Vinordlistan som återfinns på bloggen Cellarbok är hysteriskt rolig och mitt i prick. Åtminstone om man är en insnöad vinnörd. Ju mer jag garvade desto sorgligare insåg jag mig vara. Nedan två av mina favoriter. Om du inte förstår det roliga så lever du säkert ett rikt liv och behöver inte läsa resten heller.

Sulfur dioxide, n. A chemical compound consisting of one part sulfur and two parts oxygen, used to protect a wine from spoilage or from consumption by hipsters.

Point, n. A unit of measurement used by critics to indicate the degree to which a Bordeaux resembles a California cabernet, a Burgundy resembles a Rhône, a Rhône resembles a shiraz, and a shiraz resembles crude oil.

Så har jag då tjänstgjort i juryn för SM i Ostronöppning som gick av stapeln på Gustav Adolfs Torg i Malmö mitt under dånande festival. En grannlaga uppgift i vilken jag hade nödvändigt stöd av fyra ärrade veteraner. Jag agerade notarie och allmän ordningsman samt insöp kunskap och ett antal ostron.

När man tävlar i ostronöppning handlar det om tid men lika mycket om precision och noggrannhet. Vi hade att bedöma att samtliga 30 ostron fanns på brickan, att det inte var något blod i skalet (blod från den tävlande alltså), att molluskerna var ordentligt lossade från sitt fäste utan att köttet var sönderskuret samt att det inte fanns några skalflisor och att ostronet var presenterat på rätt håll i rätt skalhalva. Varje fel renderar tidspåslag. Dessutom bedömdes även presentationen på träbrickan separat.

Av elva stycken tävlande från hela landet (Grebbestad klart överrepresenterat av naturliga skäl) gick 6 till final. I det sista finalheatet tävlade tre (3) tidigare världsmästare. Sverige är tydligen en nation att räkna med i dessa sammanhang. Innan de medaljörerna presenterades utsågs ”Bästa Bricka” utifrån poäng och utseende. Den estetiska förstaplatsen och en resa till Bourgogne för två togs hem av Johan Malm från Restaurang Gabriel i Göteborg. Slutresultatet såg ut så här:

• 3:a Dieter Berner / Lisa Elmqvist, Stockholm
• 2:a Johan Malm / Restaurang Gabriel, Göteborg
• 1:a Hasse Johannesson / Fisk och skaldjursmästarna, Vetlanda

Så var det åter dags för Malmöfestivalen, denna årliga, gratis stadsfestival som överlevt i ett kvartssekel. Hatad av en del, älskad av många fler.

När festivalen drog igång i mitten av 1980-talet så var maten den stora attraktionen. från små bodar spridda över stadens gator kunde man köpa smakprover på spännande mat från alla världens hörn. Det var en riktig smaksafari. En rask promenad genom årets festival är lite nedslående ur den aspekten. Det är inte så att utbudet blivit sämre, men churros, langos, älgkebab och thailändskt är inget ovanligt idag. Det ska mycket till för att något ska kännas exotiskt. Detta är ledningen medveten om och man försöker sakta styra in festivalskutan med inriktning på kvalitet. Det går långsamt framåt.

Gustav Adolfs Torg är det ”kulinariska navet” på festivalen och mitt i smeten finns också en scen där massor om programpunkter handlar om just mat (på Stortorget finns dessutom en ”kock-scen”). Precis intill denna scen hittar man i år Aroma Vinbar som drivs av Dejan och Lina* som till vardags har sin krog i Västra Hamnen. Nu lyfter man ambitionsnivån på festivaldryckerna med 19 viner på glas och 11 olika öl! Här serveras bland annat kantarell- och fisksoppa. Jag provade den sistnämnda som var krämig, smakrik och med rejäla, fina bitar av torsk och lax och stora fullmatade musslor. Mättande och riktigt bra med aioli och ett gott bröd till. Stark rekommendation till 55 kronor. Lite konstigt att de inte serverar Dejans fantastiskt goda gulasch, den hade passat in i temat samt till de röda vinerna. Extra stort plus att man här också kan sitta ned och äta, det är annars långt ifrån en självklarhet på festivalen. Edit 1: Fisksoppan fick i ensamt majestät toppbetyg (fem ryttare) av Sydsvenskans festivalmatstestare Bong! Det lär bli kö. Edit 2: Har nu testat kantarellsoppan med Allerums XO som var minst lika god. Den fick även mer än godkänt av legendariske malmökrögaren Helmut Prössel som satt mitt emot.

