Albariño är en druva som varit på modet ett tag nu. Den levererar fantastiska viner från Rias Baixas i spanska Galicien samt från portugisiska Vinho Verde som ligger nästgårds, fast då går druvan under namnet alvarinho. Vinerna är torra och har en hög frisk syra kombinerad med en nästan fet fruktighet. Den kombinationen gör att vinerna fungerar lika bra att dricka på egen hand som att kombinera med många olika typer av mat.

I vinets värld får man sällan vara ensam om sin egen stil och för att bevisa det kommer nu 2016 Left Field Albariño från Gisborne på Nya Zeeland. Man kan fråga sig varför man ska välja en albariño från södra halvklotet. Tja, varför inte. Särskilt som vinet är så bra som det här. Precis som i originalen från Iberiska halvön spelar sprittande syra mot rik fruktighet och en liten aptitretande skalbeska. I näsan tittar vit persika och mogen citrus fram tillsammans med lite vitpeppar. Riktigt trevligt och fungerade förvånansvärt väl till en chicken korma.

Jag njöt vinet ur vitvinsglaset från glasserien Willsberger som blivit min nya favorit. 

Varje gång en ny sherry lanseras i Systembolagets sortiment är det en seger för vinkulturen. Det fortfarande ganska glesa utbudet börjar så sakteliga få fason även om det är en bit kvar.

På julemånadens allra första dag damp det ner en ny oloroso som en för tidig julklapp till alla sherryälskare. Oloroso Alburejo från Bodegas Álvaro Domecq är typiskt oxiderad och väldoftande (oloroso betyder ungefär ”väldoft”) med toner av torkad frukt, nötter, apelsin, kryddor och knäck. Många liknar gärna oloroso som att det doftar jul. Jag hittar här ett litet animaliskt inslag som jag vill beskriva som ”hundtass” (ni som älskar hundar vet vad jag menar). Smaken är helt torr, fyllig och härligt intensiv där ovan nämnda aromer kompletteras med läder och salmiak. Lång och rik eftersmak som naturligt kommer av de tio åren i kontakt med syre i ekfat i solerasystemet.

Som vanligt är sherry löjligt billigt. För skamlösa 79 kronor får du en stor smakupplevelse. Njut till smakrika hårdostar, lufttorkad skinka, svampsoppa eller som en lite digestif efter maten.

Läs mer om sherry här.

Det här är ett riktigt klassiskt recept som jag inte lagat på många år. Fantastiskt gott och enkelt. Till och med Kära Hustrun som inte är så förtjust i strömming smaskade glatt.

Vispa ihop ett ägg, 1 dl vispgrädde, 1 tsk salt och nymald vitpeppar. Vänd ner cirka 500 g sill-/strömmingsfiléer och låt marinera minst en timme. Under tiden svänger du ihop ditt allra godaste smörstinna potatismos och tar fram lingonsylten. Vänd filéerna i grovt rågmjöl och stek i rikligt med smör. Servera direkt med mer brynt smör. Prova gärna också att droppa över lite 12%-ättika så som originalreceptet föreskriver. Fast det är gott utan också.

Det är klart att du inte ska spara in på fettet. Fett är gott! Därför ska du ta vara på fettet.

Ingen steker väl fläsk och bacon i stekpannan längre? Om någon (inte du) fortfarande gör det så är det dags att börja använda ugnen. Sprid ut fläskskivorna på bakplåtspapper i en ugnsform och skjutsa in i ugnen på cirka 125-150°. När fläsket fått lite fin färg kan det vara läge att vända på dem. Du slipper os och sprättande hett fett och får perfekt stekta skivor. Dessutom får du härligt fett som du ska spara på.

I formen samlas det smälta fettet, salt från det rimmade fläsket och salt och rökigt från bacon. Häll upp i en skål och låt svalna. Förvara i kylen. Håller i veckor. Fantastiskt att steka i. Köttet får härlig stekyta och stekt potatis blir ljuvlig. Blanda med lite smör för smakens skull.

Förutom att du tar vara på allt det goda så slipper du sådana här problem.

Annat bra fett är ankfett och smör som du givetvis inte förvara i kylskåpet.

En skakande inblick i hur en bloggarhjärna funkar.

