Foto: Jose Cendon / IFRC Bilden lånad från Röda Korsets hemsida

Det har varit tunga dagar med svåra saker att ta in. Norge har drabbats av en ofattbar tragedi men folket och landet verkar hantera gräsligheterna med lugn och värdighet.

I skuggan av detta utspelar sig en annan tragedi av obegripliga mått. Torkan och hungern i östra Afrika drabbar miljoner av de fattigaste och sprider död omkring sig. Man kan och ska inte kvantifiera sorg och katastrofer. Men där finns en stor skillnad. I fallet Norge står vi inför ett fullbordat faktum men för Afrikas svältande vuxna och barn kan vi göra skillnad. Skillnad mellan liv och död.

Det är enkelt, och som läsare av denna matblogg vet du att jag gillar enkla recept. Här följer dagens enkla och goda recept som räcker till många. Pröva det! Jag lovar att du inte ångrar dig.

Lyft telefonen som ligger bredvid dig och sms:a AKUT TORKA till 72 900 för att skänka 100 kr som räcker till att 12 personer får rent rent vatten i en månad. Du kan också skänka 300 kr via BG 900-8004 eller PG 900 800-4. Märk betalningen ”Torka”. Den slanten räcker till 42 personer får extra matranson i en månad. Du kan också skänka en gåva on-line genom att klicka här.

Du kan läsa mer om katastrofen och om hur du kan hjälpa på Röda Korsets hemsida.

Nyligen gjorde jag en bönsallad som jag i en bloggpost kallade det perfekta grilltillbehöret. Jag hade fel. Det absolut bästa grilltillbehöret kommer nu. Friskt och smakrikt med lite hetta och fin konsistens.

Skölj två burkar stora vita bönor. Blanda samman 400 g keso, 150 g fetaost, 2 tsk harissa, finrivet skal av en citron, 1 tsk salt och finhackade färska örter (ex timjan, rosmarin, basilika, gräslök, persilja). Vänd ner bönorna i röran tillsammans med lite olivolja.

…att se tomaterna mogna på terrassen. Det är också ganska otroligt att det idag är precis två år sedan jag startade bloggen här (Egentligen drog jag igång bloggandet den 25:e juni fast då på annan plats).

Det här är den ettusenåttionde bloggposten vilket innebär ett snitt på i runda slängar 1,4 poster per dag. Helt galet! När jag ser tillbaka på vad jag skrivit under dessa två år kunde jag gott skippat de där .4 och satsat på lite mer substans i de övriga.

Ganska nöjd är jag över att ha balanserat innehållet i bloggen enligt namnet ”Öhmans Mat & Vin”. Mest mat har det blivit kompletterat med vin och andra drycker. Jag försöker idag att hålla vinet till ungefär en tredjedel av innehållet. Dels är det faktiskt ganska svårt att skriva intressant om vin och det är dessutom de poster som läses minst.

Mest nöjd är jag över att jag rodde i land Carl Butler-projektet. Jag lärde mig otroligt mycket och fick fantastisk respons. Roligt är också att se att så många hittar till bloggen då de söker efter Butlers recept.

Hur länge orkar jag hålla på? Ja än så länge är det jättekul. Ibland finns det kanske en viss tvångsmässighet i bloggandet (det är där .4 kommer ifrån) men mest handlar det om lust. Att veta att bloggen har omkring 600 till 700 besök om dagen gör att det är mödan värt.

Ikväll öppnar jag nog en flaska champagne. Det finns alltid en bra anledning att öppna öppna en kruka skumpa. Det här är en.

Här är de allra populäraste bloggposterna under de gångna två åren:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jimmy är en sann fläskekvilibrist och närhelst han postar ett långkoksrecept så rinner snålvattnet till. Det här receptet kunde jag inte motstå även om jag justerade det lite grand. Bland annat så fanns inte färskt sidfläsk i butiken så det blev fläskkarré och ryggspäck istället. Anpassade kryddningen lite efter egen smak men kopierade Jimmys pedagogiska bildupplägg. Resultatet blev en riktigt smarrig gryträtt som jag serverade med äggnudlar och riven ost.

Skär bort så mycket fett som möjligt från 1-1,2 kilo färskt sidfläsk och avlägsna svålen och skär fettet i små tärningar (alternativt köper du 1 kilo karré och ett par hekto ryggspäck som skärs i tärningar). Låt späcktärningarna puttra på svag värme i lite olivolja tillsammans med lite kummin, lagerblad, timjan, salvia, torkad chili, en hackad gul lök och 3 lätt krossade vitlöksklyftor i ungefär en halvtimme. Fettet ska smälta något och inte brynas. Vänd ner det tärnade köttet (fläsksida eller karré) och höj värmen något. Slå på en halv flaska vitt vin och en pod hönsbuljong och blanda. Slå över 2 burkar körsbärstomater utan spadet och lägg med skalet av en apelsin. Lägg på locket och ställ in i ugnen på 125° i minst 5 timmar. Smaka av. Jag adderade 3 msk mörk soja för att höja smaken.

Det är fantastiskt att det börjar ploppa upp gårdsmejerier i landet Mellanmjölk som så länge präglats av centralmejerier och Riksost (om någon kommer ihåg). I Jämtland är det snudd på en folkrörelse att starta mejeri men även i Skåne börjar det hända grejer. Vilhelmsdals mejeri är ju redan omtalat och prisat. Men det finns fler.

