WordPress generar varje år ett sammandrag av statistiken och presenterar den lite snyggt (kolla länken nedan om du är intresserad). Dock har den inte med de sista dagarna i december då receptet på biff wellington gjorde att sidvisningarna slog rekord på rekord med en topp den 30/12 med 4 919! Dessutom har de totala sidvisningarna nu passerat 600 000!

Gott nytt år önskar jag alla läsare! Utan er hade jag inte hållit på!

Here’s an excerpt:

London Olympic Stadium holds 80,000 people. This blog was viewed about 300 000 times in 2011. If it were competing at London Olympic Stadium, it would take about 4 sold-out events for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Jag fick en fantastisk liten skatt i julklapp.

Mina storasystrar hade sparat undan min mormors recept som hon nogsamt plitat ner på små lappar. En liten guldgruva som nu läggs till receptet på hennes underbara palt. De flesta av dem är bara ingredienslistor till olika kakor och bröd men jag ska prova att återskapa några av dem. Det lär blir lite bloggposter av det framöver.

God jul alla och hoppas att ni fått något lika fint i julklapp!

I den här videosnutten från Oz and James’s Big Wine Adventure får du en sammanfattning på en minut över allt du egentligen behöver veta om vin. Allt annat är i ärlighetens namn bara fluff.

En julklapp av det lite exklusivare slaget till den vinintresserade (eller till dig själv) är ett presentkort på en liten vinkurs.

Lördagen den 14/1 kan man gå en heldag hos Gustibus och lära sig att prova och beskriva vin, grunderna i att kombinera mat och vin och slutligen få en orientering kring champagne och mousserande vin. Mer info här.

Lite kortare och billigare, men inte mindre intressant är kvällen om Bordeaux, om man nu inte föredrar Bourgogne såklart. Vill man bara lära sig om bubblor så kan man fördjupa sig i en hel kväll enbart i champagne, mousserande vin och konsten att sabrera.

Risken är dessutom överhängande att man träffar på mat- och vinbloggaren själv som föreläsare.

Julbordet

• Griljera skinkan utan söl
• Köttbullar
• Senapssill med vuxen smak
• Brantevikssill
• Kryddsill och senapssill med calvados
• Janssons frestelse
• Rödbetssallad med sting
• Potkäs eller krukost
• Ernsts julgryta till mellandagarna
• Ris à la Mandelmassa

Sedan många år finns Gray’s American Store i Malmö till glädje för alla som vill ha tag på amerikanska specialiteter och läckerheter. Nu finns på andra sidan kvarteret, precis vid Gustav Adolfs Torg, även The English Shop.

Här kan man få tag på så oumbärliga saker som marmite, maltvinäger (tillfälligt slut när jag var där), clotted cream samt både ank- och gåsfett. Här finns också den brittiska fläskkonserven Spam som Monty Python odödliggjort. Vid tillfälle ska jag samla mod till mig och prova. Intressant verkar också konserven från Heinz även om namnet inte helt osökt leder tankarna till lågbudgetporr. Säker väl kanske mer om mig än korvkonserven. 😉

Varje år gör vi på Gustibus en glögg på överblivna slattar från sommelierutbildningen. Vi smaksätter dem, butlejerar och ger bort dem som julklappar till vänner och samarbetspartners som gjort året lättare, gladare och bättre.

Det är nu fjärde årets sats som är på gång. År 2009 (recension av Lars Torstenson) hade glöggen en tydlig smak av mörkrostat kaffe vilket kopierades av Blossa till deras årgångsglögg i år. Därför räknar vi med att Blossa 2012 kommer att smaka skumtomte då detta var smaksättningen förra året (recension). Vi vet därför redan nu vad Blossa 2013 får smak av. Det är en revolutionerande men samtidigt mycket trendig smak som kommer att blandas med de mer traditionella glöggkryddorna som nu ligger och macererar i vodka.

Vilken den hemliga smaken är? Det får ni reda på när den är avsmakad, buteljerad och levererad.