I lördags flimrade Lotta Lundgrens senaste reklamfilm för Coop förbi på tv:n. Hon lockade med kroppkakor och tramsade till det med hasselnötter och extravaganzer. Det var evigheter sedan jag lagade kroppkakor så jag letade fram ett gammalt recept här på bloggen. Ett rent nöje. Hur lätt som helst. Insåg vid matbordet det uppenbara att kroppkakor i princip är fläskfyllda svenska gnocchi. Gnocchi måste jag ju göra en dag. Tyvärr är inte Kära Hustrun särskilt förtjust i gnocchi (hon gillade kroppkakorna dock) eftersom de blir ”lite slemmiga”. Kunde inte släppa gnocchitanken och tänkte att Kära Hustruns favoritmat är varianter på kikärtor. Skafferiet är fullt av konserverade kikärtor och jag fnulade på om man inte kunde göra gnocchi på dem. När jag tycker att jag fått en god idé slår alltid tvivlet in och jag tänker att ”det där är redan gjort”. I nio fall av tio är det så. Så också denna gång. Hittade en receptvariant som jag anpassade efter vad jag hade hemma.

Så här kommer nu kikärtsgnocchi med inspiration från Coop-reklamen. Typ.

Skölj två burkar kikärtor och mixa till en slät, tjock smet med 1 ägg, 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 1 msk spiskummin, 1 msk malen ingefära, 0,5 tsk salt, en klick sriracha eller annan chili samt drygt 2 dl vetemjöl. Klicka ut smeten på mjölat underlag och dela upp i fyra delar. Pudra över lätt med mjöl och forma till korvar. Dela till köttbulle stora bitar och forma till små ”tummar”. I rikligt med sjudande saltat vatten lägger du ner gnocchisarna i omgångar. Efter några minuter flyter de upp till ytan och är klara. Ta upp upp med hålslev och låta ånga av. Fräs dem gyllene i smör. Servera genast.

Den 3:e och 4:e november går mässan Malmö Vin & Deli av stapeln. Jag och mitt företag Gustibus Wine & Spirit Academy håller i vinprovningsprogrammet som har ”Spanien” som övergripande tema (det finns några provningar på andra teman också). Supertrevlig mässa med många bra utställare och massor av vin och andra godsaker att prova.

Mest populära och fullbokade brukar Vinskolan (fred & lör) och Mat & Vin (fre & lör) vara. På båda kommer vinerna som provas att vara från Spanien. Vill du vara säker på att gå på provningar med mig som föreläsare så ska du välja Spanien (lördag), Rioja (fre & lör) samt Sherry (fredag). Mina provningar kostar endast 100 kr och då provas fem olika viner under en knapp timme. Notera att du måste lösa inträde till mässan för att kunna gå på provningarna.

Bland övriga provningar kan jag verkligen rekommendera Det nya Sydafrika med härliga Maja Berthas!

Jag hoppas vi ses!

Den snygga spanienkartan hittar du hos Vinet & Glaset.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Omdömen om två whiskies jag fått provflaskor av från importörerna.

Det var verkligen ingen rosévinssommar på Österlen i år. Istället tändes brasan några gånger och jag värmde insidan med Benromach Speyside Singel Malt 10 YO.  En riktigt bra och prisvärd tioårig speysidewhisky med bredd, längd, komplexitet och smakrikedom av torkad frukt, karamell, kryddighet och torrt lite rivigt avslut med distinkt rökighet. Som gjord för en ruggig höstdag eller en svensk sommar.

Nomad Outland Whisky stötte jag på när jag var i Jerez nyligen. Outland är ett projekt och samarbete mellan master distiller Richard Paterson och Antonio Flores på Gonzalez Byass. Det är en blend av 30 olika skotska malt- och grainwhiskies med en ålder på mellan 5 och 8 år. Efter att de blandats har de lagrats ytterligare tre år på fat. Därefter har whiskyn gjort en resa till Jerez där den lagrats 12 månader på gamla sherryfat som innehållit mörk och sirapslik PX-sherry. Därmed är det inte längre en skotsk whisky utan en…nomad.

Nomad har en tydligt rökig doft med rika toner av vanilj, honung, kryddighet, russin och smörkola. Fyllig, nästan oljig munkänsla, mjuk, lite söt och smakrik med massor av kryddor, vanilj och ett rökigt och mycket långt avslut. Som en symbios mellan skotsk whisky och spansk brandy.

Både Benromach Speyside Singel Malt 10 YO och Nomad Outland Whisky är perfekta present- och julklapsswhiskies. Skotten till den hårdnackade whiskykonnässören och nomaden till den som gillar whisky, bourbon, brandy, sherry, rom eller bara smaskiga grejer.

Det fina glaset för destillat hittar du hos Vinet & Glaset.

Ytterligare ett recept från mitt nya bokfynd ”Carl Butler i grekiska kök”.: Fasolada som betraktas som Greklands nationalsoppa.

