arkiv | Övrigt RSS-flöde för detta arkiv

Spanska mandlar

Varje gång jag reser till Spanien fyller jag de tomma utrymmena i bagaget med almendras fritas y saladas, det vill säga rostade och saltade mandlar. Oumbärligt snacks till sherry, beroendeframkallande goda men notoriskt svåra att få tag på i Sverige. Ibland får man till och med anstränga sig för att hitta dem i Spanien.

Döm om min förvåning och ohöljda glädje när jag hittade dem på Lidl igår för bara 20 kronor för 200 g! Plockade på mig fem påsar men insåg idag att jag måste tillbaka och bunkra för de var hur bra som helst. Dessutom är det spansk-portugisisk-kampanj just nu så det fanns en del kul varor, bland annat sherryvinäger  (15 spänn!) och portugisisk getost. Upplagt för tapas med andra ord.

Kall skål med kammarjunkare

Det har blivit mycket danskt de senaste dagarna. Här kommer kanske det danskaste av allt (om vi inte räknar røde pølser, smørrebrød, Gammeldansk och flæskesvær förstås).

Koldskål med kammerjunkere är tydligen lika omistligt om sommaren för dansken som matjesillen för svensken till midsommar. Koldskål är äggulor och vanilj och lite socker som vispats ut med kärnmjölk och smaksatts med citron och kammerjunkere små finskorpor med smaksatta med vanilj. Detta äts traditionellt ur en djup tallrik när det är varmt om sommaren. Konsumtionen av koldskål är intimt kopplad till väderleken.

Eftersom kärnmjölk inte går att få tag på i Sverige gjorde jag som de flesta danskar och köpte färdigblandat i mejerikylen. Där fanns flera sorter att välja på, bland annat en med flädersmak. Koldskålen var mild med en mjuk syrlighet, lätt vaniljsmak och en nästan lite gräddig konsistens. Gott och uppfriskande. Skorporna var däremot ganska torra och trist men funkade bra ihop med mjölkblandningen. Provade också att dricka ur glas med lite krossad is. Mycket uppfriskande som en söt lassi. Koldskål är gott. Kammerjunkere kan jag leva utan.

Om du undrar vad en kammarjunkare är (det gjorde nämligen jag) så hittar du den småkaksbefriade förklaringen här.

Danska ärtor

Vart vi vände oss när vi var i Danmark så såldes ”danska ärter”. Stora, präktiga och svällande skidor i stora berg. Var helt enkelt tvungen att köpa med mig ett kilo hem.

Spritade dem idag. Mycket pill och spill. Av kilot blev det precis så mycket att det räckte som tillbehör till laxen för två personer. Lätt förvällda och svängda med schalottenlök och smör var de en ren delikatess.

 

Jag är på en ”short-list”! Kanpai!

När jag i en hast skrev denna lite torra text om sake så hade jag väl aldrig trott att den skulle gå till final i Sake Communicator Award! Men nu är jag i alla fall på deras short-list tillsammans med tre andra eminenta dryckesbloggare. Lika kul som förvånande.

Nu tror jag inte att jag behöver hålla kalendern öppen för en eventuell vinstresa till Japan. Min text är nog lite för skolboksaktig för att kamma hem det hela. Men OM så är jag inte sen att packa väskan. Den 21:e får vi veta.

”Kanpai” är det japanska uttrycket för ”skål”.

Update: Jag vann inte. 😦

Gammal dansk mat

Tredje dagen på minisemestern var det så dags för det obligatoriska besöket på museum. Tack vare att det fanns vissa utfästelser om gastronomiska upplevelser lyckades Kära Hustrun få med mig utan större protester.

Målet var Den Gamle By som ligger i Århus. Det är ett friluftsmuseum där man byggt upp stads- och bymiljöer från 1700-talet och fram till 1974. Det låter skansendammigt och inte särskilt spännande men det var en riktig upplevelse. Fantastiskt vackra, unika och levande miljöer.

Bäst var dock lunchen på Trakørstedet Simonsens Have. Här serveras smørrebröd, smårätter och bakverk enligt recept från den danska kokboksklassikern Frøken Jensens Kogebog. Vi passade på att äta våra första smørrebrød här. Klassiska små anrättningar på rejält, hembakt rågbröd  och där allt från oxbringan, rödkålen, ättiksgurkan, mimosasalladen och den syltade löken var gjorda helt från grunden. Till dessa mättande mackor njöt vi en Carl’s Special (mörk lager) från Carlsberg, en specialbrygd ale med karaktär av svagdricka från Bryggeriet Refsvindinge samt givetvis ”en lille en” i form av porskryddat brännvin. Bästa smørrebrøden någonsin. Med tanke på att det bara kostade 200 kr och att miljön på den kringbyggda gården var smärtsamt pittoresk så hade jag överseende med den trista brickserveringen.