Kunde inte motstå grytköttet av älg som var på kampanj idag. Med lite inspiration från Jamie Oliver blev det en riktigt mustig och smakintensiv älggryta som lika väl kan lagas på nöt. Visst kan man servera den med kokt potatis eller stomp, men det blev väldigt bra med potatisen tillagad ovanpå grytan.

Skär ned 2-3 selleristälkar, 2 morötter och 2 gula lökar ganska grovt. Klyfta 400 g champinjoner och lägg en näve torkade kantareller i blött. Skär 500-600 g grytkött av älg (eller nöt) i grytbitar och torka torrt med hushållspapper. Sätt ugnen på 150°.

I en gjutjärnsgryta steker du champinjonerna utan fett på ganska hög värme tills de tappat de mesta av vätskan och fått en gyllene färg. I med en stor klick smör och bryn lite till innan du vänder ner alla grönsaker samt kantarellerna. Fräs till de börjar mjukna och det mesta av vätskan kokat in. Ta upp allt ur grytan och lägg åt sidan. I med mer smör och släng i köttet i omgångar och stek tills det blivit fint brynt. Vänd ner grönsakerna och pudra över 1,5 msk vetemjöl, blanda ordentligt och låt fräsa någon minut. Slå i en burk krossade tomater, 5 dl porter (jag använde denna men vilken annan kraftig porter går bra), 1 tärning/pod oxbuljong, 2 msk worcestershiresås, 2 lagerblad och rejält med nymalen svartpeppar.  Låt få ett uppkok, på med locket och in i ugnen i 3-4 timmar. Ta ut grytan och sjud på spisen utan lock så att grytan tjocknar och smaka eventuellt av med lite salt.

Skala 6-8 fasta potatisar och koka hela i 10 minuter. Låt svalna så du kan hantera dem och skär i tjocka skivor på längden. Täck älggrytan med potatisskivorna (antingen i gjutjärnsgrytan eller i en annan form), pensla med smör, smula över lite timjan och flingsalt och sätt in i ugnen på 200° tills potatisen är klar efter cirka 40 minuter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sista dagen i Rioja blev en riktig höjdaravslutning på en mycket bra resa.

Det började lite soft med en promenad till saluhallen i Logroño för lite gastronomisk shopping. Gick helt loss bland konserverad sparris, rökt paprika, chorizo, getostar och andra läckerheter.  Saluhallsspotting ska bli min nya hobby.

Resans näst sista besök blev hos den lilla och nystartade Bodegas San Prudensio med vingårdar i både Alta och Alavesa. Genomgående var de röda vinerna präglade av klockarkärlek till ek samt en hög och otyglad syra. Vinerna var obalanserade och spretiga och kändes verkligen som nybörjarverk. Men det var verkligen värt mödan att prova igenom dem alla för belöningen kom i slutet. Bodegan producerar nämligen ett ice wine! Precis som i Tyskland, Österrike och Canada låter man druvorna hänga kvar tills temperaturen en vinternatt kryper ned till minst -8°. Då plockas de frusna druvorna snabbt och pressas direkt i vingården. Det mesta av vattnet i druvan stannar kvar som is medan socker och allt annat rinner ut som en simmig must. Det behöver kanske inte poängteras att detta är ett unikum i Rioja. Hur smakade då vinet?

2009 Malizia Ice Wine. Blekt rostbrun färg. Stor, komplex doft av russin, läder och kryddor. Fyllig och simmigt söt med mycket frisk syra och aromer av julkaka, apelsinmarmelad, russin och knäck. Komplex och balanserad med lång eftersmak. Storartat och läckert!