Är du sugen på mer traditionell festivalmat så serveras texasburgaren strax intill. Pass opp bara så du får originalet som serverats sedan 1993. Patisserie David har också en stor servering på samma torg. Här serveras deras makalöst goda bakverk samt crêpes bland annat.

Passa på att testa fisksoppan mellan 14.30 och 17.00 i morgon lördag. Då kan du samtidigt beskåda SM i ostronöppning där undertecknad sitter i juryn.

*Jag känner Dejan och Lina väl så ta det i beaktande när du väger mitt omdöme.

När man bor i Malmö (och andra storstäder för den delen) har man fördelen att ha tillgång till små ”supermarkets” med stort sortiment av importerade livsmedel och grönsaker till lågpris.

Det senaste tillskottet är Lucu Food som sedan ett halvår ligger vid rondellen på Sallerupsvägen där det tidigare låg en storcash. Skillnaden mot övriga liknande ställen i stan är att Lucu Food är avsevärt större, luftigare och mycket fräschare. Här finns också väldigt mycket polska och tyska produkter. Grönsaksavdelningen är stor och välordnad och i den manuella charken kan man bland annat få butiksmald nöt- eller kalvfärs för 45 kronor kilot (eller 99 kronor för 3 kilo).

Jag gick runt minst en timme och botaniserade bland varorna. Hittade många roliga alkoholfria öl och (kors i taket!) Da Vinci till lägre pris än på musteriet. Här fanns också en uppsjö av filodegsvarianter, små polska färska piroger med olika fyllningar, italienskt ryggspäck, ”party-schmaltz” (partyfett!?), surkål på korsen och tvärsen, dalmatiskt bacon, rullmops och så vidare. Och så vidare. Ett helt otroligt sortiment och bra priser på det mesta. Avråder dock från att köpa ägg här då de uteslutande kommer från Lommarps Lantägg som enbart har värphönsen i bur.

Det här blir en ny favorit, speciellt som det ligger en Lidl precis bredvid.

Intressant detalj: på den enorma reklamskylten för ramadanspecial fanns ett detaljerat bönescehma upptryckt.

Varje gång jag reser till Spanien fyller jag de tomma utrymmena i bagaget med almendras fritas y saladas, det vill säga rostade och saltade mandlar. Oumbärligt snacks till sherry, beroendeframkallande goda men notoriskt svåra att få tag på i Sverige. Ibland får man till och med anstränga sig för att hitta dem i Spanien.

Döm om min förvåning och ohöljda glädje när jag hittade dem på Lidl igår för bara 20 kronor för 200 g! Plockade på mig fem påsar men insåg idag att jag måste tillbaka och bunkra för de var hur bra som helst. Dessutom är det spansk-portugisisk-kampanj just nu så det fanns en del kul varor, bland annat sherryvinäger  (15 spänn!) och portugisisk getost. Upplagt för tapas med andra ord.

Det har blivit mycket danskt de senaste dagarna. Här kommer kanske det danskaste av allt (om vi inte räknar røde pølser, smørrebrød, Gammeldansk och flæskesvær förstås).

Koldskål med kammerjunkere är tydligen lika omistligt om sommaren för dansken som matjesillen för svensken till midsommar. Koldskål är äggulor och vanilj och lite socker som vispats ut med kärnmjölk och smaksatts med citron och kammerjunkere små finskorpor med smaksatta med vanilj. Detta äts traditionellt ur en djup tallrik när det är varmt om sommaren. Konsumtionen av koldskål är intimt kopplad till väderleken.