En annan av de levande miljöerna var det lilla bageriet dit plåtar med rykande varma kakor bars över gatan av bagaren och hans pigor. Det gick givetvis inte att motstå. Vi köpte en påse med mjuk, pomeransdoftande pepperkage, den allra sprödaste sukkerkringle och givetvis en seg, söt och mandelstinn kransekage. Som lyckliga barn sprang vi till en solig bänk, delade upp kakorna mellan oss och mumsade i oss som om det gällde livet. Aldrig har kakor smakat så gott sedan jag blev vuxen.

Destination Jylland

Idag drar jag och Kära Hustrun i väg till Danmark för en improviserad kortsemester. Ingenting är bestämt mer än att vi kommer att utgå från Århus/Aarhus.

Med lite tur blir det redogörelser från provsmakning på något mikrobryggeri, bilder från smørrebrødsbyggande eller skakande rapporter från flæskesværfronten. Jag ska också försöka utröna hur chokolaaaaden hamnar i wienerbrøden.

Har du ett trevligt tips på något som inte får missas på på Jylland (eller på vägen dit) så skriv det gärna i kommentarerna.

Hot eller löfte?

Det finns olika sätt att främja nykterhet. Höga skatter och begränsad tillgänglighet är beprövat här i Sverige. Ovanstående ”hot” är kanske mindre effektivt. Snarare skulle man kunna betrakta det som kontraproduktivt.

Hemma hos Camilla Plum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag nämnt tidigare har jag fascinerats av Camilla Plum och hennes matlagningsstil. Idag tog jag därför en tur till hennes gård Fuglebjergaard som ligger cirka tre mil väster om Helsingør och strax norr om den lilla staden Helsinge.

Oerhört vackert beläget och lantligt ligger gården med sina odlingar, café och butik. Det är precis lika vildvuxet, charmigt och bohemiskt som det verkar i programmen. En ren fröjd att bara vandra omkring och insupa atmosfär och allt det vackra och ätliga som växer nästan vilt runt om på de ekologiska ägorna. Det kaotiska kaféet bjuder gott kaffe, härliga bakverk och mackor…och öl förstås. Sätter man sig på den lummiga innergården får man vara beredd på att maka på sig för de loja men mycket bestämda gårdshundarna.

Spännande var det att kika in i mikrobryggeriet. Köpte med mig några intressanta sorter som det blir rapport på längre fram. Gårdsbutiken var i övrigt lite av en besvikelse. Hade väntat mig att kunna bunkra upp med frukt och grönt och att kunna botanisera bland spännande konserver. Visst fanns där lite inläggningar, mjöl och annat men mest var det importerade kryddor och en väldig massa köksprylar, baktillbehör och trädgårdsgrejer och lite krimskrams. Det blev bara öl, en vinägermoder (!) och några plantor.

Camilla Plum fanns själv på plats. Försökte byta några ord med henne när jag skulle handla i plantskolan. Det gick inte så bra. Hennes typ av charm gör sig bäst via teverutan. Om man säger så. Men gården är definitivt värt ett besök.

What is sake?

A swedish translation of this text can be found here.

In recent years many people have discovered the world of sake and they have encountered a totally new spectrum of subtle aromas from white fruits and flowers and exciting notes from the sea. Even the mouthfeel is a new sensation far from the bitterness of beer, acidity and astringency of wine and the burning sensation of spirits. Many restaurants have also noted that these qualities lends itself beautiful to a variety of dishes far beyond the obligatory sushi and sashimi.

Even so sake is still something strange and alien to most. It has a different history, cultural back-drop and even the way it’s put together is a bit of a mystery. So the question ”what is sake” is still very relevant.

To start there are many misconceptions about sake. The most common is that sake is rice spirit or rice wine. Let’s make it clear. Sake is not distilled and therefore not a spirit. Sake is not made from grapes or fruit and therefore not a wine. There is only one way to describe this drink – sake is sake. That’s it. The official and correct definition is ”a beverage made from rice, koji and water through a fermentation and filtering process.”

The word ”sake” in Japanese means ”alcoholic beverage” and actually covers all types of alcoholic drinks in the Japanese language. What we call ”sake” the Japanese themselves describes as ”nihonshu”. For order and simplicity, I will use ”sake” in this text.

Sake is a result of a brewing process that uses rice and water and may at first glance seem to be a simple product until we get below the surface. The water is a good example to show how one simple ingredient can have great influence on the result. Most of us can detect differences in the tap water when traveling between countries and cities. Sake in its final form consists of over 80% water but this is still only a fraction of all the water that passes through the process. The rice is washed, soaked, steamed and water is added during fermentation and for dilution at the end. Before the finished product is in the bottle, water equivalent of 30 times the weight of the rice has been used. Like most famous breweries in Europe the main sake breweries has been established at springs and streams with good water.

The rice used in sake production is called sakamai and there are about 75 varieties, each with their different characteristics, just like grapes. Sakamai differs from table rice by having bigger grains, beeing softer and has the starch concentrated in the centre of the grain. The latter is important as it makes it possible to polish the rice and remove all the proteins, vitamins, amino acids and fat. These elements occur naturally in rice as in grapes and barley, but during the production of wine and beer they are present during the whole process. These substances give off-flavors and forms new compounds such as fusel oils during fermentation. As they can be fully removed from the rice, sake is the purest potable alcoholic beverages available.