Med den söta, fina smaken kvar hastade vi vidare till det allra sista besöket hos Bodegas Baigorri. Många bodegor i Rioja och Spanien bjuder på slående modern arkitektur men denna hör nog till de allra vackraste och mest imponerande jag har besökt. Man kliver in i en enorm, stram glaskub med en fantasisk utsikt över vingårdarna. Därefter vandrar man nedåt i vineriet som är byggt utmed den naturliha sluttningen. Fallhöjden är 32 meter och anläggningen utnyttjar gravitationen fullt ut och använder inga pumpar. Bygget är på samma gång högteknologiskt, luftigt, stramt, omtumlande och oerhört vackert. Det har en definitiv jamesbondesque känsla över sig i den skönt storslagna och genomförda hightech-designen.

Längst ned leds man över en bro över fatlagringshallen in i en svalt skandinaviskt inredd (skön mix av laminofåtöljer, ph-lampor och ikea) restaurang med ett underbart ljus och utsikt över dalen. Här fick vi prova sex av vinerna (se nedan) samtidigt som vi serverades lunch. För ”vanliga” besökare serveras samma meny med tre viner på helgerna efter en guidad tur för 40€.

3 x förrätt
Säsongssallad med tonfisk, sparris och granatäpple
Talo (en typ av tortillabröd) med fisk och skaldjur
”Krispig” lättrökt och gravad lax

1:a varmrätt
Böngryta Riojana

2:a varmrätt
Långkokt griskind av Iberico i rödvin

Dessert
Krispig glass och flan serverad med marinerade bär

Snudd på att det är värt hela resan ned för detta. Vinerna var genomgående helt i särklass i alkoholrik, fruktig men balanserad stil och crianzan ska ni beställa lådvis av så den kommer i ordinarie sortiment. Maten var himmelsk. Laxen var så bra att flera av oss fick tårar i ögonen. Helt otippat att stöta på den bästa laxen i Rioja. Efter detta blir det svårt att äta lax igen.

2010 Baigorri Rosado. Blekt rosa färg. Stor, örtig, fruktig och något eldig doft. Fyllig, torr och nästan oljigt fet karaktär med fint balanserande syra och en förnimmelse av sötma från den rikt, koncetrerade frukten och alkoholen (14,5%). Lång eftersmak. Mycket rik, ovanligt kraftfull men ändå balanserad rosé framställd av avrunnen must från reservan och garnachan (se nedan).

2008 Baigorri Blanco Fermentado en Barrica. Djup gröngul färg. Stor doft av nytt läder, honungsmelon, citruszest, röda äpplen och nötter. Fyllig, torr, rik smak med mycket fat men som ligger väl inbäddad i koncentrerad frukt. Komplexa aromer av nötter, bröd, rostat kaffe och gul, mogen frukt. Lång och välbalanserad.

2007 Baigorri Crianza. Djup något blåröd färg. Stor och lite eldig doft av mogna, söta röd bär som jordgubbar och mörka körsbär samt kryddiga toner och kanel. Fyllig, rik och koncentrerad med mörk frukt, röda friska bär och eukalyptus. Lång och intensiv smak med fint integrerad ek. Modern crianza med friskhet och elegans.

2006 Baigorri Riserva. Djupt blåröd färg. Stor, intensiv, eldig och kryddig doft med rostade toner, kanel och eukalyptus. Fyllig, nästa tjock och mörk i sin fruktkoncentration som gör fatlagringen knappt märkbar. Lite ”tung i gumpen” av all frukt och det vin som tilltalade mig minst.

2009 Baigorri Garnacha. Purpurfärgad. Stor, intensiv och eldig doft med viol, lakrits, piptobak och nästan övermogen, marmeladig frukt. Fyllig, intensiv, ”tuggig” koncentrerad frukt, eldig och mjuka tanniner. Lite bränd karakktär med knäck och sötlakrits.

2007 Baigorri de Garage. Djupt purpurfärgad. Stor doft med rik mogen fruktighet, eldig och toner av eukalyptus, anis och nytt läder. Mycket fyllig, stor koncentration och en stålblank hög syra och en känsla Vicks Blå i all marmeladfrukten. Fräsch, lång, intensiv och välstrukturerad men samtidigt mjuk. Läckert och med rätta ett ”ikonvin”