Ett av ett allra senaste, med bara ett år på nacken, och samtidigt ett av de minsta är Soldattorpets mejeri strax utanför lilla Hyby två mil från Malmö. Det är verkligen pyttelitet med själva mejeriet inrymt i typ en byggbarack modell större och butiken i en förväxt friggebod. Det ligger verkligen pittoreskt och naturskönt vid slutet av en slingrande smal grusväg. Jag provade mig igenom det aktuella sortimentet, tyvärr var ett par av ostarna tillfälligt slut. Bäst enligt mig var den smakrika och ganska krämiga rödkittsosten Port Hyby och den mer ampra och nästan smöriga Hyby Blå. Kryddosten hade en kraftfull kumminkaraktär och en trevlig syrlighet. Mycket bra om man gillar den typen. Färskosten med örter var helt ok men inget som stack ut. Det gjorde däremot den inlagda salladsosten av fetatyp som var kraftfull och frisk i smaken med fin konsistens. Att kilopriset hamnar runt 300 kronor får man räkna med för den här typen av hantverksproduktion.

En reflektion: hade jag drivit denna verksamhet hade jag definitivt satsat på ännu mer bredvidförsäljning än vad som nu erbjuds. Tar man sig ut så långt ut på landet för att handla ost så hinner man bygga upp ett köpsug som man inte får tillfredsställt i nuläget.

Jag hymlar inte med att jag handlar på Lidl. Igår fick jag till och med cred för det hos en bloggarkollega.

Det brukar bli ett par vändor i månaden då jag bunkrar upp med delikatesser som spanska korvar, sherryvinäger, rillette  ekologisk äppeljuice, lagrad gouda , himelska shortbread eller vad de har i sortimentet för tillfället. Jättespännande när de har temaveckor från olika länder och deras lyxigare märke Delize är hur bra som helst. Givetvis blir det också någon ring med deras suveräna falukorv. Idag tog jag dock en vända dit av ett annat skäl; rivjärn!

Mina svindyra rivjärn från Microplane hade gett upp i förtid på grund av vek konstruktion, så Lidls erbjudande om samma typ för 49 kronor styck kom som på posten. Jag köpte en av varje sort och kunde genast konstatera att de var betydligt stadigare än mina gamla. De rev galant både mjuk Jarlsberg och stenhård parmesan. Ska bestämt köpa en uppsättning till och ha i reserv.

Det är inte lätt att njuta av de få veckorna med sommar och ledighet och kvällsblaskorna underlättar inte. Om man inte får cancer av solen, borelia av fästingar eller kör ihjäl sig i midsommartrafiken så knäcks man av semsterstressen. Nu lurar dessutom dödshotet i den goda sommarmaten. Eftersom man redan är semesteralkis så kan man trösta sig med lite alkohol då skadan redan är skedd.

Håhåjaja! Vi får väl tralla på en lämplig låt:

Bilder tagna från min hörna i soffan på terrassen ut mot innergården inne i Malmö. Här kan jag slumra och lyssna på måsarna, klinket från vindspelet och det avlägsna sorlet från människor. Mitt sommarställe!

OBS! Bildsviten avslutas med en fot om någon är känslig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet för en finsmakare är inte lätt. En ständig jakt på de bästa råvarorna och nya smakupplevelser. Många upplevelser men också besvikelser.

En av de största nederlagen var när Estrellas Blue Cheese Dipmix försvann för några år sedan. Skandal! Jag är vanligtvis en lugn och sansad person men denna gång skrev jag ett upprört mejl till kundtjänst. Jag fick ett kort svar att sortimentet förnyades och att det fanns många andra smaker. Vad hjälpte det mig? Blue cheese dippen är ju den enda som verkligen fungerar med dillchips. Jag lyckades trots allt hitta några förskrämda påsar i olika butiker och la upp ett litet lager. Under en övergångsperiod kunde jag alternera och vänja mig vid nachocheesedip, ett blekt substitut  till den läckra blåostdippen.

Men idag var en glädjens dag! Blue cheese dipmix är tillbaka!!! Tack Estrella för detta kloka beslut! Fredagsmyset är räddat!

När jag på 90-talet arbetade som säljare (nja, snarare kassabiträde) på Systembolaget så fanns det ett vin som var omåttligt populärt. Det var lite dyrare än genomsnittsbuteljen men var perfekt som gåbortspresent. Eftersom namnet var svåruttalat så gick det under namnet ”det där vinet med pinnen”.

Nu är Cantina Zaccagninis vin Dal Tralcetto från Montepulciano d’Abruzzo efter många år tillbaka på hyllorna igen och till ungefär samma pris om jag inte tar fel. Jag var ju helt enkelt tvungen att prova denna gamla klassiker. Kära hustrun föll direkt i farstun för flaskan med den lilla vinkvisten som till och med hade en liten luden knopp.

Ganska mörk blåröd färg. Medelstor doft av varma bär, sylt och en tydligt bränd ton med pulverkakao och lite torkade örter. Medelfyllig mycket frisk smak av syltade körsbär, mandel och återigen en lite bränd ton. Mjuk, rund munkänsla med aningen sötma men ganska rumpahuggen eftersmak med liten beska.

Otroligt publik smak som dock inte riktigt når upp till prislappen. Men man får ju ge en slant för den käcka presentationen.