A complex and important process that effects the final quality is the polishing of the rice. How much of the rice that is polished away have great affect on the taste. The higher the degree of polishing the finer and cleaner the end product. To polish the rice down to 50% by using modern machines takes about 9 hours, when it was done by hand, it could take up to a week. Polishing rate (seimaibuai) is always written as percentage and indicates the amount of grain that remains. Rice used for sake generally have a seimaibuai of 50-70% while polished table rice stops at 90%.

After polishing the rice is washed, steeped and steamed. These three processes may seem very straightforward but as all steps in the making of sake it demands the highest level of care, knowledge and expertise.

The type of yeast used in sake production is also very important as it affects not only the taste but also mouthfeel, and especially aromas. As our experience of taste to a great extent is influenced by the sense of smell the yeast is particularly important as it contrbutes all the subtle nuances. As in wine and beer production natural occuring yeast is used also in the making of sake, but today most breweries use cultivated and offically listed yeasts strains. In some breweries and regions you’ll find indigenous yeast cultures that provide interesting characters adapted to the local water and rice, what the french would call ”terroir”.

Most of us know that yeast converts sugar into alcohol. When making wine the sugar is already available  in the grape. When brewing beer we first need to germinate the grain to form enzymes that can break down the starch to fermentable sugar. When we make sake, we also have starch but in the form of a polished grain and this can not germinate. The enzyme has to come from elsewhere. This is why the koji has to come into the picture.

Koji is made by dusting mold spores over the cooling steamed rice that is then placed in a warm room with high humidity. Over the next few days the mold grows and the rice is turned and mixed now and then. When the mold eats into the grain it produces the enzyme that breaks down starch. The finished product looks as icy grains and smells a bit like sweet chestnuts. Koji is used at least four times during the brewing process and is always used fresh.

To get the fermentation going we need a ”starter mash” called moto or shubo. This is done by mixing koji, steamed rice, water and yeast. After two weeks, a batch of high yeast concentration is created.  The moto/shubo is then mixed in an open tank with more steamed rice, koji and water. This is done in three stages over the course of four days. Every time the amount of added ingredients are doubled. After these steps, we have reached the final mash – moromi. The moromi is fermented during two to four weeks under rigorous control.

After completion of fermentation the brew we need to separate the liquid from solids and lees, this is traditionally done in sacks of heavy cotton that can be pressed or left to drain by gravity.  The brew will then rest for a few days fore more particles to settle. Most sake is pasteurized but there is unpasteurized sake (namazake) but this must be kept refrigerated at all stages. Sake is usually stored at least 6 months to round ofut the flavors after which it is usually watered down to an alcohol content of approximately 16% from the natural 20%.

So how to enjoy sake when we have a bottle in front of us? Sake of high quality can be drunk both warm and cold. Lower quality sake is usually served warm but the more complex and nuanced flavors in higher qualities are at their best when served around 10-12 degrees. Traditionally sake is enjoyed in tiny porcelain bowls but I prefer white wine glasses that better presents the beautiful aromas.

Sake compliments many different types of dishes. Of course, the Japanese cuisine is an obvious choice, but sake has many other uses. With fresh seafood, raw oysters and cured salmon it’s a dream, often better than the traditional dry white wine where the acidity can be a problem.  Also try as an aperitif with savoury appetizers and tapas.

More about sake in some of my other post (in swedish):

Recept mot hunger

Foto: Jose Cendon / IFRC Bilden lånad från Röda Korsets hemsida

Det har varit tunga dagar med svåra saker att ta in. Norge har drabbats av en ofattbar tragedi men folket och landet verkar hantera gräsligheterna med lugn och värdighet.

I skuggan av detta utspelar sig en annan tragedi av obegripliga mått. Torkan och hungern i östra Afrika drabbar miljoner av de fattigaste och sprider död omkring sig. Man kan och ska inte kvantifiera sorg och katastrofer. Men där finns en stor skillnad. I fallet Norge står vi inför ett fullbordat faktum men för Afrikas svältande vuxna och barn kan vi göra skillnad. Skillnad mellan liv och död.

Det är enkelt, och som läsare av denna matblogg vet du att jag gillar enkla recept. Här följer dagens enkla och goda recept som räcker till många. Pröva det! Jag lovar att du inte ångrar dig.

Lyft telefonen som ligger bredvid dig och sms:a AKUT TORKA till 72 900 för att skänka 100 kr som räcker till att 12 personer får rent rent vatten i en månad. Du kan också skänka 300 kr via BG 900-8004 eller PG 900 800-4. Märk betalningen ”Torka”. Den slanten räcker till 42 personer får extra matranson i en månad. Du kan också skänka en gåva on-line genom att klicka här.

Du kan läsa mer om katastrofen och om hur du kan hjälpa på Röda Korsets hemsida.