinerna. Men gillar du mitt tips så blir jag inte ledsen om du går in och köper några bra vinglas eller något annat i vår nätbutik Vinet & Glaset.

Magiskt sommarväder på Österlen. Idag är det riktigt varmt och luftfuktigheten så hög att det är lite tungt att andas. Då måste maten vara pigg, lätt och frisk. Det här fantastiskt fina pastareceptet med dill och fetaost är klart inspirerat av det grekiska köket. Är det fler länder som använder dill lika mycket som Sverige och Grekland?

Snabbt och lätt! Mängderna höftar du men snåla inte med spenaten, dillen och fetaosten.

Koka spaghetti en minut kortare än rekommenderat. Under tiden hettar du upp olivolja på medelhög värme i en djup stek- eller traktörpanna. Släng i 2 tunt skivade vitlökar och det ljusa på några salladslökar som du skivat. Fräs tills vitlöken börjar bli genomskinlig. I omgångar blandar du ner några rejäla nävar späd bladspenat så att den blir mjuk och krymper ihop. Ta av från värmen och slå på saften och zest från en halv citron och salta och peppra. När pastan är klar slår du av vattnet men sparar några deciliter. Bland ner rejält med smulad fetaost och massor med hackad dill i spenaten och slå på lite av pastavattnet. Värm på och blanda runt tills allt smält samman och blivit krämigt. Vänd ner pastan så den blir helt täckt av såsen. Servera toppad med lite fetaost, mer dill och den gröna delen av salladslöken. Ringla över lite olivolja. Servera genast.

Idag blir det varmt och tydligen resten av veckan också. Då blir det lätt, fräsch och svalkande mat. När skuggorna blir längre ikväll så blir det varmrökt lax och och potatissallad, gräddfilssås med vinägrett. Men till lunch blir det en sommarklassiker – vattenmelonsallad och fetaost.

Man blandar den lite som man vill men basen är alltid vattenmelon i kuber och tärnad fetaost. Jag blandade i lite av vad jag hade. Det blev det rödlök, bladpersilja, färska myntablad, rabarber från trädgården och några överblivna skivade jordgubbar. Jag vände ihop med olivolja, limejuice, flingsalt, szechuanpeppar och några drag med pepparkvarnen. Men du smaksätter förstås som du vill. Ställ kallt. Servera i skuggan och försök att låta bli att hälla upp ett glas rosévin.

För den som helt missat eller glömt…det finns fortfarande kvar i lagren av rea-vinerna jag tipsat om.

Kolla in mina omdömen på min Youtube-kanal. Löjligt billiga vardagsvinet Rosso Conero Vigneti del Coppo samt Spindler Pinot Noir som levererar vardagslyx till budgetpris.

När nu sparat in på vinerna kan du unna dig lite fina vinglas, en karaff, ett trevligt vinställ för köket eller något annat trevligt från vår nätbutik. Fram till valborgsmässoafton dessutom 20% på HELA sortimentet om du använder kod rosa.