Eftersom kärnmjölk inte går att få tag på i Sverige gjorde jag som de flesta danskar och köpte färdigblandat i mejerikylen. Där fanns flera sorter att välja på, bland annat en med flädersmak. Koldskålen var mild med en mjuk syrlighet, lätt vaniljsmak och en nästan lite gräddig konsistens. Gott och uppfriskande. Skorporna var däremot ganska torra och trist men funkade bra ihop med mjölkblandningen. Provade också att dricka ur glas med lite krossad is. Mycket uppfriskande som en söt lassi. Koldskål är gott. Kammerjunkere kan jag leva utan.

Om du undrar vad en kammarjunkare är (det gjorde nämligen jag) så hittar du den småkaksbefriade förklaringen här.

Vart vi vände oss när vi var i Danmark så såldes ”danska ärter”. Stora, präktiga och svällande skidor i stora berg. Var helt enkelt tvungen att köpa med mig ett kilo hem.

Spritade dem idag. Mycket pill och spill. Av kilot blev det precis så mycket att det räckte som tillbehör till laxen för två personer. Lätt förvällda och svängda med schalottenlök och smör var de en ren delikatess.

När jag i en hast skrev denna lite torra text om sake så hade jag väl aldrig trott att den skulle gå till final i Sake Communicator Award! Men nu är jag i alla fall på deras short-list tillsammans med tre andra eminenta dryckesbloggare. Lika kul som förvånande.

Nu tror jag inte att jag behöver hålla kalendern öppen för en eventuell vinstresa till Japan. Min text är nog lite för skolboksaktig för att kamma hem det hela. Men OM så är jag inte sen att packa väskan. Den 21:e får vi veta.

”Kanpai” är det japanska uttrycket för ”skål”.

Update: Jag vann inte. 😦

Tredje dagen på minisemestern var det så dags för det obligatoriska besöket på museum. Tack vare att det fanns vissa utfästelser om gastronomiska upplevelser lyckades Kära Hustrun få med mig utan större protester.

Målet var Den Gamle By som ligger i Århus. Det är ett friluftsmuseum där man byggt upp stads- och bymiljöer från 1700-talet och fram till 1974. Det låter skansendammigt och inte särskilt spännande men det var en riktig upplevelse. Fantastiskt vackra, unika och levande miljöer.

Bäst var dock lunchen på Trakørstedet Simonsens Have. Här serveras smørrebröd, smårätter och bakverk enligt recept från den danska kokboksklassikern Frøken Jensens Kogebog. Vi passade på att äta våra första smørrebrød här. Klassiska små anrättningar på rejält, hembakt rågbröd  och där allt från oxbringan, rödkålen, ättiksgurkan, mimosasalladen och den syltade löken var gjorda helt från grunden. Till dessa mättande mackor njöt vi en Carl’s Special (mörk lager) från Carlsberg, en specialbrygd ale med karaktär av svagdricka från Bryggeriet Refsvindinge samt givetvis ”en lille en” i form av porskryddat brännvin. Bästa smørrebrøden någonsin. Med tanke på att det bara kostade 200 kr och att miljön på den kringbyggda gården var smärtsamt pittoresk så hade jag överseende med den trista brickserveringen.

En annan av de levande miljöerna var det lilla bageriet dit plåtar med rykande varma kakor bars över gatan av bagaren och hans pigor. Det gick givetvis inte att motstå. Vi köpte en påse med mjuk, pomeransdoftande pepperkage, den allra sprödaste sukkerkringle och givetvis en seg, söt och mandelstinn kransekage. Som lyckliga barn sprang vi till en solig bänk, delade upp kakorna mellan oss och mumsade i oss som om det gällde livet. Aldrig har kakor smakat så gott sedan jag blev vuxen.

Idag drar jag och Kära Hustrun i väg till Danmark för en improviserad kortsemester. Ingenting är bestämt mer än att vi kommer att utgå från Århus/Aarhus.

Med lite tur blir det redogörelser från provsmakning på något mikrobryggeri, bilder från smørrebrødsbyggande eller skakande rapporter från flæskesværfronten. Jag ska också försöka utröna hur chokolaaaaden hamnar i wienerbrøden.

Har du ett trevligt tips på något som inte får missas på på Jylland (eller på vägen dit) så skriv det gärna i kommentarerna.