…på din favoritmatblogg.

Rösta gärna på denna blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den. Notera att du bara kan rösta på en blogg i varje kategori.

Har du funderat på en vinkurs? Vill du prova på att lära dig vinprovningsmetodik?

I så fall ska du passa på nu på onsdag den 19/10 klockan 18.00 hos Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö. Då informerar vi om våra kurser, provningar och utbildningar. Vi bjuder också på en vinprovning där du får känna på vår provningsmetodik.

Det hela är förstås gratis men vi behöver en anmälan som du gör här.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.

Jag skrev för inte så länge sedan om de snyggaste vinkartorna. Nu har firman bakom dess, De Long Wine, kommit med den fräckaste, och kanske mest pedagogiska, vinkartan över Frankrike.

Kartan är formgiven som en tunnelbanekarta med linjer, stationer, stop och zoner. Resultatet har blivit en överskådlig, schematisk framställning där röran av namn, appellationer och druvor plötsligt framstår som logisk och nästan enkel med tydliga, sammanhållande linjer och grupperingar. Ett briljant hjälpmedel för den som studerar vin och vill plugga in Franrikes vinregioner.

Då kartan är konstruerad av en arkitekturhistoriker så finns även viktiga arkitektoniska landmärken avbildade vilket bidrar till metrokänslan.

Edit: Vinkartorna kan nu köpas här.

Då var det dags för Matbloggspriset igen!

Nytt för i år är att man kan nominera matbloggar i två kategorier, mat samt bröd och dessert, som sedan läggs upp för allmän omröstning där flest röster gäller. Därutöver utser en jury vinnaren av Stora Matbloggspriset samt delar ut ett hederspris.

Vinnarna presenteras på Mitt Kök-mässan den 10: november.

Jag gillar chips och ostbågar men är ganska konservativ i min smak. Vanliga ostbågar (inte ”ostkrokar” för bövelen!) ska det vara och chipsen ska helst vara med dillsmak. Då är jag nöjd.

Men i dagarna fick jag med posten ett påkostat ”chipsprovningskit” från OLW i deras pågående kampanj att rösta fram en ny smak utvalda bland inskickade förslag. Inte är jag sämre än att jag kan hjälpa till i smakutvecklingen.

Salt & Vinegar: Salt och vinäger är ju knappast någon ny smak. Omistlig, klassisk stapelvara på pubar och i sortimentet hos konkurrenten Estrella. Det brukar räcka med den lilla portionspåsen man köper till sin ale och den sura smaken blir gärna för mycket i storpåse. OLWs variant är betydligt mindre syrlig och härligt spröda. Inte dumma alls faktiskt.

Sourcream & Italian Cheese: Chipssmaker med ”sourcream” har jag aldrig gillat. De blir överdrivet söta och lätt kvalmiga i min smak. Dessutom fixar jag inte finrefflade chips. Det blir lite grynigt/mjöligt på något sätt. Utöver sötman domineras smaken av en ganska bra arom av svartpeppar. Den annonserade smaken av ”fyllig parmesan” lyste med sin frånvaro. Tvivlar verkligen på att det finns parmesan bland ingredienserna och om det i så fall faller inom regelverket att nämna denna urspungsskyddade ost. Ingen rolig smak.

Kebabdrömmen: Jag är nog ganska ovanlig på så sätt att jag kan räkna antalet gånger jag ätit kebab på ena handens fingrar. Jag är alltså inte rätt man att bedöma om dessa chips smakar kebabkryddning. Däremot kan jag säga att det var bra räffling och krunch och bra kryddsmak med chillihetta och en liten ton av spiskummin. Riktigt goda och klar matchvinnare!

Men nästa gång blir det dillchips i alla fall. Från Estrella.

Bland veckans bloggrubriker hittar man ”Greken som räddade mitt liv”, ”Jag lägger av ” och ”Den ultimata bakfyllematen”. Räknar man nu in ”Jag har fått svamp” så kan man ju undra hur det står till med Eder bloggare. Alldeles utmärkt faktiskt.