Enkel och rustik rätt helt i Calles anda. Men plötsligt har han bytt ut den närmast heliga ingrediensen: hela konserverade tomater. Nu ska man plötsligt ta helt mogna tomater, skålla och skala dem? Vad har hänt? Givetvis skrevs receptet på plats i Grekland där han kunde sticka ut handen genom fönstret och plocka solmogna, djupröda tomater. Jag blev så perplex att jag var tvungen att googla fasoladarecept. De flesta var nästan identiska med butlerreceptet men listade burktomater eller tomatpuré. Eftersom konserverade tomater nästan alltid är mer mogna än de man hittar i svenska grönsaksavdelningar så höll jag mig till Carl Butlers traditionella linje och öppnade en burk. På trots.

Till 6 personer

250 vita mellanstora bönor
2 vitlöksklyftor
300 g potatis
300 g morötter
2 rödlökar
3 stjälkar selleri
5-6 väl mogna tomater (jag ersatte med 1 burk hela skalade tomater)
1 knippa bladpersilja
1 tsk kanel
2 tsk salt
nymalen svartpeppar från kvarn

Blötlägg bönorna i rikligt med vatten över natten. Skölj bönorna och koka upp i en stor gryta med 2 liter vatten och två grovt skurna vitlökar. Låt koka i 45 minuter. Under tiden skär du ner morötter, potatis, lök och selleri i centimeterstora bitar. Om du använder färska tomater så passar du på att skålla dem i kokande vatten, skala och skära dem i stora bitar. Efter 45 minuter ökar du på värmen, slänger ner alla grönsaker och tomater i grytan tillsammans med saltet. Låt koka minst 45 minuter, gärna längre. Tillsätt den hackade persiljan, smaka av med salt och dra på ordentligt med svartpeppar. Servera med gott bröd. Jag smulade över fetaost och ringlade lite olivolja över soppan. Yum!

Veganskt, billigt, lättlagat, glutenfritt, laktosfritt och gott. Perfekt att göra en stor sats utav dagen innan när man ska få många gäster. Smakar ännu bättre dag två.

Här hittar du alla Carl Butler recept.

Idag damp ett bokfynd från nätet ner i brevlådan: ”Carl Butler i grekiska kök” från 1997. En kokbok och reseskildring där Calle återbesöker favoritplatser, olivodlingar, vingårdar, bagerier och bjuder på de grekiska recept som han älskade. Inspirerande.

Slagen av höstens första förkylning hittade jag direkt ett enkelt recept jag kände att jag kunde fixa mellan hostattackerna. Halvvägs in i matlagningen fick jag dock en känsla av att jag lagat rätten förut. Snabb koll…och…jodå…den fanns med i ”Carl Butlers kokbok. Fortsättningen” från 1991 och dolde sig då under den märkliga pseudonymen pasticcio. Kryddningen var lite tam då men sex år senare känns det helt genuint.

500g pasta penne eller liknande

Till färssåsen:
600 g lammfärs
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor (jag tog 4)
1 burk hela skalade tomater
2 dl torrt vitt vin eller buljong
0,5 tsk timjan
0,5 tsk rosmarin
0,5 tsk riven muskot
0,5 tsk kryddpeppar
1 tsk kanel
2 tsk paprikapulver
1 msk smör
1 tsk salt
nymalen svartpeppar från kvarn

Till mjölksåsen:
50 g smör
1 dl vetemjöl
8 dl mjölk
2 krm riven muskot
0,5 tsk salt
nymalen svartpeppar från kvarn

Till gratineringen
1 dl riven ost (jag tog 3 dl + lite fetaost)
2 ägg

Finhacka löken och fräs i smör utan att den tar färg. Vänd ner vitlöken som du hackat fint. Blanda ner färsen och bryn tills torr och genomstekt. Slå över vinet (eller buljongen), tomaterna som du grovhackat samt spadet och alla kryddorna. Låt sjuda utan lock i cirka 30 minuter.

Smält smöret i en kastrull, vispa ned mjölet och låt fräsa några minuter innan du rör ned mjölken. Låt sjuda några minuter och smaka av med salt, peppar och muskot.

Koka pastan nästan klar. Bottna en smörad ugnsform med hälften av pastan, strö över en tredjedel av osten, bred ut köttfärssåsen, strö ytterligare 1/3-del av osten och till sist resten av pastan. Smält ned den återstående osten i mjölksåsen och rör sist ned två uppvispade ägg. Häll såsen över makaronerna. Gratinera i ugn på 200° i 30 minuter.

Riktigt bra! Mustig, aromatisk och distinkt grekisk i smaken. Jag drog på lite extra med vitlök, mer ost plus lite fetaost. Mycket gott med en liten grekisk sallad vid sidan av.

Här hittar du alla Carl Butler recept.