Svampen jag ”drabbats” av är ett mycelblock jag köpte på Bondens Egen Marknad av Ecofungi för 60 kronor. Den stora och lätt oaptitliga torvklumpen ska stå och mogna i ungefär en månad i sin plastpåse tills den är alldeles brun. Därefter ska den ”aktiveras” och en vecka senare ska jag kunna skörda de första shiitakesvamparna. Ska bli spännande med en egen svampodling. Vad jag ska göra med svampen är ännu lite oklart men det löser sig.

När jag provianterade på Lufu Food igår drabbades jag av akut hunger och blodsockerfall. Som en räddare i nöden stod den rullande cevaperian Cevapi No. 1 precis utanför.

Jag beställde pljeskavice som är den hamburgerliknande kusinen till cevapcici. I ett rejält tuggigt, luftigt och härligt segt bröd låg en stor, platt nörfärsbiff med en mustig kryddning toppad med endast skivad lök och krämigt, fet och smältande kajmak. Protein, kolhydrater , drypande fett och salt i en mäktig allians. Nersköljt med läskande saltsyrlig ayran är det förmodligen den ultimata bakfyllematen. Men är du bara skriande hungrig (och försedd med haklapp) rekommenderas en tur till Singelgatan 1 och det trevliga paret i snabbmatsvagnen.

När jag häromdagen besökte kafferosteriet Love Coffee med eleverna från sommelierutbildningen blev jag förevisad denna spännande mugg.

Idén och formgivningen är gjord av Stefan Nilsson och utvecklad i samarbete med Daniel Remheden på Love Coffee, båda är gamla elever till mig på sommelierutbildningen. Stefan fördjupade sig i kaffets värld efter sin examen men slogs av att det inte fanns något glas eller kopp som tog tillvara de rika och komplexa aromerna i kaffet. Han utgick därför ifrån formen på ett vinglas och markerade maxvolymen 2 deciliter för vätskan med ett plimsollmärke. Kopparna är drejade för hand av Risto Kokko/Daxhund Ceramics och har god värmehållning. ”Fatet” kan också användas som lock. Varje kom är signerad och numrerad och produktionen ligger för närvarande på 20 koppar i månaden. En espressokopp är också på gång.

Den ännu namnlösa koppen lyfter verkligen fram aromerna och de finare nyanserna i kaffet på ett helt otroligt sätt och formen i sig förhöjer upplevelsen. Att ingen kommit på att göra detta tidigare är helt ofattbart. Nu lär ju inte detta bli en stapelvara i fikarummen då de kostar en slant. 40€ får man punga ut med för en kopp. Jämför man det med vad ett fint vinglas kan kosta så är det faktiskt inte särskilt dyrt om man betänker hantverket och den begränsade produktionen.

Beställningar och förfrågningar kan göras via stefan@kaffika.com.

För ganska precis två veckor sedan dödförklarade jag vinägermodern i mitt andra försök att göra min egen vinäger. När jag häromdagen kikade in i skrubben där jag dolt kulturen från ljus så hade det hänt saker. Vinägermodern levde och hade bildat ett tjockt, manetliknande lock över vinet! Äntligen hade jag lyckats!

Hur långvarig glädjen nu blir är en annan femma. Idag har jag nämligen tagit upp den härliga geléklumpem som nästan var separerad i två lager och fördelat små bitar av den tillsammans med en skvätt av vinägern i två nya kulturer – en med vitt vin och en med rött samt en skvätt PX-sherry för lite sötma. Det mesta av vinägermodern fick slinka tillbaka i ursprungsburken i vilken jag tillsatte lite nytt vin. Förmodligen kommer urmamman att dö en sorglig drunkningsdöd men min förhoppning är att det nu finns så mycket levande kultur att den snart tar fart igen.

Nu måste jag bara ha fatt i ett vinägerkrus. Trodde jag hade ett men kan för mitt liv inte hitta det.